Jag läste i veckan ett tankeväckande blogginlägg av Patrik Engellau på Det goda samhället. Det fick mig att reflektera.

Konsumtionen definierar vår tids människor. Vi ska ha de rätta klädmärkena, de rätta klockorna, de rätta bilarna. Tidigare ägde man sina saker, men numera är det tvärtom; man är så angelägen att offra sig för att komma åt objekten att det verkar som om objekten kontrollerade oss. Knappt har man skaffat sig en iPhone 6s förrän man ska uppgradera till en iPhone 7 Plus. Detta leder till problem; hur ska man bli av med allt man inte längre vill ha?

Spara sparar först, ofta genom att sätta in pengar på ett bankkonto, och köper sedan. Min mamma var ett bra exempel på detta. Men Slösa behöver inte avstå från sådant som Spara sparar till. Har man inga pengar så får man greja det med någon annan metod. Slösa kan låna pengar och köpa grejen på en gång medan Spara går med sina slantar till banken. Slösas metod var inte så vanlig i mitten av förra seklet, men idag är den mycket utbredd. Lusten att konsumera och konsumtion ska inte skjutas på framtiden utan ske här och nu. Genast. Resultatet blir ofta att man har flera uppsättningar av saker och sprängfyllda förråd, källare och vindar. Att ’dödsstäda’ blir allt vanligare bland oss äldre ;O)

Att folk tar så stora lån nu för tiden beror inte på att bostäderna blivit dyra. Tvärtom. Bostäderna har blivit dyra för att vi anammat rikedomens värderingar och tvekar inte att skuldsätta oss. Värderingar styr nationens ekonomi, inte finansministern och riksbankschefen. Jag minns att många av mina bekanta som byggde hus på 70-80-talen passade på att låna mer än bygget kostade. För de pengar som blev över från bygget köpte de bil m m.

Bankerna uppmuntrade detta och gjorde stora pengar på lånekarusellen. Men plötsligt kraschade marknaden, husen sjönk i värde och lånen blev hastigt mer värda än husen som belånats. Eftersom banker inte sysslar med välgörenhet, krävde de nu tillbaka den del av lånen som översteg husens nya och lägre marknadsvärde. Många tvingades sälja med stor förlust och lämna sina hus betydligt fattigare än innan de skaffade hus. Bostaden försvann men inte lånen.

Jag läser i Dagens Industri (28/2) att den ökande skuldsättningen som främst beror på ökande bostadspriser, får allt fler att oroa sig för döden  enligt en undersökning från Nordea Liv & Pension. Samtidigt har försäljningen av livförsäkringar och lånebetalningsskydd skjutit i höjden. Nordeas försäljning av livförsäkringar har ökat med hela 59 procent sedan 2011, då man började med undersökningarna.

”Om man köper en bostad tillsammans och har ungefär lika mycket i lön och betalar ungefär lika mycket av bolånet så kan man ta en livförsäkring som betalas ut till sambon. Så om den ene dör så kan sambon lösa halva lånet och ha råd med den andra halvan själv”, säger Britta Burreau, vd för Nordea Liv & Försäkring.”

Försäljningen av s k lånebetalningsskydd är en försäkring som ökat med hela 600 procent från 2011!

I Emiraten verkar pengar inte vara något problem för de ’infödda’. Inte heller för alla ’expats’ som finns här. Många har köpt hus och lägenheter här i hopp om att göra en bra investering. Men deras förhoppningar har inte riktigt infriats och många av ’investeringarna’ står stilla och kostar pengar istället för att generera pengar. Det är svårt åtminstone för den oinvigde att pricka rätt när det gäller konjunktur. Bäst är kanske att inte spekulera och därför köper jag ingen bostad här i Förenade Emiraten ;O)