Allsköns funderingar om politik

Reformi(S)terna en ”kärlekshandling”

 PR är vägen framåt inte minst i politiken. Därför läggs miljoner och åter miljoner t ex på ’spindoktorer’ och PR-byråer. Just nu finns två aktuella exempel på framgångsrik marknadsföring. Det ena exemplet är dagens (10/2) reportage i SvD om hur ”Greta Thunberg användes som dragplåster av nystartat bolag”. Som ni kanske kommer ihåg, skrev jag om detta ’barnarbete’ här på min blogg för över en månad sedan i Klimataktivisten Greta.

Det andra aktuella exemplet på PR är den nya S-föreningen Reformisterna med Daniel Suhonen i spetsen som gjorde entré på den mediala scenen med hjälp av massiva marknadsföringsinsatser. Lanseringen ackompanjerades av nyhetsartiklar och eget inlägg på DN debatt. Reformisternas presskonferens på ABF-huset i Sthlm hedrades dessutom med ’live’-bevakning då Svt Forum t o m ändrade i sin tablå bara för att sända direkt från presskonferensen. Den vänsternostalgiska S-föreningens grundande blev därmed den största politiska nyheten på praktiskt taget alla landets nyhetsredaktioner den 4 feb. Imponerande hur långt man kan komma med ”VPK-light-retorik”! Därmed hamnade fokus åter på såssarnas inre liv. Har bildandet av någon annan politisk förening någonsin fått ett sådant medialt utrymme? Dock är en ev intern konflikt och splittring i ett politiskt parti helt oemotståndlig för media.

Daniel Suhonen är journalist, debattör, entreprenör och chef för den LO-finansierade tankesmedjan Katalys, vilket innebär ordentliga ekonomiska muskler. Reformisternas företrädare presenterade sig som ”stolta socialdemokrater som vill utveckla vår politik” och lanserade ett 7-punktsprogram: låna 4 000 miljarder över tio år till infrastruktursatsningar, höjda pensioner och kortare arbetstid, införa förmögenhetsskatt, straffskatt på miljardärer, arvsskatt, fastighetsskatt och statligt bostadsbyggande. Att låna upp astronomiska 4 000 miljarder skulle innebära världsklass ifråga om lån för invånare, kommuner, landsting och stat. Hittills har åtminstone staten legat bra till när det gäller lån. Reformisternas förslag är i själva verket återanvänd klassisk sossepolitik. Den förde Sverige från topplacering till jumboplacering i Europa under förra seklet. Lyckligtvis lyckades Göran Persson och Alliansen I med stora ansträngningar lyfta landet till en mittenplacering.

-Vi vill hjälpa partiet att stärka sitt mandat, sa Suhonen i en kommentar till Svt Nyheter

Suhonen kallar föreningen för en ”kärlekshandling”, Thorwaldsson, LO:s ordförande, hyllar Reformisternas initiativ och program som ”en av de mest uppfriskande idéer jag läst om på länge” och såssarnas partisekreterare Rådström Baastad tycker att det är ett ”intressant initiativ”.

Suhonens reformagenda är revolutionär och initiativet är ett försök att föra såssarna vänsterut. Det innebär att partiet nu får en intern debatt just när ledningen inlett ett mittensamarbete som innebär att partiet ska genomföra en nyliberal högerpolitik.Löfven har i utbyte mot makten gått med på att driva motståndarnas politik, men tack vare Reformisterna kan Löfven nu taktiskt utnyttja detta interna motstånd i förhandlingar med de andra partierna i regeringsunderlaget. Är det kanske t o m så att Löfven och partiledningen helt enkelt är motorn bakom Reformisternas grundande och initiativ? Därmed kan man opponera mot sin egen politik samtidigt som man har kontroll över ’interna bråkstakar’, som annars kanske hade gått över till ’riktiga’ politiska motståndare.

Det ska bli spännande att se om t ex Björklunds krav på att värnskatten ska tas bort eller Lööfs krav på ett tredubblat RUT-avdrag och sänkt företagsskatt kommer att drivas igenom av regeringen samtidigt som Reformisterna kräver div skattehöjningar. Alla stora eftergifter som såssarna gjorde är antingen för dyra eller för gynnsamma för personer med höga inkomster. Eftersom vi har en lågkonjunktur runt hörnet misstänker jag att Löfven så småningom kommer att gå ut och meddela att ”det vore oansvarigt att genomföra en kraftig högerpolitik mot bakgrund av den rådande lågkonjunkturen”.

Apropå Suhonen har hans förslag inte alltid stärkt partiets mandat. Senast partiet lyssnade på honom gick det rätt illa. Det inträffade när man valde Suhonens kandidat Håkan Juholt till partiledare. Såssarnas opinionssiffror rasade dramatiskt och resulterade i ett lägre väljarstöd än för moderaterna. Väljarna övertygades inte av det politiska brandtal som Suhonen skrev åt Juholt. Vi får se hur Suhonens ”kärlekshandling” att stärka partiets mandat utvecklas. Så ska de ha’t men var ska de ta’t? Reformisterna har i likhet med andra vänsterpolitiker inga övertygande svar på det.

Trots att en majoritet av väljarna röstade fram en borgerlig majoritet i riksdagen, lyckades såssarna ändå sitta kvar tack vare två borgerliga desertörer. Ett renodlat maktparti som inte förmår att leverera när det gäller statens kärnverksamhet har varken existensberättigande eller legitimitet. Så låt oss hoppas att JÖKen visar sig vara en riktig januariblåsning, som vingklipps långt innan mandatperiodens slut! En lågkonjunktur är inget att önska sig men skulle denna gång kanske kunna innebära räddningen för landet i form av ett nyval och slutet för L och Mp.

4 kommentarer

  1. Jonsson

    Reformisterna saknar politiska idéer för landets verkliga utmaningar. Så även huvudpartiet S.
    Sossarna frågar inte folket vad de behöver. Det tycks räcka med att höra efter med en handfull kändisar. S tror att det duger med valfläsk. Och, de ser nog till att ”vinna” ett extra val också. Löfven ville ju t o m gardera sig för att inte kunna avsättas. Juholt har säkert rätt om Sveriges dystra framtid.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Såssarna har två idéer; att ta makten och att behålla den. Det ’sovande folket’ är en förutsättning för detta.

  2. Jonsson

    Ja, och ”kompromissande” kallas tillvägagångssättet att ta makten sedan senaste valet.
    Löfven blickade bakåt i sitt EU-tal senast. Han lyfte särskilt upp 1930-talet, då partiet var slipat.
    Dock nämnde han inte S-ministern Arthur Engberg, journalist och nazist, sedermera landshövding.
    Ett sövt folk får man t ex genom att frisera sanningar. Väldigt praktiskt och inte minst när det gäller politik i stordrift (EU).

    Annie Lööf vill inte kalla SD nazister i sin bok. Vilket nog går att förstå med tanke på Centerns egen historia.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Såssarna har en hel del byk att tvätta, men det talar de tyst om och skulle någon annan tala om det så angriper de den personen; attack är bästa försvar.
      Betr Lööf m fl kallar man numera SD för ytterkantsparti, /höger/populister eller extremister. Det är komiskt med tanke på att flera av dem numera närmat sig t ex SD:s migrationspolitik.

Lämna ett svar till Jonsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.