Stefan Löfven deltog i helgen i en kvinnokonferens i FN där han ’proudly presented’ sin feministiska regering och feministiska utrikespolitik.  Löfven framträdde också på den konsert som anordnades i Central Park i samband med konferensen och betonade hur stolt han är över att ”representera Sverige och världens första feministiska regering”.

I sitt euforiska tillstånd tillkännagav han att Sverige ska bidra med  2,5 miljarder dollar för att  finansiera  vatten och sanitet för 60 miljoner fattiga fram till 2030. Har riksdagen sanktionerat detta bidrag? Är bidraget ett sätt att säkra en plats för Sverige och Margot Wallström i FN:s säkerhetsråd? Internationella och välbetalda arenor tycks ju ha en särskild dragningskraft på henne.

”Det är klart att vi har råd, det här är, alltså, det här är inte en kostnad, det är en investering”, sa en mycket nöjd Löfven.

Under kvinnokonferensen utlovade Löfven ackompanjerad av Margot Wallström att Sverige ska skapa ett nätverk av kvinnliga fredsmäklare som inom två år ska kunna hjälpa till att medla fred i konflikter världen över. Enligt statsministern ska det svenska biståndet också “genussäkras”. Att den svenska regeringens feministiska utrikespolitik är non-grata i arabvärlden och ifrågasatt i flera nordafrikanska länder tycks inte bekymra honom.

Det blir intressant att se hur Kina, Ryssland (båda med vetorätt), Saudiarabien m fl reagerar när de ska samtala och förhandla med Wallström, som driver en feministisk utrikespolitik. Åsa Romson är sällan ett bra val, men hon har i alla fall inte hunnit göra sig till ovän med olika kungar och presidenter – ännu. Vice statsminister är hon också även om det är oklart vad det innebär i denna regering.

Det måste kännas bra för Löfven att fly Sverige och alla problem och diskussioner här för att istället få frottera sig med kändisar, presidenter m fl och motta folkets ovationer i Central Park. Här hemma möter han knappast några ovationer för sin ”feministiska regering eller feministiska utrikespolitik”. Hans rödgröna överbemannade regering är nog den svagaste och minst handlingskraftiga regering Sverige någonsin haft. Hade inte den bleka och blodfattiga oppositionen varit sådana DÖnickar, hade regeringen inte överlevt sitt första år.

”Den som flyr från krig och förtryck ska kunna få skydd i Sverige. Den som saknar skäl för att stanna ska återvända. Sverige har en reglerad invandring”, sa Löfven i sin regeringsförklaring. Nu måste han gå från ord till handling. Det räcker inte med att tillsätta kommissioner, utredningar, nätverk eller samordnare för att ge sken av att något händer. Det är bara ett sätt att förhala frågorna i hopp om att de ska ha glömts bort tills utredningarna äntligen presenterar vad de kommit fram till eller tills de har lagts ned.

I veckan framkom att minst 17 000 personer uppehåller sig i Sverige trots avvisningsbeslut. Hur rimmar det med regeringsförklaringens ord: ”Den som saknar skäl för att stanna ska återvända. Sverige har en reglerad invandring”?  17 000 innebär en mindre stad. Märkliga politiska reformer tvingar dessutom kommunerna att hålla med skola och sjukvård åt människor som vistas illegalt i Sverige och lagen klarar inte av att avhysa migranter som bygger kåkstäder på privat mark. Hur är detta möjligt?

Det är hög tid för Löfven att återvända till Sverige och tala om hur han tänker ordna upp det kaos som råder här. Vi är många som otåligt väntar på att han och hans feministiska regering äntligen ska leverera allt de utlovat. Hittills har det mest varit mycket prat och litet verkstad samt många brutna löften.