På onsdag 29 /1 ska Utbildningsnämnden i Vilhelmina kommun tydligen fatta beslut om huruvida de ska gå vidare med en avveckling av högstadiet i Dikanäs. Frågan har sådan dignitet att den borde komma upp i fullmäktige och – givetvis – att elever och föräldrar får uttrycka sin mening och bli hörda av de som ska fatta beslutet. En avveckling skulle få förödande följder för eleverna som förflyttas, den skolverksamhet som är kvar och för hela bygden eftersom det troligtvis skulle leda till en utflyttning.

Men frågan är hur vi ens har hamnat här? Det är numera allmänt känt att Vilhelmina såsom många andra kommuner behöver göra stora besparingar för att klara av att fortsätta bedriva sin verksamhet med sjunkande intäkter. I budgetsammanhang talas det om att kostnaderna är för stora och det jämförs med andra kommuner. Just i frågan om skolans ”kostnader”. Men i jämförelsetalen vägs sällan in att Vilhelmina är en kommun med två fjälldalgångar med två nodbyar: Saxnäs som har ca 9,3 mil till tätorten (Klimpfjäll med 12,3 mil) och Dikanäs som har 10, 5 mil (Kittelfjäll med 13 mil) till tätorten. Hur många kommuner i Sverige kan vi egentligen jämföra oss med? Täcker strukturbidraget egentligen upp det vi ”förlorar” (egentligen får betala till andra kommuner som har ett ökat antal barn i skolan) i kostnadsutjämningen med sjunkande antal barn?

Det går 18 barn på skolan i Dikanäs, det är 10 barn på förskolan eller på väg in. Har politiken frångått likställighetsprincpen i kommunallagen för dessa barn och bara kan se ekonomin bör de betänka detta: dessa 28 barn har 33 föräldrar som bor och arbetar i Övre Vojmådalen. Dessa föräldrar är företagare eller anställda och skattebetalare i kommunen. De bor i en dalgång där den kommunala servicen har varit i avveckling under lång tid trots att de betalar lika mycket skatt som alla andra i kommunen. Fritidsutbudet och utvecklingsarbetet bärs uppe av engagerade föreningsmedlemmar där dessa föräldrar också ingår: Dikanäs idrottsförening, Dikanäs bygdeförening, Vojmådalens intresseförening, Övre Vojmådalens bygdeförening, Matsdals hembygdsförening, skoterföreningar mfl. När vi höjer röster om att bibehålla service i området används ofta utbyggnaden av ett avlopp i Kittelfjäll som argument för att vi ska vara nöjda. Som om: ”Se vilken satsning” – No shit! (ironi) Det är kommunens skyldighet. Det är ju inte så att vi vill ha någon lyx – utan vi vill ha kvar de smulor av service vi har.

Själv är jag ”företagare” på så sätt att jag söker forskningsmedel och skapar därmed min egen anställning vid ett universitet vid kusten. Men jag väljer att bo här. Som många andra som känner en koppling till dessa områden. Men om den grundläggande rättigheten för våra barn tas ifrån dem vet jag att många, inklusive jag själv kommer att flytta från en bygd med en stympad skola: våra barn kan inte transporteras, ens på högstadiet, en sträcka om åtminstone 15 mil (t o r Dikanäs-Saxnäs) och för många elever minst 20 mil (t o r Kittelfjäll-Saxnäs), dessutom på vägar som staten glömt i allt för många år. Hur ska de orka sina skoldagar? Eller ska eleverna interneras på skolorten och inte ha rätt att bo i sina familjer? Helt oacceptabelt. Barnkonventionen har blivit lag i år.

Jag hoppas att ingen av utbildningsnämndens ledamöter eller senare i kommunfullmäktige tror att en ”besparing” på högstadiet i Dikanäs någonsin kommer att ge en besparing för kommunen. Då först kommer den politiker som trodde att ”i byarna håller de på med något som bara gynnar dem själva” bli varse att kommunen är HELA kommunen och inte bara tätorten. Det kommer att bli väldigt svårt för de politiker som argumenterar för landsbygdsutveckling och satsning på näringsliv om det beslutas om avveckling av högstadiet i Dikanäs. De har då förverkat en bygds förtroende. Fundera fler gånger innan ni tror att människor är så snikna att de flyr en kommun på grund av skattehöjning – men räkna med att många flyttar när de ser hur deras barns rättigheter grusas. Och Vilhelmina kommun har inte råd att mista någon av dem. För skulle de på grund av en avveckling av högstadiet i Dikanäs besluta sig för att flytta, tror ni då att de bli kvar i Vilhelmina kommun? Avvecklingen kommer på sikt att bli en avveckling av så mycket mer.

Jag och min familj flyttade tillbaka till kommunen för 11 år sedan, vi flyttade inte tillbaka till vårt ställe i Norra Tresund där jag bodde tills slutet av högstadiet, för vår 7-åring skulle inte behöva åka 10 mil varje dag till Vilhelmina. Det blev istället Dikanäs, en oas i sin lantlighet, mitt i byn, med gångavstånd till en skola med verksamhet ända upp till åk 9. Idag skulle vi inte ha flyttat till Dikanäs om vi, med tanke på vår andra 7-åring, skulle få se fram emot att om drygt fem år ska barnet få åka skolbuss varje dag dubbel sträcka mot för vad jag själv fick göra från Norra Tresund under högstadietiden.

Vem, barnfamiljer och unga, vill flytta till en fjälldal där ens barn får åka 20 mil om dagen från 13 års ålder för att fullgöra sin skolplikt? Vem vill bo kvar? Omkring 30 föräldrar kan bli tvungna att börja fundera på det. Höj skatten om ni vill behålla era frivilligverksamheter på tätorten, men låt högstadiet i Dikanäs vara kvar! Främst för barnens skull men också för framtiden i hela Vilhelmina.