Äntligen! För några dagar sedan tvingades Dan Eliasson lämna jobbet som rikspolischef. Redan en dag senare utnämndes förre Säpo-chefen Anders Thornberg till ny rikspolischef. Glädjen var stor inom poliskåren och antagligen även inom regeringen. Inte minst det faktum att han är utbildad polis har välkomnats inom kåren. Förhoppningsvis har han den styrka och kompetens som behövs för att få ’polisskutan’ på rätt köl.

Dan Eliasson var tydlig med att han hade velat jobba kvar, men regeringen ansåg äntligen att han nu måste bort innan valdebatterna börjar på allvar. Det skulle bli svårt för socialdemokraterna att satsa på lag och ordning inför valet i höst med rikspolischef Eliasson. Politik handlar om förtroende och trovärdighet och Eliassons förtroendekapital är sedan länge förbrukat både bland befolkningen och i poliskåren.

Att Eliasson klarat sig så många år trots att han misskött ett flertal myndigheter är obegripligt. Nu får han chansen att förstöra ännu en myndighet, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Det är en mycket viktig myndighet. Vad får regeringen att tro att Eliasson ska lyckas bättre som chef där än på Rikspolisstyrelsen? Och hur reagerar personalen på MSB på att få en chef som egentligen inte vill jobba där?

Eliassons rykte från de myndigheter han tidigare jobbat på är inte det bästa och de resultat han åstadkommit där är högst medelmåttiga. Hans uttalanden, t ex att han kräks när han ser Jimmie Åkesson, vittnar om stor omdömeslöshet. Att en av rikets högsta ämbetsmän offentligt tar heder och ära av en demokratiskt vald riksdagsledamot och partiledare är ”fullständigt oacceptabelt”. Åkesson har hittills skött sina uppgifter med den äran, något man inte kan säga om Eliasson, som haft lågt förtroende även inom sin egen myndighet. En förklaring till att denne ’myndighetsbroiler’ gång på gång belönats med toppjobb är rätt partibok, inte hans ledaregenskaper, lämplighet eller de diskutabla resultat han åstadkommit på tidigare jobb. Rörelsen ser efter de sina.

Kraven på Eliassons avgång från både oppositionspartier och anställda inom polisorganisationen har växt i styrka. Redan hösten 2016 var kritiken mot honom hård eftersom han inte åstadkommit de resultat han utlovat. Under 2017 växte kraven ytterligare medan antalet poliser i yttre tjänst som gick på knäna och antalet särskilt utsatta områden ökade. Mellan 2014 och 2016 slutade nästan 2 500 poliser och antalet poliser som nyanställs är färre än de som lämnat polisyrket.

Enl vad källor i regeringskansliet uppgett till Expressen, övervägde Anders Ygeman (s), dåvarande inrikesminister, i nov 2016 att sparka Eliasson som då ska ha bönat och bett att få fortsätta.  Han fick därför sex veckor på sig att visa resultat. Nya katastrofsiffror visar nu att uppklarningen av våldsbrott minskat med 2,7 procent under 2017.

Så här beskriver Fredrik Marklund, polis i Farsta, läget inom Polisen i en debattartikel i Expressen (31/1-18):

– Vi har dessutom en rikspolischef i Dan Eliasson som nu försöker förmedla en bild av att utredningsresultaten har vänt uppåt, utan att berätta att detta gäller relativt lättutredda trafikbrott och narkotikabrott och alltså inte våldsbrott. rov kriminalitet skjuter i höjden i snabb takt.

Den grova kriminaliteten har skjutit i höjden i snabb takt. Skjutningarna är idag många fler i Sverige än i de flesta länder i övriga Europa. Sverige ligger på ungefär samma nivå som södra Italien när det gäller skottlossningar. När det gäller användandet av handgranater ligger Sverige på samma nivå som Mexiko. Detta enligt Joakim Sturup, kriminolog och en av forskarna bakom en ny studie om skottlossningar. Jämfört med länder som Norge och Tyskland har Sverige fyra-fem gånger fler skottlossningar med dödlig utgång i förhållande till folkmängden enl samma studie. Detta är naturligtvis ”fullständigt oacceptabelt”.

Eliasson har snarare varit orsaken till problemen inom polisen än lösningen. Så varför sparkades inte Eliasson för minst ett år sedan? Var det möjligen ett sätt att rädda ansiktet på Ygeman, som uttalat förtroende för Eliasson? Eftersom socialdemokraterna ska fokusera bl a på trygghet, lag och ordning i det stundande valet, går det inte att ha en misslyckad S-märkt rikspolischef som knappt någon förutom Ulf Kristersson säger sig ha förtroende för. Regeringen gör därför nu ett desperat försök att rädda vad som räddas kan innan valet i september.

Eliasson och /dr/Ygeman är tecken på att demokratin inte fungerar som den bör; har man väl hamnat på topp kan man missköta sitt jobb och ändå få nya prestigefyllda uppdrag. De är också tecken på att socialdemokraterna anser att rätt partibok är viktigare än rätt kompetens.