Allsköns funderingar om politik

Den grekiska lyxfällan

Av , , Bli först att kommentera 7

Den nyvalda vänsterextremistiska regeringen har inte velat följa de krav som kopplats till nödlånen och två tidigare förhandlingar har slutat i sammanbrott. Regeringen har avbrutit privatiseringarna, reformerna och sparplanen som var EU:s och IMF:s krav för att ge nödlån till landet. Nu försöker grekerna på alla sätt komma undan sina ekonomiska åtaganden och få sina skulder avskrivna. Därmed tvingas andra länder i Eurozonen att stå för notan.

Man kan undra när Europa ska börja följa de regler man själv satt upp och inte längre tillåta medlemsländer att strunta i regelverken. Att låta Grekland slippa betala sina skulder skulle innebära att man belönar deras oansvariga beteende och vältrar över ansvaret och skulderna på andra. Ganska snart skulle då även andra länder med ansträngd ekonomi följa grekernas exempel och Europa skulle riskera att bli ett stort konkursbo.

För ett par veckor sedan hotade den grekiske finansministern Yanis Varoufakis med att hela eurozonen kommer at kollapsa om inte Grekland, utan att behöva leva upp till det man åtagit sig, får sina nya lån. Samtidigt krävde premiärminister Alexis Tsipras att Angela Merkel ska betala skadestånd för nazisternas framfart under andra världskriget. Varoufakis hot och Tsipras oseriösa krav på Tyskland visar med all önskvärd tydlighet att det kanske är dags för Grexit, utträde ur Eurozonen.

Eurogruppens finansministrar samlades i fredags och lyckades i sista minuten nå en uppgörelse med Grekland, som innebär att det grekiska stödprogrammet förlängs i fyra månader. I måndags presenterade grekerna den lista på reformer som eurogruppen kräver för fortsatta lån. Christine Lagarde, ordf i Internationella Valutafonden, kommenterade reformlistan så här: “På många områden, inklusive de viktigaste, förmedlar dock inte Grekland tydliga försäkringar om att regeringen avser att genomföra förutsedda reformer.”

Detta avskräcker ingalunda Eurozonens finansministrar, som nu godkänner den grekiska regeringens nya program. Det gäller att hålla ihop unionen till varje pris. Det är tydligt att den som ljuger mest vinner, medan den som sköter sig får betala andras slöseri.

Att svenska folket trots påtryckningar från många politiker valde att inte införa euron var nog ett av de klokaste val vi någonsin gjort.

 

Så ska vi ha’t, men var ska vi ta’t?

Av , , 1 kommentar 11

Före jul visade man på TV här på arabiska halvön en dokumentär just om Södertälje och dess kamp för att klara av att hjälpa alla flyktingar som flyttat dit. Det är inte bara att ta emot. Man måste också ta hand om de behov som uppstår när så många människor anländer. Det låter käckt att kalla alla som kommer för ”arbetskraftsinvandrare”, men hur käckt är det att inte kunna erbjuda dessa människor jobb, bostad och utbildning? Varifrån ska så många jobb, bostäder och skolor helt plötsligt komma? Det är ju inte politiker som kan skapa jobb utan företag.

Misslyckandet att integrera nyanlända föder oro och då finns två tydliga alternativ: att se till att integrationen fungerar eller minska antalet som kommer till en nivå som innebär att de kan integreras. Att prata om volymer är som att svära i kyrkan, men antalet människor som kommer är direkt avgörande för hur integrationen lyckas. Är det inte mer respektfullt att ta emot hälften så många om de kommer i arbete dubbelt så fort? Hur ansvarsfullt är det att låta så många komma till Sverige för att hamna i en förläggning med evigt bidragsberoende och utanförskap som följd? På Reinfeldt har det låtit som om vi inte har något val; antingen tar vi emot alla som vill komma, eller så är vi extremister.

Så när ska vi äntligen få en integrationspolitik värd namnet, som har ett konkret och genomförbart innehåll och som inte är bara ett politiskt utspel?

 

Är Saudiarabien en diktatur?

Av , , 1 kommentar 5

Förra veckan skrev jag på min andra blogg, http://blogg.vk.se/asasundh/, några inlägg om Saudiarabien och dess inhumana rättssystem. Jag tog också upp Löfvens och andra ministrars rädsla att öppet erkänna att Saudiarabien är en diktatur. Ämnet är aktuellt med tanke på att Sverige i maj ska omförhandla det exportavtal om krigsmaterial och militärt samarbete som vi har med saudierna. Igår var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. Där kritiserades regeringens vapenaffärer med den saudiska regimen hårt av olika partier.
I få länder förtrycks kvinnor lika systematiskt och grymt som i Saudiarabien. Deras kungafamilj går emot varje krav på att kvinnors rättigheter ska respekteras i och utanför landet. Ska Sverige då göra affärer med diktaturer där mänskliga rättigheter dagligen kränks och kvinnor systematiskt förtrycks? Det kan heller inte ha undgått våra styrande att Saudiarabien understött Islamiska staten och möjliggjort deras övergrepp.
Stefan Löfven blev för några veckor sedan tillsammans med skådespelerskan Emma Watson utsedd till världsledare för ”He for She”-kampanjen vars syfte är att förbättra jämställdheten i världen. Dessutom har den rödgröna regeringen med Margot Wallström i spetsen beslutat att Sverige ska föra en ”feministisk utrikespolitik”. Är hon naiv nog att tro att hon också kan exportera den ’feministiska utrikespolitiken’ till Saudi och skriva ett samarbetsavtal om förbättrad kvinnosyn?
I mitten av maj ska avtalet med saudierna antingen omförhandlas eller avslutas. Till dess måste Stefan Löfven och Margot Wallström bestämma sig om Saudiarabien är en diktatur eller ej och om en feministisk regering bör samarbeta med ett land som förtrycker och gör våld på sina kvinnor.
För Miljöpartiet måste denna fråga vara rena mardrömmen. Om de godkänner en förlängning av avtalet går de emot sin egen politik och kan räkna med en lång svekdebatt. Att sitta i regeringen har sitt pris när det blir skarpt läge och ingen retorik hjälper. Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger.