Allsköns funderingar om politik

Integration – en politisk illusion?

Av , , 20 kommentarer 65

Finansminister Magdalena Andersson gick i december ut och erkände att integrationen inte fungerar som den ska. Vilket hyckleri! Hur har hon mage att gå ut och säga det efter att hon och makteliten brunsmetat de personer som länge påpekat samma sak? Verklighetens folk har under rätt många år levt i en verklighet som Andersson och makteliten ihärdigt förnekat, men nu närmar sig valet och retoriken har lagts om.

Sverige har tagit emot flest asylsökande per capita i hela EU. Samtidigt är vi sämst på integration inom hela OECD-området. Så lång tid tar det inte i något annat jämförbart land för en nyanländ med uppehållstillstånd att få ett jobb och kunna försörja sig själv. Inte heller är klyftan så stor mellan inrikes födda som har ett jobb och utrikes födda som saknar jobb i jämförbara länder. Vi misslyckas också att erbjuda asylflyktingar med uppehållstillstånd både egen bostad och jobb. Inte heller klarar vi av att avvisa alla de tusentals och åter tusentals asylanter som fått avslag. Idag har vi därför noll koll på hur många som gått under jorden och uppehåller sig illegalt i landet. Hur är detta möjligt i en rättsstat?

Det växande utanförskapet är resultatet av en långsiktigt ohållbar migrationspolitik, politisk inkompetens och rädda politiker. De politiskt ansvariga har bortsett från landets förmåga och möjlighet att ta emot en så stor mängd människor på så kort tid. Att migranterna därtill kommer från länder och kulturer som har ytterst litet gemensamt med vår egen kultur gör situationen ännu mer ohållbar och svårhanterlig. 7-klövern och ’mörkarmedia’ har vägrat att se och erkänna de problem som de senaste åren blivit allt tydligare för allt fler väljare inom allt fler områden. Samtidigt som fler partier nu kopierar SD:s migrationspolitik, tävlar man om att vara det parti som tar mest avstånd från SD. Bara en verklighetsfrånvänd politiker kan tro att detta kan skapa förtroende hos väljarna.

2017 sökte 25 000 asyl. Samtidigt delades hela 135 459 uppehållstillstånd ut. Alla dessa människor ska ha arbete, bostad och del av vår gemensamma välfärd. Magdalena Andersson erkänner nu att det är en omöjlig ekvation. Migrationsverkets prognos för 2018 till 2021 ligger på mellan 21 000 och 46 000 asylsökande årligen. Till detta kommer ett stort antal anhöriga. Det innebär att Sverige fortfarande tar emot långt fler än vad övriga europeiska länder gör. Att Sverige stramat upp invandringen innebär i praktiken inte mycket. I retoriken låter det förstås bra, men maktelitens desperata försök att mörka verklighet och praktik med retorik fungerar inte längre.

Hösten 2015 innebar 163 000 asylsökande, tältläger, systemkollaps och ekonomiskt haveri. Så hur tänkte 7-klövern när de 2015 öppnade landets gränser för så många som saknade asylskäl? Riksrevisionen publicerade i höstas sin granskning av regeringens migrationspolitik och slutsatsen var att regeringen inte tänkt särskilt mycket. Den styrde nästan helt utan konsekvensanalys. Ekonomiska analyser var undermåliga, trovärdiga beräkningar av antalet asylsökande saknades liksom bedömningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting. Där remissinstanser protesterat, valde regeringen att blunda för ev konsekvenser. Riksrevisionen konstaterar att alla långtidsprognoser inom migrationspolitiken har underskattat statens utgifter, under senare år med många miljarder per år.

Invandringen är ingalunda under kontroll och präglas av tvära kast, panikåtgärder och en hotad välfärdsstat.  De politiskt ansvariga har gång på gång hävdat att invandringen är lönsam och att Sverige behöver dessa invandrare för att kunna bemanna t ex vården och äldreomsorgen. Nog måste man vara en ’naiv’ politiker för att tro att en äldre kvinna vill bli torkad i rumpan eller duschad av en ung afghan. Eller för att tro att en ung afghan vill utföra sådana uppgifter. Och vilken muslimsk kvinna skulle vara villig att duscha en äldre man eller torka hans rumpa? Att ta emot invandrare som saknar asylskäl, skol- och yrkesutbildning, som inte delar våra värderingar men vill dela vår välfärd är definitivt inte lönsamt, varken på kort eller lång sikt.

Invandrarna kommer ofta från samhällen som inte tillämpar demokrati. I sin krönika Klan kontra civilisation tar historikern Torben S Hansen upp skillnaden mellan vårt samhälle och ett klansamhälle. Där är det klanen som bestämmer och klanledarna kan leva ett lättjefullt liv tack vare att de ofta har en våldsapparat i sin hand. Synen på våld är väsensskild inom klanen, där förlust av ära bara kan betalas med en enda valuta; våldsutövning. Saker tas hand om inom famljen/släkten/klanen. Idag ser vi många exempel på hedersrelaterat våld i Sverige som bl a avspeglar sig i språket; ’balkongflicka’, ’vardagsheder’, en sorts hedersbaserad övervakning där barn håller koll på varandra för att rätt familje- och klannormer ska kunna upprätthålls. Hur kan de politiskt ansvariga bara stå bredvid och se på när andra ’rättssystem’ tar över delar av samhället?

I klansamhällen är det nästan en förödmjukelse att jobba. Pengar utan arbete ger prestige och status. Det är just det som Sverige erbjuder migranter från klansamhällen utan att kräva någon motprestation. De får sina socialbidrag m m och vägrar att ta jobb som är ’under deras värdighet’. I vårt kravlösa samhälle har de krävt sin rätt utan att först göra sin plikt. Värdegrunden och allas lika värde har satts ur spel och blivit en meningslös klyscha; det som krävts av oss svenskar har inte krävts av invandrarna. Vi ger pengar och rättigheter till grupper vars ideal och beteenden går på tvärs med våra egna. Trots att en majoritet av de unga afghanska ’ensamkommande’ männen saknat asylskäl och ljugit om sin ålder, har de ändå fått full tillgång till vårt välfärdssystem. Vilka signaler ger det att man inte behöver följa landets regler och lagar? Varför permanentar vi ett sådant beteende?

Alla vet hur viktigt det är att den som vill ta sig in på arbetsmarknaden måste kunna språket. Idag vet vi dessutom att SFI-undervisningen varit misslyckad på många håll och att invandrarna inte sällan varit omotiverade att anstränga sig. De får ju ändå sina bidrag och kan leva ett ganska bekvämt liv jämfört med vad de gjorde i hemlandet. Detta är helt oacceptabelt och försvårar integration.

Oacceptabelt är det också att de efter flera år i Sverige måste ha tolk i kontakt med myndigheter etc. Om våra politiker inte var så rädda och släpphänta, skulle de t ex ha krävt att efter tre år ska man kunna svenska så bra att man inte behöver tolk. Om man ändå behöver tolk då, ska man tvingas betala tolkkostnaden själv. Det skulle skynda på språkinlärningen. Vidare borde man lägga ner all hemspråksundervisning och istället lägga pengarna på utökad svenskundervisning. Det är familjernas ansvar att se till att barnen upprätthåller sina hemspråk.

När man flyttar till ett nytt land måste man anpassa sig efter majoritetsbefolkningen. Att t ex införa skilda badtider för pojkar och flickor eller inte tillåta gemensam simundervisning försvårar integrationen. Europadomstolen har nu slagit fast att flickor och pojkar inte ska skiljas åt badhus, skola eller andra delar av samhället. De som valt att komma till vårt land måste anpassa sig efter de regler och värderingar som gäller här. Om de inte vill låta sig integreras eller anpassa sig, bör de överväga att välja ett annat land.

Migrationsfrågan verkar nu hamna högst på väljarnas agenda inför valet och det skapar panik inte minst bland ’såssarna’. Migrationspolitiken innebär ett stort demokratiskt problem. 7-klöverns linje fram till 2015 återspeglade långt ifrån alla väljares åsikter. Nu måste de politiskt ansvariga inse och erkänna att ju fler asylsökande som får stanna, utan att integreras, desto hårdare slår detta mot rättsstatens legitimitet och mot medborgarnas tillit till rättsstaten. Alltför ofta blir resultatet kriminalitet när vi inte kan erbjuda en framgångsrik integration med egen bostad och jobb åt alla invandrare. 7-klövern måste äntligen erkänna att hög välfärd inte är förenligt med hög invandring av lågutbildade migranter utan asylskäl från avlägsna länder och kulturer.

20 kommentarer

Paniken i politiken

Av , , 8 kommentarer 54

Är det någon som missat att valrörelsen redan är igång med ett stort antal mindre trovärdiga utspel och gott om överbudspolitik? Miljarder och åter miljarder utlovas, till efter valet förstås, men vad hjälper den nuvarande starka ekonomin, när politiken de rödgröna bedrivit i snart 4 år varit så svag och oppositionen så blek och passiv?

Den stora frågan i valet blir tydligen migrationspolitiken, så både Kristersson och Löfven förespråkar nu under galgen en restriktiv migrationspolitik. Vem kan lita på herrar (och damer) som plötsligt släpper alla spärrar och vars värderingar svängt 180 grader så snabbt? I valutspelens tid visar det sig nu att det mesta som dessa herrar dömt ut i SD:s politik är löften de går till val på. Flera politiska bedömare påpekar t ex att sossarnas senaste migrationspolitik, som presenterades av Löfven i fredags (4/5), på punkt efter punkt är en kopia av den migrationspolitik SD förespråkat i många år. Sveavägens kopiatorer måste ha gått ordentligt varma på sistone. SD borde kunna kräva ’copyrightersättning’ eller ’stimpengar’ av dem som stimmat över deras politik och nu plankat den. Men väljer kopian när det finns ett original?

Regeringskollegan miljöpartiet verkar totalt överkörda. Det är antagligen sossarnas taktik för att visa väljarna att mp inte längre är intressanta som samarbetspartners. Löfven har däremot uttryckt intresse för att samarbeta med liberalerna och centern efter valet, förutsatt att han kan sitta kvar och välja vem han vill liera sig med.

Inte heller migrationsminister Fritzon (s) verkade helt införstådd med vad Löfven gick ut med. Han betonade på presskonferensen att barn till papperslösa inte ska kunna gå i svensk skola. Senare under dagen tvingades Fritzon pudla och ta tillbaka detta påstående:

-Det finns inget förslag vad gäller att neka papperslösa barn skolgång och vi har inga planer på det.

När Löfven pratar utanför de manus han fått sig förelagda av sina ’närmast sörjande’ blir det lätt fel. En svetsare utan svetsarexamen har kan ha problem med att foga ihop delarna. Regeringens lagstridiga förslag om amnesti till 9 000 ’ensamkommande’ är ett mycket tydligt exempel på att sossarnas politik inte hänger ihop och att retorik och praktik inte ’svetsats’ samman.

Löfven har tidigare sagt att SD är huvudfienden inför valet. Hur ska han nu med trovärdighet i olika sammanhang kunna anklaga SD för att vara rasister, främlingsfientliga, nyfascister, inskränkta nationalister, nazister m m? Visserligen är trovärdighet inte Löfvens paradgren, men en nedre gräns måste väl även han ha. Så kan alla vi, som länge hävdat att endast migranter med skyddsskäl ska få uppehållstillstånd, nu slippa brunmålning och rasiststämpel? Och kan vi dessutom slippa bli kallade onda, inhumana el dyl när vi kräver att tydliga krav ska ställas på dem som får uppehållstillstånd här? Knappast! Jag tror det när jag ser det.

2014 var det identitetspolitik och postmodernism, nu är det hårdare tag, strängare straff, ordning och reda, restriktiv migrationspolitik, fler poliser och inre kontroller och fler avvisningar. Jag väntar fortfarande på tydliga besked om vad som hände de 80 000 som Ygeman så högtidligt lovade att utvisa. Ygeman ’utvisades’ visserligen själv från regeringen ett år senare, men han är ett talande exempel på att retorik och taktik prioriteras före praktik och juridik. Snicksnack som inte leder till handling. Vem tror att de åtgärder Löfven nu presenterar ska omsättas i handling? Hans och sossarnas ’record’ talar klart emot detta. Bara de lyckas få fler röster för att säkra fortsatt makt i all evighet kommer deras löften nu inte att innebära någon större förändring efter valet. Det måste till en helt ny politik och helt nya politiker för att genomföra en radikal förändring.

Moderaterna är förstås inte sämre än sossarna så här i valtider. De har också tvärvänt och pratar plötsligt om volymer och invandringens kostnader. Så dags! Vem kan lita på politiker som sätter makten och prestigen före landet bästa och vars värderingar svängt 180 grader inom ett år? Verkligheten visar nu att de nya moderaternas och alliansens migrationspolitik varit ett fullständigt fiasko ekonomiskt såväl som juridiskt och en irreparabel och oåterkallelig katastrof för landet. Det vore därför klädsamt om de nu äntligen valde att sätta landets bästa i främsta rummet. Det räcker inte med att under galgen kopiera SD:s politik. Kristersson borde också kunna omvärdera sin ’ovuxna’ och egensinniga motvilja att åtminstone samtala med SD, Sveriges tredje största parti. Dessvärre klargjorde han i Agenda förra veckan att ”Ska man kompromissa så ska man göra det med människor vars grundläggande värderingar man gillar” och förklarade att det är sossarna. Ikväll är det upp till bevis för Kristersson att i dagens Agenda visa hur ‘vuxen’ han själv är; vänder han sig endast till programledaren och övr 7-klöverns partiledare eller vänder han sig också till Åkesson?

Göran Persson sa enl AB nyligen i sitt sedvanliga 1:a majtal i Vingåker:

-Det vi såg under den borgerliga perioden var en totalt misslyckad migrationspolitik. ”Öppna era hjärtan”, sa Reinfeldt, utan några som helst konsekvenser i åtanke. Det fick bli som det blev. Vi har fått bekymmer som vi behöver slita med i ganska många år och det kommer att kosta pengar.

Denna planlösa, kostsamma ”totalt misslyckade migrationspolitik” och integrationshaveri med brutet samhällskontrakt som följd har sossarna övertagit och t o m vidareutvecklat tillsammans med mp. Vem kommer inte ihåg hur Löfven & Co hösten 2015 stod på Medborgarplatsen och basunerade ut:

-Refugees welcome!

Regeringen har fortsatt med alliansens ”totalt misslyckade migrationspolitik”. För drygt en vecka sedan beviljade Sverige enl DN uppehållstillstånd för 145 000 personer under 2017. Vilken anhöriginvandring kommer detta att medföra? Hur rimmar detta stora inflöde med EU:s miniminivå? Hur kommer kravet på att migranterna ska kunna göra sin identitet tydlig att hanteras framöver? Hittills har det funnits tydliga lagar och regler som ansvariga valt att strunta i. Det känns ytterst laglöst och rättsosäkert. Vad är det som säger att sossarna och alla ansvariga på berörda myndigheter m fl kommer att respektera gällande lagstiftning framöver?

Hur ska förresten Annie Lööf nu agera när sossarna tvärvänt i migrationspolitiken? Om hon räknat med en ministerpost i en socialdemokratisk samarbetsregering, torde hon antingen få tänka om eller göra en politisk U-sväng i migrationsfrågan. Visserligen säger hon i sin nyutgivna, egenhändigt skrivna PR-bok att ”människovärdet är inte något som jag kompromissar med”, men det är en klar förvrängning av sanningen. SD verkar i hennes självgoda ögon inte ha lika värde som t ex s k ensamkommande utan asylskäl, som fått avvisningsbeslut men vägrat lämna landet. Kanske borde också Åkesson & Co använda samma taktik som de ’ensamkommande’ (skrika högt och ihärdigt demonstrera på gator och torg) för att den goda Annie åtminstone ska nedlåta sig till att samtala med dem. Men så långt sträcker sig tydligen inte hennes ’medmänskliga politik’ eller hennes omtanke om landets bästa.

Lööf och alla andra invandraringvänliga politiker behöver knappast oroa sig. Vi som anser att den svenska migrationspolitiken är ett hot mot landet och välfärden har däremot desto större anledning till fortsatt oro. Hade sossarna menat allvar, hade de inte taktiskt och strategiskt tvärvänt under galgen bara några månader innan valet och lovat att införa åtgärder först efter valet. Att tillsätta jäst när bullarna är bakade funkar inte. S har ingen som helst trovärdighet i migrationsfrågan längre. Detta handlar bara om röstfiske och saknar trovärdighet.

Sossarnas nya migrationspolitik är bara bluff och taktik och inte minst ett desperat försök att vinna tillbaka alla väljare de förlorat till SD. Hade de menat allvar med sin hastigt framtagna restriktiva migrationspolitik, hade de börjat med att skrota det lagstridiga förslaget om ’amnesti’ till de 9 000 ’ensamkommande’. Att prata om trygghet i en ny tid och samtidigt sätta sig över gällande lagar innebär varken trygghet eller trovärdighet.

Sverige behöver nu politiker med förmågan att göra konsekvensanalyser innan konsekvenserna uppstår istället för 10 år efter att konsekvenserna blivit tydliga. Det är lätt att hålla med Wilhelm Moberg:

-Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.

8 kommentarer