Nu har regeringen kommit fram till att de ”behåller rabatten” för el i (vissa kommuner) Norrland. En liten sänkning dock från 9,9 öre/KWh till 9,6 KWh. Men så otroligt glada vi blir! Vi blir så glada att kravet på naturresursåterbäring kanske tystnar (hoppas Hufvudstaden)?
Knappast. Vilhelmina kommun har beslutat att gå med Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner. Hoppas det på sikt kan leda till en reell återbäring och inte de småslantar som elrabatten innebär.
Jag skrev för några månader sedan ”Debatten om rabatten” att
//Det är mot bakgrund av de % vi i norr kan få på elskatten vi köper (enligt utredningen 700 miljoner) istället för de 6 miljarder i fastighetsskatt från vattenkraftanläggningar som vi bör se denna regeringens ”förläning”. Pengar som kunde fördelas dels mellan kraftproducerande, utbyggnadsdrabbade och närliggande kommuner och regioner, dels in i skatteutjämningssystemet. Att få behålla ”rabatten” – i en tid då vi uppmanas att spara el och energi, blir ett hån och ett slag i ansiktet på de glesbygdskommuner som inte fått ”rabatten”.
De koloniala ringarna på vattnet sprider sig från huvudstad till bottenviksregionerna. Tillväxtområden skrapar smulorna ur EU-kakan genom att utnyttja hela regionen och i synnerhet inlandets och fjällbygdernas Sparsely Populated Areas-värden eftersom dessa städer (Umeå) själva har täthet så det förslår. Rinner inte värdena söderut, så rinner de till kusten. Kvar står de självbestämmande kraftkommunerna med oerhörda underskott, med växande åldrande befolkning och utflyttande ungdomar och arbetsföra. Skaffa en utbildning och dra (till oss), verkar vara budskapet från kusten och Sverige. Då slipper du en nettomedelinkomst mindre per år som din höga kommunalskatt innebär.
I elskattutredningen står att läsa att Riksdagen under våren 2015 antog riktlinjer för skattepolitiken som kan sammanfattas: ”Skattepolitiken ska vid sidan om att säkra goda och stabila skatteintäkter även skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt och hög sysselsättning, ett rättvist fördelat välstånd samt bidra till ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle.”
För att leva upp till dessa ansatser är det dags att rekonstruera skattesystemet med sikte på kompensation för gångna decenniers exploatering och avveckling, för framtida lika villkor för landets kommuner och regioner. Det är också på allvar dags för en utredning om lokal återbäring av värden från naturresursexploateringar.//
När sedan Elbolagen fått sin skrämselhicka nedklunkad (se Hav & Vatten 1/2016 sid 24 ff) kring miljöanpassningen av vattenkraften (som vattenverksamhetsutredningen bl.a. föreslog) verkar det som att bara de får pressa de norrländska högproducerande älvarna litet till, ja, då kan de gå med på att miljöanpassa några vattendrag i Sydsverige.
De efterlängtade miljö- och kulturanpassningarna av vattendragen får inte ske med destruktiv kolonial korttidsreglering av älvarna i norr. Det är inte bara en historisk miljöskuld som ska betalas åter, det är också en samhällsskuld eftersom miljö och samhälle är sammantvinnade. Alltså: Istället för återbäring blir det el-rabatt, istället för miljöanpassning hotar än mer förstörelse av vattenmiljöerna genom korttidsreglering.
Senaste kommentarerna