Energiförsörjningen, migrationen, integrationen och kriminaliteten kräver svar och lösningar men Agendas partiledardebatt i söndags (13/10) gav inga svar, födde inga nya tankar och ingav inget konkret hopp om framtiden. Tomgång och ’tugg’ duger inte längre. Kanske är det dags att skrota Svt:s partiledardebatter eller att ändra formatet radikalt.

Detta var en tämligen förutsägbar, innehållslös och ovärdig föreställning, där ’babblarna’ ogenerat och ostraffat slängde sig med felaktiga siffror, osanningar och ’politiskt käbbel’. Sjöstedt var på hugget och tog upp att 16,6 miljarder kronor av EU-pengar avsedda för flyktingar gått till Turkiets statskassa. Han krävde att Löfven skulle lova att detta inte hände igen.

-Du har fel, lär dig att du har fel. Det betalas inga pengar till Erdogan. Det går inte in en krona i statskassan, sa en irriterad Löfven.

Varför fick denna osanning bara passera? Varför protesterade inte oppositionspartierna? Och varför gick inte Svt/programledarna ut och korrigerade eller tog avstånd från denna uppenbara osanning på samma sätt som de ifjol gick ut och tog avstånd från ett av Åkessons uttalanden i fjolårets debatt? Vems ärenden går public service egentligen? Spåren avskräcka.

Även om programledarna var okunniga i denna fråga, kunde Svt ha försett dem med fakta redan under programmets gång. T om med Lena Mellin (AB) var snabb att kritisera Löfven för att han ljugit i debatten, när han påstod att inga av pengarna som EU betalar för flyktingar gått till Turkiets statskassa. (I själva verket har motsvarande 16,6 miljarder kronor av EU-pengar avsedda för flyktingar gått direkt till Turkiets regering). Jag misstänker snarare att detta visar Löfvens okunskap och naivitet om hur pengarna fördelas. Genant! Men ’käbblet’ skulle snart bli värre.

Sjöstedt var extra tuff och frän mot regeringen. Han försatt ingen chans att gång på gång tala om hur mycket vänster han själv är. Han kritiserade regeringen för att slopa värnskatten och anklagade dem för att gynna ”rika vita män”. Att han och V med öppna ögon släppte fram slopandet av värnskatten nämnde han förstås inte. Han slog sig också för bröstet för att han hjälpt till att hålla SD borta från regeringsmakten och hävdade utan att tveka att ”Åkesson och hans partikamrater är rasister” och ”partiet har rasismen som affärsidé”. Sjöstedt har blivit som en papegoja man vrider upp för att den gång på gång ska upprepa samma ’mantra’. Magstarkt och lågt men inte oväntat av denne rödbrune politiker.

Löfven var inte sen att bekräfta att SD är rasister:

-Läs väldigt noga på Expos hemsida, så ser man, sa han i intervju direkt efter debatten.

Åkesson erbjöds svara på Sjöstedts anklagelse, men han konstaterade trött:

–Nä, det är ingen idé. Han håller jämt på så där.

Såssarna hade det jobbigt i debatten och Löfven såg tidvis frånvarande ut. Att debattera och argumentera är inte hans paradgren och han brukar därför vara väl förberedd och utrustad med manus. När han blir upphetsad tar känslan över eftersom han ”inte har orden” som Göran Persson formulerat det. Vem kommer inte ihåg när Löfven skapade TV-historia i Agendas partiledardebatt i våras? I ett replikskifte med Åkesson försökte Löfven vända en debatt om våldtäkter och utvisningar till att handla om LAS, lagen om anställningstrygghet, och om hur undantag från LAS skulle skapa otrygghet bland kvinnor. Detta ledde till skrattsalvor i publiken. Jag skulle rekommendera Löfven att använda både manus och hjärna när han attackerar Åkesson.

Löfvens regeringsunderlag gör det inte mindre jobbigt för honom. Att som ledare för ett konservativt ’arbetarparti’ tvingas försvara, förklara och genomföra JÖK-boets politik är förstås inte lätt. Den rödgröna regeringen genomför nu en politik som i stora delar är mer borgerlig än den politik som Alliansen genomförde. Det är ingen lätt uppgift i en tid, när väljarna kräver svar på hur de växande problemen inom energiförsörjningen, migrationen, integrationen, kriminaliteten, vården, skolan och välfärden ska lösas.

Debatten visade tydligt att regeringsblocket saknar lösningar på dagens stora och svåra frågor och att deras retorik sålunda förblir tom utan trovärdighet. En framgång lyfte Löfven dock fram med illa dold stolthet:

-Vi har varit så framgångsrika så nu har vi faktiskt fullt i våra fängelser och häkten.

Den moraliskt överlägsna Lööf, som i en partiledardebatt ifjol upprört ifrågasatte hur Åkesson uttryckte sig när han pratade om svenskar och svenskhet, sa inte ett pip om Sjöstedts kränkande och oacceptabla uttalande om SD. Det kändes faktiskt befriande att hon för ovanlighetens skull höll en ganska låg profil och avhöll sig från att mästra som en prussiluska. Inget av övriga 5 partier protesterade heller. Var fanns de vuxna i rummet? Men det är som bekant inte vad som sägs som räknas utan vem som säger det.

Liberalernas Sabuni gjorde en blek debut i Agendadebatten. Hon sitter inte i riksdagen och därför är det viktigt att hon stiger fram och tar för sig, att hon ’går genom rutan’ i direktsända TV-debatter. Hon log förbindligt mot Sjöstedt när hon försökte förklara varför hon och liberalerna krävde att värnskatten ska slopas, men hennes förklaring övertygade knappast. Det är naturligtvis svårt att balansera mellan ofrivillig (?) regeringsrepresentant och oppositionspolitiker. Dessutom är det svårt att vara tydlig om man vacklar. I samband med att hon valdes till partiledare i juni var hon klart tydligare. Nu har hon anammat partiets velande och väljarstödet för henne och partiet uteblir.

Bolund, språkrör för Mp och statsråd i regeringen, debuterade också i Agendas partiledardebatt. Han talade fort, som om han ville få det överstökat. Hans orala kaskader flödade, men hans ögon hängde dessvärre inte med. Det fick mig osökt att tänka på det engelska uttrycket ”Ljusen var på, men ingen var hemma”. Resultatet blev att hans budskap inte fastnar hos den som lyssnar. Ingen större skada skedd om ni frågar mig. I Demoskop tilldelade väljarna honom en välförtjänt jumboplats. Mp har uppenbarligen inte satsat på att medieträna sina nuvarande språkrör.

’Fossilhögern’ med Kristersson, Åkesson och Busch Thor tog hem medaljplatserna i debatten när tittarna sagt sitt enligt Demoskop (Expressen). Busch Thor utnämndes f ö till debattens vinnare. Grattis! Hon vågar ta för sig och sätta ner foten. Hon säger vad hon tror på och tror på vad hon säger och hon kombinerar framgångsrikt känsla och förnuft. Den dag ’Fossilhögern’ börjar samtala och samarbeta får de rödgröna se upp.