Ca 1 600 SAS-piloter i Skandinavien strejkar med många inställda flyg och tiotusentals strandade flygresenärer. Jag respekterar strejkrätten, en grundlagsskyddad rättighet, men när jag läser om piloternas arbets- och lönevillkor har jag svårt att se det rimliga i piloternas krav på 13% löneökning.

Förhandlingarna mellan SAS och dess piloter har pågått sen i mars, mot slutet med hjälp av externa medlare. Arbetsgivaren tackade ja till medlarnas bud på torsdagskvällen, men piloternas fackförbund, SAS Pilot Group, kräver 13% löneökning, en sänkning med 12% från sitt ursprungliga krav på 25% (Transportföretagen har bjudit 2,3% i avtalsrörelsen till andra yrkesgrupper). Dessa 13% ska enl facket ”täppa igen inkomstgapet till den övriga flygmarknaden”. Dessutom kräver de att deras årliga arbetstid kortas från 183 till 179 dgr (normal heltid är 226 dgr).

SAS Pilot Group är också kritisk till hur SAS löser underbemanning och vill kunna begränsa bolagets rätt att ta in underleverantörer från andra bolag inom koncernen. Hur sansat eller rimligt är det att ett företag ska behöva förhandla med en organisation om hur de löser underbemanning?

Wilhelm Tersmeden, ordförande för SAS Pilot Group, säger i Expressen (26/4):

– Det är ett totalt misslyckande för båda parter. Jag är jättebesviken. Framför allt är jag besviken på arbetsgivaren, att SAS har låtit det här hända.

Samtidigt tycker Tersmeden att det är olyckligt att passagerare påverkas.

– Det är det absoluta nederlaget för två förhandlingsparter och det är extremt olyckligt, vi beklagar verkligen att våra passagerare kommer i kläm. Vi uppmanar SAS att komma till sans och bli konstruktiva och komma till förhandlingsbordet med ny kraft och nya idéer. 

Här kan man verkligen fråga sig vem som ska uppmanas att komma till sans och vara kreativ och konstruktiv. Pilotföreningens högtflygande krav kan nog bara förklaras med att de tillbringar litet tid med fötterna på jorden. Att de dessutom har mage att beklaga ”att våra passagerare kommer i kläm” är bara läpparnas bekännelse och klingar falskt.

2012 höll SAS höll på att gå under men klarade sig främst tack vare tre statliga ägare.  Då låg snittlönen utan tillägg enl arbetsgivarförbundet Svenska Flygbranschen (SFB) på 78 000 kronor/mån och slutlönen för en kapten mellan 92 000 och 96 000 kronor/mån. Medellönen var m a o högre än för läkare, som har dubbelt så lång utbildning och minst lika mycket ansvar för liv och död. Piloterna jobbade då som mest 185 dgr/år.

Det har varit en hel del hysch hysch kring hur mycket piloter tjänar. DN rapporterar idag (26/4) att parterna är oeniga om vad piloterna tjänar; tjänar de 93 00 eller 34 000 kronor i månaden? Månadslönerna är vad Transportföretagen resp Svenska pilotföreningen trycker på i förhandlingarna som på fredagen ledde till att 1 600 SAS-piloter gått ut i strejk:

– De siffror som arbetsgivarsidan publicerar är gravt missrepresenterande, oärliga och osanna. Deras enda syfte är att misskreditera piloter och ställa oss i dålig dager, piska upp en hatstämning från allmänheten mot oss, säger Rawaz Nermany, ordförande för Svenska pilotföreningen.

Att byta jobb och arbetsgivare brukar ge högre lön. Så varför söker sig inte alla missnöjda SAS-piloter istället till de välavlönade jobb som ”andra flygbolag internationellt” erbjuder? Kanske för att ingen är intresserad av dessa piloter då deras lönekrav är för stora. Lufthansa var på gång att köpa SAS för några år sedan men avstod för att slippa strejkkarusellen och för att SAS-personalens löner var för höga. De bedömde det som omöjligt att fasa in SAS olika personalgrupper i sina lönenivåer.

De senaste decennierna har flygbranschen genomgått dramatiska förändringar och konkurrensen har hårdnat. Ersättningsavtalen har däremot inte hängt med. En del flygbolag har löst detta genom att starta nya bolag (t ex Lufthansa med Eurowings). SAS har löst det genom en ny ersättningsmodell för att försöka fasa ut de högavlönade piloterna som går på gamla avtal, som inte går att säga upp. De som nyanställs får sämre villkor för att bolaget ska få en konkurrenskraftig lönestruktur i nivå med andra flygbolag.  De som gått in i den nya ersättningsmodellen (med ’dåliga’ ingångslöner) har aktivt valt att göra det. Att i dagens läge med vikande antal flygresenärer p g a kronans försvagning, flygskatt m m är mycket dålig ’timing’ och väcker knappast några sympatier bland verklighetens folk.

Om situationen för SAS innebär ytterligare förluster och strejker vore det kanske bäst att låta bolaget gå i konkurs. Därmed skulle alla dyra befintliga ersättningsavtal och extravaganta pensionsavtal kunna försvinna. Eftersom SPF hävdar att internationella flygbolag betalar sina piloter bättre, får de piloter som förlorar sina jobb på SAS chansen att hitta nya, mer lönsamma jobb internationellt och vi skattebetalare slipper skjuta till ytterligare miljarder för att SAS blöder. Genom att försätta SAS i konkurs kan staten också passa på att sälja bolaget till bättre lämpade aktörer, som kan driva bolaget vidare på villkor anpassade till dagens verklighet.