-Alla anständiga partier måste lyfta blicken.

Så sa vice statsminister Isabella Lövin (mp) i riksdagens första partiledardebatt för året. Det vore dock klädsamt om Lövin sänkte blicken från sitt elfenbenstorn och skämdes över tillståndet i Sverige istället för att ta till brösttoner. Sverige har blivit ett otryggare och sämre fungerande land under miljöpartiets år i regeringen. Mp fick drygt 6 % av väljarnas röster men har fått oanständigt mycket att säga till om i regeringen. Det har inte gynnat landet.

Den rödgröna regeringen har det yttersta ansvaret för att migrationspolitiken havererat, för att polisen hamnat i ett moment 22 då den tilltagande gängbrottsligheten slukar polisens resurser så att stöld, våldtäkter, inbrott, misshandelsfall m m måste prioriteras bort, för att våld mot polis, ambulanspersonal, räddningstjänst och brandkår eskalerar, för att vårdpersonal går på knäna, för att akutmottagningar numera måste anlita väktare för att freda sin personal, för att ett mycket stort antal illegala migranter befinner sig i Sverige, för att skolan håller på att haverera, för att vi har över 60 utanförskapsområden, för att många av de pensionärer som jobbat ett helt liv och bidragit till världens högsta skatter tvingas leva i fattigdom och drabbas av en alltmer urholkad välfärd etc.

Man behöver sannerligen inte ”svartmåla” Sverige; verkligheten talar sitt tydliga språk och sanningen är allt annat än vacker. Man måste vara både döv och blind och totalt verklighetsfrämmande om man missat detta. Men Lövin saknar uppenbarligen viljan och förmågan att se hur verkligheten ser ut idag. Hon har dessutom mage att kritisera dem som ”svartmålar” Sverige, d v s beskriver den verklighet de lever i:

-Det handlar inte om att bygga murar eller att ställa människor mot varandra. Det handlar om att se att de som kommit som nyanlända eller är utrikes födda är en stor resurs för Sverige. Det har visat sig historiskt att de som har kommit hit har blivit integrerade och väletablerade i Sverige.

Är det något som ställt grupper mot varandra är det den rödgröna regeringens politik och den katastrofalt misslyckade integrationen. De utrikes födda som kom i måttliga mängder och från närliggande kulturer för ganska länge sedan behövde knappast någon hjälp med att integreras. De lyckades hitta både jobb och bostad och lärde sig svenska. De hundratusentals invandrare som kommit de senaste åren från fjärran länder med helt andra kulturer, språk och utbildningssystem har vi trots stora satsningar och kostnader inte lyckats integrera. Där har miljöpartiet snarare bidragit till problemet än lösningen. I en intervju med Expressen säger Lövin nu att miljöpartiet kan tänka sig att bilda regering med moderaterna efter riksdagsvalet i september för att utestänga SD från makten. Och för att hålla sig kvar vid köttgrytorna förstås. Förhoppningsvis rycker väljarna upp maskrosorna med rötterna i höst. Kanske duger de till kompost.

Riksdagsdebatten avslöjade med önskvärd tydlighet att verkligheten nu ”ställer människor mot varandra” också inom regeringen. De två partierna driver olika linjer i migrationsfrågan. Skolminister Gustaf Fridolin reagerade i december skarpt på finansminister Magdalena Anderssons uttalande om att integrationen inte fungerar och att asylsökande därför borde söka sig till andra länder. I en intervju i DN (16/1) tar Lövin avstånd från den invandringspolitik som många av hennes socialdemokratiska regeringskolleger driver. Lövin är vice statsminister men i opposition mot regeringens invandringspolitik. Både hon och Fridolin anser att Sverige gott kan ta emot mer asylsökande och flyktingar än andra länder.

De två regeringspartierna har också helt olika bilder av verkligheten. Socialdemokraterna har börjat prioritera frågor om brottslighet och trygghet men Miljöpartiet ”oroar sig för den verklighetsbild som håller på att sättas”; en berättelse om dödsskjutningar, gängkriminalitet och våldtäkter (DN 16/1). Löfven sa sig t o m vara beredd att överväga att sätta in militär mot gängkriminaliteten om så behövs.  Är det därmed nu tillåtet för verklighetens folk att hävda att vi har utanförskapsområden och att polisen tappat kontrollen där? För bara ett år sedan kritiserade Löfven författaren Katerina Janouchs beskrivning av den negativa utvecklingen i Sverige i tjeckisk TV. Hans egen och andras kritik av utvecklingen är bra mycket tyngre än hennes, men verkligheten går inte längre att förneka. Den tränger sig numera på överallt. Löfven konstaterar ofta att något är ”helt oacceptabelt” utan att det följs av någon konkret handling. Nu räcker det inte med floskler och tom retorik längre.

I Danmark har militär f ö sedan i september tillfälligt tagit över vissa polisiära uppgifter som gränskontroller mot Tyskland och bevakningsuppdrag för att avlasta polisen t ex bevakning av israeliska ambassaden och synagogan i Köpenhamn. I Sverige har vi soldater som vaktar kungen. Olika former av bevakningsuppdrag under polisens ledning borde inte vara kontroversiellt. Vän av ordning undrar förstås hur och varifrån militären ska rekryteras och hur den ska utbildas för att klara av det jobb som utbildade och erfarna poliser misslyckats med. Jag tycker det osar valfläsk om Löfvens impulsiva utspel.

Nu måste Löfven m fl sluta med  meningslösa utspel,ta sitt fulla ansvar för den framväxande otryggheten i landet, visa handlingskraft och beslutsamhet. Om regeringen och ansvariga politiker ska komma till rätta med brottsligheten måste de fatta många tuffa och obekväma beslut och det omgående. Dessutom måste de våga utkräva ansvar av personer på viktiga poster. En konkret åtgärd som Löfven kan genomföra ganska omgående är att sparka Dan Eliasson.