Allsköns funderingar om politik

Noll koll

Av , , 11 kommentarer 20

Uppdrag Gransknings avslöjande program förra veckan om romernas kåkstad mitt i Malmö rörde upp känslor. Hur är det möjligt att lagen inte ska kunna avhysa ockupanter, oavsett nationalitet, från privat mark? Olovliga bosättningar omfattas inte av allemansrätten och är olagliga enligt brottsbalken, eftersom det är fråga om egenmäktigt förfarande. Men äganderätten är grundlagssäkrad och svensk lag ska gälla i Sverige. Den som bryter mot den ska straffas.

Det är inte acceptabelt att någon, oavsett vem, bor utan tillstånd på annans mark eller flyttar in i någons sommarstuga utan lov. Reportaget visar på en anmärkningsvärd passivitet från myndigheternas sida. Vi har en grundlagsskyddad äganderätt i Sverige och myndigheterna är skyldiga att se till att den brottsliga handlingen upphör. Myndigheternas oförmåga att hjälpa till hör inte hemma i en rättsstat.

Nu har emellertid en rättslig härdsmälta inträffat, Moment 22 råder och de politiskt ansvariga står totalt handfallna liksom ordningsmakten, som passivt ser på när lag och ordning kränks. Bilden av ett Sverige som inte klarar av att upprätthålla lag och ordning blir allt tydligare. Det märks t ex i det växande antalet ‘no-go-zoner’ för ambulans, brandkår och polis.I vissa områden gäller inte svensk lag längre utan gäng och religiösa extremister har tagit över.

Också flyktingmottagandet håller på att haverera. Regler och lagar sätts ur spel när myndigheterna gör undantag från gällande ordning. Tusentals migranter anländer nu hit varje vecka, men många av dem vägrar att söka asyl här. Därmed har varken Migrationsverk eller kommun något ansvar för dem. De är ”illegala invandrare” enligt våra lagar och de internationella förordningar och europeiska konventioner vi lyder under. Men stat och kommun åsidosätter nu befintliga lagar och regler, polisen säger att man inte ska stirra sig blind på lagar och SJ ägnar sig åt flyktingsmuggling. De kräver varken biljett eller ID av de migranter som är på väg till Finland.

Migrationsverkets statistik visar att av de 625 920 personer som sökte asyl i EU 2014, var bara 29,5 % från Syrien, Afghanistan och Irak. Statistiken visar också att från januari t o m augusti 2014 sökte 15 177 personer från Syrien asyl i Sverige. Under motsvarande period i år har endast 9 932 syrier sökt asyl här, en minskning med hela 35 %. Mycket anmärkningsvärt! Under samma mätperioder har asylsökande från Etiopien däremot ökat med ofattbara 140 %, 127 % från Afghanistan, 127 % från Kosovo, 82 % från Ukraina, 41 % från Albanien och 38 % från Mongoliet från januari till augusti 2015.

Statistik över septembers migrantströmmar blir en intressant läsning. Vilka är alla dessa migranter? Varför kommer de hit? Varifrån kommer de? Varför strömmar de i sådana mängder till Europa just nu? Hur får de ihop pengar till resorna? Varför kommer de om de inte är krigsflyktingar? Vilka av dem borde avvisas redan vid gränsen för att de saknar asylskäl? Varför gör Sverige inte det? Det skulle spara stora resurser ifråga om pengar, personal, boenden m m. Hur kommer det sig att de politiskt ansvariga tar sig rätten att bryta mot de lagar och förordningar som gäller för transitflyktingar? Och varför får vi inte se de verkliga kostnaderna för invandringen?

Det är transitlandet som utfärdar transitvisa och ser till att det finns inresetillstånd och biljetter till landet en transitflykting tänker fly till. Den senaste tiden har Sverige struntat i att registrera alla de migranter som skickats vidare till Finland utan biljetter och förmodligen också utan inresetillstånd till Finland. Detta är ett brott mot Dublinförordningen. Hur kan inrikesminister Andes Ygeman (S) förneka/strunta både i Dublinförordningen och i kraven i FN:s flyktingkonvention? Brist på kunskap? Rädsla att agera eller för mainstream-medias kritik? Eller har Ygeman kopplat ur hjärnan och låtit hjärtat ta över i likhet med Jonas Sjöstedt (V)?

Oavsett orsak är det oacceptabelt av Ygeman och övriga makthavare att försätta landet och oss medborgare i dagens kaotiska situation. Regler, lagar och förordningar är till för att skapa stabilitet och trygghet och för att skydda oss medborgare. Dessvärre tycks de styrande ha låtit hjärtat ta över utan tanke på konsekvenserna. Kaffe och gosedjur i all ära men känslor löser inga problem och skapar varken boenden, arbetstillfällen eller välfärd.

11 kommentarer

S-propaganda köpt med biståndspengar

Av , , 4 kommentarer 15

För några veckor sedan såg många av oss TV-intervjuerna med Hans Rosling, professor i internationell hälsa, självutnämnd ’folkbildare’ som med stor inlevelse och ganska grovt förenklad pedagogik föreläser både i och utanför Sverige. Rosling var mycket upprörd över att regeringen tar över 8 miljarder, d v s nästan en tredjedel ur biståndsbudgeten på 27,5 miljarder 2015, för att använda dem till den mycket dyra asylmottagningen. Hur rimmar det med Miljöpartiets höga svansföring ifråga om bistånd?

Utrikesdepartementet, som ansvarar för biståndspengarna, har nyligen beslutat att minska biståndet till Gavi och lägga pengarna på den betydligt kostsammare asylmottagningen i Sverige istället enligt Dagens Industri. Pengarna, som kunde ha använts för att hjälpa många gånger fler människor på plats i den fattiga delen av världen, går nu istället till att ge höga bidrag och gratis boende åt personer som betalat stora summor pengar för att ta sig illegalt till Sverige med hjälp av människosmugglare. Rädda Barnen är mycket kritiska till detta. De anser att det är orimligt att låta de fattiga betala notan för vår kraftigt ökade invandring.

Efter bilden av den drunknade Aylan har praktiskt taget hela Sverige engagerat sig i den plötsliga tillströmningen av migranter. Inte minst har diverse kändisar ur kultur- och nöjeselit passat på att framträda som godhetsapostlar. Varför har de inte aktiverat sig tidigare och kanske mer i det tysta? Med tanke på hur oerhört många barn (och vuxna) som de senaste åren dött under bombningar och granatattacker i Syrien har det funnits otaliga tillfällen att agera.

En som tittat närmare på hur biståndet används är Rebecca Weidmo Uvell. Hon har på sin blogg skrivit om vad hon efter en mycket imponerande granskning upptäckt:

”När landet med ett av världens högsta skattetryck tar ett stort ansvar för flyktingkatastrofen finns stor anledning att titta extra på vad vi lägger pengar på. Framför allt vart våra biståndspengar går, vars syfte just är att hjälpa i katastrofer bland annat”.

2015 är biståndet 27,5 miljarder kronor. Pengarna ska gå till 6 olika områden, bl a stärkt demokrati, utbildning, hälsa och till att rädda liv. Politik, organisering eller facklig opinionsbildning finns inte med. Ändå går hela 1,4 miljarder av biståndet till svenska organisationer ”genom avtal om rambidrag”.

Under sin granskning har Uvell upptäckt att nästan en fjärdedel (hela 22 %!!) av de 1,6 miljarder som utgör ’ramavtalsbudget’ går till Arbetarrörelsen (socialdemokraterna och LO). Det innebär nästan 360 miljoner. Varje år!!

Alla svenskar bidrar med 4 000 kronor per år till biståndet, från den ensamstående mamman i förorten till miljonären. Är det så här vi vill att våra surt förvärvade kronor ska användas?

”Vi som inte är med i deras parti får glatt hosta upp minst 65 miljoner kronor om året för att svenska S och LO ska kunna skapa nya S och LO-förbund i så många länder som möjligt.” konstaterar Uvell.

Uvells blogg förtjänar all uppmärksamhet. Du hittar den på

http://www.uvell.se/2015/09/09/s-propaganda-k%C3%B6pt-av-bist%C3%A5nd-28293439

På hennes läsvärda och insiktsfulla blogg hittar Du många häpnadsväckande och upprörande fakta. Inte minst tar hon upp all kritik som Utrikesdepartementet och SIDA fått för sin undermåliga och suspekta hantering av biståndspengarna.

FN:s flyktingorgan UNHCR har just gått ut med ett nödrop om att biståndspengarna till livsmedelsprojektet WPF tagit slut och att man inte förmår hjälpa alla utsatta människor i flyktinglägren. Den rödgröna regeringen har därför beslutat att skjuta till 1 miljard förutom de 380 miljoner de redan beslutat att ge till ”akut hjälp i samband med kriser och katastrofer”. Hade Arbetarrörelsen, som knappast behöver humanitärt bistånd, inte fått nästan 360 miljoner varje år, hade nödlidande människor bara i år fått ca 360 + 380 miljoner + den miljard som nu ska ges till UNCHR. Förhoppningsvis går inget av dessa pengar till S-propaganda.

Lär Dig också hur Du kan mjölka systemet!!!

http://www.uvell.se/2015/09/21/mj%C3%B6lka-systemet-28454312

 

 

4 kommentarer

Är svenska statsförvaltningen opolitisk?

Av , , Bli först att kommentera 21

Politiseringen av tjänstemän har pågått i ett par decennier, framför allt efter tjänstemannaansvarets avskaffande (Palme). En kultur av politisk maktkorruption har invaderat både myndigheter och regeringskansli. Om du är lyhörd och håller dig väl med de styrande, kan du belönas med en fin titel och fetare lön och förmåner. Vår statsförvaltning har helt enkelt blivit mer politiserad och följsam mot makten.

Det finns idag en rädsla hos åklagarmyndighet, polis, ekobrottsmyndighet, Arbetsförmedling, Försäkringskassan och övriga att inte stöta sig med regeringen på ett individuellt plan. Det kan innebära att handlingar sekretessbeläggs, att man inte besvarar frågor, svårighet att få ut handlingar, att handlingar inte diarieförs förrän ’besvärliga’ frågor om den ställs, att handlingar görs till departementspromemorior istället för allmänna, sökbara handlingar eller döps om i diariet så att det egentliga ärendet inte framgår. Det kan också innebära att myndigheter ’friserar’ statistik som går emot empiri och forskning.

När det gäller att möta vår tids största globala utmaningar, t ex IS, har de lagar som skulle kunna användas blivit döda verktyg i en låda. Visserligen går Anders Ygeman ibland ut och lovar att ’se över lagen’, men enl Mona Sahlin i Studio Ett för en tid sedan pågår samtal i Regeringskansliet om hur de ska förhålla sig till de lagar som gäller. Häpnadsväckande! Gäller lagarna inte tills de ersätts av nya? Är det därför IKEA-mördaren fick vistas papperslös i Sverige trots besked om omedelbar utvisning? Har ’interna’ samtal ersatt handling?

Den Demokratiutredning som initierades 2014 med Olle Wästberg som ordförande konstaterar att partier har mer och mer blivit eliter, en socialt sammanhållen grupp med ryggarna utåt. De flesta blir aktiva i ett parti genom personliga kontakter/släktskap och partierna har professionaliserats. För att de partiaktiva ska kunna leva på politiken, har man samlat ihop uppdrag för några få och skapat heltidsuppdrag. Resultatet är att färre har fler uppdrag och maktkoncentrationen har förvärrats, i synnerhet efter senaste valet. Utredningen visar också att i socioekonomiskt utsatta förorter är de politiska partierna frånvarande.

För att få veta vilken politik som efterfrågas genomförs opinionsundersökningar och sedan anlitas PR-byråer för att förpacka och kommunicera efterfrågad politik. S k policyprofessionella idéutvecklare med större erfarenhet av politisk kommunikation än av egna förtroendeuppdrag har blivit allt vanligare. Självklart är det ett problem när de politiskt ansvariga inte avspeglar väljarkårens sammansättning. Undra på att makteliten försöker tysta ’oliktänkande’ t ex genom att inte ta med dem i samtal, stämpla dem som ’missnöjda avvikare’ (Reinfeldt), rasister, nyfascister (Löfven) m m! Eller att mainstream-media, som är beroende av politiskt fördelat partistöd, låter sig styras av den aktuella politiska agendan och praktiserar åsiktsfientlighet.

Resultatet är att verklighetens folk som ser den bekymmersamma utvecklingen och bristen på politiskt ledarskap och handling känner oro inför framtiden. Inte blir vi lugnare av att ingen av de ansvariga har några svar om framtiden, inte ens om nästa år. De gömmer sig bakom floskler och plattityder eller flyr från våra frågor, som blir allt fler. De tycks fullständigt ha glömt att vi är deras ’arbetsgivare’ och att de utan oss inte har någon ’tillsvidareanställning’ Deras största energi läggs på hur de ska vinna nästa val, inte på att vinna vårt förtroende eller hitta lösningar på de problem deras politik skapat. Det räcker inte med att vilja göra skillnad, man måste förmå att göra det också.

På     http://www.vk.se/asikter/ordet-fritt      hittar ni min insändare som publicerades i VästerbottensKuriren den 16/9.

På     http://www.uvell.se/2015/09/18/stockholm-blir-muteborg-28416045       hittar ni ett mycket intressant och insiktsfullt inlägg om jäv och mutor i Stockholms stad

 

 

Bli först att kommentera

Löfven i århundradets tågrån

Av , , 6 kommentarer 21

Sve-Tsaren Löfven har just levererat regeringsförklaringen. Den var tämligen tom på konkret innehåll. Många ord, t ex jobbupphandling, industrikansler, hållbar frihet, innovationskatapult, jobbagenda, team Sweden, fuskdelegation, matchning, kunskapslyft m m. Men vad vill han förutom att höja skatter och genomföra det stora tågrånet tillsammans med Mp. SJ ska rånas på hela 1,7 miljarder, en urspårning som inte gynnar regeringens miljöambitioner. Hur ger det oss en upprustad järnväg som gör tågen till ett alternativ till flyget, något han lovade i sitt tal?

Vad brinner Löfven för? Vad är han beredd att slåss för? När ska hans otaliga ’samordningsgrupper och samordningslösningar, en gåva till svensk politik, ge konkreta resultat? När ska han ikläda sig ledarrollen? När ska han ’ta fajten’? Ledarskap handlar om att entusiasmera, att göra verkligheten begriplig, att skapa samling kring vettiga lösningar, att skapa förtroende.

Löfven har efter valet hamnat i dåligt sällskap. Han leder en överbefolkad regering i kris och är omgiven av ett flertal svaga ministrar, men inte med ett ord nämnde han något om att toppa laget. ”Alla ska med. Så enkelt är det.” Är han rädd för att kompetenta ministrar ska få honom själv att framstå som mindre kompetent? Inser han inte vad de flesta av oss inser; att han leder en av de svagaste och blekaste regeringar Sverige någonsin haft? Det första han borde göra nu är att starkt begränsa vänsterns stora inflytande över politiken.  V fick bara drygt 5 % av väljarna i valet och sitter inte i regeringen. Väljarna har inte gett dem mandat att /p/åverka politiken så kraftigt.

På riksdagens hemsida finns en länk under bilden på Stefan Löfven, ”sagt och gjort av Stefan Löfven”. Klickar man på länken kommer en blank sida upp. Pinsamt tomt! Han framträdde visserligen på Medborgarplatsen och ville riva gränserna till Europa, men redan nästa dag tog han tillbaka det. Enligt EUs förslag till ”rättvis” fördelning av 160 000 flyktingar ska Tyskland ta emot 19% och Sverige 3%. En tydlig illustration av vår extrema flyktingpolitik. Som jag tidigare skrivit på min blogg borde han ha tackat nej till att väljas till partiledare; han saknar nödvändiga ledaregenskaper.

När det gäller migration lyckas svensk politik samarbeta bäst när det gäller att peka finger och tala om hur andra EU-länder bör agera. Att manifestera övertygelse och handlingskraft genom att peka på andra är enkelt. När fasaden och samarbetet krackelerar i takt med att skarpare frågor ställs om vad den dramatiskt växande invandringen innebär för Sverige, tystnar makteliten. Här hemma talar man aldrig om vad som är problemet och vad man skall göra åt det. Inte heller om volymer eller kostnader. Men 7-klövern är rörande överens när det gäller att mobba ut SD, attackera deras fel och brister och likt Reinfeldt hävda att de som röstar på SD är ”missnöjda med sina liv och de områden där de bor”. De är svaga människor som ”misstror alla med makt, såväl politiker som mediarepresentanter”. De är ”avvikare”. Allt medan nya opinionssiffror visar att SD växer vidare.

Löfven har dock jobbat hårt för att begåva Sveriges med uppfinningar som samordnare och samordning, samordningsorganisation, delegation, kommission, olika råd, nationell samling, div nationella samordnare mm. Det är kanske ett trick eller en fördröjningstaktik för att slippa ta beslut. När frågorna äntligen behandlats av alla samordnare, råd m m har folket redan glömt frågan och då slipper man i bästa fall lösa problemet. Men hur mycket kostar inte detta? Borde man inte klara av att hantera frågorna inom den överbemannade regeringen?

I regeringsförklaringen föreslår den globale aktören Löfven att ”en internationell kontaktgrupp” ska skapas för att lösa konflikten i Syrien. Där ska EU samla Ryssland, USA och de regionala parterna ”för att främja FN:s ansträngningar” och ”få ett slut på detta blodbad”. Jag gissar att det inte lockar  Erdogan, al-Baghdadi, Putin, Khamenei och al-Assad, speciellt om vår utrikesminister Margot Wallström ingår i gruppen. Ser förresten i dagens SvD att Löfven ska delta i ett toppmöte i New York, där han kommer att dela scen med Beyonce. Jag hoppas att han inte överskuggar henne.

Snart kommer den rödgröna regeringen att lägga fram sin budget med tydlig vänsterprofil. Alliansen kommer att ge fri lejd genom riksdagen åt vad de kallar ’en sverigefientlig politik och budget’. DÖ-nickarna (DÖ=decemberöverenskommelsen) medverkar frivilligt till att denna historiskt svaga samarbetsregerings ’sverigefientliga’ budget och politik röstas igenom. Odemokratiskt, upprörande, ynkligt och skämmigt! Sverige och väljarna förtjänar bättre.

Det är tur att Gösta Bohman och andra kraftfulla borgerliga partiledare är döda och slipper bevittna detta exempellösa svek mot väljarna.

 

6 kommentarer

Arbetslinjen drabbar inte politiker

Av , , 5 kommentarer 22

Snart ett år har gått sedan de lämnade riksdagen. Men fortfarande lever över hälften av alla ledamöter som slutade efter förra valet på sin fallskärm. Det visar en granskning som SVT Nyheter har gjort. Totalt plockar 73 av de 124 riksdagsledamöter som slutade efter valet fortfarande ut pengar från riksdagens inkomstgaranti.

Centerpartisten Johan Linander säger att det har varit svårt att få ett nytt jobb efter uppdraget i riksdagen. Nu lever han på 50 000 kronor i månaden från inkomstgarantin.

– Jag var lite naiv. När jag slutade riksdagen trodde jag att en 40-årig rutinerad riksdagsledamot med juristutbildning skulle vara attraktiv på arbetsmarknaden, men det är faktiskt inte så lätt som jag trodde. Det är snarast en nackdel att ha varit i politiken, tyvärr, säger han.

Jag antar att det inte är roligt att återgå till verkligheten, när man inte varit där på ett tag. Å andra sidan är 50 000 i månaden en jättebra tröst jämfört med vad många arbetslösa personer i Fas 3 får.

För två år sedan ändrades reglerna för inkomstgarantin efter omfattande kritik mot systemet. Idag kan ledamöterna ta emot pengar i högst två år, men eftersom reglerna bara omfattar dem som valdes in i höstas, kan tidigare ledamöter som suttit länge i riksdagen fortsätta att plocka ut pengar ända tills de fyller 65 år. Ett system utformat av politiker för politiker!

Miljöpartisten Mikael Johansson slutade för fem år sedan och kvitterar fortfarande ut 38 000 kronor i månaden. Han har ännu inte haft någon ny anställning eller inkomst – trots att han i grund och botten är emot systemet med inkomstgaranti.

– Dagarna rullar på och blir till veckor, månader och år. När jag slutade riksdagen funderade jag på vilken utbildning jag skulle ta, men nu har jag slagit det ur hågen eftersom jag är 55, säger han till SVT Nyheter och vill inte kommentera om han söker några jobb.

Igår intervjuade Rapport Reinfeldt, som tar ut 156 000 per månad i avgångsvederlag. Samtidigt har hans aktiebolag enligt reportern hittills i år tagit in 2,2 miljoner; han tar 100 000 per timme när han är ute och ’föreläser’ enl Talarforum. Eftersom han inte tar ut någon lön från bolaget, har han rätt att få full ersättning från avgångsvederlaget. Det är annat än FAS 3-ersättningar det. Makteliten lever efter helt andra spelregler än folket gör. Provocerande!

-Det är självklart att det är arbetslinjen som gäller. Jag tar för givet att Fredrik Reinfeldt kommer dit snarast, säger Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra till Aftonbladet.

Oavsett hur han gör krävs det en hög inkomst om Reinfeldt nu lever som han lär och öppnar både sitt hjärta och sin plånbok för att lindra flyktingarnas nöd.

Så många har inkomstgaranti

Siffrorna avser antalet ledamöter som fick pengar från riksdagens inkomstgaranti i juni 2015. Det totala antalet ledamöter som slutade vid förra valet inom parantes.

Vänsterpartiet: 6 (8)

Centerpartiet: 6 (8)

Socialdemokraterna: 18 (28)

Kristdemokraterna: 6 (10)

Moderaterna: 24 (43)

Folkpartiet: 8 (14)

Sverigedemokraterna: 1 (2)

Miljöpartiet: 4 (11)

Källa: Riksdagsförvaltningen, Statens tjänstepensionsverk, SVT

5 kommentarer

Vem bär ansvaret för Aylans död?

Av , , 25 kommentarer 21

Aylan Kurdi dog tillsammans med sin mor och femårige storebror när en båt kapsejsade på väg från turkiska Bodrum till den grekiska ön Kos. Förra veckan publicerade svenska medier hjärtskärande bilder på den drunknade treåringen. Bilderna har använts som argument för att EU inte gör tillräckligt för att hjälpa syrier på flykt. Några dagar efter att Aylans fruktansvärda öde blivit känt, har också en del fakta om familjen blivit kända. Inte i svensk mainstream-media förstås, men i internationella nyhetskanaler.

Aylans far härstammade från Damaskus i Syrien. När inbördeskriget bröt ut blev familjen internflyktingar och hamnade så småningom i Kobane, nära den turkiska gränsen. När staden angreps av IS flydde familjen till Turkiet och fick en fristad i Istanbul. Där jobbade fadern som frisör. Efter att kurdiska styrkor besegrat IS vid Kobane återvände mamman och barnen till Syrien. Fadern stannade kvar i Turkiet.

När IS åter angrep Kobane återförenades familjen i Turkiet. Efter att ha bott på olika platser i Istanbul sökte de sig till ett flyktingläger. Fadern trivdes dock inte i Turkiet och ville lämna landet. Hans syster i Kanada berättar för Sky News  att familjen först planerade att ta sig från Turkiet till Kanada. Enligt kanadensiska myndigheter gjordes dock aldrig någon sådan ansökan. Enligt systern berodde det bland annat på att familjen hade svårigheter att få flyktingdokument från FN och utresedokument från de turkiska myndigheterna.

Fadern hade problem med sina tänder och ansåg sig behöva tandimplantat. Systern i Kanada hade samlat in pengar för detta. Men det var svårt att föra över en så stor summa pengar, som skulle behövas för tandimplantaten, till Turkiet. Fadern beslöt då i samråd med sin syster och sin pappa att familjen istället skulle ta sig illegalt till Sverige. De hade hört att även illegala/papperslösa invandrare kunde få gratis tandvård här.

https://www.youtube.com/watch?v=QZUuoaq1MLM#t=52

Faderns syster ordnade fram pengar till att betala människosmugglare för en plats på en överbelamrad båt i dåligt skick. Varken barn eller vuxna fick flytvästar av människosmugglarna. Båten gav sig av mitt i natten i dåligt väder. På grund av de höga vågorna drabbades båtens kapten av panik och hoppade överbord efter att ha lämnat över rodret till Aylans far. Båten kapsejsade kort därefter och fadern försökte men misslyckades att rädda någon i sin familj. Nu publiceras bilder av den överlevande fadern från hemmet i Kobane.

Ovanstående redogörelse är endast ett referat från internationella medier; BBC, Skynews, Canadian press m fl. Om redogörelsen stämmer, avviker den ifrån den dramaturgi som efter tragedin förmedlats av svenska medier. Anledningen till det skulle kunna vara att sanningen eller verkligheten bakom familjetragedin anses kunna öppna fler ingångar och perspektiv än vad många svenska opinionsbildare och makthavare gett uttryck för efter olyckan.

Dagens politiska debatt präglas alltmer av trånga åsiktskorridorer, där man gör allt för att undvika eller rensa ut vad som uppfattas som ”farliga” och ”avvikande” tankar som ifrågasätter etablerade föreställningar. Undra på att allt fler överger mainstream-media och söker sig till alternativa media, bloggar och nätsajter! Hur ska man kunna bilda sig en egen och balanserad uppfattning om man inte tar in båda sidor?

Denna fruktansvärda tragedi torde under hösten ge upphov till heta diskussioner av politisk karaktär, men våra makthavare verkar hittills mer intresserade av att manifestera genom att visa känslor i medialjuset än av en seriös och intellektuell diskussion kring invandring och integration. Det senaste är att den rödgröna regeringen bjudit in vänstern och allianspartierna till överläggningar i frågan. Den nyheten överskuggas just nu av diskussionen att det tredje största partiet, SD, portats från överläggningarna. Mer av samma misslyckade strategi! Inte nog med att 7-klövern kör över SD och deras väljare. De kör också över många av sina egna väljare. En majoritet av socialdemokratiska väljare vill ha en reglerad invandring men på partikongressen i juni valde partiet att inte ta med invandringen på agendan. När verkligheten och relevanta sakfrågor anses hota dagordningen och den politiska agendan har något gått snett. Mycket snett.

 

 

25 kommentarer