I maj är det dags för EU-val igen och partiernas kandidatlistor till valet börjar bli klara. Moderaternas förslag till lista blev offentlig redan för ett par månader sedan, då det blev känt att deras ’kryssmagnet’, Anna Maria Corazza Bildt, inte fanns bland de föreslagna kandidaterna.  Hon protesterade högljutt mot ’petningen’, men partiet tog ingen hänsyn till protesterna. Istället toppar nu Tomas Tobé moderaternas EU-valsedel. Han har troget tjänat partiet i många år, men det är nog tämligen tveksamt om han blir en ’kryssmagnet’.

Miljöpartiet har toppat EU-valsedeln med Alice Bah Kuhnke. Om hon blir en ’kryssmagnet’ för partiet återstår att se. Hon är åtminstone skicklig på att synas i alla möjliga sammanhang, vilket kan behövas i EU-parlamentet. Den stora frågan är om Mp lyckas hålla sig kvar där och om utbrytarna, Partiet Vändpunkt, lyckas samla tillräckligt med namn och pengar för att kunna bilda ett parti innan 28 feb. Det skulle kunna bli en farlig konkurrent till Mp.

Centerpartiets toppkandidat är Fredrik Federley. Han valdes till EU-parlamentariker 2014. Åtminstone en väljare, liberalen Marit Paulsen, har meddelat att hon kommer att rösta på honom. Federley, som ingått i Stureplanscentern, tillhör Lööfs innersta krets, men Paulsens röst utgör nog den bästa reklamen för honom.

Kristdemokraternas toppnamn är Sara Skyttedal, en färgstark och orädd politiker. Hon blev rikskänd när hon på partiets riksting i oktober 2015 skålade i champagne för att fira att partiet röstat för att avskaffa Decemberöverenskommelsen. Hon är f n kommunalråd i Linköping.

Socialdemokraternas toppkandidat är Helene Fritzon, en politiker med lång erfarenhet men knappast någon ’kryssmagnet’. Hon var kommunalråd i Kristianstad innan hon blev partiets migrationsminister och biträdande justitieminister från juli 2017 fram till januari 2019, då den nya regeringen bildades.

Cecilia Wikström är liberalernas första namn på valsedlarna till EU-parlamentsvalet i maj. Hon har gått från predikstol till talarstol. Hon kommer från Norrbotten och läste teologi i Uppsala där hon prästvigdes 1994. 1995 gifte hon sig med den 33 år äldre Jan-Erik Wikström, som på den tiden var en tung profil i folkpartiet. Han blev senare kulturminister, därefter landshövding i Uppsala län.

1998 påbörjade Cecilia sin ’politiska karriär’ i folkpartiet och i valet 2002 var hon tvåa på Uppsala läns riksdagslista. Etta var Erik Ullenhag, Sveriges motsvarighet till Bagdad Bob (som idag befinner sig betydligt närmare Bagdad än Sverige då han är ambassadör i Jordanien). Både Cecilia och Erik lyckades ta sig in i riksdagen 2002 tack vare det plötsliga och tillfälliga uppsving partiets krav på språktest medförde. Sedan 2009 sitter Cecilia i EU-parlamentet

Cecilia Wikström sägs vara en av EU-parlamentets mest inflytelserika ledamöter och har ett stort europeiskt politiskt kontaktnät att erbjuda till företag som vill stärka sin export.  I veckan avslöjade Svt att hon nu är styrelsemedlem i två börsnoterade företag. Det är tydligen förenligt med partiets värdegrund och Wikströms ’sakrala’ förflutna att numera tjäna Mammon, gynna ekonomiska särintressen och låta sig belönas med månatliga styrelsearvoden. Inte heller verkar hon ha problem med att få tiden att räcka till. Som EU-parlamentariker är man formellt i tjänst 24/7 årets alla dagar och man förväntas prioritera sitt folkvalda uppdrag före alla andra intressen. Som styrelseledamot i ett företag förväntar sig aktieägarna sannolikt en liknande arbetsinsats.

Att sitta i två företagsstyrelser samtidigt som man är EU-parlamentariker torde sålunda innebära dygnet-runt-arbete 365 dagar om året. Enligt en källa i bolaget Beijer Alma, som ägs av familjen Wall, tillför Cecilia Wikström inte mycket i bolaget genom att sitta i styrelsen. Hennes enda roll tycks enligt källan vara att få betalt, en roll hon fick tack vare sin f d man Jan-Erik Wikström, som även han satt i styrelsen för Walls bolag. Det är tydligen kutym att landshövdingen i Uppsala ingår i det uppsalabaserade Beijer Almas styrelse.

-Jag har inte kunnat så mycket om näringslivet på den här nivån, jag vill veta mer, som politiker är det viktigt att bredda sig”.

Så svarar Cecilia Wikström på frågan varför hon under denna mandatperiod låtit sig väljas in i två bolagsstyrelser, Elekta och Beijer Alma, som behöver goda /internationella/ kontakter med den politiska nivån. Hon är en av de mest inflytelserika EU-parlamentarikerna och tack vare sitt stora kontaktnät kan hon hjälpa dessa bolag att få ett snabbspår till EU-ländernas politiska toppskikt. Detta ger henne en sidoinkomst på minst 70 000/månad, en mycket generös ersättning även för en ’lärling’ i näringslivet.  Till detta kommer hennes arvode som parlamentariker på 92 000/månad exklusive diverse övr ersättningar parlamentarikerna har (och som de inte behöver redovisa). Hennes privata ekonomi stärks förstås av detta ’extraknäck’ men hennes förtroendekapital och integritet minskar i motsvarande omfattning. Vi behöver inte fler EU-parlamentariker som främjar sina egna ekonomiska intressen genom att gå kapitalets ärenden istället för att tillvarata allmänintresset i enlighet med sitt politiska uppdrag.

Det är märkligt att liberalerna, vars partiledare, major Björklund, gärna sätter sig på sina höga moraliska hästar och framhåller sin värdegrund, anser att det är OK att en av deras främsta företrädare har sidoinkomster som uppgår till nästan samma summa som parlamentarikerarvodet. Att dessa sidoinkomster är ett resultat av att ekonomiska särintressen gynnas, innebär att man nu har passerat en gräns och att allmänintresset får stå tillbaka för egenintresset. Partiledningen har uppenbarligen accepterat det, men hur kommer väljarna att se på detta? Är kanske just detta orsaken till att liberalen och f d parlamentarikern Marit Paulsen nu meddelat att hon ska rösta på Centern och Federley i EU-valet i maj?

Tvåan på liberalernas EU-valsedel är f ö Said Abdu, född i Saudiarabien av eritreanska föräldrar.  Han är företagare och samlade ihop en etnisk grupp i Trollhättan för att kunna ’kuppa’ en lokal liberal förening där 2015. Till årsmötet dök helt plötsligt ett stort antal främmande personer upp för att kuppa bort den dåvarande ordf i föreningen. Abdu skickade dessutom följ sms till honom:

”Vidrig själ är vad du har, som omgående borde skrivas in på psyket för att få hjälp, om inte för dig själv så för dina nära….”

Sms:et diariefördes av kommunen som ett dokument rörande hot och kränkning. Abdu krävde att styrelseprotokollet skulle sekretessbeläggas, men kommunens tjänsteman vägrade göra det. Då hotade Abdu honom med att detta skulle han få sota för.

Tack vare röstfiske i lokala moskéer lyckades Abdu 2014 bli personvald riksdagsledamot. Han sitter nu i näringsutskottet och är liberalernas nya talesperson för näringslivs- och personfrågor. Han har bl a varit delägare i en krog, som tidningen Arbetet skrev om våren 2015. Krogen hade då dragit på sig många betalningsanmärkningar och anställda tvingades gå till Kronofogden för att få ut sina löner.

Nyligen petades den erfarne och mycket kompetente L-toppen Allan Widman från EU-listan till förmån för nykomlingen Said Abdu. Att en av liberalernas mest namnkunniga petas tolkar jag som ett straff för att han röstade för att stödja Kristersson ist f Löfven.

Abdu kan kanske tillföra partiet en del ’etniska’ röster i EU-valet. Det lär behövas om liberalerna ska lyckas bättre i EU-valet än i riksdagsvalet. Partiets etiska kod och värdegrund behöver nog också revideras rätt ordentligt.

(Läs mer på https://uvell.se/2019/02/15/vem-ar-said-abdu-nya-toppnamnet-i-l/)

Inför EU-valet 2014 ’recyclade’ partiet Marit Paulsen trots att hon hade hoppat av under den föregående mandatperioden. Partiet visste av erfarenhet att hon var en ’kryssmagnet’. Bara några månader efter väl förrättat värv i valet 2014 hoppade hon dock än en gång av EU-parlamentet. ’Marit-tricket’ lär inte kunna upprepas i årets EU-val, då hon offentligt meddelat att hon inte ens kommer att kryssa någon av det egna partiets EU-kandidater. Så låt oss göra som Marit, d v s välja bort liberalerna i det kommande EU-valet!