Jubileumsåret 2017

Av , , Bli först att kommentera 7

Nu närmar sig den 6 februari 2017 då det är hundra år sedan det första samiska landsmötet anordnades av samer i Tråante som heter Trondheim på svenska. Det är till minnet av öppningen av detta möte den 6 februari 1917 som Samernas nationaldag eller Samefolkets dag (Saemien åålmege biejjie på sydsamiska) har firats sedan 1992. Året därpå anordnades ett landsmöte i Staare/Östersund.

Vualtjere/Vilhelmina-(fjäll)område var hemvist för ett flertal av de personer som låg bakom anordnandet av dessa för samer så viktiga möten, bl.a.: Elsa Laula Renberg (och Brurskanken samiska kvindeforening som tog initiativet till mötet i Tråante), Torkel Tomasson, Andreas Wilks och Hans Magnus Nilsson.

Därför vore det kanske inte så konstigt ifall Sametingets parlamentsbyggnad skulle ligga någonstans i Vualtjeren tjïelte/Vilhelmina kommun, åtminstone har väl aldrig en samiskt relaterad fråga varit så het som just denna (och för så många andra kommuner också). Det tråkiga är väl att när det gäller kommunens samråd gällande vindkraft och gruvetableringar kommer ofta rennäringsanalyserna i sista hand (om de ens finns med i underlaget) och anses inte vara kommunens angelägenhet.

När jag gick årkurs 6 i Storsele skola, det måste varit 1983, åkte vi på skolresa till Trondheim. Hela skolan åkte, vi var väl 15 elever (åk 1-6) allt som allt. Rena, rama storstan och köpcenter med rulltrappor! Nu gör jag resan igen, Tråantese/till Trondheim fast Gäjkeste/från Dikanäs. Och inte visste jag då – 1983 – något om Elsa Laula eller att hon troligen var född i närheten av Jïjnjesovvene/Storsele (enligt Siri Broch Johansen, författaren till boken Elsa Laula Renberg – historien om samenes store Minerva) och att hon växte upp i Såafoe, modern Kristina Josefina Larsdotters ärvda skatteland Gajdockdalen/Gajdockfjell i Gajhtohke/Matsdal (SOU 1922:10, sid 88) blev efter kungabesök 1900 ett för familjen tillåtet jordbruk, Kanaan. Det var så lite om samisk historia, kultur och språk som lärdes ut i grundskolan i det samiska kärnområdet på 1970- och 80-talet. Därför är det glädjande att vid den förskola där minstingen går, där får alla barn i nuläget samisk undervisning ca en timme i veckan. Men enligt lagen om nationella minoriteter är detta ett minimum och Vilhelmina kommunstyrelse har i dagarna föreslagit till fullmäktige att utreda utökad samisk undervisning i förskola och skola genom Marita Stinnerboms motion i frågan.

Elsa Laula Renberg, som några år efter sin uppmärksammade skrift ”Inför lif eller död?”(1904) gifte sig och bosatte sig på norska sidan Saepmie, dog 1931 i tuberkulos och begravdes på Dolstad kyrkogård i Mussere/Mosjøen. Hon var emellertid ganska okänd ända till 1980-talet så det är kanske inte så konstigt att hon inte omnämndes i min mellanstadieskola.

Under 2017 planeras en staty av Elsa avtäckas i Mussere/Mosjøen och visst borde väl det finnas något liknande på svensk sida? Varför inte i Gajhrege, Gajhtohke/Matsdal eller Jïjnjesovvene/Storsele – lagom till hennes 140-årsdag den 29 november? Strax därefter, den 1 december 2017 är det ännu ett jubileum, nämligen 150-årsdagen för beslutet att inrätta en odlingsgräns som skulle värna renbetesområdena från vidare nybyggesetableringar. Denna gräns fastställdes 1890 och det var i anledning av att den inte fick någon verkan, vare sig för nybyggesetableringar eller industriell kolonisation (Giron/Kiruna, sedermera Bårjås/Porjus, Suorva m.fl vattenkraftanläggningar) som Elsa gav ut sin skrift där hon bland annat föreslog att marken ovan odlingsgränsen skulle förbehållas samer för valfri näring (alltså inte enbart renskötsel). Lappväsendet, den koloniala myndigheten som utvecklats i samband med att den första renbeteslagen skulle implementeras i slutet av 1880-talet, gjorde sin egen tolkning i en utredning kring vad det skulle kosta att lösa ut alla hemman ovan och kring odlingsgränsen på 1910-talet. Kanske var det bäst som skedde att det inte blev något av denna utredning, ”priset” för staten skulle bli högt men främst för lokalsamhället skulle det bli problematiskt på grund av att myndigheternas syn på vem som var same skulle lett till att samer som blivit nybyggare måste tvångsförflyttas österom den gränsen.

Frågorna som var brännande i februari 1917 är det ännu idag- frågan om självbestämmande över mark, resurser, skolfrågor och utveckling. Förutom den samiska parlamentsbyggnaden som så många kommuner nu hoppas på, finns flera ur ett urfolksperspektiv viktigare frågor på Sametingets plenums dagordning i Tråante, bland annat: Frågan om en samisk sannings- och försoningskommission; En ny samepolitik för Sverige samt Nordisk Samekonvention.

Bli först att kommentera