Bygdemedel eller vattenkraftåterbäring?

Jämtlandsnytt har gjort en räcka reportage om vattenkraften och vattenkraftåterbäringen i början av juni, troligen i kölvattnet av vattenverksamhetsutredningens/VVU:s slutbetänkande som föreslår slopade bygdeavgiftsmedel.

Ett reportage handlar om en kommun i Norge, Meråker, som får 25 miljoner i återbäring årligen och har därigenom kunnat skapa ett intressant gymnasium som genom sin attraktionskraft håller kvar ortens ungdomar från att tidigt flytta till större samhällen. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/vattenkraftaterbaring-bar-samhallet

I ett annat program står Ragunda kommun i centrum, Jämtlandsnytt flyttar över några Jämtlands- kommuner till Norge och konstaterar att Ragunda (som får 900 000 i bygdemedel) skulle få 193 miljoner årligen i bygdemedel! Kommunalrådet (S) i Ragunda intervjuas, samt Magdalena Andersson (S) och Anders Borg (M). Borg uppvisar en storsvensk attityd där Norrland givetvis utmålas som tärande och Stockholm givmilt i det kommunala utjämningssystemet. Har vi hört den förut? http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/kraften-rinner-ur-norrland

Argumenten om utjämningssystemet har använts tidigare kring återbäringsfrågan men är egentligen inte giltiga eftersom det avräknas i utjämningssystemet och kommer övriga kommuner till del genom en reduktion. Reduktionen dras från den del som naturresursskatten utgör. Vattenkraftkommunerna får netto 50-60 % av naturresursskatten, Jämtlandsnytt har i sin informtion om norska återbäringssystemet räknat med 50 %. Och dessutom skulle det stå en utredning fritt att komma med förslag i olika riktningar. Men åter till återbäringen i Norge, den bygger på inkomster från fyra källor,

1. Naturresursskatt som ger ger 1,1 öre/producerad kWh.

2. Egendomsskatt Fastighetsskatten är lokal i Norge. Återbäringen ger maximalt 0,7 % av det taxerade marknadsvärdet. Tumregeln för värdet är är 4:-/kWh, men det finns ett tak som innebär att man får ta ut maximalt 2,74:-/kWh. De flesta kommuner har 0,7 % i egendomsskatt och uträkningen ska då vara 0,007 x vattenkraftsproduktionen i kWh x 2,74.

3. Koncessionsavgifter är en motsvarighet till svenska bygdemedlen, en ersättning för skadan på naturen. I Norge produceras 130 TWh, delat med 650 miljoner. Det blir 0,5 öre/kWh.

4. Koncessionskraft som innebär att vattenkraften betraktas som en lokal resurs (en skarp skillnad mellan det koloniala förhållningssättet i Sverige där dessa resurser ska betraktas som statliga). Kommunen får köpa till självkostnadspris och sälja motsvarande mängd elenergi som konsumeras i kommunen, maximalt dock 10 % av vattenkraftproduktionen. Den säljs till spotpris på marknaden, som Jämtlandsnytt har räknat ligga på 23 öre/kWh. Från det dras vad kommunen har betalat för kraften, dvs kostnaderna för att producera kraften. Idag i Norge ligger den på 10,84 öre/kWh plus transportkostnader 2 öre/kWh. Kommunen kan alltså tjäna 23 öre – 13 öre = 10 öre/kWh.

(Källa: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/sa-har-har-vi-raknat-ut-vad-kommunerna-skulle-fa )

Hur skulle det då bli i Västerbotten med en återbäring enligt den norska modellen? Enligt Jämtlandsnytt:

Lycksele: 54 209 000

Malå: 24 433 000

Nordmaling: 780 000

Norsjö: 25 722 000

Robertsfors: 1 082 000

Skellefteå: 68 992 000

Storuman: 80 782 000

Umeå: 103 404 000

Vilhelmina: 30 156 000

Vindeln: 21 985 000

Vännäs: 48 570 000

Åsele: 15 847 000

Källa: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/har-ar-hela-listan-pa-norrlandskommunerna

Det dyrar verkligen till sig och det är inte svårt att förstå att frågan både engagerar och skrämmer politikerna. Då torde väl bygdemedlen vara trygga i sin hamn för att slippa dessa utgifter ur statskassan och vissa privata kassor. I Jämtland arbetar partierna för en utredning av återbäring av vattenkraftvinster till kommuner med vattenkraft. M såväl som S har nyligen tagit upp frågan med rikspartiet men fått kalla handen med hänvisning till skatteutjämningssystemet. Längst har tydligen C kommit med en modell för hur de vill genomföra detta. De vill att återbäringen ska komma hela länet till del. Med utgångspunkt i att en del kommuner inte har kraftverk utan kanske mer regleringsmagasin är detta en viktig tanke.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/ointresse-pa-riksniva-for-aterbaring

För Västerbottens läns del kanske ett sådant system återigen skulle spä på den inland-kust problematik som finns (vilket inte finns i samma grad i Jämtland, möjligen en Östersund vs. Omnejden). Men uppebarligen får Umeå mångfalt mer än fjällkommunerna (med sina uppdämda källsjöar och avfolkade bygder) med den norska modellen. Jag ställer mig försiktigt tveksam till om kommuner som varken har kraftverk eller magasin ska få del av återbäringen enbart pga att de ligger i ett kraftproducerande län. Men här måste givetvis nedströmsproblem med fiskvandring och vattensystemen som helhet vägas in och kanske bör det vara en graderad skala inom länet för vilka summor som ska utgå? Att modeller måste utredas är helt uppenbart.

Går vi tillbaka i historien kan vi finna den politiska ambivalensen håller i sig men att representanter för samtliga partier (utom Sd) har motionerat i frågan.

S gjorde det 1992 i anslutning till betänkandet 1991/92:NU25 Energipolitiska frågor men fick avslag inom ramen för Carl Bildts regering då Sverige fortfarande stod utanför EG/EU.

En utredning med titeln, Betänkande 1993/94: NU2 Återbäring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen gjordes, där S, C, Kds, NyD och V hade lagt motioner om återbäring. NyD hade en radikal inställning: ” De norrländska råvarutillgångarna exploateras i huvudsak av Sydsverige …Norrland skulle kunna vara ekonomiskt självbärande – utan regionalpolitikst stöd – om regionen fick råda över sina egna resurser: malmen, vattenkraften och skogen.” Meningsyttring fick avges av utskottssuppleant från V som anförde att regeringen borde utreda en modell för återföring av medel från vattenkraftproduktionen. Motionerna avslogs av regeringen Bildt.  

Kd, C, Mp, V, och Fp motionerade om återbäring 2001 men fick avslag av en socialdemokratisk regering. 2005 och 2006 motionerade V om återbäring, fick avslag av socialdemokratisk respektive Alliansregering. 2012 motionerade Mp om återbäring för lokal utveckling, fick avslag av Allians- regering. Nyligen har jämtlandsmoderater motionerat och fått avslag inom ramen för ”den egna” majoriteten.

De lokala politikerna som trycker på i frågan verkar ha fått mest genomslag på riksnivå inom Centern. Centerpartiets stämma beslutade att verka ”för att skatteintäkterna från industriella och elproducerande fastigheter regionaliseras för en hållbar utveckling i hela landet”. http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/c-overens-om-aterbaring-pa-vattenkraften

Låter gott och väl, men å andra sidan finns då risken att gruv- och vindkraftetableringar blir ännu mer attraktiva för kommunerna att få, och hur går det då med de närboende och deras rättigheter? I synnerhet ovan odlingsgränsen och på samiska kulturmarker.

Här står nog den stora utmaningen att finna för den framtida återbäringsutredningen.