Vanlig söndra och härska politik – ännu några ord i elfte timmen…

Av , , Bli först att kommentera 23
”40-50 miljarder – det går inte” svarar landsbygdskommitténs ordförande på frågan om varför Sverige inte inför den norska modellen med vattenkraftåterbäring. Det är konstigt formulerat – att det ”kostar”. Ordföranden menar väl ändå att staten förlorar 40-50 miljarder kronor som staten tar som intäkt från kraftkommunerna. Det går alltså inte trots att Riksgäldskontoret visat att Sverige har ett överskott på 85 miljarder.
Lite mer framförallt strukturellt förändringsarbete borde väl allt gå att göra, till exempel sluta roffa från områdena deras naturresurer. Istället ska ”utsatta” kommuner ställas mot Stockholm och andra förment rika storstadsområden i vanlig söndra och härska politik genom att de 75 åtgärderna i stort sett ska finansieras med reseavdragen för storstädernas bilåkande gubbs (iofs en bra upptäckt men det ska inte vara den enda ”återställaren”).
Nu pekar mycket på att den norska modellen tyvärr är på väg att förändras till det sämre för landsbydgen så vi får hoppas att den positiva befolkningsprognosen håller. Eller om Norge ska anträda det svenska nerförslutet som allmänheten så tydligt blev serverade i Regionindelningsutredningen.
Synen är förvrängd, synen att Norrland och landsbygden inte är på nerförslut som en del partier vill framhålla, likväl är synen förvrängd att Norrland och landsbygden skulle vara en bidragstagare (och inte en av urbaniseringspolitiken konstruerad sådan). Det går inte att endast prata fram förändring den måste skapas eller återskapas, återställa rättvisa, när det gäller Norrland och landsbygden som – in another time – var blomstrande och självhushållande tills dess en skövlande industrialisering drog sitt förvrängande täcke över skogar, vallar, berg, fjäll och vatten och människors synrand.
Kanske när vi en gång insett att tillväxten inte är möjlig i all oändlighet eller att tillväxt kan vara av andlig och kulturell art, och då vi ser att det lokala och det holistiska hör samman, att det kan börja där, på nytt. Vi måste ta vara på kunskapsbärarna – snart måste människan lära sig allt på nytt…..Men det är också bara ord… i elfte timmen.
Bli först att kommentera

Landsbygdsutveckling – för vilka?

Av , , Bli först att kommentera 14

Det ska bli intressant att söka svar på den frågan i landsbygdskommitténs slutbetänkande. Jag har hittills endast tittat under Samhällsplanering och bostadsbyggande. Särskilt sidan 138 där riksintressen närmast anses stå i vägen för landsbygdsutveckling. Vem/Vilka är då landsbygdsutvecklingen till för, jag tänker att denna kommitté säkert inte anser att riksintresse för mineral och energiproduktion står i vägen utan att det snarare är andra riksintressen som landsbygdskommittén inte vill ska ges särskild vikt, såsom riksintresseutredningen SOU 2015:99 föreslår?

Ni missade väl inte DN Ekonomis rubrik om att ”Stockholm ska betala dubbelt för att landsbygden ska leva”. Då vet vi ju också vad för slags premisser som kommer att styra (business as usual?). Men vi får väl som vanligt hoppas och se….

Bli först att kommentera

Politisk revy 2016 och budgeten 2017

Av , , Bli först att kommentera 12

En blick tillbaka på året som gått. Som gruppledare för Politiskt Alternativ var jag lättad över att PA och S och V hade en samsyn kring budgetramarna, där de olika nämndernas äskade behov för 2017 tillgodosågs nästan fullt ut. PA yrkade bifall till S och V:s budgetramar då vi också fick igenom vårt krav om att behålla feriearbeten för ungdomar och en omskrivning av visst textinnehåll i strategidokumentet. Vid tidigare års budgetarbeten har PA varit det parti som föreslagit ramar som legat närmast nämndernas egna äskanden. Därför var det viktigt för oss att visa att detta (med våra krav) var en budget som PA ställde sig bakom.

Vid höstens första gruppfullmäktigeträff i september 2016 blev ledamöterna för Politiskt Alternativ inkallade till Alliansens gruppmöte där företrädesvis gruppledarna var närvarande. Där fick vi först svara på ifall vi såg oss som en del av oppositionen och sedan veta att Alliansen upplevt sig svikna då PA biföll S och V:s budget vid junifullmäktige. Men det var inte själva principen: att PA sagt ja, utan sättet vi gjorde det på. Vi hade inte i förväg meddelat att vi skulle göra det.

Jag fick också höra att jag ”spelat teater” och stått och slösat med skattebetalarnas pengar (tror budgetdebatten var högst en kvart till skillnad mot en debatt om privatisering för privatiseringars skull som varade minst en timme, sammanträdet var f.ö. ett av de kortaste under de senaste mandatperioderna) eftersom jag inte från början sagt ja till S och V:s budget. Alliansen trodde sig veta att det var uppgjort från början (vilket det inte var, endast en fråga just innan sammanträdet ifall S och V kunde acceptera PA:s krav om att behålla feriearbetena 2017 och en omskrivning av visst textinnehåll i strategidokumentet, vilket visade sig under sittande sammanträde att S och V kunde).

Föga förstod vi Alliansens upprördhet. Vi trodde det var självklart för Alliansen att PA med de budgetramar vi angett i vårt förslag inte kunde stödja något av allianspartiernas budgetförslag som innehöll orimliga generella besparingar. Men kanske främst på grundval av att PA inte har någon skyldighet gentemot Alliansen. I synnerhet inte efter Alliansens agerande vid vårens mandatåterställning, då Bergsten hoppade av och PA återfick sitt tredje mandat. Då förnekade Alliansens förhandlare/gruppledare att de ingick i en valteknisk samverkan med PA (Framtid Vilhelmina), att de satt på stolar som ställts till förfogande genom gemensamma mandatansträngningar av alliansen och PA. Istället fick vi veta att PA inte skulle få någon KSau-plats genom Alliansens försorg, de förordade istället först ett annat partis ledamot som inte följde valprotokollets turlista. Det skulle vara undertecknad som troligen skulle erhålla KSau-platsen och en viss gruppledare bland allianspartierna uttalade att hoppa av politiken ifall jag skulle komma in i au. Men det som var mest tydligt då i våras, var att Alliansen inte alls ville kännas vid att inneha majoritet i KS tillsammans med PA (eftersom S hade lovat att avsäga sig allt ifall inte de fick ha kvar majoriteten i KS, en slags utpressning). Alliansen ansåg det som mest strategiskt att inte regera. Något som, så att säga, inte utgjorde det bästa underlaget för någon samverkansterräng.

Så blir PA vid inkallandet efter sommaren ställda till svars för att vi inte i förväg talat om våra avsikter i budgeten (eller skulle vi inlett ett förhandlande med alla parter? PA var för övrigt inte välkomna i Alliansens budgetajournering under KS då de försökte få S och V att sänka sina budgetramar). Som om PA hade några skyldigheter gentemot dem som i stort sett behandlat oss som något katten släpat in? PA har tidigare suttit tillsammans med Alliansens ledamöter under gruppmöten i nämnderna SN, MBN och UN (ej KS) men nu gjorde de närvarande i Alliansen klart att PA inte längre borde sitta med Alliansen under gruppmöten i nämnderna. I PA kunde vi bara hålla med, varför ska vi sitta tillsammans och varför gjorde vi det efter beslutet om 2016 års budget då Alliansen gick in i överenskommelse med S och V? Från PA:s sida: Troligen för att det trots allt fungerat bra i nämnderna mellan Alliansens och PA:s ledamöter och att vi ser oss som en opposition och att all partisamverkan och allianser kan skifta pragmatiskt över tid.

Den nygamla, tredelade ordningen påverkar emellertid inte PA:s arbetssätt eller agerande, vi arbetar som vi alltid gjort: vi utgår från våra egna ställningstaganden kring vad vi anser är bäst för Vilhelmina och är inte låsta vid blockpolitik. PA är ett oppositionsparti under nuvarande mandatperiods majoritet i KS (för den finns ju egentligen inte längre i fullmäktige) och PA var också beredda att i samverkan ”regera” med osäker majoritet.

Bli först att kommentera