Det är bra att allt fler partier nu presenterat förslag på hur de vill lösa integrationen. De har alldeles för länge lagt sin energi och kraft på att sätta etiketter på Sverigedemokraterna och deras förslag. Ju mindre partierna själva haft att komma med, desto mer har de höjt rösten mot SD, vars stigande stöd bland väljarna nu tvingat andra partier att ’komma ut’. Så dags men bättre sent än aldrig.

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och dåvarande partisekreterare Kent Persson satte i system att vilseleda genom att frisera utanförskapet med retoriska tricks och halvsanningar istället för att utveckla effektiva åtgärder för att minska utanförskap och arbetslöshet bland invandrare.

Reinfeldts prat om ”antalet nya jobb” eller ”antalet invandrare som går till jobbet varje dag” var en halvsanning och ett retoriskt knep för att dölja hur många som inte jobbar.  Syftet var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig innebar lägre arbetslöshet. Därigenom hoppades han kunna sopa den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan. Även journalister verkade svälja detta.

Det är självklart glädjande att fler invandrare går till jobbet, men arbetslöshet mäts i procent. Att slå sig för bröstet och tala om hur många som går till jobbet är värdelöst om man inte samtidigt talar om hur många som inte går till jobbet. Det är ändå gruppen som inte går till jobbet som är problemet.

Nu väntar vi väljare med spänning på vad den rödgröna regeringen ska komma med. De har haft över 6 månader på sig att presentera förslag. Tiga är guld verkar vara deras taktik. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har gång på gång gått ut och sagt att läkare, ingenjörer och andra välutbildade flyktingar/invandrare ska få snabbare validering av sina utbildningar, som om det vore pudelns kärna.

Endast var tionde nyanländ från Syrien har enl SCB högskoleutbildning.  Ändå försöker regeringen dölja verkligheten genom att låtsas att det är byråkratiskt krångel med att översätta examina från hemlandet till svensk motsvarighet som är problemet. Rena önsketänkandet! 91 % av de syrier i Sverige som inte arbetar saknar högskoleutbildning och blir inte hjälpta av de åtgärder som riktar sig till de högutbildade. Också Folkpartiets Cecilia Wikström har hävdat att ”syrienflyktingarna är mycket mer välutbildade än svensken i gemen’. Det påståendet saknar grund och speglar okunnighet.

Den absolut viktigaste orsaken till låg sysselsättning bland flyktingar och deras anhöriga är låg utbildningsnivå kombinerad med allt högre krav på dagens kunskapsintensiva arbetsmarknad. Nästan alla män har någon form av arbetslivserfarenhet från sitt hemland medan hälften av kvinnorna i kategorin anhöriga aldrig arbetat innan de kom hit. Hur ska vuxna kvinnor som aldrig arbetat eller studerat i hemlandet kunna ta sig in på den allt mer krävande svenska arbetsmarknaden i konkurrens med alla de svenskfödda, svensktalande personer med låg utbildning som idag går arbetslösa för att de saknar den kompetens som efterfrågas? Den stora utmaningen för de politiskt ansvariga är att kunna hjälpa denna stora heterogena grupp att bli anställningsbara.

Förslaget om snabbare validering för ett fåtal akademiker är visserligen lovvärt men det tilltalar främst dem som tror på myten om alla högutbildade syrier som kommit hit. Men de som befinner sig längst från arbetsmarknaden och i ett mer eller mindre permanent utanförskap behöver praktiska och genomförbara politiska förslag som påverkar vardagen här och nu. När ska regeringen äntligen inse, eller våga tillstå, att den verkliga orsaken bakom låg sysselsättning bland nyanlända är låg utbildningsnivå, inte långsam validering av syriska högskoleexamina?