Allsköns funderingar om politik

Liberalernas härdsmälta

Av , , 6 kommentarer 44

Liberalernas landsmöte, som nyligen gick av stapeln, var tänkt att vara en kick-off inför EU-valet men utvecklades istället till rena brakfesten eller bråkfesten.  EU-parlamentarikern Cecilia Wikström meddelade då rödgråten och rasande att hon inte ställer upp för omval till EU-parlamentet i maj.

För några veckor sedan avslöjade Svt att Wikström numera är styrelseledamot i två börsnoterade företag (jfr L:s tänjbara värdegrund, mitt blogginlägg 24/2). Fram till landsmötet var det förenligt med partiets värdegrund och Wikströms ’sakrala’ förflutna att tjäna Mammon, gynna ekonomiska särintressen och låta sig belönas med månatliga styrelsearvoden för de kontakter och kunskaper hon förvärvat på arbetstid och rikligt avlönats för av EU. Dessa kontakter och kunskaper kan hon nu återanvända för att främja ekonomiska särintressen och årligen få styrelsearvoden på nästan lika mycket som hon får för sitt arbete i parlamentet; förtroendekapital förvandlat till reda pengar.

Det har varit känt sedan något år tillbaka både för partiledningen och valberedningen att hon haft dessa styrelseuppdrag. Det har hittills inte föranlett några invändningar och för 4 veckor sedan valdes Wikström enhälligt till första namn på EU-valsedeln. Plötsligt går det nu enligt partistyrelsen inte att förena mandatet i EU-parlamentet med styrelseplatserna eftersom det kan ifrågasättas vems intressen man då företräder. Detta sena uppvaknande förklaras sannolikt av den mediala uppmärksamheten kring hennes dubbla stolar. (Vad el vem fick media att plötsligt blåsa upp detta?)

Majoren meddelade nu att Wikströms styrelseuppdrag och omfattningen av hennes styrelsearvoden inte är förenliga med hennes uppdrag som EU-parlamentariker:

- Det reser frågor om lojaliteter och fokus i arbetet, sa han.

När det för något år sedan blev känt att hon fick dessa uppdrag, gratulerade man henne istället till uppdragen, som kan ge sidoinkomster som totalt kan mer än fördubbla hennes arvode som parlamentariker. Nu, när media uppmärksammat hennes dubbla stolar, är det plötsligt annat ljud i partiets skälla. Klandervärt och ett veritabelt magplask!

-Vi har gjort ett misstag, men nu rättar vi till det. Det borde ha gjorts en etikprövning redan förra året, sa majoren.

Partistyrelsen gav Wikström därför ett ultimatum.

-Vi har vädjat till henne att stå på vår lista och avsäga sig uppdragen, men hon har valt att behålla uppdragen, sa partisekreteraren, Maria Arnholm, till TT.

Wikström köpte inte den beskrivningen.

-Jag är avsatt, jag har inte valt det ena eller det andra. Jag vill understryka det, sa hon.

Wikström kallade partistyrelsens agerande för ”moralpanik”. Likt en ’drama queen’, hävdade hon upprört att hon blivit avsatt av partiledningen; en sanning med modifikation. Hon erbjöds att välja och prioriterade börsbolagen framför politiken trots att hon visste att det innebar att hon skulle petas från EU-listan. Trodde hon kanske att man inte skulle göra allvar av sitt hot?

Hon påpekade att hon är en mycket duktig och framgångsrik EU-parlamentariker, att hon ”blivit en maktfaktor i parlamentet” och att det vore ”oseriöst” att lämna styrelseuppdragen. Hon ser märkligt nog heller inga problem med att sitta på dubbla stolar eller att få tiden att räcka till.

-Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter tio år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också. Det är helt förenligt med mitt uppdrag som EU-parlamentariker.

Partiets etikkommitté har nu gjort en utredning, som de borde ha gjort när hon meddelade att hon skulle ta dessa styrelseuppdrag. Kommittén slår fast att Wikström borde ha avstått från att ta på sig uppdragen och rekommenderar att hon nu bör lämna dem.

-När det gäller förtroende kan man ibland inte bara förlita sig på regelverket. Vår bedömning är att Cecilia Wikströms uppdrag kan leda till en förtroendeklyfta. 

En styrelseledamot är skyldig att sätta företagets bästa framför allt annat. Wikström kan hamna i situationer, där hon måste välja mellan att bryta mot aktiebolagslagen eller att låta sin roll som folkvald stå tillbaka för ett enskilt företags intressen. Det är obegripligt att Wikström inte förstår att det är ohållbart att sitta på dubbla stolar och ständigt balansera mellan dessa två parter. Som lagstiftare ska hon undvika alla situationer, där det är oklart vems ärenden hon går och intressen hon representerar. Att vara förtroendevald förpliktigar.

Att Wikström, med partiets godkännande, dessutom vägrar lämna ut reseräkningar och annan dokumentation (som annars utgör offentliga handlingar) för att underlätta granskning och möjliggöra transparens gör inte saken bättre. Inte heller att hon sätter två bolag före alla andra bolag på en europeisk marknad. Wikström och partiet uppträder därmed som korrupta och giriga globalister snarare än som svenska väljares förtroendevalda. Hon verkar heller inte förstå att väljarna saknar förtroende för politiker som använder sin förtroendepost till att skaffa sig personliga fördelar.

Så kan Wikström av taktiska och strategiska skäl ha valt bolagsstyrelserna istället för EU-listan? Varför skulle Wikström lämna sina välbetalda styrelseuppdrag för att kandidera för ett parti som kanske inte får någon plats i EU-parlamentet? Efter all negativ uppmärksamhet partiet dragit på sig under senare tid, riskerar Wikström att inte väljas in för en tredje mandatperiod. Trots sin höga svansföring är hon kanske inte heller någon riktig kryssmagnet. I det senaste EU-valet övertalade partiet sin verkliga kryssmagnet, Marit Paulson, att ställa upp igen trots att hon redan hade avgått dessförinnan. Detta gav partiet två platser i parlamentet. I detta EU-val har Paulson beslutat sig för att inte ens rösta på liberalerna utan på centern! Här ligger en hund begraven.

Det skulle kunna vara både strategiskt och taktiskt klokt av Wikström att lämna nu med EU-flaggan i topp och ekonomin tryggad resten av livet. Hon kommer att uppbära ansenliga pensioner både från riksdag och EU och dessutom välbetalda styrelsearvoden och förmodligen aktier i båda Beijer Alma och Elekta.  Å andra sidan är det kanske tveksamt om börsbolagen skulle se henne som en värdefull tillgång i styrelsen om hon försvinner från EU och därmed förlorar sitt inflytande där.

Med den stora arbetskapacitet hon säger sig ha, den framgång hon haft, de värdefulla nätverk hon skapat som EU-parlamentariker och sin ’svada’, torde hon utan större ansträngning kunna gå från förtroendevald till välbetald lobbyist i parlamentet. Då slipper hon bekymra sig om partiledning, väljare, förtroendekapital och moralisk kompass. Hon kan också vikariera som präst nu och då för att stärka såväl ekonomi som själ. Inte minst får hon tid att ägna åt alla migranter hon bidragit till i Sverige.

Partiledningen med majoren i täten mediterar f n under största möjliga tystnad i ’the walk of shame’. Jag väntar med spänning på nästa akt av liberalernas härdsmälta.

6 kommentarer

Skamgränsen passerad

Av , , 10 kommentarer 51

Liberalerna samlades förra helgen i Västerås för sitt riksmöte. Syftet var bl a att ”vässa argumenten” inför EU-valrörelsen och att ”bevisa att det är roligare att vara liberal”. Det kanske blir svårt att bevisa efter deras dåliga riksdagsval i höstas, vinterns interna oenighet om vilken regering man skulle stödja och den nu aktuella kampen om majorens efterträdare m m. Redan innan riksmötet hann komma igång, stod det dock klart att det definitivt inte ”är roligare att vara liberal”. Likaså framgick det med önskvärd tydlighet att liberalernas värdegrund och majorens höga moral inte delas av alla i partiet.

Riksdagen tillhandahåller en övernattningslägenhet för alla ledamöter som har minst 50 km till riksdagen. Men ledamoten kan istället välja att själv ordna en lägenhet och få ersättning för den med max 8 500 kronor / månad. Veckan innan riksmötet avslöjade Aftonbladet plötsligt att liberalernas riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl hittat ett kryphål i reglerna och hyrt en lägenhet av sin make för betydligt mer än den kostar i månadsavgift. Därmed hade hon fått några hundra tusen för mycket i ersättning från riksdagen.

Som av en händelse ”slarvade” hon när hon skrev under sin ansökan om ersättning; hon undertecknade inte med Carlsson Löfdahl, det gemensamma familjenamnet, utan med C Löfdahl. Därigenom blev det inte tydligt att hon hyrde av sin make (vilket inte är uttryckligen förbjudet), men det kunde ju ha inneburit en extra granskning och det ville hon nog undvika.

Både L-toppen och pressavdelningen vägrade under ett par dagar att svara på de frågor AB ställde.

Carlsson Löfdahl hade, enligt egen utsago, fått godkännande från såväl riksdagsadministrationen som partiet för sitt ’kreativa’ lägenhetsupplägg och skrev följande kommentar om det på Facebook:

-Då jag var medveten om att jag följt gällande regelverk, och även fått ok från partiet och riksdagsförvaltningen innan jag gjorde denna boendelösning, så kände jag mig mycket trygg.

Detta förnekar både partiet och Johanna Elgenius, partiets kanslichef, som skriver i en kommentar:

-Nej, partiet kände inte till detaljerna och har inte godkänt detta upplägg. Ledamöternas boende hanteras av riksdagsförvaltningen. Vi fick kännedom om detta i samband med Aftonbladets granskning.

Och Jan Björklund säger i en intervju med Svt:

– Nej. Den här informationen om att hon hyrt av sin make fick vi reda på när det avslöjades av media. Efter att noggrant ha granskat det gjorde vi en bedömning att det här inte går att försvara

Carlsson Löfdahl säger sig vara övertygad om att hon följt riksdagens regelverk kring boende. Hon om någon borde känna till reglerna eftersom hon ingått i riksdagsförvaltningens grupp som har hand just ledamöternas boende har. Har hon varit med och tagit del av dessa regler, genomfört dem men ej förstått? Eller har hon ansett att reglerna gäller alla utom henne?

Till AB uppgav Carlsson Löfdahl senare att hon betalat 13 000 kronor/ månad för lägenheten hon hyrt privat fast avgiften bara var ca 2 500 kronor/månad. Har hennes man blåst henne eller har hon blåst riksdagen, d v s oss skattebetalare? Hon meddelar att hon nu ska flytta ut ur makens lägenhet och istället flytta in i en ’riksdagslägenhet’. Vidare har hon pudlat så till vida att hon lovat att betala tillbaka de ca 300 000 kronor hon ska ha tagit ut för mycket.

Hon har fått hård kritik för sitt ’kreativa hyresupplägg’ och hennes eget partidistrikt, länsförbundet i Jönköping, har uppmanat henne att avgå. Strax därefter krävde även partiledningen det, men Carlsson Löfdahl tänker inte avgå:

-Jag har lärt mig att man inte ska göra något förhastat då det är krisläge. Mitt ärende ligger hos åklagaren och jag kommer inte att ta något beslut om avgång innan deras beslut kommer, skriver hon i ett Facebookinlägg.

För några dagar sedan meddelade hon dock att hon beslutat sig för att ta ’time-out’. Men partiledningen kräver att hon ska avgå. Den enda som inte förstår att hon ska avgå är hon själv. Att utnyttja sin ställning för att sko sig själv eller en närstående är en form av korruption, men det krävs en moralisk kompass för att inse det. Den tycks hon sakna. Nu har i alla fall Carlsson Löfdahl på Facebook deklarerat att hon inte tänker låta ett ”mediedrev” tvinga bort henne från riksdagen.

Vidare har hon meddelat partiledning och riksdagsgrupp att hon bestämt sig för att lämna liberalerna, som hon kallar ”ett fegt parti som inte orkar hålla emot när det stormar”. Däremot säger hon att hon inte tänker låta sig tvingas bort från riksdagen ”p g a ett mediadrev och ett fegt parti”. Istället väljer hon att bli politisk vilde. Som vilde och utan partitillhörighet slipper hon följa några partiregler eller partipiskor och hon behöver dessutom knappt närvara i riksdagen. Hon kan sitta kvar hela mandatperioden eftersom hon sitter där på väljarnas mandat, inte på ett partis mandat.

AB:s Lena Mellin tog förra veckan i en artikel upp att Carlsson Löfdahl kanske hade insett att hon nog borde sitta kvar hela denna mandatperiod.  Då skulle hon både hinna passera den viktiga 50-årsgränsen och ha varit ledamot i 12 år. Därefter kan hon nämligen fram till sin pension kvittera ut ca 10 miljoner inklusive riksdagsarvode och full inkomstgaranti. Skulle hon istället hoppa av idag, skulle hon få inkomstgaranti i bara fem år. Det skulle ge henne knappt en fjärdedel (2,2 miljoner) av vad hon får om hon ’härdar ut’ hela mandatperioden. Vem tror att hon inte väljer de 10 miljonerna?

Carlsson Löfdahl kan m a o se fram emot en livslång, generös försörjning på skattebetalarnas bekostnad. Å andra sidan kommer vi att minnas henne som liberalen som passerade skamgränsen och gav girigheten ett ansikte.

Sist men inte minst inser vi att det inte ”är roligare att vara liberal”.

 

 

10 kommentarer

Jävigt och feltänkt

Av , , 17 kommentarer 64

I Mp är det tydligen grönt att sitta på två stolar. Exemplen på att partiets moraliska kompass inte fungerar är många.

Under förra mandatperioden flög miljöminister Isabella Lövin (i business class dessutom) t ex för ca 1,5 miljoner. Hon ansåg att det var helt OK eftersom det var viktigt att komma fram någorlunda pigg och fräsch till internationella möten. Att det kan vara svårt för henne att fullgöra sitt jobb utan att flyga innebär ingalunda att hon inser att också andra människor utanför hennes egen krets får svårt att klara sina jobb eller liv utan flyg och andra bekvämligheter.

Det visade sig också att familjen Lövin ägde en gammal, miljöfientlig dieselbil som hennes man körde omkring i. Han behövde den för sitt arbete hävdade hon. Andra som behöver gamla dieselbilar för sina jobb ska däremot förbjudas att använda dem. Gör som jag lär men inte som jag gör!

Nu har Maria Wetterstrand, f d språkrör i Mp, skitit i det blå skåpet genom att visa att det är grönt att sitta på dubbla stolar. Hon fick i uppdrag av regeringen att leda Flygbränsleutredningen. Utredning och utredning; det var nog mer ett beställningsjobb (läs köttben) till Mp från regeringen. Något måste ju Mp få för allt de tvingades gå med på under förra mandatperioden. För några dagar sedan överlämnade Wetterstrand den s k Flygbränsleutredningen till Lövin, som också är kompis och partikamrat med Wetterstrand.

Utredningen föreslår att det ska bli obligatoriskt att blanda biobränsle i flygbränslet, något som kan gynna ett företag där Wetterstrand ingår i styrelsen. Inte nog med det. Hon äger ett stort antal aktier i det bolag som ska utveckla sådant bränsle. Lövin valde sålunda en utredare som kan gynnas ekonomiskt av den tvångsåtgärd som utredningens förslag innebär. Det är inte olagligt att vara omdömeslös men det är definitivt olämpligt. Det undergräver dessutom både förslagets legitimitet och förtroendet för politiken. När Lövin dessutom hävdar att utredningen skulle ha kommit fram till samma resultat också med en annan utredare, blir det ännu märkligare. Var det ett beställningsjobb som förväntades komma fram till förutbestämda politiska resultat? (Jag kommer här osökt att tänka på såssen Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden, som sågades som den partsinlaga den var).

Efter att Wetterstrand presenterade utredningen har många påpekat det olämpliga i att Wetterstrand som utredare suttit på dubbla stolar och att hennes utredning kan gynna både henne och bolaget ekonomiskt. ’Jävigt’ m a o. Själv hävdar hon att hon öppet deklarerat att hon suttit i styrelsen för Cortus Energy, ett bolag som fått statligt stöd för att utreda möjligheterna att skapa ”grönt flygbränsle från Sveriges skogar”.

Jävsfrågan fortsätter dock att växa. Transparency International säger genom ordf i sin svenska avdelning, Louise Brown, att det är ”en glasklar intressekonflikt”. Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, kommenterade i DN (5/3) att det kan röra sig om jäv, eftersom Wetterstrand enligt aktiebolagslagen har en skyldighet att verka för bolagets bästa.

-Trovärdigheten i flygbränsleutredningen kan inte ifrågasättas, och det finns ingen anledning att ångra något, tycker Maria Wetterstrand apropå kritiken mot hennes dubbla stolar (SvD 7/3).

Lövin är ytterst ansvarig för att ha gett Wetterstrand detta utredningsuppdrag. Lövin säger att  Wetterstrands styrelseuppdrag var känt redan från början men det ansågs inte som ett problem. Miljödepartementet kollade däremot inte om Wetterstrand hade aktier i Cortus Energy. Tänkte inte på det!

Under utredningens gång började bolaget att aktivera sig i flygbränslebranschen, men inte heller det fick Lövin och miljödepartementet att reagera. Allt har gjorts ”enligt gängse regler” och ”Utredningens förslag har inte påverkats av detta”, hävdade Lövin i SR i onsdags. Det är samma självsäkra uttalande som Wetterstrand själv gjort. Ansåg Lövin kanske att en person ur hennes egen partielit inte behövde granskas så ingående?

Aktiespararna är dock av en annan uppfattning. De anser enl TT (6/3) att Wetterstrands uppdrag som styrelseledamot, ägare och utredare innebär en tydlig intressekonflikt. Joacim Olsson, vd på Aktiespararna säger:

-Hon är insider både i utredningen och i bolaget.

Olsson konstaterar att Maria Wetterstrands dubbla uppdrag innebär en tydlig intressekonflikt eftersom hon lett flygbränsleutredningen, suttit i Cortus styrelse och ägt aktier i bolaget. Vidare köpte hon aktier under utredningens gång. Som utredare har hon haft tillgång till information som andra inte fått och som styrelseledamot har hon haft möjlighet att köpa aktier och få insiderinformation som andra inte fått.

-Det är ytterst anmärkningsvärt. Man måste vara ytterst försiktig om man sitter i en utredning med bäring på företagets marknadsförutsättningar, säger Olsson.

Olsson är osäker om det ens är möjligt att sitta i en bolagsstyrelse samtidigt som man leder en utredning som anknyter till verksamheten.

Kritiken mot jäv och dubbla stolar har Wetterstrand och Lövin dock nonchalant viftat bort. En arrogant Wetterstrand utesluter självsäkert att hon på något vis skulle ha kunnat vara jävig trots att risken för partiskhet varit uppenbar. Frågan intresserar henne bara som en ”intellektuellt intressant diskussion”, som hon som hon sa i en intervju i SR, där hon i P1 Morgon avfärdar hela diskussionen som tramsig och anser att folk (läs kritikerna) inte vet vad de talar om. Maktens arrogans!

Miljöministern ursäktar sig med att hon inget visste men att ”Miljödepartementet har känt till Wetterstrands engagemang och bedömt att det inte innebar jäv” (AB 5/3). Att Lövin inte fick kännedom om aktieinnehavet förklarar hon så här i DN:

- Det är den mänskliga faktorn.

En dåres försvarstal!

Oavsett hur den här skandalen slutar kommer Wetterstrand att ha tjänat en del både som aktieägare och som utredare. I takt med att värdet på Wetterstrands aktier ökar, minskar antagligen förtroendet för både henne och utredningen, liksom för regeringens och Lövins förmåga att utse rätt utredare. Lövin och miljödepartementet borde kanske blanda in mer högoktanigt i sina tankar.

 

17 kommentarer