Förra fredag tillkännagav Lööf att C nu säger ja till ’Jöken’, överenskommelsen mellan S, Mp, C och L och att de därmed släpper fram Löfven som statsminister. På lördag meddelade Björklund att också L skulle rösta ja till ’Jöken’ och till Löfven som statsminister. Av deras resp pressträffar framgick mycket tydligt att det i ’Jöken’ står:

-Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.

Lars Ohly, f d partiledare i V, sa i en debattartikel i Svenska Dagbladet (12/1?) att det ”måste ändå betraktas som uteslutet” att släppa fram en regering som för centerpolitik. Ohly pekade bl a på att arbetstagarnas rättigheter försvagas kraftigt om C får styra.

Från Sjöstedt, V:s partiledare, var det förvånansvärt tyst. Inte ett pip hördes om att den tänkta vänsterregeringen ska genomföra borgerlig politik. Däremot startade flera aktiva vänsterpartister en namnlista för att protestera mot att V sa ja till Löfven som statsminister, inte minst p g a den ’förnedringsklausul’ som ’Jöken’ innehåller. De fyras gäng tillämpade förstås största möjliga tystnad och höll säkerligen också andan. Hotet om ett extraval avskräcker.

Först på måndag f m hävde Sjöstedt upp sin stämma på en presskonferens med följande pressträffar Han meddelade att V inte kunde rösta fram Löfven som statsminister om de skulle utestängas från politiskt inflytande under den kommande mandatperioden. Ungefär samtidigt var Löfven ute och meddelade att:

–Det är inte så att V är borta från all politiskt inflytande, utan borta från den politiska inriktningen. 

Schvammel och trams! Om man är borta från den politiska inriktningen är man självklart borta från allt politiskt inflytande. Däremot deltar man utifrån sitt mandat i riksdagens olika utskott och kan där påverka den politiska inriktningen.

Komiskt blev det när Sjöstedt också hotade med att V kommer att fälla den blivande regeringen, om den skulle driva igenom sin politik ifråga om bostadsmarknad och arbetsrätt, C:s och :s krav för att släppa igenom Löfven. För att fälla regeringen behöver Sjöstedt också SD, M och KD med sig.  Han vet att detta aldrig kommer att hända, men det hindrar honom inte från att bluffa och köra med tomma hot.

Jag misstänker att hela farsen mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt var uppgjord från början. Båda visste att Lööf och Björklund måste övertyga sina riksdagsledamöter och väljare att det var omöjligt att acceptera ’ytterkantspartiet’ V som underlag för en ny regering, detta samtidigt som man helt utestängde ’ytterkantspartiet’ SD med nästan en femtedel av väljarna bakom sig. Det är svårt nog ändå för C och L att försvara sina odemokratiska beslut att stödja en socialistisk regering även om den lovat driva liberal reformpolitik. Därför agerade Löfven och statisten Sjöstedt, som för dagen fick huvudrollen, helt enligt det manus de i hemlighet förberett.

Först på måndag f m, när C:s och L:s partiråd beslutat om att rösta ja till en socialistiskt ledd regering med Löfven som statsminister, gick Sjöstedt ut och hotade med att V skulle rösta nej till Löfven.  Farsen fortsatte då Sjöstedt redan nästa dag avslöjade att han och Löfven gjort en hemlig uppgörelse:

-Vi har ett papper som ni aldrig kommer att få se.

Är detta papper kanske en ’servettskiss’? Hur rimmar detta hemlighetsmakeri med offentlighetsprincipen? Ska det nya regeringssamarbetet delvis vila på en ’servettskiss’? Och varför kräver inte C:s förtroenderåd och L:s partiråd att få veta vad som ingår i den (h)emliga uppgörelsen? I ett försök att ytterligare förnedra Lööf och Björklund förtydligar den ’försmådde’ Sjöstedt i efterföljande intervjuer att:

-Klausulen finns bara kvar på ett ställe – i överenskommelsen. Där förekommer den som en plågsam påminnelse för C och L om deras fiasko.

Sjöstedts partikamrat, f d riksdagsledamoten Rossanna Dinamarca, var dock mycket kritisk (inte ovanligt för henne) till att V låter sig köpas av några muntliga löften av Löfven: Hon skrev på Facebook:

–Vänsterpartiets besked är ett historiskt misstag. Chansen till inflytande har gått oss förbi. Vänsterpartiet släpper nu fram en sosseledd högerregering utan att få något för det. Muntliga löften om att Löfven ska kämpa för att gamla V-reformer som försvunnit ska komma tillbaka under mandatperioden är långt långt ifrån tillräckligt för ett parti som hade vågmästarroll. Hot om att väcka misstroendeförklaring som kräver fler riksdagsledamöter än vad Vänsterpartiet har är inget annat än tomma ord. Vi hade en vågmästarroll som vi gav bort gratis.

Detta är nog både första och enda gången jag varit överens med Dinamarca.

Sjöstedt konstaterade under onsdagen att ’förnedringsklausulen’ enbart handlar om ”värdelösa ord på papper utan någon betydelse i praktiken”. Vad säger den juristutbildade Lööf om den tolkningen?

De fyras gäng bygger nu allt på stöd från V, som man samtidigt tar avstånd från i ’Jöken’. Ännu mer absurt är det att man låter S i strid med ’Jöken’ förhandla och gulla med V för att få dem att svälja uppgörelsen. V skulle ju inte få något inflytande! Nej, det hela faller på sin egen orimlighet. Jag misstänker att C och L klantat sig genom att inte förvissa sig om att ’förnedringsklausulen’ ska gälla  utan undantag samt att de missat att kräva sanktionsmöjligheter om den inte uppfylls. Eller också har de medvetet lurat väljarna genom att spela med i Löfvens charader, trix och fix. Det enda renhåriga i båda fallen är att rösta nej till Löfven som statsminister.

Löfven har lyckats splittra Alliansen och isolera SD. Har han nu också kunnat spela ut C, L och V mot varandra? På gränsen till demokratiskt oanständigt blir det när den blivande statsministern vägrar svara på om det finns en skriftlig överenskommelse mellan honom och Sjöstedt och vad som står i den.

Detta är århundradets största politiska blåsning, en fars och ett allvarligt övergrepp på demokratin. Sådana politiker ska vi absolut inte ha.