50 nyanser av livet som pensionär

Jul, jul, strålande jul

Av , , Bli först att kommentera 0

Muslimer firar inte jul men överallt där det finns turister, finns också julens alla attribut. I hotellens entréer ståtar konstgjorda granar översållade med dekorationer och ’blingbling’. Lamporna strålar i kapp med barnens ögon. Under granarna ligger dekorativa julpaket och julmusik hörs här och där. Stora pepparkakshus förekommer också i entréerna. I förrgår fick jag förresten ett rykande färskt pepparkakshus på golfklubben och det var dekorerat efter konstens alla regler. Återstår att ta reda på om det smakar som pepparkakor ska.

Julen är för många en svår tid med ensamhet, stress och oro. Det är då man är som tröttast och mest utsvulten på dagsljus och vila. Kraven är ofta många och allt ska fixas på kort tid. Inte sällan tvingas man fira jul med människor man inte trivs med, eller som bor långt bort, vilket gör julen extra jobbig. För att inte tala om vilka bekymmer julen kan innebära för ekonomin! Tänk, om vi istället inhandlade klapparna under hela året när vi har tid att tänka efter vad som skulle uppskattas av vem! Nu blir det ofta impulsköp som inte alltid uppskattas och som ofta sätter spår i våra plånböcker.

Jag har ibland firat en del av julafton på egen hand eftersom mina söner firat med andra delar av familjen. Vi har ätit jullunch tillsammans och på aftonsidan har de åkt iväg för att komma hem sent. Eftersom jag brukar vända upp och ner på huset under en veckas julstädning, känns det riktigt skönt att bara sitta och njuta av hur skinande rent det är överallt. Bara att gå ut på en promenad och beskåda alla vackert smyckade fönster är en njutning. Sedan några år tillbaka firar jag dock jul utomlands med mina golfgäster och det går alldeles utmärkt. Då gäller ’business as usual’ vilket betyder att vi ’grönjulingar’ spelar golf som vanligt.

Många av mina vänner bekymrar sig över att jag ’måste’ fira julaftons kväll i ensamhet och bjuder därför hem mig på kvällen. De är klart mer stressade av tanken på en julafton i ensamhet än jag, som väljer det frivilligt och trivs med det. Radio och TV bjuder på bra underhållning och vacker musik och det är tyst och rofyllt efter en stressig tid. Då är det skönt att få tid att möta sig själv och reflektera över ett och annat. Eftersom jag är enda barnet vande jag mig tidigt vid relativt stillsamma julaftnar. Det mest spännande förutom julklapparna var att hälsa på mina kompisar några hus bort för att se vad de fått i julklapp och för att äta alla läckra och väl tilltagna julkakor som deras mamma alltid bakade. Maken till kakor har jag knappast ätit sedan dess.

Till sist skickar jag ’from all of me to all of you’ en varm julhälsning från ett soligt och grönt Al Hamra. Dra ner på alla måsten så att du orkar fira en trevlig och minnesvärd jul!

Rent hus

Av , , Bli först att kommentera 0

I många år har jag haft en ovärderlig och mycket effektiv följeslagare, Ajax, som ’gör rent som en tornado’. Här på arabiska halvön skulle Ajax definitivt komma till sin rätt  t ex i badrummet. Därför söker jag nu med ljus och lykta efter Ajax eller dess motsvarighet. Hittills har mitt letande inte varit särskilt framgångsrikt.

Trots att vi idag har så många hjälpmedel, verkar det som om vi lägger mindre och mindre tid på städning och rengöring. Både på jobbet och hemma blir det allt smutsigare. Då och då läser vi om hur äckliga toaletterna på vissa skolor är och jag har själv konstaterat hur t ex toaletterna på Arlanda blir allt smutsigare och äckligare. Hemma renoverar vi, byter inredningar och fräschar upp på ytan med jämna mellanrum, men under ytan frodas smutsen. Vem förfasade sig inte över vad de två städproffsen i TV-serien Rent hus hittade hos de familjer de besökte? Vad skulle dessa städproffs hitta i våra hem?

Idag nyttjar många möjligheten till RUT-avdrag, men alla som skulle behöva hjälp med städning har helt enkelt inte råd att köpa denna service. Jag tycker RUT-avdrag är ett bra tillskott, men för det mesta föredrar jag att städa själv, eftersom jag har både ork och tid att ta hand om mitt hem. Bara jag väl kommer igång, gillar jag att gå omkring och plocka och städa.

I min uppfostran ingick det att lära sig städa ordentligt. Mamma såg till att jag ständigt ’kompetensutvecklades’ genom att gå efter och kontrollera att allt var riktigt gjort när jag städat. Hennes falkögon såg allt. Än idag sitter kunskaperna i och mina vänner brukar litet godmodigt skämta med mig om mitt städande, t ex i juletid när jag brukar ägna en vecka åt att städa huset från golv till tak. Jag njuter verkligen av nyskurade golv, skinande rena badrum och ganska dammfritt. Det varar visserligen inte så länge, men känslan när det är nygjort sitter i ett bra tag.

Numera blir det ingen reningsprocess till jul, eftersom jag inte firar jul hemma. Nu blir det istället en riktig vår- eller sommarstädning, då jag går loss på tak, väggar och avlopp. Det hinner samlas både det ena och det andra t ex i tvättställsavlopp, köksavlopp och duschbrunnar under en säsong. Det känns bra att det idag finns moderna avlopp, som man lätt kan skruva isär och rengöra.

Hur rent är det då här på arabiska halvön? Ganska rent tack vare alla tusentals gästarbetare, som lever på att ta hand om andras skit. För knappt 50 kronor i timmen kan man anlita ett städföretag, som gör jobbet. Jag och golfpron, som jag delar lägenhet med, har hittills valt att städa själva, eftersom vi har en modern och ganska lättstädad bostad och en ny dammsugare. Det känns i nuläget därför enklare att städa själv än att se till att hålla sig hemma de tider en städhjälp kommer. Men osvuret är bäst.

Kameler – forntid eller framtid

Av , , Bli först att kommentera 1

Från oktober till april samlas de verkliga entusiasterna för att njuta av sin lokala favoritsport, kamelkapplöpning. Det är ett sätt att vårda, bevara och upprätthålla gulfnationernas traditioner och kulturarv och att locka lokala, regionala och nationella besökare. Kapplöpningarnas klimax är den årliga finalveckan som går av stapeln på Al Marmoum Racetrack i Dubai i april. Där deltog i år ca 13 800 kameler och i prispotten fanns ca 180 miljoner kronor i prispengar och över 300 lyxbilar. Kapplöpningsstadion har mer än 600 allmänna platser och 200 platser för familjer. Inträdet är fritt och vatten, juice och presenter delas gratis och frikostigt ut till publiken.

Mindre organiserade kamelkapplöpningar har förekommit i tusentals år här nere men på senare tid har särskilda kapplöpningsbanor byggts och regler utvecklats för att styra upp sporten. För att få delta i tävlingarna måste kamelen ha sin egen ID-handling med DNA, namn, ålder, föräldrar, ägare, tränare och foto. Dessutom måste kamelen ha ett mikrochips i nacken. Honor och hanar tävlar i olika klasser eftersom honorna är snabbare.

Kamelerna ändrar inte en min när de intar sina platser. De ger inte ifrån sig några ljud, gnabbas inte, knuffas inte, bits inte utan accepterar lugnt sin uppgift. Loppet är mellan 4 och 11 km beroende på ålder, förmåga och erfarenhet. Kamelerna har en fjärderlätt robotjockey monterad under sadeln. Den styrs genom röstkommunikation från ägarna eller tränarna, som upphetsat och högljutt följer loppet från de fyrhjulsdrivna bilarna som kör vid sidan om tävlingsbanan. Några av dessa bilar har avancerad kamerautrustning monterad på biltaket och kameramän som filmar loppen.

Att föda upp en tävlingskamel kostar mellan 1000 och 1600 kronor i månaden. Födan består av en avvägd blandning av protein, vitaminer och mineraler och utgörs i huvudsak av korn, klöver, dadlar och komjölk. Liksom människan kan kamelen drabbas av olika sjukdomar och åkommor. De vanligaste är senor och ligament som brister, feber, förkylning, hosta och magsår.

Kameler används dock inte bara till kapplöpningar utan också till föda och transporter och som inkomstkälla. Inte minst är den en symbol för Förenade Arabemiratens folksjäl. Kameler var t ex tidigare ett vanligt betalningsmedel när man gjorde upp med sina söners blivande svärföräldrar om giftermål med deras döttrar. Ju värdefullare brud, desto fler kameler. Hur länge kamelen kommer att överleva som transportmedel med tanke på bilismens utveckling på arabiska halvön är inte lätt att sia om. Kanske har den i själva verket sin storhetstid framför sig med tanke på att oljan kommer att ta slut. Den som lever får se.

 

Nätstumpa

Av , , Bli först att kommentera 1

Många år innan jag slutade på universitetet, var jag övertygad om att jag aldrig skulle tvingas lära mig att använda en dator. Jag trodde i min enfald att jag skulle hinna sluta jobba innan datorer blev en nödvändighet i jobbet. Ack, vad jag bedrog mig!

Så fick jag min första dator. Mycket ’trial and error’ blev det och rätt lång tid tog det, innan jag tyckte att den var en tillgång. Alla pratade då om det papperslösa samhället. Jag hade en hel del uppdrag på dåvarande MoDo Paper, där man bl a tillverkade kopieringspapper. Personalen där var orolig inför hotet att ingen skulle behöva kopieringspapper i framtiden. Idag vet vi bättre.

Jag har svårt att ens tänka mig en tillvaro utan dator och Internet. Vilka möjligheter de erbjuder! Oavsett vad jag funderar över, kan jag när som helst gå in och ’googla’ och få ett snabbt svar på mina frågor och funderingar. För att inte tala om de oändliga kommunikationsmöjligheter som nätet erbjuder! Nu är vi inte begränsade lokalt, regionalt eller nationellt. Nu är det internationellt och globalt som gäller.

Det är lätt att se fördelarna, men nackdelarna är inte obetydliga. Behöver vi t ex all information som skickas till våra datorer varje dygn? Vem orkar ta till sig allt? Det är inte många år sedan vi fick information och post i särskilda postfack på jobbet och välkomna handskrivna brev hem i våra brevlådor. Nu svämmar våra inkorgar över och en massa skräppost väller in från när och fjärran. När vi besöker olika webplatser, lämnar vi spår efter oss och våra epostadresser blir lätta att få tag i för vem som helst. Många tjänar stora pengar på att övervaka oss och kartlägga våra vanor och köpbeteenden.

Det största problemet med den nya tekniken är utan tvekan den kriminalitet som frodas med den. De kriminella ligger alltid steget före och hittar ständigt nya möjligheter till brott. Nätet känns varken säkert eller tryggt. Ändå fortsätter vi att surfa, kommunicera och handla på nätet.

Ibland undrar jag om inte min generation fått uppleva mer än någon annan generation upplevt eller kommer att få uppleva. Det är förstås naivt att tro att utvecklingen stannar upp eller av med oss, men det känns nästan omöjligt att överträffa allt som hänt, upptäckts och utvecklats under min livstid.

Dagens barn och ungdomar kallas nu ’face down-generationen’ för att de ständigt sitter och knappar på sina ’smartphones’, ’paddor’ och datorer. Det är nästan omöjligt att ha ett ’levande’ samtal med den som hela tiden sitter och tittar ner. Många föräldrar lär också tillhöra ’face down-generationen’ och deras barn klagar över att det inte går att tala med föräldrarna, t ex när de sitter ner och äter tillsammans. Vill vi ha det så? Vill vi att tekniken ska ta kontroll över oss eller är det kanske dags att vi tar kontroll över den nya tekniken?

 

Att fylla livet med år eller åren med liv

Av , , 1 kommentar 2

Idag fyller jag år och det har jag bl a firat med att slöa på stranden. Solen skiner, havet är turkosfärgat med vita skummande dyningar, sanden är varm och en svag bris gör tillvaron ljuvlig. Det är svårt att tro att det snart är jul.
När jag växte upp var det jobbigt att fylla år mitt i julbrådskan, men på senare år har det känts bra att fira med nära och kära när hemmet är vackert pyntat och nystädat inför julen. De senaste fyra åren har jag dock varit bortrest på min födelsedag, eftersom jag jobbat utomlands under vinterhalvåret. Det har också känts bra. Tack vare Internet och andra moderna kommunikationsmedel har gratulationshälsningarna nått mig via cyberrymden. Jag blir alltid lika glatt överraskad av hur många av mina vänner och bekanta som kommer ihåg att gratta mig mitt i julstressen.
Min generation inser visserligen att åren går, men att vi skulle bli äldre har vi svårare att inse. Även om vi idag antagligen ser yngre ut när vi blir ålderspensionärer än våra föräldar gjorde i motsvarande ålder, bär kroppen tydliga spår av användning för att uttrycka sig milt. Spegeln talar sitt tydliga språk och visar utan pardon att tyngdpunkten flyttas neråt för varje år. Det blir allt svårare att med träning åstadkomma det stora lyftet. Det känns som en klen tröst att det vackra hollywoodfolket också har slappa rumpor, hängande bröst och gropar i låren.
Jag tänker ofta på hur mycket pengar, tid och energi speciellt vi kvinnor lägger ner på att se unga och snygga ut. Ändå vet vi att naturen och åldern tar ut sin rätt. Att kämpa mot naturen är tämligen lönlöst. Så varför ägnar vi oss så mycket åt att putsa på utsidan? En vacker utsida kan få oss att stanna upp, men en vacker insida kan få oss att stanna kvar. Varför utvecklar eller vårdar vi inte våra personligheter i samma utsträckning? Eller varför ger vi oss inte i kast med att testa nya saker och utmaningar för att skapa innehåll och mening i tillvaron, när vi slutat jobba och har tid och möjlighet att experimentera litet? Man behöver inte åka iväg och jobba utomlands som jag. Det räcker att man kanske hittar en ny hobby, nya vänner eller annat som stimulerar och förgyller tillvaron. Mental stimulans och engagemang är nyckeln till ett rikare liv och hjälper oss att fylla våra år med liv istället för våra liv med år.
”Förpackningen har ett visst värde, i synnerhet om varan inte är dagsfräsch”, sa Bo Balderson i en av sina böcker om stadsrådet. Det är sant, men en tilltalande förpackning faller dessvärre platt, om innehållet inte håller måttet och motsvarar de förväntningar som förpackningen väcker. En tilltalande utsida och en fängslande insida är förstås det ultimata och något att sträva efter i alla åldrar. Jag är helt övertygad om att en spännande och intressant insida dessutom har en direkt positiv inverkan på immunförsvaret och håller oss friska längre. Så vad skulle du vilja göra eller förändra för att få en roligare och mer stimulerande tillvaro?

Första advent och glädjeyra i Dubai

Av , , 1 kommentar 1

I förrgår firades första advent i Sverige. Här var det ’business as usual’. Jag hade några timmar ledigt och passade på att njuta av solen och värmen på stranden. Det kändes härligt att få krypa ner i det varma havet och svalka sig mellan varven. Adventsstakar, julkonserter och julpyssel känns avlägsna. Läser i VK:s nätupplaga att hela Västerbotten nu är täckt av snö. Behöver jag säga att jag gläds åt att jag befinner mig långt från kyla, halka och snöyra.

Igår var det 2 december, nationell högtidsdag och glädjeyra istället för snöyra här; det är 42 år sedan Förenade Arabemiraten bildades. På nationaldagen presenteras Emiratens budget. För 2014 satsas ca 40 miljarder extra på sociala och ekonomiska projekt. Bidraget som emiratier får till att skaffa bostad höjdes från 1 miljon till 1,6 miljoner. En stor del av budgeten går till att utveckla och förbättra utbildningsystemet, hälsovården, arbetslivet, kulturen och olika samhällsfunktioner.
Förberedelserna inför 2 december har pågått i veckor. Hus och byggnader har fått sina fasader dekorerade med omfattande belysningar i samma färg och form som Emiratens flagga. På många av dem har fasaderna täckts av jättelika flaggor. En tävling har pågått om vem som kan smycka sin bil mest och bäst. Vägarna vimlar av bilar med bak- och sidorutor, bakluckor och motorhuvar överdragna med foton av presidenten och vice presidenten och flaggor sticker ut och upp överallt på bilarna.
Diskretion, blygsamhet och ’less is more’ verkar vara okända begrepp här nere. Här är det tillåtet att visa sin framgång på olika sätt, t ex genom överdådiga bostäder, lyxiga märkeskläder, dyrbara klockor och smycken, stora, lyxiga bilar och spetakulära byggnader. Att tjäna pengar och vara framgångsrik är inte det minsta ’skämmigt’. Tvärtom. Man visar stolt upp vad man har.
I onsdags blev det dessutom klart att Dubai rott hem Expo 2020 i stark konkurrens. Rena glädjeyran utbröt och skolorna införde på stående fot ledig dag på torsdag. Ibland går det snabbt att fatta beslut här. Att Dubai kommer att göra sitt bästa för att överträffa de flesta är jag helt övertygad om. Eftersom lågkonjunkturen håller på att släppa sitt grepp om Emiraten, lär finansering inte bli något som helst problem. Man räknar med att Expo 2020 ska skapa 277 000 jobb och locka hit 25 miljoner besökare.
Nästa år är Umeå kulturhuvudstad. Jag följer med stort intresse debatten om hur detta ska genomföras. Tänk, om Umeå hade en bråkdel av Dubais budget och kreativitet! Vad skulle vi då inte kunna åstadkomma? Nu är det dessvärre ”så ska vi ha’t, men var ska vi ta’t” som tycks råda i Umeå.