Mauricio Rojas är f d integrationspolitisk talesperson för Fp och den som låg bakom folkpartiets integrationsprogram i början av 2000-talet. Numera är Rojas gästkrönikör i SvD, där han förra veckan skrev en synnerligen välformulerad och insiktsfull debattartikel. Han förutspår nu att SD blir Sveriges största parti vid nästa val om allt fortsätter som hittills, en uppfattning han idag delar med många.

Förklaringen till SD:s framgång är enl Rojas ”en mäktig våg av folkligt missnöje”. ”Missnöjet bottnar inte i gryende rasism eller främlingsfientlighet.” Däremot bottnar det  i ”…..en växande oro över en misslyckad integration, som kopplas ihop med en tilltagande segregation, utanförskap och otrygghet.” Det är helt fel att anklaga SD:s väljare för att vara rasister. SD:s framgång är en ”……reaktion  mot vad som uppfattas som ett verklighetsförnekande ’etablissemang’.”

Rojas skriver också att det varit kontraproduktivt att hålla SD i politisk karantän då många ser detta som ett sätt att slippa undan de frågor SD tar upp. Dessutom anser många väljare att det är både odemokratiskt och ’osvenskt’ att göra så.

Ett par dagar senare tog också Carl B Hamilton, f d riksdagsledamot och ekonomisk talesperson för Fp, bladet från munnen då han i en debattartikel (också i SvD) slog fast att ”Även våra politiker bör oförväget diskutera ’volymfrågan’. Det gör alla!” Han forsätter: ”Mauricio Rojas har kanske mer rätt än han tror i en krönika på SvD:s ledarsida. Han diskuterar och argumenterar om risken att SD blir Sverige största parti.”

”Sveriges vardagspolitiker är dessvärre mentalt paralyserade inför det nya och tycks tro att något löser sig genom att ta avstånd från SD-ledningen och dess skrämmande ideologiska rötter.” Vill de lösa samhällsproblemen måste den politiska makteliten börja lyssna till ”……de sverige-normala icke-rasistiska sympatisörerna som är oroliga, vilsna, frågande och dessvärre alltför många gånger börjat känna sig och dessvärre alltför många gånger börjat känna sig utanför.” Makteliten måste börja  utgå ”…. från väljarperspektivet snarare än den egna, säkert mer bekväma, dagordningen.” ” ’Volym’-debatten kan inte vinnas genom att tiga ihjäl. Den debatten finns överallt bland vanligt icke-rasistiskt folk.”

Vad rätt du tänkt, Carl B Hamilton! Men varför drev du inte denna politik under dina åtta år i Alliansen och regeringen? Vilken förebild du skulle ha blivit för övr partier i 7-klövern! Ditt parti fick ju en exempellös framgång i valet 2002 efter att Lars Lejonborg strax innan valet föreslagit ett språktest för alla invandrare i syfte att visa att man hyfsat behärskade svenska. Han ville också debattera med SD och mota de mörka krafterna i svensk politik. Lejonborgs förslag gick hem i stugorna och inom några dagar blev han ’lejonkungen’ som lyfte Fp med nästan 9 % i valet 2002. Varför fullföljde du inte den linjen, Carl B?

Redan 2002 borde man ha förstått att väljarna började känna stor misstro mot den förda invandrings- och flyktingpolitiken. Men man blundade och det gör man dessvärre fortfarande efter så många år. Eller vad sägs t ex om Annie Lööfs, centerns partiledare, kommentar på Twitter förra veckan: ”Tiggare som stjäl från pensionärer är utsatta människor”. Bakgrunden var att en 93-årig pensionär i Göteborg hade bestulits av en grupp tiggare. Anser Lööf att utsattheten ursäktar stölden?

I en mycket intressant krönika med rubriken Något är fel i Sverige i SvD i söndags skrev Fraser Nelson, chefredaktör för den engelska tidningen Specator: ”Om ett land accepterar invandrare i en större omfattning än man kan integrera så skapar man problem. Om de mest centrala politiska partierna inte klarar av att tala öppet och ärligt om dessa problem skapar de ett utrymme för ett parti som gör det. I Sverige har det utrymmet fyllts av Sverigedemokraterna.” (http://www.svd.se/brittisk-chefredaktor-nagot-ar-fel-i-sverige).