Gränser och paralleller, i tid och rum

Den enda gång jag kan minnas att ha sett skylten ODLINGSGRÄNS med texten österut är mellan Bårjås och Jåhkåmåhkke. Det är som vid lappmarksgränsen österom Liksjoe/Likssjuo – varför står det inte Västerbotten på ”baksidan” av Lapplandsskylten?

I förrgår var det 140 år sedan Elsa Laula Renberg föddes och idag (någon timme till) är det 150 år sedan beslutet om att inrätta en odlingsgräns i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Denna demarkationslinje för svensk nybyggeskolonisation som var ett viktigt inslag i Elsas skrift ”Inför lif eller död. Sanningsord i de lappska förhållandena”. Hon menade att marken västerom denna gräns skulle vara till för samerna, att använda för vilken näring de än ville.

Efter firandet av den nya samiska flaggdagen och Elsas födelsedag på Kvinnohistoriskt museum, Ubmejisne igår med en konferensdag (i samarrangemang mellan Sveriges kvinno- och genushistoriker – SKOGH, Vaartoe – Centrum för samisk forskning, Såhkie – Umeå sameförening, Umeå center för Genusstudier – UCGS samt Kvinnohistoriskt museum) känns det extra viktigt att också framhålla de paralleller som finns i tid och rum. Nästan på dagen 10 år efter beslutet om odlingsgräns föds Elsa år 1877. Några kvarter bort från åminnelseakten av hennes födelsedag på Väven försiggår hovrättsförhandlingarna i målet Girjas sameby mot Staten år 2017.