Posterna fördelas                                       

När valet i september 1998 är över, följer en spännande tid. Det dröjer ett tag innan resultatet blir klart. Kristina har inga som helst förväntningar och strävar inte efter någon post. Därför ägnar hon inte resultatet en tanke. Det gör däremot Ante.

Resultatet presenteras för Partigruppen en kväll på Partistkontoret. Allan har lyckats ta sig in i riksdagen, vilket innebär att han kommer att lämna posten som kommunalråd. På kommunlistan har Johan Nordlinder, fritidspolitiker i Partisterna sedan många år, och Ingemar Fredriksson, engagerad fritidspolitiker med många uppgifter även inom Partiet, fått flest kryss. Ante har också fått en del. Gunnel har trots sina tjugo år som aktiv kommunpartist bara fått några tiotal fler kryss än nykomlingen Kristina.

Nu börjar en märklig process. För att fördela de poster eller uppdrag som Partiet fått utifrån sitt valresultat har det tillsatts en valberedning vars uppgift är att föreslå vem i Partistgruppen som ska tilldelas vilket uppdrag. Sedan ska Partiets kommunfullmäktigegrupp godkänna eller avslå valberedningens förslag. I valberedningen sitter Allan, Gunnel och Ingemar, vilka också toppar kommunlistan. Kristina har ännu inte förstått det olämpliga i detta upplägg; det innebär att hela valberedningen är i högsta grad jävig. De sitter med andra ord och frågar sig själva vad de tycker och sedan föreslår de både sig själva och andra till olika förtroendeuppdrag.

Valberedningen lägger fram sina förslag och hux flux blir Gunnel den som ska efterträda Allan som kommunalråd, när han nu åker till riksdagen. Det väcker en hel del protester internt, men de som inte är med är emot och får inte något uppdrag alls som straff för att de haft mage att protestera.

-Jag vet bäst vem som är lämpligast att ersätta mig, säger Allan kort. Jag vill ha nån som jag vet att jag kan lita på och som inte kör några egna race medan jag är i Stockholm. Bästa garantin för att allt löper som vanligt är att Gunnel efterträder mig. Själv stannar jag kvar som ledare för björkstagruppen även efter att jag börjat i riksdagen. Då kan jag aktivt gå in och stötta Gunnel.                                               

Ännu mer förvånande är det att Kristina föreslås som ersättare för Gunnel på olika poster. Kristina får också en del egna viktiga uppdrag. Tack vare sin placering på valsedeln kommer hon också in i kommunfullmäktige. Hon lyssnar utan att förstå vad allt detta innebär, för hon har aldrig tidigare satt sin fot i en politiskt vald församling, men hon tar det med ro och förlitar sig på att Gunnel vet vad hon gör. Om Kristina är överraskad över sina nya uppdrag, är Gunnel nästan skräckslagen över att efterträda Allan och undrar i sina mörka stunder hur hon ska fixa det.

Ante är allt annat än nöjd med utgången. Han har fått många fler kryss än Gunnel och har därför räknat med att han ska få fler och viktigare uppdrag än valberedningen nu tilldelat honom. Han blir heligt förbannad över Kristinas alla uppdrag.

-Nån jäkla ordning och rättvisa får det väl ändå finnas i ett parti, tänker han upprört.  Kristina har halkat in på en räkmacka. Hon har varken lagt ner pengar eller energi på att komma fram i Partiet och hon kan ingenting. Det är Gunnel, som utan att fråga nån, tagit in Kristina och nu kräver hon att Kristina ska bli den som ersätter henne i olika sammanhang.

Det är inte bara Ante som är missnöjd med valberedningens förslag. Johan får trots alla sina kryss nöja sig med ett enda uppdrag. Ingemar blir Partiets främsta talesman i sociala frågor och också det retar Ante, för sociala frågor är det han kan bäst. Dessutom tycker han inte att Ingemar är någon riktig politiker.

-Han är ambitiös och energisk, plikttrogen och lojal, men han är mer tjänsteman än politiker och saknar ambitioner, tänker han upprört.

Som den taktiker han är, tar han ingen strid med valberedningen. Först måste han lugna ner sig litet. Sedan ska han tänka ut hur han bäst ska hantera chocken och ilskan över den oväntade utgången. I sinom tid ska han nog komma på någon raffinerad lösning.

I likhet med de andra aktiva Partisterna i kommunfullmäktigegruppen känner Ante inte Gunnel speciellt väl. Han har lärt sig att hon har en vass tunga och att hon kan tappa humöret ibland, så det gäller att hantera henne med viss försiktighet.

-Gunnel och Kristina verkar trivas ihop och umgås visst en del även utanför politiken. På nåt sätt måste jag försöka få in en kil mellan dom, tänker han för sig själv.

Ante förstår snart att Gunnel är helt beroende av Allan för att kunna fungera på sin post. Hon fattar inga egentliga beslut utan att först ringa Allan och det gör hon heller ingen hemlighet av. Ante märker snart hur litet hon kan och hur dåligt hennes självförtroende i själva verket är.

–Om jag bara visar henne uppmärksamhet och ger henne lite stöd emellanåt, ska jag nog kunna närma mig henne, tänker han. Hon behöver en sån som jag.

På så sätt kan han försiktigt viska litet i hennes öra nu och då för att inte väcka hennes misstankar. Hon litar inte på andra och släpper ogärna någon nära sig. Kristina verkar vara den enda inom Partiet, som lyckats komma henne nära. Det tänker Ante ändra på.

Långsamt, metodiskt och framgångsrikt börjar han bearbeta Gunnel, som intet ont anar. Ante erbjuder sig att hjälpa henne, bland annat genom att skriva åt henne. Gunnel känner sig smickrad över Antes uppmärksamhet och tar tacksamt emot hans hjälp. Hon känner att hon inte behärskar att skriva artiklar och manus till sina anföranden. Hon tycker också att det är jobbigt att göra budgetförslag och andra politiska dokument. Eftersom Allan ofta har viktigare saker för sig än att serva Gunnel, trots att han lovat det för att hon skulle ta jobbet efter honom, behöver hon all hjälp hon kan få av Ante. Som tack sticker hon då och då åt honom ”litet dricks”.

Gunnels beroende av Ante växer. När han känner sig säker på det, bestämmer han sig för att föreslå att han ska anställas på deltid som skrivare och stöd åt henne. Eftersom han inte har full tjänst som Partisttjänsteman, går det bra att kombinera de två jobben. Rent strategiskt är det en lysande idé och helt i linje med hans plan.

Strax innan sommaren får han än en gång anledning att oroa sig för oväntad konkurrens.

-Jag fick besök av en jättetrevlig ung man förra veckan, berättar Gunnel för Ante. Han verkar både belevad och kompetent. Magnus Holmberg heter han. Känner du honom? Han gjorde ett verkligt intryck på mig.

-Han är student och medlem i min förening, säger Ante. Honom ska du akta dig för. Han går inte att lita på. Han har gjort sig skyldig till flera konstigheter och så ljuger han.

-Skulle jag ha så dåligt omdöme? frågar Gunnel tvivlande.

-Jag vill bara varna dig, så du inte blir besviken, säger Ante och hoppas att Gunnel förstått att hon inte ska satsa på Magnus.

Ante informerar även Ingemar om vilken konstig och opålitlig person Magnus är. Hon blir lika förvånad som Gunnel.

-Jag förstår inte hur Ante kan ha fått den uppfattningen, säger han till Kristina. Jag gillar verkligen Magnus.

-Jag har bara träffat honom ett par gånger, men på mig har han också gjort ett bra intryck, svarar Kristina. Tycker du förresten inte att det är lite märkligt att Ante berättade för dig att Magnus är opålitlig och konstig?

-Jo, i och för sig, men han kanske ville varna mig, säger Ingemar.

-Varna dig för vad? undrar Kristina.

-Jag vet inte, säger Ingemar tankfullt.

Kristina gör allt hon kan för att stötta och peppa Gunnel, som tycker jobbet som toppolitiker blir mer och mer jobbigt. Kristina hör henne ofta säga:

–Passa på och lär dig nu, så du kan det här när du tar över jobbet efter mig. Jag har bestämt

mig för att avgå i höst. Jag är inte rätt person för det här. Det är du. Du har de flesta av Allans styrkor men inte hans svagheter. Om du bara kunde lika mycket om Partiets politik som jag, skulle du med din personlighet klara det här mycket bättre än jag.

Kristina avfärdar detta och säger att det enda de ska koncentrera sig på är att få Gunnel att trivas och stanna kvar på posten, men Gunnel känner sig tveksam. Hon känner sig också besviken och arg på Allan, som inte ställer upp och hjälper henne som han lovat och som var villkoret för att hon skulle gå med på att ta uppdraget som kommunalråd.

Mot nya djärva mål

Allan förbereder sin flytt till Stockholm. Han känner en viss nostalgi, när han tänker tillbaka på sin politiska bana. Som ung hade han tillhört yttersta vänstern och skrudat sig i 4 nyanser av rött, men åren och utbildningen har medfört en övergång till 4 nyanser av blått. Från den röda epoken har han fortfarande kvar uppfattningen att statens pengar tillhör honom. Han tycker därför inte att det är så allvarligt att lura staten på pengar utan ser det snarast som en förtida återbäring på all skatt han tvingas betala. Allan är både gränslös och gränsöverskridande, när det gäller att skilja mellan ’mitt och ditt’. Allt är tillåtet så länge han inte blir avslöjad, vilket han blir då och då, men han räddas oftast i sista minuten av sin medfödda begåvning att prata sig ur svårigheter och av sin avsaknad av skam och måttfullhet.

Han förstår tidigt att dra fördel av kvinnornas beundrande blickar. Som en välryktad springare far han fram i full galopp bland traktens varmblod. Läraryrket blir hans första val och en och annan lärarkandidat kan vittna om hans ’hands on’ handledning. Lärarjobbet visar sig dock innebära mycket slit för litet pengar, så han sadlar om till handelsresande, vilket ger honom betydligt större frihet och revir. Eftersom varken företagen eller han själv gör någon större vinst på hans försäljning blir denne handelsresandes död snart ett faktum.

Nu satsar han istället på motion och hälsa, som håller på att bli en verklig tillväxtbransch. Han blir chef för ett gym och utrustas med betalkort. Den nya karriären blir också hans inträdesbiljett till herrklubbar och andra manliga grupperingar med makt och inflytande. Hans yrkesmässiga och sociala framgångar stärker hans självförtroende och hans kompass ändrar riktning. Okunnig om Ikaros öde siktar han mot himlen och en plats i solen.

På sin väg uppåt återupptäcker han på 90-talet politiken och luckan i björkstapartisternas ledning. Som den otåliga tävlingshäst han är låter han inte gräset gro under hovarna. Här gäller det att håva in så många uppdrag och kronor som möjligt, innan någon annan kommer på samma idé. Ella Grenlöf, som varken har ledaregenskaper eller förmåga att ta övergripande ansvar för björkstapartisterna, är Partisternas kommunalråd i Björksta. Hon blir ett lätt offer och låter sig snart imponeras av debutanten Allan och hans medfödda talang att ta för sig. Ella kan inte låta bli att beundra hans sociala talanger, hans fräckhet och hans utstrålning. Visserligen har hon själv lyckats ta sig till den politiska kommuntoppen i Björksta utan alla hans talanger, men hur långt hade hon inte kunnat komma, om hon haft bara några av dem? Bländad av de blå dunster han slår i hennes ögon, upptäcker hon inte hans skuggsidor.

Allan skördar allt större politiska framgångar och när Ella plötsligt får en riksdagsplats, efterträder han henne i kommuntoppen. Nu börjar hans verkliga segertåg och han får möjlighet att utveckla sina mest kreativa lösningar och infall. Han får också chansen att delta i Partiets alla kongresser och träffar runtom i landet. Därmed öppnar sig helt nya revir och en avreglerad marknad, där politisk stordrift kombineras med ett brett och varierat utbud. Utan krav på licens eller jägarexamen kan han nu delta i lustjakten på allt ifrån småvilt till högvilt. Vildsvinen får Partiets ’losers’ ta hand om.

Allan känner sig som en modern upplaga av den danske ”bocken i paradiset”. Eftersom han anser att kvinnor ska erbjuda nöje och stimulans och vara lätta att hantera, koncentrerar han sig på kvinnor som gillar äventyr och inte kräver att få prata politik. Både kropp och knopp måste få sitt. Partistkvinnor göre sig ej besvär. Kvinnor med politiska intressen har han gott om på jobbet, så för att tillgodose helheten och upprätthålla balansen ägnar han fritiden åt att skaffa nya varmblod till sitt stall, något som stärker hans varumärke bland grabbarna.

Efter några år som kommunalråd i Björksta och många rubriker i lokalpressen känner Allan att han är mogen för nästa steg i sin politiska karriär. Björksta har blivit en alltför liten och ointressant arena för hans vidareutveckling. Stärkt av sina lokala framgångar och sitt allt större ego satsar han därför på att besegra Ella i det kommande valet och erövra en riksdagsplats. Huvudstaden är trots allt den naturliga tummelplatsen för en huvudperson med hans kaliber och stake.

Allan trivs som fisken i vattnet med sitt nya liv i Stockholm och riksdagen. Han har dock inga planer på att fastna där. Han tänker se till att han hamnar i Bryssel efter parlamentsvalet, som snart ska äga rum. Han kan redan se sig själv som välbetald EU-parlamentariker, en äkta Belgian Blue, mingla runt med glaset i handen utan alltför hårda krav på närvaro och arbetsinsatser. Det tilltalar honom mycket mer än en framtid som nordsvensk arbetshäst, eller ännu värre, som valack på den norrländska tundran.

-Du har hamnat här ’because you’re worth it’ säger han och ler belåtet mot sin egen spegelbild. Är man bäst så är man. Nu är det bara att ta det lugnt och njuta av framgången och möjligheterna tills det blir dags att dra vidare till Bryssel. Det här är livet. La dolce vita har just börjat. Tjuren från Wales kan slänga sig i väggen, för här kommer hingsten från Björksta.