Allsköns funderingar om politik

Nobelstiftelsens dubbelmoral

Nobelfesten går idag den 10:de dec av stapeln och samtliga partiledare utom Jimmie Åkesson (SD) är inbjudna. Anledningen är enl Nobelstiftelsens talesperson Mikael Östlund att:

Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. Partiets bakgrund i högerextremism och företrädarnas agerande i nuet visar på en bristande respekt för den grundläggande principen om alla människor är lika värda och rättigheter – oavsett hudfärg, härkomst eller religion.

Det är att kasta sten i glashus. Stiftelsens egen värdegrund ”och företrädarnas agerande i nuet visar på en bristande respekt för den grundläggande principen om /att/ alla människor är lika värda”. Denna negativa särbehandling av SD har Nobelstiftelsen tillämpat i ca 10 år. Ytterst kränkande och omdömeslöst både mot partiet, som idag tävlar med såssarna om att vara landets största parti, och mot alla som röstar på SD. Stiftelsen har naturligtvis rätt att bjuda in vem man vill, men deras sätt att göra en politisk arena av denna nationella högtidlighet är skämmigt och tyder på bristande omdöme och respekt. Dessutom solkar det ner både Nobels namn och Nobelfesten.

Att hävda att inte SD respekterar mänskliga rättigheter ter sig både komiskt och orimligt, då den publicerade gästlistan nu avslöjar att ambassadörer och representanter för riktigt odemokratiska diktaturstater bjudits in. Men kravet att ”respektera att alla människor är lika värda” gäller tydligen bara i Sverige. Bland gästerna finns t ex Kina, som spärrar in oliktänkande m fl, Iran, som hänger homosexuella i lyftkranar och lyktstolpar, Saudiarabien, som bl a mördar och styckar journalister på sina beskickningar och afrikanska regimer, som förtrycker och mördar. Nobelstiftelsen välkomnar m a o mördarregimer och tydliggör därmed sin egen unkna värdegrund och sin dubbelmoral.

Att man utestänger ett riksdagsparti med demokratiskt valda företrädare för svenska folket men bjuder in ovan nämnda odemokratiska representanter förklarar man med att det styrs av ”interna rutiner”, som man uppenbarligen inte haft anledning att ompröva. Det är lätt att hålla med Demoskops opinionschef Peter Santesson, som betraktar agerandet som ”omdömeslöst” i Dagens Samhälle (3/12). Han skriver bl a:

-I politiseringens tid förvandlas tidigare gemensamma ytor och symboler till arenor för politiskt signalerande. Nobelstiftelsen visar hur det kan gå till. ”Nobelstiftelsen sitter inte och analyserar partier utifrån opinionsmätningar” svarar de sturskt apropå att de nu inte bjuder in partiledaren för ett parti som tävlar om positionen som största parti i väljaropinionen.

Lydia Wålsten är inne på samma tankar i en ledare i SvD (5/12):

-Inte bara går något förlorat när breda arenor reduceras till politiska manifestationer. När man ska hylla mänsklighetens största landvinningar: vetenskapen, teknologin och humanismen borde en grundbult vara att utstämpling inte är vad som har tagit oss dit.

Marcus Storch, fd VD för AGA och Nobelstiftelsens tidigare ordf, var den som beslutade att SD som enda parti inte skulle bjudas in till Nobelfesten, ett beslut som fortfarande gäller trots att Storch avgått som ordförande för stiftelsen. Sedan 2010 är Lars Heikensten VD för Nobelstiftelsen. Hans karriär har innefattat höga statliga tjänster, t ex på finansdepartementet, under såsseregeringar. Han har också hunnit vara riksbankschef. Då är det inte alltför långsökt att gissa att han har samma inställning till SD som sina vänner i dagens regering. Att han inte håller sig för god att använda sig av  sin ställning i Nobelstiftelsen för att göra festen till en politisk arena och markera mot SD är ett intellektuellt magplask.

Genom att bjuda in blodbesudlade diktaturstater ”som inte respekterar mänskliga rättigheter” legitimerar Nobelstiftelsen det förtryck som dessa stater står för. Det är provocerande och smutsar ner både stiftelsen och festen. SD:s presschef Henrik Gustafsson kommenterar Nobelstiftelsens beslut så här i ett mejl till TT:

-Det stämmer nog alldeles säkert att vi inte delar deras syn på människor, vilket är det återkommande argumentet till varför Jimmie Åkesson inte är välkommen. Vi skulle exempelvis aldrig få för oss att bjuda in ambassadörer från diktaturstater som de gör år efter år.

Jag delar heller inte Nobelstiftelsens människosyn när det gäller mördarregimer och anser dessutom att det är fel att reducera Nobelfesten till en politisk PK-arena.

Årets Nobelfest kommer att kantas av manifestationer och protester på Stockholms gator och torg mot att författaren Handke, som anklagas för att vara en ’folkmordsförnekare’ (av folkmordet i Srebrenica), tilldelats nobelpriset i litteratur. Av samma orsak bojkottar utländska  ambassadörer stationerade i Sverige tillställningen.

Sist men inte minst har Nobelstiftelsen än en gång tydliggjort sin dubbelmoral och sin unkna värdegrund.

 

17 kommentarer

  1. Sven

    Det blir alltid komiskt då SD drar på sig offerkoftan och pratar dubbelmoral. Men det verkar funka, så jag förstår att man fortsätter.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Intressant att K-O Feldts fru höjer rösten och ifrågasätter Nobelstiftelsens beslut att utestänga SD fr festen. Det är glädjande att hon har ryggrad att ifrågasätta mobbning m m oavsett vem som utför den el vem som drabbas av den!

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Sorry, Olle, du är för sent ute. Julmiddagen är redan fulltecknad trots dubbla sittningar. Vi är många demokrater i Umeå, så det gäller att hänga på låset.

  2. Brorson

    Efter att ha hört Paula Bieler, SD, i gårdagens Opinion Live, tänkte jag att Sv. Akademien borde precisera vilka SD-politiker, som inte uppfyller Akademiens kriterier, och vilka partier som inte heller gör det p.g.a. sina ”rötter” och nuvarande företrädare. Jag tänker då bl.a. på S och makarna Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan”, där de skrev i klartext att det ”i varje samhällsklass finns ett bottenskikt av individer som saknar existensberättigande” samt Gunnar Myrdals bok ”Varning för fredsoptimism”, 1945, där han beklagade Nazitysklands nederlag i andra världskriget, samt vissa nutida S-företrädare i Malmö. bl.a. en S-riksdagsman, och deras hets mot judar, vilken fått judar att fly från Malmö.

    Om den nutida antisemitismen i S, kan du läsa på Ledarsidorna.se, som dock inte var någon nyhet för mig, eftersom jag tidigare läst om detta i ”main stream”-media. Gunnar Myrdal var djupt involverad i Nobelpriset, bl.a. genom valet av genetikern Herman Muller till medicinpristagare 1946, vars egentliga syfte var inrikespolitiskt, att rättfärdiga de svenska tvångssteriliseringarna, samt instiftandet av ekonomipriset ”till Alfred Nobels minne”, som 1976 – endast tre år efter militärkuppen i Chile – gavs till Chilejuntans ekonomiska rådgivare Milton Friedman.

    Medicinpriset hade 1933 givits till Mullers chef J P Morgan efter en framgångsrik kampanj från det svenska rasbiologiska institutets sida, i dess kamp för ”rasforädling” av svenska folket. Muller försökte ta åt sig äran av Morgans upptäckter, men varför fick han då inte dela priset med Morgan, om hans medverkan var så betydande. Morgan hade blivit kommunist 1931, då han ansåg sig ha upptäckt att kapitalismen inte valde ut de bästa för fortplantning av sina arvsanlag och emigrerade senare till Nazityskland, där han dock som kommunist väckte Hitlers misstänksamhet. varifrån han flydde till Sovjetunionen, där han dock råkade i onåd hos Stalin, som stödde konkurrenten Lysenko.

    Lysenko-affären var länge en pinsamhet för det svenska kommunistpartiet, sedermera vpk. Lysenko var nämligen en vetenskaplig bedragare, men var Muller verkligen så mycket bättre med sina människoavelsidéer? Som inte bara var ”oetiska” utan även vetenskapligt ogenomförbara, vilket kom att visa sig efter upptäckten av genetiska koden (DNA) 1953. I Muller hade Myrdal och den nobelpriskommitté, som han – å regerings vägnar styrde över – funnit den rätte nobelpristagaren: en amerikansk kommunist, som hade flytt från Sovjetunionen med ett program för människoavel. Något, som makarna Myrdal hade efterlyst redan i ”Kris i befolkningsfrågan”, där den dåvarande svenska arbetarklassen dömdes ut som arbetare i framtidens ”automatfabriker”.

    Jag har läst båda de nämnda Myrdalsböckerna. I ”Varning för fredsoptimism” framhöll Myrdal Sovjetunionen, som han dock var kritiskt mot, som mänsklighetetens enda hopp efter Nazitysklands fall. Myrdal har också kritiserats för ett rasistiskt synsätt på de asiatiska folken i sin bok ”Asian drama”, som jag dock inte har läst. När den boken skrevs var Japan det enda asiatiska landet som genomgått en ekonomisk utveckling, varför det var lätt att förklara den utbredda fattigdomen på det asiatiska fastlandet med dåliga arvsanlag hos befolkningen.

    Nobelpriset har alltså länge varit starkt politiserat. Och det var väl också anledningen till att Fridman, som närmast kan beskrivas som ett slags ultraliberal högerextremist, fick priset några år efter det att Myrdal själv fått priset, för att åstadkomma något slags balans, Men därmed rättfärdigades juntans svältpolitik, tortyren och morden på politiska motståndare som nödvändiga för att rädda ”nationen”. Det var ju ekonomipristagarens ekonomiska teorier omsatta i praktisk politik.

    Rasbiologiska institutets ordförande, Nils von Hofsten, som var rektor för Uppsala Universitet, bemötte 1947 farhågorna för svenska folkets utdöende genom tvångssteriliseringarna, med att ma

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Sv Akademien kommer inte att precisera vilka SD-politiker el partier som inte uppfyller Akademiens kriterier. Det har gått alldeles för mkt prestige i frågan för att man ska ändra sig ifråga om SD:s närvaro på Nobelfesten.
      Nobelstiftelsens beslut säger oändligt mkt mer om dem än om SD.

      • Brorson

        Jo, jag tror att Nobelstiftelsen kommer att ändra sig om SD:s närvaro. Men det krävs både en bra förevändning och omskrivning av historien. Men det har ju Nobelstiftelsen alltid varit bra på. SVT har ju redan ändrat sig ganska rejält och fjäskar för fullt för SD. Förklaringen? Förvaltningsstiftelsen, som tillsätter chefer inom SVT, utses på partipolitiska grunder och speglar riksdagens sammansättning under föregående mandatperiod. SD:s representation i förvaltningsstiftelsen speglar alltså mandatfördelningen i riksdagen under perioden 2010 – 2014.

        Det finns fler skandaler kring nobelpriset att gräva fram. Fysik- och kemiprisen belönar väl i sort sett verkliga upptäcker, även om pristagarna i en del fall varit politiska knäppgökar. De har kanske varit för upptagna med sin forskning för att följa med i politiken, eller också har de vetenskapliga framgångarna gått dem till huvudet. Tidskriften Scientific Amerikan avslöjade under 1960-talet att icke-judar fick pris under nazitiden för judars upptäckter. Tidskriften avslöjade vidare att fem amerikanka universitet inte bara hade rekord i antal nobelpristagare, utan att pristagarna vid de universiteten i snitt var tio år yngre än pristagare vid mindre berömda universitet.

        Mest skandalomsusat av de vetenskapliga prisen har medicinpriset varit. Priset till Herman Muller 1946 var, om jag skrev i min första kommentar, ett beställningsjobb av Sveriges regering, vilket verkställdes av Gunnar Myrdal. Karolinska institutet, som är ett nobelinstitut (utser medicinpristagare) var för några år sedan indraget i en präktig skandal med experiment på patienter, vilka ledde till patienternas död. Institutets ledning hade, när bubblan sprack, under en längre tid använt närmastt
        kriminella metoder för att tysta för att tysta dem bland sina egna professorer, som försökt varna för vad som pågick.

        Om man går längre bakåt i historien, finner man det anmärkningsvärt att KI, vars läkarutbildning ansågs sämre än universitetens, ö.h.t blev ett nobelinstitut. KI:s ursprungliga uppgift var att snabbutbilda fältskärer till armén. Den sämst ansedda läkarutbildningen blev alltså tack vare nobelpriset den mest ansedda. Hur gick det till? Ekonomipriset fanns ö.h.t inte med i Alfred Nobels testamente, utan instiftades långt senare av Gunnar Myrdal med pengar från Riksbanken.

        • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

          Prestige och enfald slår ofta tillbaka på den som praktiserar det mot andra. Jag tror också att SD så småningom kommer att bjudas in och att div långsökta och krystade förklaringar till förändringen kommer att presenteras. Usch!!
          Intressant med KI som blev så upphöjt utan att ha gjort sig förtjänt av det! Trist att politiken tillåts styra. Det gagnar varken samhälle el vetenskap, speciellt inte med dagens inkompetenta politiker.

    • Brorson

      Jag borde ha delat upp min långa kommentar på två. Större delen av sista stycket föll bort. varför jag återger hela sista stycket här:

      Rasbiologiska institutets ordförande, Nils von Hofsten, som var rektor för Uppsala Universitet, bemötte 1947 farhågorna för svenska folkets utdöende genom tvångssteriliseringarna, med att man skulle importera män med önskvärda arvsanlag söderifrån. Det gjordes anlagstester av dem, som fick komma till Sverige som arbetskraft från Sydeuropa, vilket jag läste om i en tidning under 1960-talet. Sedan kom statslösa palestinier, vars föräldrar hade flytt eller fördrivits från Israel under kriget 1948. Som svenska medborgare tar de sig nu friheten att förfölja andra svenska medborgare i Malmö – med det röstfiskande socialdemokratiska partiets inte helt tysta medgivande.

      Det har anmärkts att det svenska människoavelsprojektet luktade ladugård lång väg. Och det framgår ju klart av von Hofstens resonemang att för honom och den vetenskapliga och politiska eliten att invandringen var spermaimport för att förbättra den enligt forskarna inavelsdegenererade svenska människorasen. Vem utsåg denne extremist till rektor för Uppsala Universitet? von Hofsten var genetiker, och hade som ung doktorand under 1910-talet skrämt upp svenska folket med förslag till tvångsparningar mellan män och kvinnor med önskvärda arvsanlag. Jag har läst hans doktorsavhandling.

      Han tvingades dra tillbaka förslaget om tvångsparningar (s.k. positiv eugenik), som dock kom att tillämpas av de norska ockupanterna i Norge, som lät ”SS-hjältar” våldta utvalda norskor för att skapa en arisk övermänniska. Den svenska linjen blev i stället s.k. negativ eugenik, som gick ut på att hindra ”de sämsta” inom den svenska rasen från fortplantning. Medlen var tvångssteriliseringarna och de selektiva aborterna, som beviljades av Socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, som hade kända riksdagskvinnor från S och C som ledamöter. Beviljandet av abort förenades med villkor att kvinnorna samtidigt skulle steriliseras, vilket var en livsfarlig dubbeloperation. von Hofsten, som ansågs vara liberal, förklarade att ”det är inga värdefulla kvinnoliv som går till spillo”.

      von Hofsten var professor i genetik. Jag har själv skrämt upp min omgivning med mina goda kunskaper om genetik och avel. Men jag har en yrkesutbildning från lantbruksskola, i vilken djuravel var en väsentlig del. Detta tillsammans med samhällsvetenskapliga studier vid universitet har lärt mig att se parallellerna mellan djuraveln och människoaveln. Erfarenheterna togs direkt från ladugårdarna till befolkningsfrågan. Den norrländska fjällkons öde, kom att spela en avgörande roll för omläggningen av eugeniken vid mitten av 1930-talet, i vilken Gunnar Myrdal spelande avgörande roll vid utnämningen av Erik Dahlberg till ny chef för Rasbiologiska institutet.

      Fjällkon var nära utrotning, det finns väl inte många kvar, genom extrem renrasavel. Tjurar hämtades från Skåne och parades med kvarvarande fjällkor för att de norrländska ladugårdarna inte skulle tömmas på kreatur. Renrasaveln ersattes alltså med blandrasaveln, varför samtliga dåvarande partier, som stod bakom människoavelsprojektet berömmer sig för att vara icke-rasister, medan motståndarna oh offren för politiken, de som utpekades ha oönskade arvsanlag, vanligen lågutbildade personer i de perifera landsdelarna, beskylls för att vara rasister.

      Kardinalfelet, som eliten gjorde, var att man jämförde avel med ett fåtal tjurar i de små norrländska byarna, med resultatet av människors fria partnerval. Till slut sa LO ifrån, då importen av anlagstestad arbetskraft söderifrån trängde undan den svenskfödda arbetskraften, särskilt äldre och lindrigt handikappade med s.k. restarbetsförmåga. Jag minns detta från min aktiva tid inom LO.

      • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

        Hur såssarna kan anklaga andra partier för rasism är häpnadsväckande.De har ingen botten för hur djupt de kan sjunka. Tur att det finns människor som du som vet vad som försiggick och kan berätta om det!

  3. Jonsson

    Nobelfesten har aldrig varit folklig. Litteraturprisbesluten har ju varit omtvistade genom åren.
    Medias rapportering är sexistisk för den handlar för mycket om kvinnornas klädsel och bling-bling. Festen är inte en arena som utstrålar jämlikhet.
    Nästa år kanske SD tagit fler andelar från S, och då lär Nobel-VD:n få mer uppmärksamhet. Nobelfesten har blivit en bråkig historia. Skriker man vargen kommer i tid och otid, då lyssnar ingen till slut. Jag riskerar aldrig att bli bjuden. I annat fall hade jag tackat nej. Allt som glimmar är inte guld, när allt kommer omkring.
    Bra att du tog upp ämnet!

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Nej, allt som glimmar är inte guld; det är en sanning som står sig genom tiderna.
      Denna fest är inte för folket, men Svt tycks tro det.

  4. Brorson

    Detta hör visserligen inte direkt till inläggets ämne, men när S beskyller andra för att vara som nazisterna, måste jag påminna om att S nu agerar på samma sätt som det tyska kommunistpartiet 1933, när de banade väg för det nazistiska maktövertagandet genom sin vägran att samarbeta med såväl socialdemokrater som borgerliga partier för att stoppa nazisterna. Hoppades kommunisterna på att de tyska arbetarna skulle göra uppror? Precis som sin partikamrat Jeremy Corbyn i Storbritannien vägrar Löfvén att ta itu med antisemitismen i det egna partiet. Till skillnad mot Corbyn är Löfvén själv inte någon vänsterextremist, men han låter ändå ex-kommunisterna (?) i det postkristna förbundet Socialdemokrater för tro och solidaritet styra partiets taktik inför valet 2022. Jag postar härmed första delen av en kommentar, som jag skrev på Lennart Holmlunds blogg för en vecka sedan, men som han ännu inte har publicerat. Holmlund hade skrivit i sitt inlägg att det inte går att lita på M, och att M och KD håller på att bilda ett högerblock tillsammans med SD:

    Det går inte att lita på S. Om S hade bildat regering tillsammans med M + ytterligare ett borgerligt parti (L eller KD) hade vi sluppit nuvarande antidemokratiska regeringskaos. Löfvéns linje att det måste vara möjligt att regera i minoritet är helt oacceptabelt, om det inte gäller en kortare tid i väntan på ett utlyst nyval. Nuvarande regeringspartier har tillsammans ett sämre valresultat än tyska nazistpartiet 1933. Lägg därtill att det ena regeringspartiet runtom i landet vill utlysa ”klimatnödläge”, ett ord som t. o.-m Fridays for future i Tyskland vägrar ta i sin mun, eftersom de tyska nazisterna utlyste just ett ”nödläge”, sedan de bildat minoritetsregering 1933. Majoritetens riksdagsledamöter häktades, med början kommunisterna och sedan socialdemokraterna, och skickades till koncentrationslägren.

    Redan i slutet av 2017, när inget av blocken hade fått majoritet men S och M tillsammans hade fått majoritet om det varit val då, förespråkade jag att S och M skulle bilda regering tillsammans. Det hade väl varit ett bra sätt att splittra alliansen, vilket dock inte var mitt huvudsyfte. Men S hade slagit in på den antidemokratiska vägen, och envisades med att fortsätta att regera i minoritet tillsammans med MP. S-ledningen fortsatte att reducera LO till passiva betalare med minsta möjliga inflytande över politiken. Med följd att S fortsatte att sjunka i väljarundersökningarna. så att S och M inte ens tillsammans skulle få majoritet i riksdagen. Jag lanserade då L som ett tredje regeringsparti, med Jan Björklund som statsminister.

    Jag såg då fortfarande en socialdemokratisk enpartiregering med en realistisk energipolitik och ett starkt inflytande för LO som det teoretiskt bästa regeringsalternativet, och alltså en S + M + L -regering som det bästa möjliga i det parlamentariska läge, som kunde förutses före valet och som blev valresultat. Det var alltså möjligt att bilda en trepartiregering, S + M + L (eller KD) efter valet, i väntan på ett nyval, som hade givit det ena eller det andra blocket majoritet. I en demokrati måste strävan att bilda majoritetsregeringar gå före partipolitiken.

    Vi hade fått en lösning på de svåra problem, som inte hade kunnat vänta, energipolitiken, migrationen och kriminaliteten, medan andra frågor som avskaffandet eller uppluckringen av LOV och LAS hade fått vänta till efter nyvalet. Väljarna hade fått två tydliga alternativ, rött eller blått, att ta ställning till i nyvalet. Vi hade sluppit jök-boet och vi hade sluppit väljarstöd på över 20 % för SD, som i stället hade börjat resan ner till ensiffriga väljarstöd.

    Men det finns ju vänsterextremister inom socialdemokratin, som vill ha ett jättestort SD för att skrämma väljarna med. Men i stället för att skrämma bort väljarna från SD har man med den taktiken skrämt bort väljarna från S. – – –

Lämna ett svar till Johanna Backman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.