Allsköns funderingar om politik

Lööftunt

Annie Lööf gillade inte att Kristersson och Busch Thor motsatte sig att hon skulle få ett sonderingsuppdrag av talmannen eftersom de ansåg att alla möjligheter redan var uttömda efter två sonderingsrundor. Lööf däremot ansåg att Kristersson inte ordentligt uttömt alla möjligheter att få till en ny regering. Därför tjatade hon sig som ett barn till att få sondera förutsättningarna för en regering. Då hon själv tillsammans med Björklund utgjort det största hindret för en ny regering, kände man sig nog tvingad att låta henne försöka. Dessutom krävde Stefan Löfven att hon skulle få sonderingsuppdraget. Det kanske fick henne att hoppas att hon skulle lyckas och kanske t o m få en statsministerpost.

Men ”Framåt” gick det inte för Lööf under hennes vecka av samtal. Det är märkligt att två mindre partier (C och L) håller svensk politik som gisslan p g a sitt behov av samtalsterapi och egensinnig ’kan själv’-mentalitet. Det som stått fullt klart för de flesta andra av oss ända sedan 9 september tycks nu i alla fall äntligen ha gått upp för henne. Ingen utom möjligen hon själv och Björklund trodde att hon skulle lyckas sy ihop ett regeringsförslag med samarbete över blockgränsen. Hon fick ändå chansen att bevisa att också hon misslyckats med sitt uppdrag och med att få stöd för att själv bli statsminister. Det måste ha varit tungt och pinsamt för den självgoda Lööf att erkänna sitt misslyckande och att tvingas inse den verklighet alla vi andra redan insett.

Björklund har på sistone f ö utsatts för press från sitt eget parti. I Aktuellt i tisdags sade han att partirådet får bestämma och att de som en sista åtgärd kanske får acceptera den M-KD-regering de hittills röstat mot. Minsann! Enligt källor till Expressen driver dock Björklund internt linjen att partiet ska gå ur Alliansen för att söka samarbete med S. Källorna rapporter även att Björklund börjat dela ut ministerposter i partiet för att få stöd för sin linje. Klart är att han under alla sina år som partiledare inte lyckats lyfta partiet. Det torde innebära att hans dagar som partiledare kan vara räknade. Att i det läget säkra en ministerpost i en S-regering skulle antagligen kunna förhindra att han avsätts som partiledare de närmaste åren.

Lööfs budskap är nu att M och S blockerar regeringsbildningen, då de bara vill rösta ja till sig själva som statsministrar. Vilken blixt från klar himmel! Trots att C aktivt fällt Löfven och röstat mot sin egen statsministerkandidat Kristersson har hon mage att hävda att:

– Blockeringen finns inte hos C och L.

Alltid någon annans fel och ansvar, inte minst folkets, som röstat fram fel valresultat. Att hennes egna och Björklunds låsningar har förvärrat regeringskrisen ytterligare har tydligen inte föresvävat henne. Inte heller att hennes sondering inneburit ännu mer meningslöst slöseri med tid. Lööf säger kategoriskt nej till de regeringsförslag som är tänkbara och ja till regeringsförslag som är otänkbara och som ingen annan vill ha. Hur tänker hon egentligen?

Både Lööf och Björklund kunde tack vare SD:s aktiva stöd fälla Löfven och regeringen. Hur rimmar denna inkonsekvens med hennes höga moral och värderingar? Varför är det OK att ta SD:s stöd att rösta bort Löfven men vägra att ta hjälp av SD:s aktiva eller passiva stöd för att rösta för en alliansregering med Kristersson som statsminister? Hur förklarar hon och Björklund för oss väljare att det är viktigare att isolera SD än att driva igenom sin egen politik? Hur förtroendeingivande är det med politiskt ansvariga som vägrar genomföra den politik de gått till val på? Räcker det inte med att Alliansen förra mandatperioden genom DÖ helt i onödan gav bort makten till de rödgröna enbart för att utestänga SD från makten? Lärde de sig inget av det misstaget?

-Jag vill helst se en alliansregering med stöd över blockgränsen och med Kristersson som statsminister.

Vilket trams! Varför röstade Lööf och Björklund då ned sin allianskamrat Kristersson och möjligheten att genomföra en borgerlig politik? Varför föredrar de en socialistisk regering och politik som tar stöd av Vänsterpartiet med sina kommunistiska rötter? Lööf och Björklund underkänner helt enkelt valresultatet som gav SD 17,5% av rösterna. De borde fundera på hur deras eget agerande har bidragit till att SD nu växt i flera val, men konsekvensanalys verkar inte vara Lööfs och Björklunds styrka. Inte heller förmågan att se sina egna låsningar och begränsningar.

SD pekade tidigt på flera av dagens växande problem, men 7-klövern vägrade debattera dessa av rädsla för att det skulle ’gynna mörka krafter i samhället”, d v s SD. I åratal har 7-klövern vägrat att ta upp problem och frågor som skulle kunna gynna SD. Det stora problemet för 7-klövern har emellertid varit att också verklighetens folk sett och drabbats av de växande problemen. SD blev därmed partiet för allt fler väljare som inte längre tror på maktelitens ’sverigebild’.

Politik handlar dock inte längre om vad man planerar att genomföra utan vem man vill göra det med. Eller rättare sagt – vem man inte vill göra det med. Dessutom har känslor och moraliska överväganden tagit kommando över ansvar och förnuft. Björklund har t ex gjort klart att det är löftet till hans söner som styr hans ställningstagande, fast nu tycks även L:s partiråd vilja vara med och styra. Lööf styrs av ett uppblåst ego, moraliskt högmod och makthunger. Hennes fokus är att bygga sitt varumärke med Thatcher och Macron som förebilder. Om Lööf och Björklund istället hade prioriterat landet bästa, hade de inte låst upp sig så hårt med motstridiga, ogenomförbara löften utan accepterat valresultatet, sett till att bilda en borgerlig regering och genomfört sin borgerliga politik med eller utan aktivt stöd av SD.

Årets julklapp lär bli begagnat. Lööf och Björklund borde kanske önska sig ett bättre begagnat folk, eftersom de inte godkänner det valresultat verklighetens folk röstat fram.

10 kommentarer

  1. Anonym

    Ulf Kristersson – generalen som tappade halva armén men drog ut i strid ändå – borde naturligtvis ha dragit tillbaka sin kandidatur till statsministerposten före omröstningen.
    Om han hade gjort det, hade vi fått en spännande utveckling. där Löfvén hade tvingats bekänna färg. Löfvén hade ju inte heller kunnat bli statsminister utan SD:s stöd, utan förankringar på andra sidan blockgränsen. En enig allians hade kunnat ställa hårda kvar, ja t.o.m. att själv få statsministerposten. Man hade kunnat kasta in Björklund som en kompromisskandidat i en s-stödd alliansregering.

    Men lilla Ebba var så dyngkåt på att framstå som alliansens drottning, så att hon splittrade alliansen genom att förklara SD som ett menlöst parti som gärna skulle avstå från chansen att säga till sina väljare ”Det här har vi fått igenom”, för lyckan att frottera sig med hermelinerna i alliansen. Kristersson och Busch-Thor tror väl inte att Åkesson är dum?

    Lööf har åtminstone haft vett att visa respekt för Åkesson, genom att ta honom på allvar.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Det hade varit mkt intressant om Löfven hade tvingats bekänna färg först!! Fast han hade nog inte ställt upp på det för då kunde han inte ha kört med SD-kortet mot Alliansen. Han lär nog se till att han har tillräckligt med stöd utan SD innan han prövas av riksdagen i början av dec.
      Oroväckande känns Kristerssons budgivning på C och L. Får dessa för mkt att säga till om t ex ifråga om invandringspolitiken kommer SD inte att stödja en alliansregering.

  2. Gerd

    Åter igen en lysande analys av dig. Om,olyckan är framme och det blir S, MP, och de två otrogna som bildar regering så kan man ju undra hur länge en sådan kommer att hålla ihop. Då får vi nog ett nyval fortare än vi kan hoppas. De kommer att omfamnas av en svekdebatt som omfattar alla inblandade partier. De kommer inte att klara av detta. Men det kanske blir en annan lösning. SD benämns ju numera av alla som nationalistiska och populistiska. Borta är nazistiskt, fascistiskt, rasistiskt, främlingsfientliga och gud vet allt. Detta uppvaknande har säkert en orsak.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Roligt att du uppskattar mitt inlägg!
      Svekdebatten lär inte vänta på sig. Oavsett hur C och L gör kommer de att ställas till svars av väljarna för att de svikit sina löften. Äntligen!! Går man till val på så motstridiga och oförenliga löften, innebär det att man måste svika många väljare.
      Ja, det är intressant att man nu inte lika ofta hör att SD har nazistiska rötter eller är främlingsfientligt m m. Men när argumenten tryter lär invektiven återkomma.

  3. Bergis

    ”SCB räknar dock med att befolkningen kommer att växa med ytterligare en miljon fram till år 2028. Den stora merparten av ökningen kommer att bestå av personer med utländsk härkomst, det vill säga utrikes födda och deras barn. Som jämförelse utgjorde denna grupp 91,2 procent av den förra miljonen i befolkningsökning mellan år 2002 och 2016.

    Analysföretaget Intelligence Watch AB har gjort en prognos över vad denna befolkningsökning betyder för efterfrågan på bostäder. Det visar sig att behovet av nya bostäder för personer med svensk härkomst är anmärkningsvärt litet – i snitt 4700 bostäder om året det närmaste decenniet. I stället är det personer med utländsk bakgrund som kommer att stå för 87 procent av behovet.

    Problemet är att denna grupp erfarenhetsmässigt är resurssvag. Det finns ingen matchning mellan det som byggs och det som efterfrågas. Enligt Micael Nilsson, expert på Boverket, löser nyproduktionen därför inte problemet med bostadsbristen. Inte ens bostäder som byggs med regeringens investeringsstöd blir tillräckligt billiga för att nyanlända ska kunna flytta in i dem.

    - Vi har målat in oss i ett hörn. Den svenska, generella bostadspolitiken klarar inte av att lösa problemet, säger Micael Nilsson. ”

    ”I väntan på trovärdiga svar behöver Sverige bedriva en restriktiv migrationspolitik. Den tillfälliga lagen måste förlängas i juli nästa år. Skenäktenskap och skenanställningar måste beivras och arbetskraftsinvandringen stramas åt för lågkvalificerade jobb. Återvändandet behöver skyndas på med högre återetableringsstöd och ökad press på hemländerna.

    Låt oss hoppas att partierna inte har glömt bort att det finns en verklighet där ute, bortom alla presskonferenser om regeringsbildningen. ”

    Anna Dahlberg på Expressen beskriver konsekvenserna av Centerns och Miljöpartiets politik kan man säga.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      De politiskt ansvariga försöker förgäves och envist förneka det vi övriga inser. Hanif Bali (m) sa i Svt:s Min sanning att Sverige måste ta emot 0 migranter flera år framöver för att landet ska komma ikapp och kunna fungera tillfredsställande igen.
      Det blir intressant att se om en M-regering får stöd av SD ifall Lööf och Björklund får styra hur invandringspolitiken utformas. C och Mp är extrempartier ifråga om invandring och vägrar förhålla sig till verkligheten.

  4. Anonym

    Ingen kritik har hittills riktats mot talmannen eller den grundlag, som han har att följa. Varför har han inte gjort det, strikts? Från olika håll har det påståtts en massa saker, som saknar stöd i grundlagen. Men allting som inte uttryckligen är förbjudet, är kanske tillåtet? Några exempel:
    Löfvéns påstående att statsminister ska utses inom största parti inom största block. Begreppet ”block” nämns öht inte i grundlagen. Björklunds krav att den tillträdande regeringen måste få igenom sin budget, för att inte tvingas avgås redan efter sex – sju veckor. Han har förstås rätt i att det vore bra, men det kravet finns inte i grundlagen..

    Talmannens utdelning av sonderingsuppdrag till olika personer stöds inte heller av grundlagen, som snarare (fastän vagt) utgår från att talmannen själv ska vara sonderingspersonen.
    M:s och KD:s ”veto” mot Annie Lööf som sonderingsperson och sedan deras påstående att Lööf inte fått sondera ”för alliansen”. Någon sådan vetorätt finns inte. Det är också fel, som påstås, att riksdagen redan har sagt Nej till Stefan Löfvén. Det var vid den obligatoriska statsministeromröstningen efter val, och inte vid någon omröstning om ”ny” statsminister.

    Det mest häpnadsväckande, som strider mot alla demokratiska principer, är SD:s krav på inflytande i proportion till väljarstöd. Sverige har – till skillnad mot vissa andra demokratiska länder, exempelvis England, ett proportionellt valsystem. Och SD har fått antal riksdagsmandat i proportion till sitt väljarstöd. Ska SD ensamt avgöra var femte fråga, eller hur har man tänkt?

    Men vad säger då grundlagen? Jo att talmannen ska samråda med företrädare (står inte: ”partiledarna”) för partigrupperna i riksdagen och därefter överlägga med vice talmännen och därefter föreslå en ny statsminister. Står inte att denne måste vara en politiker och ej heller att talmannen är bunden av de synpunkter som har framförts vid samråd och överläggning.

    Sedan riksdagen sagt nej till fyra av talmannen föreslagna personer ska extraval hållas. Detta borde ha varit avklarat nu, om man inte hade krånglat till det. För att bli vald, hade Löfvén behövt stöd, förutom från S,V och Mp. av 30 ”sidbytare” från alliansen eller SD. Därför borde han ha föreslagits först. För att bli vald hade Kristersson behövt stöd, förutom från hela alliansen, av 31 ”sidbytare från de rödgröna eller SD. Därför borde han ha varit den andre, som föreslagits.

    Vem som skulle föreslagits tredje gången, är svårare att säga. Som ledare för tredje största parti, hade Åkesson behövt stöd, förutom av alla SD-ledamöter, av 113 ”sidbytare” från alliansen och / eller de rödgröna. Detta talar för att hon borde ha föreslagits som tredje kandidat, förutsatt att hon haft stöd av hela alliansen, sedan Kristersson röstats bort.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Hela processen borde ha gått snabbare men kanske beror långsamheten bl a på talmannens brist på erfarenhet av talmansjobbet. Det har ju också spekulerats i att han har en ekonomisk fördel av att dra ut på processen eftersom han under denna period har samma lön som statsministern. När vi fått en regering kan det hända att Norlén blir avsatt och en ny talman av annan färg tillsatt. Då får Norlén en vanlig riksdagslön igen.
      En annan omständighet är att en majoritet av partierna vill undvika extraval och skulle det ändå inträffa vill de samordna detta med komman EU-val i vår. Det skulle spara pengar och valarbetare. Om ingen ny regering tillsätts före jul kommer det kanske att bli extraval i vår eller senast inom 3 mån fr att den fjärde statsministeromröstningen misslyckats med att få fram en ny regering. Det gäller m a o att dra ut på processen. Vi får se om Löfven lyckas få ihop det under sin sondering nästa vecka.

  5. Lennart Lindström

    Off Topic.
    Detta är information till dig, som du kanske bör veta.Vi mailade varandra för några år sedan, och jag uppdaterar dig på detta sätt om vad som hänt sedan dess
    Iag läser din utmärkta blogg fregelbundet (applåder), och har själv de tre senaste åren sysslat med ett uppenbart tabubelagt svenskt ämne, nämligen FRAMTIDA SVENSK SYSSELSÄTTNING, där jag just nu bearbetar främst svenska journalister-skribenter (ca 200 st) och ledande politiker (ca 170 st i alla partier) och andra opnionsbildarevia Twitter.
    För att göra en lång historia kort, här är min senaste tweet:

    Troliga svenska sysselsättningskonsekvenser av 2020-talets omdaning via AI o Automation enl UTLÄNDSKA källor visas nedan (på bild nr 15, som jag ej kan bifoga här), men absolut SVENSK tystnad tycks gälla för dessa JÄTTE-framtidsfrågor. Läs bakgrund o alla mina 15 bilder om ämnet på
    https://www.facebook.com/notes/lennart-lindstr%C3%B6m/15-bilder-i-en-studie-av-massmedias-roll-som-folkbildare-i-avg%C3%B6rande-svenska-fra/663249304062497/

    På denna länk kan du, via inledande text, om du så önskar sedan gräva så djupt du ev önskar i all den information jag tagit fram de senaste tre åren … varje bild är ändå bara toppen på ett stort (komplext) underliggande isberg, men ingen verkar vilja ta i eller orka undersöka detta? Därför total svensk tystnad? Än så länge…
    (men jag tycker mig se en lätt vindkantring…)

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Tack! Intressant! Imponerande info om vad som väntar.
      Problemet med msm är att de är beroende av presstöd och man hugger inte av den hand som göder en. Dessutom börjar det bli svårt för journalister att få ‘fasta’ jobb så de måste nog vakta sina tungor. Och så har vi ju ”viralgranskaren”!!
      Att de politiskt ansvarig inte vill ha upp frågan är ganska naturligt; de har inga lösningar på de problem de själva varit med om att skapa. Jag hoppas liksom du att den svenska tystnaden bryts snart men är skeptisk. Alldeles för många vinner på att sanningen inte kommer fram.

Lämna ett svar till Lennart Lindström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>