Jakten på Makten XXXI

Björkstaligan                                  

Ante vaknar tidigt. Han stiger upp och hämtar Björkstabladet och ler belåtet, när han på första sidan ser sin egen bild och rubriken ’Han kan få makten’. I nästa sekund förbyts leendet i en grimas, när han läser att han varken är välkänd eller populär bland björkstaborna. Dessutom har han dåligt stöd bland sina egna.

-Det är ett år kvar till valet. Jag har en del jobb framför mig, säger han i artikeln. Jag jobbar strategiskt och långsiktigt och tror på arbetsseger.

Han funderar en stund på om det verkligen är rätt att verka utan att synas. Kanske borde han göra mer som Allan, men han är medveten om att han saknar Allans färgstarka och mediala sidor.

-Eftersom jag inte kan använda Allan som frontfigur längre, får jag skicka fram Ted, tänker han. Jag får helt enkelt programmera om honom så att han säger rätt saker. Och så får vi annonsera med olika snitsiga ’one-liners’. Massiv annonsering och exponering precis som i förra valet. Nu måste jag synas optimalt. Jag tror förresten att jag genast ska trycka upp en sån där väggkalender som blivit så poppis. Vad sägs om Björkstaligan natt och dag året runt? Ted och jag kan posera tillsammans med några av brudarna i Ungpartisterna och så kompletterar vi bilderna med klatschiga valparoller och valinformation och skickar ut den tillsammans med inbetalningskorten för medlemsavgiften. Om medlemmarna får vår kalender, bryr dom sig inte om att vi samtidigt passar på att höja medlemsavgiften för att finansiera årets valkampanj. Dom får ju för en gångs skull nånting värdefullt för avgiften.

Några av hans politiska kollegor i Stadshuset kommer med gliringar om artikeln i Björkstabladet, men Ante väljer att hålla god min i elakt spel.

Det dröjer inte länge förrän journalister börjar ringa och han får klart för sig att Kristina Nord kallat till presskonferens:

-Vad i h-vete ska hon nu ställa till med? frågar han sig irriterat och oroligt. Hon vet alldeles för mycket. Och vilken jäkla tidpunkt hon valt!

Kristina har bestämt sig för att inte bara passivt svälja att nomineringskommittén valt att rensa bort henne från Partiets riksdagslista, precis som Allan sagt till medierna ett par veckor tidigare. Ordförande i nomineringskommittén, Gustav Sondell, hade visserligen ljugit för medierna och sagt att det inte var sant, men nu är det tydligen ändå ett faktum.

-En sak kan man vara säker på i björkstapartisterna; ingen går att lita på. Med såna partikamrater behöver man inga fiender, tänker hon.

Hon möter journalisterna och redogör kort för varför hon kallat till presskonferens:

-Jag accepterar inte att man petat mig från listan. Det är respektlöst mot dom som röstat på mig. All offentlig makt utgår från folket och det är väljarna som ska avgöra, inte en begränsad nomineringskommitté eller inre maktelit, säger hon.

-Varför har man petat dig? frågar en av journalisterna.

-Jag vet inte. Nomineringskommittén har inte kontaktat mig. Dom har ännu inte gett mig nån förklaring, svarar hon.

-Dom kanske tycker att du är kontroversiell, säger journalisten.

–Det är bekymmersamt att man blir betraktad som kontroversiell i mitt parti när man kräver att det ska gå hederligt och demokratiskt till och att medlemmarnas och väljarnas vilja ska respekteras, svarar Kristina.

-Men Allan har också plockats bort från listan, inskjuter en av journalisterna.

-Ja, men jag har inte förhandlat med nomineringskommittén och krävt att han, eller nån annan, ska plockas bort, svarar Kristina snabbt. Han har petats på grund av att han är misstänkt för skattebrott. Det kan kanske ses som en belastning att vara misstänkt för skattefusk och samtidigt ställa upp som riksdagskandidat. Partiet går ju till val på att bekämpa fusk och jaga fuskare och har lag och ordning och hårdare straff på agendan. Jag har inga belastande affärer på mitt förtroendekonto. Jag har gjort mig känd för att bekämpa fusk, inte för att tillämpa det. Jag är lika kritisk till fusk och manipulation inom partiet som utanför och det är nog där skon klämmer.                           

Ungefär samtidigt som Kristinas presskonferens äger rum, har Ante och Ted stor fest i björkstapartisternas Spegelsal, d v s partistexpeditionen. De firar att de nu i hela regionen har lyckats ta över partiet och väljarna för gott. Underbetjänter och betjänter är inbjudna liksom några utvalda ofarliga klättermöss och partistkamrater. Både stämning och onykterhet ligger på en hög nivå, en av förutsättningarna för lyckat samarbete och ett framgångsrikt val. Finalen i ’Vem vill bli miljonär’ är över och vinnarna utsedda. Ante och Ted har segrat utan att behöva använda livlinan ’Fråga publiken’. Nu är allt motstånd och alla gamla strukturer äntligen krossade.                                                                                 -Nu är det jag som dikterar dagordningen och avgör vem som får göra vad, tänker Ante belåtet. Att få vara med eller att inte få vara med det är frågan och den frågan äger jag från och med nu.