Stefan Löfven, som valdes till partiledare för att rädda partiet efter Juholts misslyckade ledarskap, håller nu på att drabbas av ännu sämre opinionssiffror än Juholt. Det säger inte litet. Undrar om Göran Persson tycker synd om ’stackar’n’ och bekymrar sig för vad Löfven ska ta sig till efter höstens val. Vem kommer inte ihåg Perssons medlidande med ’stackar’n’ Carl Bildt’?

Men Persson behöver kanske inte oroa sig. Valstrategerna har inför höstens val bestämt att Löfven så ofta som möjligt ska referera till sin svetsarbakgrund. Löfven ska lanseras som Svetsar´n, en enkel man av folket, en vanlig knegare (med en lön på 172 000/mån). Så nu söker industriteknikföretaget SITAB:s svetsare i en platsannons med Löfvens foto. Självgående personer med dokumenterade svetskunskaper och vana att läsa ritningar välkomnas. Löfven hoppade dock ganska snart av sin svetsarutbildning. Om jag inte misstar mig, börjar man som svetsarelev först att lära sig att ta isär saker och senare att foga ihop dem. Har regeringens misslyckande med att svetsa samman landets olika grupper och delar möjligen att göra med att Svetsar’n aldrig nådde den del av svetsarutbildningen där man lär sig att foga ihop delar?  Vilka signaler ger det f ö till dagens ungdomar att lyfta fram en person som hoppat av sin gymnasieutbildning?

Löfven och partiet upprepar nu med en dåres envishet att anledningen till att det går så dåligt för dem är att de inte får diskutera de frågor och områden som de bestämt att valet ska handla om. Fel på folket m a o. Politiker som tror att de kan bestämma vilka samhällsproblem som ska diskuteras befinner sig långt från folket och verkligheten. Den förda politiken måste förankras bland väljarna, men eftersom den rätta värdegrunden och makten prioriterats framför konsekvensanalyser står Löfven där nu med svikande opinionssiffror och med allt mindre stöd t o m bland LO-anslutna. Men LO:s bidrag till partiet om 30 miljoner, trots att mindre än 40 % av dess medlemmarröstar på S, och Kommunals löfte att fixa 250 000 medlemsröster till partiet kan kanske gjuta litet olja på vågorna. ”Fullständigt oacceptabelt”!

Under hela sin regeringsperiod har Löfven varit helt besatt av SD och vad de sagt och gjort eller inte sagt och gjort. Han har sällan missat chansen att referera till SD:s ”nazistiska rötter”. Syftet har varit att förminska SD, som tagit många väljare från sossarna. Verkligheten har visat att Löfvens ’brunsmetning’ inte fungerat. Tvärtom. S har minskat och SD ökat. För att få tillbaka de väljare S förlorat till SD har S på senare tid gjort en migrationspolitisk U-sväng och kopierat SD:s migrationspolitik. Det har försvagat S i samma utsträckning som det stärkt SD. Vidare låter Löfven allt mer likt en SD:are när han pratar om hårdare tag mot kriminalitet och hårdare straff. Inkonsekvens och principlöshet är inga valvinnare. Det är heller inte framgångsrikt att ständigt utestänga SD från viktiga samtal och överläggningar. Löfven har verkligen gett mobbning på den högsta politiska nivån ett ansikte. Det inger inget förtroende.

Ett färskt försök att ’tvåla till’ Åkesson är partiledardebatten i Svt:s Agenda i början av maj. Där frågade Åkesson varför vi ska behålla utländska våldtäktsmän i Sverige. Löfven svarade att våldtäkterna beror på kvinnornas arbetsvillkor och fortsatte att prata om jobb och LAS. God dag yxskaft! Så respektlöst mot väljarna och så fullständigt oprofessionellt! Undra på att hela studion inklusive hans egna partikamrater gapskrattade och undrade hur han tänkte! Fast tänka hann han nog inte innan magen och känslan tog överhand och hans urspårning var ett faktum. Så ovärdigt en statsminister! Hur Sverige kunnat hamna där vi nu är med skjutningar, granatattacker, gruppvåldtäkter, gängkriminalitet, starkt ökad otrygghet i köpcentrum och på gator och torg samt fördubblade vårdköer hade han inga svar på. Heller inga lösningar på hur vi ska komma ur detta. Hur kan man känna förtroende för en person som misslyckats med att se gårdagens problem och nu lovar att fixa dem i morgon?

Löfven betonar gång på gång att Sverige går som på räls, att vår sjukvård är i världsklass, att skolans resultat förbättras, att tryggheten ökar bland oss medborgare, att allt fler jobbar, att bostadsbyggandet ökar etc. Partiet har slagit fast att höstens val blir ”en folkomröstning av svensk välfärd”.  Önsketänkande! Han borde lämna sitt högkvarter och ta sig ut i verkligheten, där frågor om lag och ordning samt invandring blivit de viktigaste för väljarna, inte minst för att dessa frågor hänger ihop med svensk välfärd. Bara hans senaste beslut att bevilja ’amnesti’ för 9 000 afghaner utan asylskäl av vilka en stor majoritet ljugit om sin ålder och inte lyckats göra sin identitet sannolik kommer att påverka välfärden negativt. Och hur rimmar detta beslut med kraven på rättvisa, demokrati och solidaritet och att inte ställa grupp mot grupp?

Som vanligt är det vi väljare som tvingas betala kalaset, men vi köper helt enkelt inte att en enda grupp ska ges privilegier som ingen annan grupp får. Dessutom är den officiella kostnaden på 3 miljarder endast vad gymnasieplatserna kostar för denna privilegierade grupp utan asylskäl. Därtill kommer kostnader för mat, uppehälle och övriga levnadsomkostnader, vilket torde flerdubbla kostnaden. Därför vågar de ansvariga inte avslöja vad den totala kostnaden kommer att bli. Nog måste man vara både enfaldig och tondöv om man tror att man ska vinna röster och förtroende under sådana förhållanden. Vilken grov underskattning av väljarkåren! Och så ”fullständigt oacceptabelt”, inte minst med tanke på alla ’fattigpensionärer’ i landet!

Förra veckan presenterade KU resultatet av sin granskning av haveriet på Transportstyrelsen. Deras slutsats var att Löfven var ytterst ansvarig för haveriet, han som ’inget visste’. KU:s granskning innebar ytterligare en prickning. Löfven har därmed dragit på sig 7 prickningar av KU, vilket är mer än någon annan statsminister gjort under ett kvarts sekel. Ändå är hans plan att fortsätta som statsminister efter valet i höst oavsett hur små sossarna blir. Magstarkt! Det hoppas jag väljarna kan sätta stopp för.

Sveriges statsminister verkar alltmer förvirrad och lamslagen trots att han förgäves försöker ge sken av att han är handlingskraftig. Dessutom verkar han vara omgiven av dåliga rådgivare med egna agendor och ambitioner. Han befordrades långt över sin kompetens eftersom han 2012 var den minst dåliga partiledarkandidaten sossarna då hade. Inte sällan låter han som en politisk kommentator när han uttalar sig om sin egen politik; han kommenterar läget utan att analysera det och utan att föreslå lösningar. Listan på vad han finner ”oacceptabelt” är lång, listan på lösningar snarast obefintlig. Som förhandlare är taktiken att förhala frågor i syfte att pressa och trötta ut motståndaren för att därigenom nå ett bättre resultat. Det duger inte i politiken. Ju mer han tröttat ut oss, desto mer har han förlorat. Inte heller duger det att mörka och förneka verkligheten. Det är respektlöst och en grov underskattning av väljarna.

Sverige förtjänar en bättre politik och en regering som kan ta ansvar och som kan lösa dagens och morgondagens problem. Det kan inte den valhänte och tomhänte sveTsaren och hans regering. Han valdes till partiledare för att rädda sossarna, men nu krävs en kompetent och ansvarsfull ledare som kan rädda Sverige. Valet i september måste sätta stopp för nuvarande galenskaper och ge oss en regering som vågar se och hantera verkligheten och vända den negativa utvecklingen som nu pågår. Inte minst förtjänar vi en regering som respekterar demokratin och väljarnas val fullt ut.