Ägarutdelning för framtidslandet?

Av , , Bli först att kommentera 16

I dagarna meddelades att Skellefteå kraft AB – ett av de största kommunala vattenkraftbolagen i Sverige – delar ut nära 300 miljoner kronor till sin ägarkommun. Summan motsvarar stora delar av kommunens utgifter för gymnasieskolan. Jämtkraft delar ut ännu mer men ägs av tre kommuner: Östersund, Krokom och Åre. Huruvida Skellefteå kraft faktiskt delar ut något till kommunerna i hela ”sin” älvdal är oklart. Bolaget reglerar och äger ett antal dammar och kraftverk men ingår i Skellefteälvens regleringsföretag med bl.a. Vattenfall, Graningeverken och Boliden. Men borde inte Skellefteå kraft delat ut pengar till exempelvis Arjeplog när deras gymnasieskola hotades av nedläggning vilket sedan blev ett faktum? Hade inte det varit en reell och framtidsinriktad kompensation för överdämda byar och förstörda marker alltsedan 1940-talet? Är det samma gamla regional-koloniala relationer som ska styra allt till kusten?

Om Vilhelmina kommun verkligen ägde Vilhelmina Elektriska Kraftaktiebolag VEKAB har jag inte funnit hundraprocentiga uppgifter om, men i varje fall ägde bolaget Gubbselefors kraftverk. I samband med diskussioner kring den planerade byggnationen av Stalons kraftverk 1958, upplöstes bolaget och aktierna överläts till Statens Vattenfall. Därmed försvann kommunen/lokal företrädare som delägare i regleringsföretaget som hade bildats 1946 med flera ingående fallägare från Vojmsjön ut till havet. Vattenfall byggde dammar i Vojmsjön 1946-1950, Ransaren 1952-1956, Malgomaj 1953-1958, Kultsjön 1953-1959, kraftverk i Stalon 1956-1961, de ansökte även om reglering av Volgsjön 1953 och en förstudie 1959 för att dämma Fättjaure till en 3 mil lång reservoar där vattnet skulle överledas till Ransaren dränkandes all bebyggelse utom fjällägenheten i Vardofjäll.  Planer fanns även för dämning av Fiskonsjöarna och Satssjön (oklart dock i vilken aktörs regi). Senare byggdes kraftverk i Malgomaj/Bullerforsen (ägs av Statkraft idag) och Volgsjöfors (ägs av Statkraft idag) även Stenkullafors kraftverk (Vattenfall) har sitt uppdämningsområde inom kommunen.

Mot bakgrund av Vilhelmina kommuns ekonomiska uppförsbacke som inte kommer att plana ut i överskådlig tid uppkommer frågan: borde inte Vattenfall som statligt bolag med en sedan länge etablerad verksamhet med permanent påtagliga lokala konsekvenser göra som Skellefteå Kraft? En riktad ägarutdelning till de kommuner där de har verksamhet? Förslagsvis inriktad mot framtiden såsom gymnasiet i de kommuner där gymnasium finns, eller grundskolan. Vore inte det att ge dessa bygder ett framtidshopp? Och avlasta och förhoppningsvis vända den kontinuerliga utflyttning som är roten till neddragningarna för oss som bor kvar? Vårbudgeten gav inga skäl till hopp. Och det är väl samma gäng som beslutar om de miljarder som Vattenfall delar ut (23,4 miljarder 2022 men endast 4 miljarder 2023). Men de kan ju åtminstone redovisa var pengarna går. Vi får se hur det går inför Vattenfalls årsstämma 26 april. Och inte att förglömma: tidigare regeringar har heller inte gjort något – så här finns tillfälle att bli historiska!

För faktum kvarstår: Norrland ikläds åter epitetet Framtidslandet samtidigt som många norrlandskommuner skriker efter behörig personal men alla verkar vilja till gruvan. Hur tror LKAB, Vattenfall med flera att den äldre generationen ska kunna få trygg ålderdom när personalunderlaget försvinner och att nästa generation ska kunna utbilda sig i hela landet om de inte ser lite längre än den (löne)ekonomiska kannibalisering de i hög grad driver på?

 

Från ”är du lönsam, lille vän?” till ”du vet väl om att du är värdefull!”

Av , , Bli först att kommentera 12

I måndags var det så kallad budget ”kick-off”. Det betyder att budgetarbetet med kommande år inleds. En sak som jag fastnade vid var att ekonomichefen citerade Albert Einstein. Det var troligen den avslutande delen av detta citat ”…galenskap är att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat” (fast utan ”galenskap”). Alltså: vill du se andra resultat, gör inte detsamma du gjort i, typ, 20 år. Det är en bra uppmaning till glesbygdspolitiker som år ut och år in centraliserat och betongpolitiserat en vidsträckt kommun med oändliga upplevelse- och naturvärden men med demografiska utmaningar. Vi bör i politiken gå från tanken på att värdera invånarna på det vis som drabbat medborgarna med skolnedläggningar och annan serviceavveckling, att värdera utifrån en ytterst stram prislapp (modell given oss av SKR) som inte kan göra annat än fortsätta sin kometbana ”jag kissar litet i den upplevt för stora kostymen så blir det varmt en stund och så hoppas jag att den krymper”. Alltså lämna ”är du lönsam, lille vän?”-tänket och börja förmedla: ”du vet väl om att du är värdefull!”.

Enkelt är det inte för just nu står vi inför en utmaning som finns på lokal, regional och nationell nivå, och det är kompetensförsörjningen. Barnmorskor, sjuksköterskor och förskolelärare bland annat. För vem vill jobba i lågavlönad och/eller högintensiv (och ensam) arbetsmiljö i den offentliga sektorn när du kan springa på gröna omställningens lockande erbjudanden eller den privata sektorns elektriska skalpell (öppnar såret samtidigt som den försluter det, J J Millás) av högsta-priset erbjudande för skola och omsorgs-utförande, betalt i slutändan av det gemensamma?

Nej. Utmaningarna är fler än enbart ekonomin. Vissa kompetenser finns inte eller finns för lite av. Men ärligt talat, inte skapar vi förutsättningar för att locka hit eller bibehålla specialkompetenser genom att centralisera? Möjligen knäcker vi dem som vi så väl behöver. Både personal och invånare, även de som vill kunna bo kvar i byar och fjälldalar.

”Kommuner” som vädjar om gruva

Av , , Bli först att kommentera 9

”Kommuner” som vädjar om gruva bör läsas: kommunalråd som vädjar om gruva. Åtminstone i fallet med Vilhelmina.

Tre kommuner(s kommunalråd) har i en gemensam skrivelse vädjat till Mark- och miljööverdomstolen att den ska ta upp ärendet om Fäbodlidens gruva till omprövning. I media framställs detta som att kommunerna vill ha en gruva.

I den här texten vill jag (som kommunstyrelseledamot i Vilhelmina) bland annat peka på det faktum att kommunalrådet åtminstone i fallet med Vilhelmina inte har tillfrågat den övriga politiken i denna fråga. Men även några andra problem.

I kommunallagen 6 kap, 39 § kan en nämnd uppdra åt ordförande eller annan ledamot som nämnden utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Nu har väl kommunalrådet viss befogenhet, men i skrivelsen står att de som undertecknar företräder kommunerna. Detta är vanskligt. Även sett till datumet, den 23 november, Vilhelmina hade kommunstyrelsesammanträde den 29 november – vad var det som var så brådskande att det inte kunde gå genom KS och/eller åtminstone föredras i efterhand där? Det är som en debattartikel också påpekat tveksamt om miljönämnderna eller relevanta tjänstepersoner i kommunerna har fått yttra sig i frågan.

Utöver underskottet av insyn och delaktighet som övrig politik (notera att kommunalrådets parti sitter på endast 8 av fullmäktiges 27 mandat och innehar sålunda ingen majoritet utan ”regerar” på sätt och vis på nåder) ser jag flera problem med skrivelsen: vilka är de ”rena felaktigheter” som MÖD låtit domen vila på? Det står osagt.

I somras kom avslaget kring Dragon Mining (Sweden)s ansökan om utökad gruvbrytning i Fäbodliden och Arne Müller som bevakar utvecklingen inom svensk gruvindustri säger att ”det är första gången, mig veterligen, som mark- och miljödomstolen säger nej till en ny gruva.” Så detta är mer eller mindre ovanligt men ändå vill inte kommunalråden nöja sig.

Däremot är det rent felaktigt av kommunerna/kommunalråden att tala om ”andra intressen” när det gäller närboendes säkerhet och urfolks rättigheter (en vill säga: how dare you?). Bolaget har dessutom över tid gjort flera kompletteringar som inte gillats av myndigheter (SVT 2022-06-28). På det viset ser förutsättningarna för att gruvan kan anpassas till dessa rättighetsinnehavare knappast särskilt realistisk ut.

Mark- och miljödomstolen – som i skrivelsen anges ha låtit sitt beslut ”vila på felaktigheter” (utan att kommunalråden anger vilka dessa felaktigheter är) – avslår gruvan mot bakgrund av att malmtransporterna till Svartliden får för stora negativa effekter för närboende och för att renskötseln – som sedan tidigare är ansträngd av flera vindkraftindustrier i området – får ytterligare försvårade förutsättningar av gruvan.

Bolaget uppvisar i sina svar på yttranden över ansökan något snudd på inkompetens och nonchalans: i sin ansökan vill bolaget ge berörd sameby 50 000 kr om året i kompensation vilket samebyn svarar med konkreta exempel att den summan knappt motsvarar att kompensera två dagars betesbortfall för 4000 renar (Dom, Umeå TR M1950-18 sid 93). Och då är inte merarbetet inkluderat. Bolaget svarar inte samebyn men däremot i svaret till Sametinget skriver bolaget att de: ”anser att de skyddsåtgärder som Bolaget föreslår är sådana att något otillåtet intrång på samebyns egendomsrätt inte kan anses ske. Detta då samebyn inte har en formell äganderätt till marken, utan en brukanderätt.” (Domen, sid 87) Det visar en grundläggande okunskap om renskötselns egendomsrättsliga karaktär som är att likställa med äganderätt.

Flera byaföreningar i området har inte fått möjlighet att yttra sig om bolagets ansökan om fullskalig drift. Ett antal närboende och några lokala föreningar motsätter sig inte ansökan om hänsyn tas till tider (transportfria kvällar och helger exv.) för den tunga trafiken (upp till 140 fordonsrörelser per dag). Bolaget svarar genom att motsätta sig ”ytterligare inskränkningar i verksamheten då det skulle försvåra för Bolaget att förlägga en normal arbetsvecka för det anställda, med utgångspunkt i ett normalt och fungerande tvåskiftsschema” (Domen sid 99, 105-6). Hänsyn till sina anställda och inte till de närboende (som givetvis kunde vara samma personer). Det verkade i alla fall inte då (juni 2022) finnas riktigt det där utrymmet som kommunalråden nu tror ska lyfta frågan till MMÖD. Bolaget anser troligen utifrån ett oerhört urbant perspektiv att det är väghållarens ansvar att tillse att det går att ha transporter på allmän väg och att transporterna inte tör närboende. Den typen av yttrande vill ge fri lejd till ett företag som troligen inte får ihop projektet ekonomiskt och bör av den anledningen inte godkännas. En internationell aktör som DMS borde i stället visa hur de bidrar till det lokala genom att ta mer ansvar för vägsträckan de kommer att belasta – troligen i högre utsträckning än någon annan i området. Även i fråga om renskötseln där domstolen möjligen kunnat se det på annat sätt om bolaget inte motsatt sig inskränka driften till den tid på året renskötseln inte bedrivs i området, vilket givetvis sätter fler ekonomiska hinder i vägen för bolaget.

Slutligen, som kommunstyrelseledamot påminner jag mig också om att vid senaste sammanträdet blev det diskussion när jag föreslog ett uttalande kring en vindkraftetablering i Storumans kommun (rörande utländskt projekterad energiproduktion för utländskt behov som påverkar renskötseln och närboende negativt), då sades det (iofs inte av kommunalrådet) att kommunen principiellt inte brukade uttala sig om (”lägga sig i”) andra kommuners angelägenheter. Men med detta agerande ska vi förstå det som att ”inte lägga sig i”-principen gäller för uttalanden som handlar om att inte exploatera markområden, men att det kan anses fullt legitimt att lägga sig i andra kommuners förehavanden när det handlar om att exploatera områden?

Men att kommunerna ska agera lobbyister för ett australiensiskt gruvbolag när säkerhetsrisker för närboende, negativa inverkningar för renskötseln, för artskyddet och utsläpp i vatten varit avgörande för domstolens utslag är i högsta grad anmärkningsvärt. Det finns också mycket att säga om en guldgruvas egentliga innebörd för en grön omställning, vilket också är grunden för domstolens bedömning när de bedömer verksamhetens vikt i förhållande till en renskötsel som redan pressas av förnyelsebar energiproduktion (kumulativa effekter):

//Mot den bakgrunden ska det allmänna såväl som det enskilda intresset av att bevara en långsiktigt hållbar rennäring vägas mot det ekonomiska intresset utvinning av guld med det värde som gruvverksamheten ger ur ett samhällsekonomiskt perspektiv i form av arbetstillfällen i regionen. DMS har uppgett att verksamheten kommer att generera minst 147 arbetstillfällen. Bolaget har menat att samhället är beroende av metaller och att efterfrågan ökar i takt med befolkningstillväxt, teknisk utveckling och den omställning som pågår. Vidare har bolaget anfört att guld utgör ett allmänt intresse till följd av att det förutom att vara åtråvärt i smycken även utgör en viktig metall i medicinsk utrustning och annan elektronik samt att metallen utgör en grund för finansiell säkerhet i samhället särskilt när ekonomi är orolig.

Mark- och miljödomstolen instämmer i bolagets bedömning att samhället har ett stort behov av metaller. Däremot bedömer domstolen inte att behovet av guld för samhället från den nu ansökta gruvverksamheten väger upp det påtagliga försvårandet som verksamheten innebär för rennäringen. Det skyddade intresset rennäringen väger mot den bakgrunden tyngre än intresset för utvinning av guld. De av bolaget föreslagna villkoren och åtagandena kan inte heller anses vara tillräckligt skadelindrande varken för det enskilda eller för det allmänna rennäringsintresset. Vid en sammantagen bedömning väger en långsiktigt hållbar rennäring tyngre än intresset av ansökt verksamhet.// (Domen sid 122).

 

 

EU-lag mot skogsdegradering

Av , , Bli först att kommentera 7

En ny EU-lag som ska motverka skogsdegradering har röstats igenom trots svenska protester. Regeringen har i ett sent skede försökt försämra urfolks rättigheter. Regeringen accepterar inte FPIC, free, prior, and informed consent/fritt i förväg informerat samtycke – i förhållande till lagen. Ekonomiska intressen väger alltså tyngre än mänskliga rättigheter.

Barnperspektivet i offentlig miljö

Av , , Bli först att kommentera 6

Nedan är ett medborgarförslag inlämnat till kommunfullmäktige i Vilhelmina (innan valet).

//

Hur ser det ut med barnperspektiv och tecken på barns närvaro i den offentliga miljön i kommunen?

Vi kan ta Dikanäs som exempel. Det finns inte en skylt som visar att det finns en skola eller förskola i byn. Vid skylten som anger 30 km/h i höjd med Konsum syns ”varning-för-barn” skylten som indikerar att barn kan finnas i närheten av vägen, vanlig vid skolor eller förskolor samt bostadsområden. Givetvis kunde 30-skylten beklädas med informationen ”Förskola”.

Men förbi själva skolan – från byn – är det 50 km/h och ingen skylt där det framgår att skolverksamhet pågår, från Matsdalshållet finns dock en ”varning-för-barn”-skylt. På en av skolans gavelväggar finns en stor tom plats där det mycket väl kunde hänga en stor skylt som med texten Dikanäs fjällskola synliggör för alla att det finns en skola i byn.

Samma gäller vid Sagagården. Där finns en numera ganska blek skylt med texten Sagagården men inget om Förskolan Fjällripan. Vägledes från Kittelfjäll-hållet finns ”varning-för-barn” skylten en bit innan det anges 30 km/h begränsning som gäller kl. 7-16. Denna skylt innebär att under sommarlovet kan bilar köra 50 km/h trots att fritidsverksamhet pågår. Föräldrar till barn på skolan och förskolan har redan tagit initiativ till en översyn och trafikverket har satt igång en åtgärdsvalsstudie (ÅVS) för att se över skyltning, övergångsställe och ytterligare hastighetsbegränsningar med fler trafiksäkerhetsåtgärder i byn. Utöver att poängtera att kommunen borde tagit initiativ till det för länge sedan vill jag:

framföra förslaget att kommunen ser över möjligheten att tydliggöra och synliggöra att skol- och förskoleverksamhet finns genom egen utåtriktad skyltning på skolans och förskolans byggnader i Dikanäs. Jag har fått lotsa flera vilsekomna besökare till skolan trots att den stora skolbyggnaden syns lång väg. Även besökare vid pumptrackbanan vet inte att de faktiskt besöker ett skolområde och kan ha till exempel hundar med sig, ovetandes om områdets karaktär.

Ett ytterligare förslag är att göra en inventering av eventuella behov av synliggörande för samtliga skolors och förskolors byggnader i kommunen.

 

Åsa Össbo,

Gäjka/Dikanäs

//

 

(V)ägval: lands- och glesbygd

Av , , Bli först att kommentera 4

Många funderar vad de ska rösta på och jag förstår dem. Vad ska man tro i en valrörelse som karaktäriseras av …korv och desperata förslag i ett försök att fånga sista rösten…?

Jag tänkte därför ge några skäl till varför du kan rösta på Vänsterpartiet utifrån lands- och glesbygdsperspektivet.

På riksnivån vill V att kommunerna har samma skattenivå – ingen kommun ska konkurrera ut andra genom sin förmåga att dra till sig invånare och rationalisera verksamheter för att de redan förut haft höga invånarantal, medan andra kommuner som har demografiska utmaningar ska inte behöva ta död på sin välfärd för att de tappar i befolkningssiffrorna. Bort med kommunkonkurrensen och att vissa är ”tärande” i ett utjämningssystem – när det egentligen är just dessa kommuner som byggt och fortfarande bygger upp välfärdssamhället och folkhemmet genom att än idag ge Sverige och Europa av både sina naturresurser och mänskliga resurser (ungdomar som flyttar för att utbilda sig exv.). Istället ska staten stödja kommuner som har mindre än 10 000 invånare och utmaningar gällande sina förutsättningar för likvärdig kommunal service och välfärd.

Den politiska strategi som använts de senaste åren har i stort sett gått ut på att via kortsiktiga statliga bidrag försöka kompensera de klyftor som marknadskrafterna skapat mellan stad och land. En majoritet av landets kommuner har under lång tid minskat i befolkning och tappat såväl offentlig som kommersiell service. Statlig service behöver ökas och förbättras på landsbygden.

Vänsterpartiet vill att en större del av kraftbolagens vinster ska återföras till de kommuner där vattenkraften och vindkraften finns. Att se till att mer av naturresursernas värden stannar kvar där de utvinns.

Möjligheten till jobb på landsbygden är helt avgörande. V kräver åtgärder som säkrar att företag kan starta, växa och leva vidare. För mindre företag kan sjuklöneansvaret ofta vara betungande. Vänsterpartiet föreslår därför att mindre företag med upp till 10 anställda helt ska slippa betala sjuklön, staten ska i stället ta över detta ansvar.

Läs gärna V:s landsbygdsmotion från oktober 2021, det är sålunda inga tomma, desperata vallöften.

På regional nivå ser V behovet av att regionalt utvecklingsarbete görs i dialog med kommunerna, det ska finnas regionala projektkontor i varje kommun. Resurser för regionalt utvecklingsarbete ska finnas i hela länet.

Regionen ska i samverkan med kommunerna definiera begreppet god servicenivå.

Kollektivtrafiken är ett av de viktigaste verktygen för miljön. V vill ha utökad och trafiksäker kollektivtrafik i glesbygd framför ”busch-kort” som skapar fler privatbilister som bidrar till utsläppen vår värld inte har råd med!

Regionen ska i relevanta beslut göra en konsekvensanalys ur ett landsbygdsperspektiv.

Naturtillgångar och naturresurser ska bygga samhällen, inte utarma regioner. Ett kompetenscenter för hantering av motstående intressen och rättighetsinnehavare ska etableras i regionen.

Ett regelverk för hur värden från naturresurser återförs till de producerande regionerna ska införas.

Läs gärna  V:s regionala valplattform i sin helhet.

På kommunal nivå vill V att det ska finnas service och projektkontor i varje dalgång och i östra kommundelen.

V vill se en jämnare fördelning av resurser mellan tätort och landsbygd i kommunen.

Vid varje beslut av större betydelse ska översyn göras om den satsningen kan göras utanför tätorten, utred öppnande av Nästansjö skola F-3.

V arbetar för att införa en Kultur- och musikskola som når alla elever i kommunen och beställbar kollektivtrafik för kultur och fritidsaktiviteter.

V vill också barn- och byasäkra politiska beslut och ser behovet av att introducera politiker i frågor om samiska rättigheter och samiska konsultationsordningen samt vad minoritetslagarna innebär.

Jämställdhetsintegrering och mångfaldskompetens är viktig för att alla ska kunna delta i samhället och erhålla samhällsservice på lika villkor, HBTQI-certifiera kommunfullmäktige.

läs gärna den kommunala valplattformen som finns på Vänsterpartiet Vilhelmina FB

 

 

 

 

Beställd fråga eller populism?

Av , , 2 kommentarer 10

Under valdebatten i Vilhelmina  den 24 augusti kom en fråga från publiken om hur de olika partierna ställer sig till att ta upp frågan om en överledning att Vojmsjöns vatten till Stalons kraftverk. Det visade dig att några faktiskt kunde tänka sig det medan andra menar att frågan är politiskt död. Nu börjar Centern i olika forum arbeta för detta igen och då är min undran: är detta ren och skär POPULISM, dvs ”vi fiskar upp en fråga” från, i detta fall publiken, ”för någon vill ju detta”, i någon slags desperation 2 veckor innan valet. Eller var frågan beställd? För att ge sina planer någon slags grund?

Oavsett vilket, undrar jag hur dessa exploateringsinriktade Centerpartister tänker. Ska de gå vidare med planer på ett projekt som lakar ur och smutsar ner vår redan av kraftregleringar sargade Hjärtsjö – Våajmoe? Är det så Centerpartiet vill ställa om bygder?

Nej, först måste de nog våga skriva till högre ort om den grundläggande finansieringen. Jag säger som Jonas Sjöstedt: Norrland behöver utveckling – inte exploatering! Och har vi här i glesbygden lärt oss något  av historien så är det att exploateringar inte fört med sig bestående utveckling. Snarare hål i fickan, sår i markerna och strandlösa stränder. Och framförallt : förlorat förtroende för politiken. Den vägen bör vi inte beträda igen.

Hösthelg i Dikanäs – visst skymtar du något bortom haglet av vallöften?

Av , , Bli först att kommentera 7

Snart är det lördag (20/8) och höstmarknad, hösthelg, i Dikanäs och det är rekord på knallar vad jag har hört. Vädret verkar emellertid bli en utmaning.

Kom hit, handla av knallarna och diskutera politik (eller vädret) med Vänsterpartiet Vilhelmina! Så här i valtider är det många vallöften som haglar.

Men vi har istället gjort så att vi under mandatperioden har arbetat med våra vallöften i form av motioner där vi fört upp viktiga frågor på den politiska dagordningen:

Återinför kultur- och musikskola

Arbetstidsförkortning inom äldreomsorgen för utbildad personal

Gratis mellanmål i skolan

Avropsstyrd busslinje till elever bosatta utanför tätorten och som saknar idrotts- och föreningslokal, i förlängningen för alla utanför tätorten, en kultur- och fritids-tur.

Dessa frågor kommer vi givetvis fortsätta att driva om vi får förtroendet efter valet. Vänsterpartiet har också överklagat beslutet att sälja idrottshallen i Malgovik.

Det viktiga är förstås inte vad vi lovar i en valrörelse utan att vi faktiskt arbetar med vad vi lovat mellan valen. Granska gärna era broschyrer från 2018, om ni har dessa kvar.

Löftena – skola de svikas oförglömt?

Nej, bättre då att inte lova för mycket. Vad vi vet inför detta val är att ekonomin fortsättningsvis kommer att vara svår att få ihop om kommunen inte får inflyttning som väger upp för utflyttade och avlidna. Men det går emellertid inte att krympa sig själv alltför mycket. Det finns gränser. Inga fler små skol- eller föreskole-enheter ska avvecklas!

Vänsterpartiet på riksnivå arbetar för att det kommunala skatteutjämningssystemet ska ses över, det är inte rimligt att kommunalskatter får skilja så mycket när servicen också skiljer. En enhetlig kommunalskatt och förstärkning för kommuner med ekonomiska (och demografiska) utmaningar. Staten måste ta mer ansvar men vi bygger staten tillsammans, givetvis, precis som kommunen och regionen. Den är vi alla. Och vi vet ju att Vilhelmina med sina naturresurser är en rik kommun och borde därför vara det även ekonomiskt. Vi ska ha råd att bevara vår sista natur-/gammelskog. Kommunen ska inte upplåta samiska marker åt utländska riskkapitalister eller diktaturer (även om det görs i andra hand efter att en lokal företagare startat upp) att skövla i den gröna omställningens namn. Det som har givits får räcka. Vilhelmina är en del av Sápmi. En naturresursskatt eller återbäring ska även gälla det som redan tas ut åtminstone när det gäller vattenkraft och vindkraft.

 

 

Vänsterns motion om kultur- och musikskola

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag hade tänkt skriva detta redan efter fullmäktige i juni men jag har tydligen haft annat för mig.

Många politiker som befunnit sig i minoritetssituation känner till strategin att ”så frön”. Eftersom sakfrågan är viktigare än upphovspersonen. Även om det är viktigt att i en valrörelse eller en genomlysning kunna säga att:  ”ja – vi har jobbat för det! Just på det här viset…”. Taktiken går ut på att, genom att diskutera sig fram – ibland inte ens yrka – få majoritetssidan att förstå eller tro att det var de som lade förslaget. För frågan är så viktig. Och ibland bygger olika politiska sidor dialektiskt upp ett bra förslag. Men det är alltid svårt när någon har skrivit en motion. Men det finns ju alltid nya sätt att ta till. Osynliggörande eller omskrivning till exempel. Som utmynnar i samma sak: att rösta ner.

”Det pågår en process parallellt med det här” och ”jag kan nu meddela att Socialdemokraterna kommer att inkomma med en motion angående musik och kulturskola som har fokus på en sån gemensam process…”

Jamen, så bra då. Det handlar förstås om Vänsterpartiets motion som lämnades in i december 2021 om en kultur- och musikskola i kommunen som röstades ner vid mandatperiodens sista fullmäktige i juni. Men en ”parallell process” tror jag inte riktigt stämmer. ABF bjöd in till sitt möte om kulturskola i Vilhelmina i maj 2022. Men visst, det kanske hade varit på gång länge.

Jag skrev en blogg om kultur- och musikskola för ganska länge sedan som jag sedan tagit upp i Vänsterpartiet vars ledamöter har gjort den till sin med sina tankegångar i motionen.

Det första en av våra ledamöter fick höra från en socialdemokrat då motionen annonserades i fullmäktige var, ”bra motion – jag önskade att vi skrivit den”. Det går några månader och ABF startar upp sin process med möte och vips så har S skaffat ett av sina vallöften – de ska gå i bräschen för en kultur- och musikskola.

Sedan historien, ingen ansåg att något studieförbund kunde tänkas vilja ta över verksamheten då, 2015, trots att jag argumenterade för ett sådant upplägg, jag var också en av de få som röstade för att musikskolan skulle vara kvar då den lades ned. Att bygga upp något från början igen eftersom allt är utrensat efter musikskolan är också en onödig utmaning, onödigt alltså att någon (beordrade att) rensa ut inventarierna. ”Strategin” är egentligen helt absurt och liknar litet förfarandet med Malgoviks skola: gör av med grejerna så fort som möjligt så ingen ska kunna öppna upp den igen! Fast nu vill S göra det, fast i annans regi.

Ett litet aber bara kring alla tankar som nu vaknat i debatten, ”ekonomiskt hållbart i längden”, osv. V ville ju ha upp frågan på regionnivå eftersom vi kopplar kultur till hälsa. Den detaljen kunde ha banat väg för bra samarbeten som också kunde tjäna hela länet, det var också tanken att sträva efter kultur och musikskola på lika villkor i länet eftersom förutsättningarna ser så olika ut, även att regionen kunde vara den aktör som sköter ansökningarna till kulturråd eller andra instanser. Det är också något jag arbetar för på regionpolitisk nivå.

Jag hoppas verkligen att ett studieförbund kan skapa förutsättningar för att en kultur- och musikskola tillgängliggörs för barn och ungdomar i hela kommunen och inte bara för tätorten med alla sina föreningar och anläggningar. Och att det i slutändan kommer att kosta barnen i byarna mer, som det alltid gör, genom att de måste åka in till tätorten.

Men det ska verkligen bli intressant att följa hur detta fortlöper, kommer jag tillbaks i politiken kommer det givetvis vara en prioriterad fråga. Nu ser jag också att Socialdemokraterna har med det i sitt valmanifest utskrivet som ”att verka för införande av kultur och musikskola”. Inget om en gemensam process med studieförbund. Nu blir jag ju verkligen besviken och tänker: Varför då avslå motionen? Varför inte öppna för motionens andra att-sats som faktiskt inkluderade olika slags samarbeten för kultur- och musikskola. Svaret kan bara bli att den kom från ”fel” håll.

 

 

 

 

Ekonomisk centripetalkraft

Av , , Bli först att kommentera 16

Nyligen sände Sveriges Radio ett reportage om skolnedläggningarna i Vilhelmina kommun. Där yttrades en tänkvärd idé: att politikerna istället för att lägga ner byskolorna skulle höjt kommunalskatten till runt 38 kronor för att på så vis skapa en debatt kring det diskriminerande utjämningssystemet som ger växande kommuner så mycket mer och drar undan medel från krympande kommuner som givetvis oftast också är kommuner med geografiska utmaningar för att upprätthålla service.

Vilhelmina kommun har under ett antal år varit drabbad av, vad jag skulle vilja beskriva det som, en ekonomisk centripetalkraft, ni vet en kraft som suger in allt i dess väg till centrum. Det är en oerhört destruktiv process för en ytmässigt stor och befolkningsmässigt utspridd kommun.

Hur kan vi stoppa den kraften att fortsätta härja med oss?

Ska vi höja skatten och genom det visa att det är något oerhört skevt med systemet?

Eller ska det egentligen inte vara så att alla kommuner ska ha samma skattenivå för att inte konkurrera med varandra på den punkten att låg skatt attraherar inflyttare och egentligen är bara möjlig för redan ”rika” kommuner. Grundläggande service måste fastslås som, ifall inte den kan upprätthållas av skattebasen, måste finansieras av staten. Varje kommun måste till exempel ha en simhall. I Vilhelminas fall var modellen med 2–3 byskolor (Malgovik, Nästansjö och Latikberg) och 2 fjällskolor samt skolor på tätorten en självklarhet på grund av avstånden och möjligheten för småbarnsföräldrar att kunna flytta in och bo kvar i upptagningsområdena. Malgovik var en till elevantalet stor byskola, i Nästansjö äger kommunen ändå fastigheten där förskola också inryms – så vad är problemet?

När jag skrev om byskolenedläggningarna för två år sedan fick jag en kommentar kring att kommunen borde köra på, dvs finansiera det som måste få finnas och skicka notan till staten. Det är också ett sätt. Att vägra avveckling av lagpliktig verksamhet och sträva efter att uppfylla barnkonventionens punkter om tid till vila och fritid bland annat.

Vår kommun har inget val, som många politiker vill mena när de i nyttig-idiot-anda ska ”krympa kostymen”. Endera vi vänder oss sitter vi där (mitt i det resursrika norr omformulerat till stödområde 1, enligt Sverker Sörlin) med osthyveln och kammar oss ner till roten.

Dags för lika kommun- och regionskattenivå och likvärdig samhällsservice!