Allsköns funderingar om politik

Mental härdsmälta och intellektuellt haveri

Av , , 12 kommentarer 59

I nov 2017 under Aktuellts partiledarutfrågning fick Ebba Busch Thor (KD) tre frågor författare som skrivit svenska klassiker. Hon kunde inte svara på vem som skrivit Gösta Berlings saga (Selma Lagerlöf), Giftas (novellsamling av August Strindberg) och Gentlemen (roman av Klas Östergren). Vilken snackis det blev! Bokförlaget Daidalos ville väcka EBT:s läslust och levererade en julklapp med 500 kilo littereratur inom vitt skilda ämnen per gaffeltruck till högkvarteret på Munkbron.

Flera kulturskribenter ondgjorde sig över EBT:s litterära magplask, t ex Jens Liljestrand, Expressen. Han såg behovet av behovet av en politik för att stärka en gemensam bildningsbas och skrev att ”Sveriges djupt illitterata politiska kultur kräver en kanon för rikspolitiker” och ”Sverige har en djupt illitterat politisk kultur” (16/11-17). Ja, Reinfeldt läste förstås Läckberg, men hur belästa är vänsterblivna skribenter, professionella tyckare och den självutnämnda eliten inom medier och politikerkretsar?

Vänsterblivna fick frispel och gick omedelbart ut hårt och kritiserade Jimmy Åkesson (SD) för hans tal i Almedalen, nästan innan han slutat tala.  Han inledde sitt tal med ett längre citat ur Vilhelm Mobergs rätt kända text ur broschyren Svensk Strävan (1941), som handlar om svenska folkets gemensamma strävan genom seklerna. Försvarsstaben gav ut denna broschyr när man var rädd för att Nazityskland skulle invadera Sverige.

Vår svenska självutnämnda ’intelligentia’ verkar dock inte känna till Vilhelm Moberg, ett tecken på att bildning blivit en bristvara och att historielöshet blivit vanligare. Är det inte märkligt att de proffstyckare och vänsterblivna, som ofta varnar för att 30-talets nationalistiska strömningar är tillbaka (i synnerhet i SD), inte tycks känna till det svenska motstånd som förekom under andra världskriget? Moberg var f ö anti-nazist.

Snart var drevet i full gång och en efter en twittrade upprört, eller skrev artiklar, om hur de lyssnat på talet och chockerats av ”en sådan ohöljd nationalism”. Trots att Åkesson fyra ggr upprepade att detta var ett citat, lyssnade ingen av dem tillräckligt uppmärksamt för att fatta att Åkesson citerade Moberg. Deras förutfattade uppfattningar om SD gjorde att de hörde vad de ville höra.

Först ut var Lina Stenberg, ledarskribent på tidningen Arbetet, där hon analyserar Åkessons almedalstal:

Lyssnade på Jimmie Åkesson och det var obehagligt på riktigt. Mest för att 3,5 miljoner svenskar inte räknas in i SD:s – tredje största partiets -Sverige.

Under rubriken Jimmie Åkesson utesluter alla ”icke-svenskar” i sitt Sverige skriver hon:

-”Sverige är vårt sedan årtusenden, genom fädernas offer i blod”, säger Åkesson. Låt oss hoppas att vi aldrig någonsin mer behöver höra sådana skrämmande ord eller ett lika aggressivt nationalistiskt tal under den så viktiga politikerveckan i Almedalen.

Det är riktigt otäckt hur långt SD har gått i att öppet visa upp sin extrema nationalism och sin rasistiska grundideologi.

Stenbergs litterära bildning och historiekunskaper har tydligen skrämmande luckor. Pinsamt även för en vänsterbliven ledarskribent.

Ungefär samtidigt dök s-märkta Helle Kleins tweet upp. Hon marknadsför sig som journalist, debattör och präst, chefredaktör/VD för Dagens Arbete och twittrade:

-Förfärligt men tydligt nationalistiskt. Åkessons tal ger kalla kårar och detta parti vill KD samarbeta med. Sanslöst!

Sanslöst och omdömeslöst av Klein, som nog inte har  tillräcklig självkritik för att förstå sin fadäs.

’Folkpartisten’ Olle Wästberg var också snabbt ute. Han är politiker, humanist och publicist och har bl a varit svensk generalkonsul i New York och generaldirektör för Svenska institutet. Borde man inte kunna begära att han med sin bakgrund har ett visst mått av bildning och historiekunskap. Men icke! Så här twittrade han:

-Nyss beskrev Jimmie Åkesson i sitt Almedalstal Sverige som ”Sex och en kvarts miljoner levande svenskars land”. D v s att 3.750.000 i vårt land inte räknas som svenskar. Det säger mycket om SD och vad som kan hända om de får inflytande.

Många liberaler gillade hans tweet. Självfallet hängde också Annika Strandhäll (S), regeringens okrönta twittermadame, på och ’retweetade’ inlägget. Hon brukar ofta twittra innan hon hunnit koppla  på hjärnan. När en TT-journalist upplyste henne om att Åkesson citerat Moberg svarade hon:

-Jo. Det är precis det han kommer säga.

Pinsamt och som klippt direkt ur Public Service, satirprogrammet i SR:s Go’morron världen. Det var förresten hon som hävdade att hon tillhör ”smartaste bästa tjejgänget” och som nyligen fått hård kritik av KU för att hon utan grund i våras avskedade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. Hon gör sannerligen allt för att visa att i hennes hjärna finns gott om utrymme för påfyllning av kompetens, bildning, förnuft, sans och andra nödvändiga egenskaper och kunskaper för en minister.

Även Ursula Berge, vänsterdebattör och fackföreningstopp på Akademikerförbundet, twittrade:

-Otroligt obehagligt framtidsscenario. Skriker tidigt tyskt 30-tal…Ledsen att ta i, men att dela upp folk i vi och dem är bara så fel. Oavsett vad gränsdragningen baseras på. Hudfärg, religion, kön, sexualitet eller något annat…

Berge tyckte också att Almedalsveckan bör begränsas till 6 dagar och att SD och KD permanent bör flyttas till helgen efter så att ”alla vettiga” redan åkt hem och slipper dessa partier, som hon beskriver som ett ”moraliskt moras”. Vilken inskränkt syn på demokrati! Fast det är förstås helt i linje med sve-Tsaren Löfven, som i en riksdagsdebatt för inte så länge sedan tog sig rätten att säga till Åkesson att denne ”hade ingen rätt” att använda ordet ’folkhem’.  Löfven verkar inte ha någon nedre gräns i sin kamp mot nya oppositionella krafter i allmänhet, SD i synnerhet.  För att behålla greppet om makten tar han sig t o m rätten att bestämma vad andra har rätt att säga. Är det yttrandefrihet i hans ögon?

När nättidningen Samhällsnytt ringde upp Berge vägrar hon att kommentera sina utspel i sociala medier och slängde sedan på luren. Är det ett värdigt uppförande av en samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet?

Ivar Arpi, ledarskribent på SvD, kommenterar Wästbergs och Berges klavertramp som han beskriver som ”obildade” och ”imbecilla”:

-Tragikomiskt eller skrämmande, att inte kunna höra vad någon faktiskt säger, eftersom man redan på förhand bestämt sig för vad man ska tycka.

-Att Sveriges intelligentia inte ens känner till Vilhelm Moberg… Sanningen kryper fram. Folk på den vänsterliberala kanten är så obildade att de inte ens känner igen direkta citat.

Också Tomas Gür, konservativ journalist och samhällsdebattör, utdelade svidande kritik till Berge och Wästberg för deras okunnighet:

-Här gör Ursula Berge Vilhelm Moberg till nazist. Det är inte ens oförskämt, utan väldigt okunnigt.

För Vilhelm Moberg var det självklart att patriotism handlar om kärlek till sitt land, inte om hat mot andra länder och folk. Det är tydligen en främmande tanke som vänsterblivna och offentliga proffstyckare inte ens förmår att ta till sig. Den mentala härdsmälta som drabbat ovan nämnda proffstyckare har obarmhärtigt avslöjat deras avsaknad av bildning, kunskap, sans och självkritik. Tur att det fortfarande finns kompetenta och trovärdiga journalister och krönikörer, som inte passerat anständighetens gräns!

 

Kvartetten som trängdes

Av , , 23 kommentarer 61

Annie Lööf (C) och Magdalena Andersson (S) har kraftfullt kritiserat Ebba Busch Thor (KD) för att hon i veckan samtalat med Jimmy Åkesson under en lunch. EBT anklagas för att därmed ha passerat en gräns och Lööf kräver därför att EBT nu ska välja sida, d v s välja C istället för SD.

Nyamko Sabuni gick ut hårt under sin kampanj för att bli liberalernas nya partiledare, så hårt att hon kände sig tvungen att gå ut och be om ursäkt för sina uttalanden om mångkultur och integration i en intervju med Expressen (27/6). Hon sa bl a att ”mångkultur är inte något att eftersträva”:

-Det skapar isolerade öar av olika kulturer och etniciteter och nationaliteter. Det har inte varit en framgång.

Redan dagen efter (samma dag som L:s landsmöte valde henne till ny partiledare) publicerade Sabuni en video på sin Facebooksida, där hon modifierade en del av sina uttalanden.

Apropå EBT:s lunch med Åkesson skrev Sabuni i veckan till Expressen att hon inte fördömer EBT:s beslut, men hon tillägger att hon inte kommer att välja samma väg:

-Man får äta lunch med vem man vill.

Efter sitt ’jungfrutal’ i Almedalen säger Sabuni i intervju med Svt att EBT måste välja mellan SD och L. Hon gick alltså direkt i journalisternas fälla och har redan nu målat in sig i ett hörn som kan vara svårt att ta sig ur med trovärdigheten i behåll. Vi får kanske vänja oss vid att Sabuni ’skjuter från höften’ för att senare ’skademinimera’.

EBT har konsekvent påpekat att det självklara målet för politiska partier är att få igenom så mycket som möjligt av den egna politiken. Därför väljer KD att samtala med alla riksdagspartier och att göra allt för att leverera sin politik till väljarna. Det är naturligtvis också vad övr partier vill. Därför protesterar t ex inte den rödgröna regeringen när SD stöder deras förslag i riksdagen.

Lööf anser att det är ”anmärkningsvärt och beklagligt” att EBT haft mage att prata politik (sjukvård, energipolitik och migration) med SD och anklagar KD för att därigenom ha svikit sitt vallöfte att inte samtala el samarbeta med SD. Jag anser att Lööf agerar både respektlöst och odemokratiskt genom att vägra samtala med alla riksdagspartier.

Lööf har tagit över Reinfeldts oresonliga hat mot SD och deras påstådda värderingar. Detta hat har varit en av hennes drivkrafter de senaste åren. Dåvarande partiledaren Maud Olofsson utlovade en sanningskommission som skulle dokumentera centerns bruna förflutna. Den ”juristutbildade”, moraliskt högtstående Lööf talar ofta om värderingar, men på sin väg ”framåt” visar hon inget som helst intresse för en sanningskommission eller vitbok om sitt eget parti. Varför är hon mer intresserad av ”ytterkantspartiet” SD:s förflutna än av att göra upp med C:s eget mörka förflutna?

Bondeförbundet, centerns tidigare partinamn, ”utmärkte sig bland alla andra svenska partier när det gällde rasbiologi och band till det nationalsocialistiska idégodset”. Bondeförbundet var mest ’hardcore’ och hade nazismen inskriven i sitt partiprogram. Centerpartisten Per-Olof Sundman var t ex nazist hela livet. Han gick med i Lindholmsnazisterna 1939 och hjälpte till att smuggla och gömma nazister och landsförrädare i Norge ef­ter kriget. Han var också ledamot av Svenska Akademien.

Ledarsidorna. se skriver (25/3-19) att 1940-talets centerparti intog en särställning vad avser judefientlighet, rasbiologi och främlingshat. Etnologen Ingvar Svanberg och historikern Mattias Tydén framhåller i sin bokSverige och Förintelsen” (1997):

…. bortsett från de svenska nazisterna, var det Bondeförbundet som sedan 1920-talet starkast tagit till sig de rasbiologiska föreställningarna. Och det är egentligen inte konstigt då den rasbiologiska litteraturen ofta framhöll att en ‘sund’ och ‘rasren’ bondebefolkning utgjorde svenska folkets grundstomme”.

1946 var C det enda öppet rasistiska riksdagspartiet. Lööfs föregångare ansåg ända fram till 1946 att judar var mindervärdiga raselement (Ledarsidorna.se 5/7-19).

Att Lööf nu kallar EBT:s samtal med SD för svek är provocerande. Större svikare än Lööf får man leta efter i dagens politik. Hon gick till val på att bilda en alliansregering med Kristersson (M) som statsminister. Men hon svek både M och KD och knäckte Alliansen genom att istället gå över till den rödgröna sidan och släppa fram Löfven, som hon med hjälp av SD först var med om att rösta ned 2 ggr, när riksdagen efter valet skulle välja en statsminister. Lööf har nu blivit en beskyddare av såssarnas maktfullkomlighet och garanten för att de ska kunna uppfylla sina två mål: ”att ta makten och att behålla den” (Vilhelm Moberg). Hon verkar trivas utmärkt med Löfven och med att sitta på läktaren, medan den rödgröna regeringen genomför en borgerlig politik som oroar de egna väljarna.

Också Andersson ondgjorde sig i Svt (5/7) över EBT:s lunch med Åkesson :

-Ebba Busch Thor träder nu över en gräns som vi har haft i svensk politik. Det är ingen slump att vi har haft den gränsen. Det som skiljer Sverigedemokraterna från andra partier är att de inte vilar på en demokratisk grund. 

Häpnadsväckande kommentar! Är det någon som ”gått över en gräns i svensk politik” är det väl Andersson och hennes parti, som av makthunger nu driver borgerlig politik.

Vidare kastar Andersson sten i glashus när hon påstår att SD inte vilar på demokratisk grund till skillnad från övriga partier. Genom att höja rösten hoppas hon förstås att vi glömt såssarnas ’bruna’ förflutna, t ex socialdemokraten Richard Sandler, tillika handelsminister, statssekreterare och statsmininister. Tillsammans med andra socialdemokrater slog han fast att rashygien var en viktig del av den socialdemokratiska drömmen om folkhemmet:

Värdet av att vårt lands befolkning är av sällsynt, oblandad ras kan knappast överskattas. Det är därför av betydelse att kontrollera invandring av folkslag, som ej till båtnad för oss låta sig sammanblandas med vår befolkning.

(2015 kompenserade S dock för sin tidigare kontrollerade invandring av andra folkslag genom att öppna gränserna och släppa in hundratusentals migranter från MENA-länder).

S protesterade heller inte när nationalsocialisterna i Tyskland började fängsla och avrätta judar, zigenare, homosexuella, kommunister och socialister. Också i Sverige hade vi koncentrationsläger. Socialminister Gustav Möller (S) var den högste politiske ansvarige för lägren. Tjänstemannaansvaret hade den inte helt obekante Tage Erlander. Han var chef för lägren, där arbetsovilliga, kriminella, ’mindervärdiga’ och defekta människor spärrades in. Det rasbiologiska institutet fanns kvar ända fram till 1976! Hur var detta möjligt?

Alva Myrdal, svensk diplomat och framstående socialdemokrat bedrev ”förädling av folkmaterialet” med tvångssteriliseringar. Partiet trodde allmänt att just ”undermåliga ynglade av sig mer än vanligt folk.” Det om något visar att såssarna själva inte vilar på demokratisk grund. De borde därför sopa rent för egen dörr och sänka tonläget om SD:s bakgrund.

S saknar trovärdighet också när det gäller kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Löfven har visserligen i retoriken förklarat krig mot detta, men hans tomma ord och löften omsätts inte i praktiken så könsstympningar, tvångsgiften, hedersrelaterat våld och mord kan fortsätta med oförminskad styrka. S har heller inte gjort mycket för att ta tag i de antisemitiska strömningar som finns i partiet. Deras kraft och energi har istället gått åt till att brunsmeta och utestänga SD, en misslyckad strategi, som inneburit en kraftig tillbakagång för S och en betydande ökning för SD. Undra på att S idag har sina lägsta opinionssiffror på 100 år!