till Europa

Några dagar kvar till EU-valet. De olika partiernas affischer syns här och där, en del vill göra EU till något som de anser att det har varit en gång – lagom (vaddå lagom)? Hur vet vi hur EU en gång har varit, har någon nånsin ställt frågan – gjort en utvärdering av de här snart 25 åren av EU-medlemskap?

Eller pratar de om Europa – världsdelen som också innefattar Rysslands europeiska del? Jag minns alla EU-positiva partiers propagerande inför folkomröstningen 1994. Hur vi skulle rösta för Europa. Som om det krävdes ett EU-medlemskap för att få fortsätta vara en del av Europa, eller som Carl Bildt skrev in sig som (Hallänning, svensk,) europé?

Nej, Europa är mycket större och det finns länder som per se exkluderas ur sin egen kontinent ifall EU inte skiljs från Europa.

En hel del historielösa floskler florerar som om EU funnits sedan strax efter andra världskriget. Nej, men europeiska ungdomar skyfflade grus för att bygga upp de sönderbombade resterna av sina länder. Nej, inte EU men väl Europeiska stål- och kolunionen sedan 1952. Sedan har konstellationerna avlöst varandra (EEG, EG) och fördjupats till ett för somliga länder väldigt intimt EMU-samarbete som Sverige – tack och lov – sade nej till.

En del argumenterar att om vi inte var med i EU får vi inte handla tullfritt. Men vi kan ju bara titta tillbaka till den tid då vi ingick i EFTA (Europeiska frihandelssammanslutningen 1960) och EES-avtalet (1992) där exempelvis Island och Norge fortfarande åtnjuter tillgång till den ”inre marknaden” att handla tullfritt med EU-länderna medan de kan skydda sitt fiske från EU:s inflytande. EES-avtalet kostar dessutom mindre än EU-avgiften, ca 2 miljarder NOK 2008 men de har ökat kraftigt. Däremot får inte EES-länderna ta del av EU-bidrag, men länder som Norge, Lichtenstein och Island tjänar ändå på det jämfört med medlemskap, troligen för att de inte har så mycket jordbruk. Nackdelar finns givetvis och det har att göra med möjligheten att styra över regler som inte passar för det enskilda landet.

En annan fråga är vad EU-apparaten kostar, alltså det vi kallar politisk verksamhet. Enligt Riksdagens EU-information går 7% av budgeten till administration ca 9,7 miljarder euro. Samtidigt finns det en ”politisk/administrativ” dimension i alla delar av utgiftskakan. Många klagar över riksdagsledamöternas hantering av kostnadsersättningar och bidrag – ska vi ha en nivå till?

Men hur ska vi kunna driva en bra gemensam miljöpolitik om vi inte har EU? Denna fråga är väl den viktigaste, men EU och dess föregångare har ju frihandel och fri rörlighet som ideologisk överbyggnad – det känns svårt att faktiskt bedriva reellt miljöarbete när långväga transporter ska främjas till lokala alternativs nackdel. Kapitalism och ekologisk hållbarhet – går det verkligen ihop?

För en glesbygdsbo kan ibland riksdagsvalet verka meningslöst, vad är vi i den stora urbana massan? I Sverige bor 21,6 % av landets befolkning i tätortsnära landsbygd enligt Glesbygdsverkets (sid 5) definition. Endast 2 % bor i glesbygd. Hur mycket tycker vi att våra behov hörsammas i Stockholm?

Om vi ser till vår andel i EU är Sveriges medborgare nästan densamma som för glesbygden: 1,9 % av EU:s medlemsländers befolkning.

Vad Sverige (och kanske även EU) behöver är en utvärdering av vad EU-samarbetet egentligen ger för landet.