All information har en avsändare och varje avsändare har ett syfte med sin information. Att själv söka information, värdera källor och analysera innehållet har blivit viktigare än någonsin tidigare. I det journalistiska “uppdraget”, ska makten särskilt granskas och medierna stå på ”de svagas sida”. Gapet mellan det goda offentliga svenska mediala budskapet och en mera besvärande verklighet, som tittare och lyssnare i sina lokalsamhällen länge har kunnat iaktta, har nu i ett slag blivit uppenbar.

I min senaste blogg kritiserade jag DN och idag fortsätter jag på det ämnet. Fakta och dokumenterade bevis var en artikel i DN, en artikel där DN underlät att kontrollera lätt tillgängliga fakta, siffror och statistik och i stället förlitade sig på skvaller och smutskastning från personer som hade personliga motiv för att skada. Den s k järnrörsskandalen är ett exempel på detta. Den dyker fortfarande upp i olika sammanhang. Så här skrev DN:

”Att SD-politiker hotat folk med metallrör är fakta. Det finns dokumenterat, av politikerna själva, dessutom. Alltså, inget luddigt.”

På en blogg som jag läste för ett par dagar sedan fann jag att ”Detta innehåller 2 fel: de berusade, flyende SD-politikerna hotade ingen med metallrör och det som finns dokumenterat i en film från den enes mobilkamera, dokumenterar två rädda, berusade män som begärt polisassistans eftersom de tror att de är förföljda. Det är varken fakta eller dokumenterat att någon hotat någon överhuvudtaget. I medierna blåstes de ensamma, rädda männen upp till hotfulla, råbarkade sällar som gick loss på omgivningen med järnrör. Man ska vara försiktig med vad som påstås vara fakta .. särskilt nu när det är en sådan bristvara i nyhetsrapporteringen. Fakta är i alla fall att det helt saknas fakta i hela den här historien.” (http://anybodys-place.blogspot.se/). Hur många av oss har inte trott på järnrörsskandalen? Tror ni DN infört ursäkt eller rättelse? Nej, de upprepar emellanåt fortfarande dessa ’dokumenterade fakta’ och nämner järnrörsskandalen.

Krönikören Julia Caesar, som kritiskt granskar och bloggar om invandringen skrev tills i höstas under pseudonym. Då bestämde sig en fotograf och en journalist för att med diskutabla metoder avslöja hennes identitet och utföra offentligt karaktärsmord på henne. DN och Wolodarski bröt därmed mot alla etiska principer. Caesar, som tidigare arbetade som journalist på DN, måste naturligtvis räkna med att bli granskad och motsagd då hon sticker ut hakan och går utanför den snäva åsiktskorridoren. Men varför skriver man t ex om hennes hälsoproblem och sjukskrivningar om inte för att ytterligare misstänkliggöra henne och begå ett offentligt karaktärsmord på henne?

Ett av DN:s senaste klavertramp är ett nyligen publicerat reportage om SDU, där DN använder sig av ’guilt by association’ i ett insinuant försök att misskreditera ekonomen Tino Sanandaji. SDU-aren William Hahne har Tino Sanandaji som ”inspirationskälla”. Det räcker för att DN (och Aftonbladet) ska länka ihop Sanandaji med de uteslutna nationalisternas förbund. ”I det väldigt intressanta och välskrivna men bitvis också tendentiösa reportaget, ägnas nämligen påfallande stort utrymme åt att försöka klumpa ihop Tino Sanandaji med Sverigedemokraternas tidigare ungdomsförbund.” ”Detta är ett praktiskt sätt att misstänkliggöra en av sina kollegor respekterad nationalekonom som gång på gång pulvriserat glädjekalkyler om invandringens ekonomiska effekter. DN:s agerande föranledde denna gång dock kritik, även från väldigt namnkunniga meningsmotståndare till Sanandaji.” (http://fnordspotting.blogspot.se/)

Jag misstänker att chefredaktör Wolodarski släppte igenom reportaget för att misskreditera den person som sågat både honom själv och DN. Det Sanandaji gör är bara att presentera fakta baserade på offentlig SCB-statistik som alla har tillgång till. Därmed tillintetgör han faktaförvanskare som DN och Wolodarski. Sanandaji sköter uppgiften att granska makthavare m fl som DN numera åsidosätter. Idag har agendasättande kampanjer och vinklade artiklar till viss del ersatt granskande journalistik på DN. Osakligt, ohederligt och oförsvarbart av en stor dagstidning med omfattande presstöd och hög svansföring.

Jag avslutar med ett blogginlägg om en annan artikel i DN (11/8-15), Det tryggare Sverige:

”Under senare veckor har flera brutala mord inträffat, och många frågar sig vart samhället är på väg. Svaret är att Sverige, trots allt, har blivit tryggare. Det dödliga våldet har under lång tid minskat.”

”Så inleder DN en artikel i spåren av det vanvettiga dubbelmordet på IKEA i Västerås, och man vill med sin textmassa, sina siffror och sin nyhetsförmedling berätta att Sverige trots allt är på rätt väg. Färre mördas i Sverige, och DN drar slutsatsen att tryggheten ökar – som om det bara var volymen av dråp och mord som påverkade din och min trygghet. Det är den nyheten DN vill att vi skall ta till oss samtidigt som IKEA slutar sälja köksknivar.” (http://www.6mannen.se/)