Klas Hjort, fri debattör, skrev i Svensk Tidskrift (okt 2014) en artikel: Margot, miljonerna och moralen:

”Margot Wallström har tjänat nära 30 miljoner kronor som kommissionär. Men valt att inte betala skatt, trots att EU-parlamentarikerna gör det på mycket lägre löner. Varför? Som en av de främsta i en rörelse som ytterligare vill höja skatten har man vissa moraliska krav på sig”, anser Klas Hjort.

Dubbla budskap och dubbelmoral är inte gångbart i politiken och Wallström kritiserade alliansregeringen hårt i Expressen förra året: “Jag menar att de har rånat oss på den här idén om att vi faktiskt också är ett samhälle, att det är en gemenskap, att vi är ett land som behöver hålla ihop. Vi är inte bara individer som är intresserade av lite mer i plånboken, utan vi är också intresserade av hur vi utvecklas som land”.

Magstarkt och rena hyckleriet! Enl Open Europé tjänade Wallström nära 3 miljoner euro i arvoden och andra ersättningar som kommissionär, d v s nästan 30 miljoner svenska kronor! Dessutom har hon en  fallskärm på drygt 113 000 euro om året, över en miljon kronor, efter att hon slutat.

EU-skatten som hon valt att betala är bara någon procent. P g a kritik mot våra svenska europaparlamentarikers nettolöner skapades ett regelverk för beskattning a deras inkomster. Men eftersom det är frivilligt att ansluta sig till detta system valde Wallström att inte ”skatta sig lycklig”. För henne är lycka pengar i den egna plånboken. Hon tror på att vara solid och arisk istället för solidarisk och intresserad ”av hur vi utvecklas som land”.  Det visar på bristande moral och trovärdighet. Allt som juridiskt rätt är inte rätt att göra (jfr Ove Rainer 1983 ) för en socialdemokratisk  ’toppolitiker’ som kritiserar Alliansens skattesänkningar. S anser att ” Höginkomsttagare kan och ska bidra”. Ja, alla utom Wallström.

I ett pressmeddelande från 25 mars 2009 säger S: “Alla inkomster ska beskattas. Skattereglerna för de svenska EU-parlamentarikerna bör inte avvika från dem som gäller för de svenska riksdagsledamöterna, menar Lars Johansson (S), vice ordförande i Skatteutskottet.” Men Wallström avviker. Det säger mycket om henne men även något om socialdemokratin. Det är bara att hålla med Margaret Thatcher: ”The trouble with socialism is that eventually you run out of other people’s money.”

Wallström har en mycket väl utvecklad talang för att nosa upp intressanta jobbmöjligheter (ledarsidorna.se 18/10). Nu är hon feministisk utrikesminister och det har gett Sverige och svenskt näringsliv en hel del relationsproblem. Hon har på mindre än ett år lyckats sabotera våra relationer med många länder i Nordafrika och Mellanöstern. Trots detta är regeringens centrala utrikespolitiska mål nu att säkra en plats i FN-stolen åt Wallström. Vad får det kosta i en tid när vår ekonomi är utomordentligt hårt ansträngd?

Nu måste den feministiska utrikespolitiken slätas över med manlig diplomati.  Löfven uppträdde i Central Park, New York, och Mikael Damberg, S, och Hans Dahlgren, statsministerns statssekreterare för utrikes samordning, åker f n runt till bl a Saudiarabien, Kuwait m fl länder. I sista hand kanske det blir nödvändigt med brev från kungen igen och med representanter från näringslivet, som vet hur man upprätthåller bra relationer med andra länder. Kan detta rädda platsen i FN åt henne? Till vilket pris har det i så fall? Och vad tror Wallström att hon ska kunna åstadkomma med tanke på vilka starka motspelare hon har där, som hon redan gjort sig till ovän med?

Just nu agerar Sverige i en klass för sig på den globala scenen genom ”….. att inte öppet erkänna Västsahara med SADR (Polisario) som legitim regering men i exil utan att bakvägen och bakom ryggen på bland annat Arabf”örbundet och Marocko, genom att stödja bland annat Algeriets initiativ att ge Polisario observatörsstatus i FN, uppfylla ett tjugo år gammalt löfte till det som idag utvecklats till att vara ett högst påtagligt säkerhetshot mot stora delar av Nordafrika.” enl Johan Westerholm (ledarsidorna.se).

Löfvens lansering av en New Global Deal har kompletterats av en expertgrupp för global samverkan tillsatt av framtidsminister Kristina Persson, S. I Aftonbladet (21/2 2015) deklarerade hon frankt: ”Andra länder vill gärna lyssna på oss. Det ger oss en slags mjuk makt som vi borde använda mer.”

Hittills har Wallströms framfart mer påmint om en elefant i en porslinsaffär än om mjuk makt. Det stärker knappast hennes chanser att säkra ännu en plats i solen eller på FN-stolen.