Axebros syn på politiken...

Axebros syn på politiken...

Politiker – hot mot demokratin

Av , , 4 kommentarer 51

Läs gärna min ledare från veckans Västerbottningen och Västerbottens Mellanbygd.

Var det bättre ställt med politiken förr, innan kommunsammanslagningarna på 70-talet och de efterföljande kommundelsnämndernas uppgång och fall?  Är det nättrollen som är det största hotet mot demokratin, eller finns det fler förklaringar?

IMG_0252

Politiker – hot mot demokratin

Förtroendet för politiker dalar och det talas mycket om att demokratin är hotad. Den hotbild som målas upp handlar ofta om nättroll, Fake News och ett hårdnande debattklimat. Är alltihop Trumps fel eller finns det kanske andra förklaringar?

I takt med att den politiska makten under årens lopp centraliserats och vi fått färre politiker med allt mer makt så har avståndet mellan de förtroendevalda och medborgarna ökat markant. Denna demokratiska klyfta har blivit allt djupare och den sammanfaller med och förstärks också av de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället. Vilket ytterligare minskar individens möjlighet till delaktighet i det politiska beslutsfattandet. För oss på landsbygden har dessutom ytterligare en klyfta vuxit sig avgrundsdjup, nämligen den geografiska. Ju längre bort från maktens korridorer desto mer påtagligt blir det. I en väl fungerande demokrati har medborgarna möjlighet att påverka utvecklingen i frågor av stor betydelse för dem själva och för den bygd där de lever. För många västerbottningar har graden av inflytande raskt gått från låg till obefintlig. Detta har blivit tydligt t.ex. vad gäller urholkningen av äganderätten för de som äger fjällnära skog. Att demokratiska likvärdighetsprinciper inte riktigt gäller på landsbygden visar sig också genom nedmontering av byskolor, försämrad post- och teleservice, undermåligt underhåll av vägar och mycket annat.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tagit fram en plattform som beskriver vad som kännetecknar en god lokal demokrati. Det krävs bl.a. att det finns tydliga politiska alternativ, att medborgarna har rätt till insyn i viktiga frågor, att man värnar om underrepresenterade gruppers rättigheter, att det finns tydliga uppdrag mellan politiker och tjänstemän, att beslut fattas efter öppen debatt där alla kan delta. Det är också viktigt att medborgarna har rätt att klaga och att deras klagomål hanteras på ett bra sätt. Det ställs alltså höga krav på öppenhet och transparens. Om vi granskar våra egna kommuner utifrån detta så tror jag att de allra flesta är överens om att kriterierna för en god lokal demokrati inte ens är nära att uppfyllas. Kan det rent av vara så att vissa politiker är ett hot mot vår demokrati?

Att det helt plötsligt skulle svepa förbi en decentraliseringsvåg som ger oss fler lokalpolitiker är inte så troligt, men om de vi redan har blir bättre på att förankra beslut lokalt vore det i alla fall en start. Skulle våra politiker dessutom börja fundera på om deras agerande överensstämmer med SKL’s kriterier och om de faktiskt främjar en god lokal demokrati så är jag övertygad om att deras förtroendesiffror skulle stiga i samma takt som de hotfulla nättrollen kröp tillbaks in i sina grottor…

Det är dags att slå hål på stadsmyten samt en bonustext…

Av , , 3 kommentarer 46

Det kanske inte är världens bästa idé att börja ifrågasätta en professor som ägnat halva sitt liv åt att forska om regionalvetenskap. Men när han är ute och cyklar med skygglappar så…

Här nedan hittar ni således veckans ledare i Västerbottningen och som bonus slänger jag även med ledaren från vecka 13 som jag uppenbarligen missade att lägga ut under påsken.

IMG_0207 2

Ledaren från vecka 13:

IMG_0182

Någon som hänger på?

Av , , 3 kommentarer 72

Idag pryder jag en helsida i VK inför höstens val. 

Jag har ju tänkt dra mitt strå till stacken för att Umeå ska få ett nytt och förnuftigare ledarskap. För att det behövs är väldigt uppenbart. Om det är någon fler som har tröttnat på den politiska ledningen och är sugen att hänga på och röra om lite i grytan så finns alltid möjligheten att kryssa mig i det kommande valet.

Här nedan kommer artikeln från VK:

Skärmavbild 2018-03-31 kl. 20.49.09

Det behövs nya krafter och idéer – Ledare Västerbottningen

Av , , 1 kommentar 56

I min senaste ledare, som publicerats i veckans nummer av både Västerbottningen och Nordsverigeskriver jag om vikten av återväxt och förnyelse inom föreningslivet. Föreningar och andra ideella krafter är såklart viktiga i hela samhället men på landsbygden är det i många fall en förutsättning för att bygden överhuvudtaget ska kunna fungera. 

Därför anser jag att det nu är dags att vi alla tillsammans tar vårt ansvar och genomför en rejäl vårstädning. För det är hög tid att slänga ut det gamla och mossiga, nu behövs det nya krafter med en fräschare och mer framtidsorienterad syn på vad som är bäst för alla våra bygder. Så vad tror ni om att faktiskt ta lite ansvar för både vår egen och för landsbygdens framtid?

Här nedan kommer ledaren:

Det behövs nya krafter och idéer

I Sverige har vi alltid varit bra på att engagera oss ideellt i olika former. Men i takt med att samhället förändras har vi blivit allt mindre benägna att ta på oss ideella uppdrag, vilket särskilt på landsbygden blir förödande. Föreningslivet fyller en viktig social funktion och det bidrar i många fall även till att skapa förutsättningar för utveckling. Här på landsbygden krävs dessutom ofta ideella insatser för att täcka upp de luckor som finns i den offentliga servicen. Vi sköter idrottsanläggningar, fixar vägunderhåll, driver skolor i egen regi när de lagts ner och vi skapar själva förutsättningar för tillväxt. På landsbygden är föreningslivet alltså mycket mer än bara ett antal frivilliga fritidsaktiviteter. Ideellt arbete är helt enkelt en grundförutsättning för att landsbygden ska kunna leva och utvecklas.

Med tanke på att landsbygden i mycket större utsträckning än övriga samhället är beroende av de ideella föreningarna så borde vi engagera oss i betydligt högre grad. Åtminstone borde vi reflektera en gnutta kring vilka som egentligen företräder oss i olika sammanhang. Varför engagerar de sig? Vad har de för värderingar? Har de bygdens bästa för ögonen? Drivs de av personliga eller politiska intressen? Hur ser de på landsbygdens roll, förutsättningar och möjligheter? Representerar de våra åsikter? I ärlighetens namn så är det nog inte särskilt många som funderar i de banorna överhuvudtaget. Jag själv och säkerligen många med mig drar nog snarast en lättnadens suck varje gång någon annan, nästan vem som helst, tar på sig det där uppdraget i idrottsföreningen, vägföreningen eller byaföreningen. För trots att vi landsbygdsbor är extra beroende av alla de ideella insatserna så är det sällan något som vi prioriterar särskilt högt. För det finns ju så mycket annat vi hellre gör på vår fritid istället för att flänga runt på en massa möten och jobba gratis. För egen del krävdes det en rejäl spark i arslet innan jag faktiskt vaknade upp och började fundera litegrand.

För vi måste passa oss så att vi inte bara av ren bekvämlighet lämnar landsbygdens framtid vind för våg i händerna på vem som helst. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att bygden får bra förutsättningar att utvecklas, det här gäller inte minst alla yngre som faktiskt kommer att vara en del av bygdens framtid. Ett ypperligt alternativ är att engagera sig i byaföreningar och liknande, för det är som sagt extra viktigt just på landsbygden att säkra återväxten inom föreningslivet. I många föreningar är medelåldern på tok för hög och det finns ett skriande behov av både nya människor och nya idéer. Jag är övertygad om att de allra flesta som engagerat sig ideellt hela sitt långa liv med glädje skulle lämna över stafettpinnen till de nya och lite yngre krafter som trots allt representerar landsbygdens framtid…

/Robert Axebro

IMG_0151

I Bullmark röstar 50% på Centern

Av , , 1 kommentar 63

Resultatet av kyrkovalet specifikt för Bullmarks valdistrikt är riktigt trevlig läsning. Hela 50 procent av de röstande valde att lägga sin röst på Centerpartiet samtidigt som sossarna bara fick 34 procent av rösterna. Det här bådar gott inför det som komma skall…

Nu är ju kyrkovalet lite speciellt men det här ger oss en tydlig indikation om vad folk här ute i byarna anser om sossarnas landsbygdspolitik. Vid höstens kommunalval ser vi väl till att skicka ett lika tydligt besked om vad vi anser om den landsbygdsfientliga S-politiken…

Centerpartiet om landsbygden själv får välja…

S-föreningen hot mot bygden

Av , , 3 kommentarer 60

Om man mot förmodan skulle råka bli riktigt förbannad så kan det ibland funka att använda det klassiska knepet att backa av och låta saken bero ett tag tills man lugnat ner sig. I vissa extremfall funkar det dock inget vidare…

Det har nu gått ett par veckor sedan Gravmark Bullmark Socialdemokratiska förenings senaste ”nyhetsblad” letade sig ner i brevlådan och jag har sedan dess försökt tillämpa ovanstående knep. Jag har väntat och väntat och väntat lite till, allt för att jag skulle lugna ner mig en smula. Men jag blir nog tvungen att inse att det aldrig kommer att hända. I det här fallet blev det snarast värre, så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen en gång för alla.

Att människor har olika åsikter är ju egentligen inget märkvärdigt, det är ju faktiskt precis som det ska vara. Så det är, hör och häpna, alltså helt normalt att det finns människor som inte har exakt samma åsikter som exempelvis företrädarna för den lokala S-föreningen. Men de verkar av någon anledning anse sig ha ensamrätt på åsikter så här uppstår förstås ett litet problem…

I mitt blogginlägg (Lärt mig läxan av S…) berörde jag lite ytligt den propaganda som Gravmark Bullmark Socialdemokratiska förening sprider bl.a. genom sitt nyhetsbrev. Både i det senaste men också i tidigare nyhetsbrev försöker de som sagt utöva påtryckningar på oss här ute i byarna så att ingen ska våga överklaga skolbesluten i Bullmark. Som om detta inte vore nog så försöker de dessutom få det att framstå som om hela bygden står bakom de åsikter S-föreningen för fram, vilket är riktigt smutsigt gjort. Ska vi tro på S-föreningen så verkar vi ortsbor knappt kunna bärga oss tills byggnationerna drar igång. Det kan måhända stämma för några men den kraftiga folkopinionen i skolfrågan tyder på något helt annat.

Som exempel på deras smutsiga propaganda har vi detta citat: ”Frågan nu alla ställer sig är, varför kommer inte det nya skolbygget igång? Frågan ställs såväl av barnen, personalen och ortsborna.”

Här är ytterligare ett citat som gör att jag undrar om vi ens bor på samma planet:

”Kommunens satsning möter upp det behov som långsiktigt finns för skolverksamheten, och ger bygden framtidstro.”

De senaste två åren har jag som av en händelse råkat prata med ganska många här ute i byarna om just det här med skolan och min bild överensstämmer inte för ett ögonblick med det som S-föreningen försöker påskina. De jag pratat med ställer av någon outgrundlig anledning helt andra frågor. Så det här med ”frågan som alla ställer” är ren och skär lögn. Och beträffande de långsiktiga effekterna av kommunens beslut så uttrycks snarast motsatsen till framtidstro för vår del av landsbygden. Inte minst om man även väger in det pågående arbetet med översiktsplan för landsbygden, för även där hamnar vår bygd på kraftigt undantag.

Det är rejäl Trumpvarning på alltihop och jag har otroligt svårt att föreställa mig något som är mer Fake News än dessa uppenbart falska påståenden som S-föreningen kommer med. Att S-föreningen har mage att distribuera denna typ av propaganda samt att de försöker få ortsbor känna sig skyldiga så att de inte ska utnyttja sina demokratiska rättigheter och överklaga beslut är helt enkelt fruktansvärt. Sådant här hör definitivt inte hemma i en demokrati.

Något som gör det hela än mer anmärkningsvärt är att S-föreningen konsekvent har valt att ignorera de åsikter och argument som en väldigt tydlig folkopinion fört fram under lång tid. Istället väljer de alltså att framhålla sina egna kraftigt ”färgade” åsikter som om de vore den allmänt rådande uppfattningen här i bygden. Företrädarna för S-föreningen tycker sig uppenbarligen veta lite bättre än alla andra och de tar sig också vid upprepade tillfällen rätten att försöka manipulera ortsborna, som de tydligen anser ändå ”inte begriper bättre”…

Men nu spårade jag kanske ur en smula, för det här inlägget skulle ju handla om något helt annat även om det ovanstående också på ett bra sätt knyter an till rubriken…

Hotet mot bygden!

Jag har funderat en del på varför S-föreningen helt plötsligt började hålla Umeås S-ledning om ryggen. Istället för att stå upp för den skollösning, de själva varit med och tagit fram, som så uppenbart var bättre för bygden och framtiden. För det är ju ingen hemlighet att även S-föreningen till en början var öppet kritisk mot det egna partiet när de plötsligt ändrade på skolplanerna. Jag och många med mig misstänkte nog att huvudorsaken till helomvändningen var att den välbekanta partipiskan började vina rätt hårt och att S-föreningen mer eller mindre blev beordrade att rätta in sig i ledet. Oavsett i vilken grad partipiskan fällde avgörandet så tycker jag att den mest intressanta frågan i sammanhanget är hur det kunde komma sig att S-föreningen plötsligt så helhjärtat började propagera för något de ursprungligen varit emot.

Det var först när det senaste S-bladet kom som det började klarna en aning. För nu gav de oss faktiskt en liten inblick i vad de egentligen anser om landsbygden. Det verkar som att de tycker att vi på landsbygden måste acceptera att vi alltid kommer på undantag. Vilket också kanske kan förklara varför de är beredda att acceptera en sämre skollösning.

Så här säger de:

”Om man valt att bo på landsbygden och får möjlighet till nya fina lokaler för skolverksamheten, varför då motsätta sig en utbyggnad och utveckling för vår bygd?”

Först och främst måste det klargöras att det inte är någon som motsätter sig byggnation av av en ny skola och utveckling av bygden, för det vill såklart alla ha. Men många ifrågasätter med all rätt om det som med ytterst tveksamma metoder håller på att drivas igenom verkligen är en hållbar och långsiktig lösning. Så S-föreningens haltande argument om att vi hindrar utvecklingen på landsbygden är felaktig, för det är en långsiktig lösning vi vill ha.

Om vi kikar på deras uttalande så säger de i princip att om man bor på landsbygden får man inte vara så kräsen och att komma och ställa en massa krav är helt otänkbart. För om kommunen nu en gång förbarmar sig och vill bygga någonting överhuvudtaget så ska vi stå med mössan i hand och buga och bocka och vara tacksamma. Deras uttalande andas landsbygdsförakt och säger i princip att vi inte kan räkna med samma förutsättningar och service som stadsborna.

De kunde lika gärna ha skrivit:

– Bor man på landsbygden får man faktiskt skylla sig själv och man kan väl inte inbilla sig att man ska få ändamålsenlig offentlig service bara för att vi betalar en massa skatt. Så funkar det ju faktiskt bara i stan, så sluta gnälla och acceptera det lilla ni erbjuds annars blir ni utan…

Rädslan att bli helt utan…

Hur det ligger till med S-föreningen vet jag inte men det finns vissa jag pratat med, både vanligt folk och politiker, som uttryckt en rädsla för att vi inte ska få någon skola alls om vi ”bråkar”. Det händer alltså emellanåt att man får höra – ”Är det inte bäst att vi tar det som erbjuds för tänk om vi inte får någon skola alls”. Jag kan garantera att man aldrig får höra något liknande om det hade gällt en skola inne i stan. Att folk överhuvudtaget känner så här säger en hel del om klyvningen mellan stad och land. Folk på landet har alltså blivit vana att bli missgynnade.  Det finns alltså folk som hellre tar det säkra före det osäkra och nöjer sig med en dålig lösning för att de upplever att det finns ett hot om att det inte ska bli något alls. Så ska det helt enkelt inte behöva vara. Det vore förstås fruktansvärt om det inte blev någon skola, men att den oron ens ska finnas med i ekvationen talar sitt tydliga språk. Landsbygden är nedtryckt och våra behov tillåts i bästa fall komma i andra eller tredje hand, men bara om det finns några pengar kvar efter alla projekt inne i stan förstås…

Oavsett varför S-föreningen är beredda att acceptera en betydligt sämre lösning än vad stadsborna någonsin skulle erbjudas så är deras agerande i förlängningen skadligt för bygdens utveckling. Utger man sig för att representera landsbygden och säger sig arbeta för tillväxt och utveckling kan man helt enkelt inte vika ner sig så här. Att vi på landsbygden blir styvmoderligt behandlad av ”stadspolitiker” är ju illa nog men att ”våra egna” lokala företrädare säljer ut landsbygden på det här sättet är ett direkt hot mot bygdens framtida möjligheter till utveckling. Att S-föreningen dessutom öppet väljer att ta strid med den starka föräldragruppen och folkinitiativet, som arbetade för en långsiktig och hållbar lösning, visar tydligt att de överhuvudtaget inte bryr sig om vad de människor de säger sig representera faktiskt vill.

Det är snart val och då är det läge att verkligen fundera ett extra varv kring vilken typ av representanter vi i framtiden vill ska företräda oss här ute på landsbygden. Både politiskt men även i andra sammanhang. För hotet mot landsbygden finns uppenbarligen även mitt i bland oss…

Ledarproblem

Av , , 1 kommentar 57

Satt mig ner och började fundera så smått på nästa veckas ledare i Västerbottningen. Då slog det mig att jag helt glömt bort att lägga ut ledaren från vecka 7 och jag har läst på Facebook att det som inte finns på sociala medier det har aldrig hänt. Så för att vara på den säkra sidan kommer ledaren här. Hoppas att den är läsbar trots att den passerat bäst före datum. Nästa problem blir bara att komma igång med skrivandet inför nästa vecka…

Tvärålund visar att allt är möjligt (Västerbottningen v.7)

Förra veckan meddelades att skogsmaskintillverkaren Komatsu Forest flyttar sin verkstads- och serviceverksamhet från Umeå till Tvärålund. Att företag etablerar sig på landsbygden är i sig inget ovanligt. Vi hittar dock främst enmansföretag och företag med låg omsättning på landsbygden. Tvärålund är inget undantag på den punkten, förrän nu vill säga. Att en storindustri av Komatsus kaliber flyttar verksamhet ut på vischan får nog både en och annan att höja på ögonbrynen. Vad håller de på med? Är det verkligen genomtänkt med tanke på de utmaningar som finns på landsbygden? Några saker som kan sätta käppar i hjulen är förstås avstånden och den där rackarns glesheten. Begränsad tillgänglighet till kunder och bristande tillgång till kompetent arbetskraft brukar också ställa till det för företagen.

Så varför väljer de då att flytta till Tvärålund? Officiellt säger företagsledningen att man vill komma närmare sina kunder som finns i trakterna kring Vindeln, Vännäs och Bjurholm så det är väl en del av förklaringen. Men de har kunder på annat håll också så det är nog inte hela sanningen. I Umeå var kundunderlaget för skogsmaskinservice obefintligt så något problem med tillgänglighet till kunder får man förstås inte i och med flytten. Ökande avstånd är inte heller ett problem i det här fallet, visserligen blir det lite längre till fabriken i Umeå men samtidigt minskar avståndet till många av kunderna vilket uppenbarligen väger tyngre. Sedan har vi problemet med tillgång till kompetent arbetskraft och här hittar vi nog den enskilt viktigaste faktorn för flytten. För det faktum att flera av de anställda faktiskt bor just i Tvärålund är såklart helt avgörande här. Att Komatsu troligtvis får lägre hyreskostnad samt att stambanan råkar gå förbi byn har säkert också varit viktiga pusselbitar. Men även om allt detta kan tyckas tala för en flytt så hade det aldrig blivit verklighet utan den ideella byaföreningens fantastiska insatser och enorma arbete med att hitta lösningar och skapa möjligheter. Otroligt imponerande minst sagt!

Det är bara att ställa sig i kön av gratulanter, för Tvärålund förtjänar verkligen att hyllas. Men det är nog ändå Komatsu som i slutändan blir den största vinnaren. Förutom att komma närmare kunderna och få lägre driftskostnader så ger detta även andra positiva effekter. Genom att flytta verksamheten till landsbygden minskar de faktiskt risken att tappa kompetens till konkurrenter. Undersökningar visar att på landsbygden är personalen ofta mer lojal och känner en större samhörighet med företaget vilket förstås gör underverk för kompetensförsörjningen och hjälper till att säkra företagets allra viktigaste resurs.

Så ett stort grattis även till Komatsu som förstått att landsbygden faktiskt är lite bättre och att Umeå ligger alldeles på tok för avsides.

/Robert Axebro

IMG_0110

Gehör för landsbygdsförslag

Av , , 3 kommentarer 58

Min kommunpolitiska debut gjorde jag i januari i år när jag som nybliven ersättare deltog på Fritidsnämndens möte. I dag är det återigen dags för möte med Fritidsnämnden och det är verkligen glädjande att se att det förslag jag framförde vid förra mötet nu finns med i Fritidsnämndens förslag till yttrande angående ”Program för hållbar landsbygdsutveckling i Umeå kommun”. Extra roligt är det dessutom att förslaget föll i god jord hos alla partiernas representanter i nämnden.

Mitt förslag handlade i korthet om hur kommunen på ett enkelt och förhållandevis billigt sätt skulle kunna möjliggöra och skapa förutsättningar för ett rikt och aktivt föreningsliv även utanför centrala Umeå. Så här lyder ett utdrag av den notering som gjorts i förslaget till beslut utifrån förslaget:

”I samband med planerade renoveringar av skollokaler och mindre skolidrottshallar eller vid nyproduktion av desamma bör det skapas ekonomiska förutsättningar att etablera fullstora idrottshallar (s.k. 40/20-hallar). Med fullstora hallar ökar nyttjandemöjligheterna för skolverksamheterna och uthyrningsverksamheten till föreningslivet och allmänhet under kvällar och helger.”

Sedan är det förstås en helt annan fråga om detta verkligen kommer att innebära något i praktiken. Hur det än blir med den saken så känns det förhoppningsfullt med politiker som faktiskt är förnuftiga och inte har partiskygglapparna nedfällda hela tiden.

Vem vet det kanske finns lite hopp om ett förnuftigt styre i Umeå trots allt…

Lärt mig läxan av S…

Av , , 8 kommentarer 73

Den 31 augusti 2017 upplyste jag här i bloggen i all enkelhet om att det började närma sig sista dag för att inkomma med synpunkter på planförslaget gällande den planerade skolan i Bullmark.

Detta fruktansvärda tilltag ansågs av vissa Socialdemokrater vara ren och skär uppvigling och det ledde till en rad arga debattartiklar och märklig S-propaganda i brevlådorna här i bygden. Jag tycker ju själv att jag är rätt bra på att lära mig nya saker så därför ska jag naturligtvis inte göra samma misstag igen…

Detaljplanen för den nya F-3 skolan i Bullmark antogs av en oenig byggnadsnämnd den 14 februari i år (C, Kd och V reserverade sig mot beslutet). I samband med detta så damp det ner ytterligare S-propaganda i brevlådorna här ute i byarna. Läser man lite mellan raderna så är kontentan att S-föreningen skuldbelägger alla som ens funderar på att utnyttja sin demokratiska rättighet att överklaga detaljplanen. Jag har ju lärt mig min läxa så jag lägger förstås ingen värdering i detta…

Jag vill ju på inget sätt förarga någon så därför tänker jag definitivt inte upplysa aktuella sakägare om att de har möjlighet att överklaga detaljplanen i enlighet med den besvärshänvisning de borde ha fått sig tillsänd. Jag kommer inte heller att upplysa sakägarna om att de i vissa fall även i ett senare skede kan ha möjlighet att kräva att ett eventuellt negativt beslut ska överprövas.

Det enda jag tänker upplysa om är följande:

Umeås ledande socialdemokrater och den lokala S-föreningen vill verkligen inte att detaljplanen ska överklagas, för de verkar vara helt nöjda med alla beslut som fattats och hur hela processen hanterats.

Vad detta kan bero på är det upp till var och en att fundera över. Det torde dock inte vara någon större hemlighet att jag och många många andra rakt igenom denna gravt misskötta process har förordat en mer hållbar och långsiktig lösning. Men det här har vi ju harvat på med ända sedan början av 2016 så det behöver vi kanske inte orda mer om idag. För att skolfrågan i Bullmark är ett politiskt haveri utöver det vanliga inser nog de allra flesta oavsett partitillhörighet.

Sa jag förresten att S verkligen skulle uppskatta om vi nu la locket på den här frågan en gång för alla…

Söndagsnöje och förnyelse i stadshuset

Av , , 3 kommentarer 66

Spenderade gårdagskvällen tillsammans med Tavelsjöcentern som hade årsmöte. Jag hade den stora äran att vara inbjuden för att prata om – Tillväxt och förnyelse på landsbygden. Kan man tänka sig ett bättre söndagsnöje.

Jag ska inte tråka ut er med ett långt referat från min presentation. Något som torde ha varit väldigt uppenbart är dock att min syn på vad som är viktigt för att skapa tillväxt på landsbygden skiljer sig monumentalt från den bild Hans Lindberg förmedlar. Så i korthet kan ni kika på citatet här nedan från Hans Lindbergs blogg (23/2) för då vet ni i alla fall vad jag inte har sagt…

Ett starkare Umeå är också nödvändigt för att vi ska ha en levande landsbygd. Det är där städer mår bra som landsbygden frodas. Utan starka städer saknas förutsättningar för landsbygdsutveckling.”

Lindbergs landsbygdsfientliga uttalande visar tydligt att han inte har den blekaste aning vad han pratar om. Ska man dra saken till sin spets så är nog faktiskt ett helt omvänt resonemang aning mer korrekt – Utan starka landsbygder saknas förutsättningar för stadsutveckling. Men om vi lämnar skyttegravarna för ett ögonblick och ser på detta med något nyktrare ögon så inser nog de allra flesta att städerna behöver landsbygden precis lika mycket som landsbygden behöver städerna. Men tyvärr har vissa förtvivlat svårt att inse detta.

Vad gäller förnyelse så är därför det allra viktigaste, inte bara för landsbygden utan för hela Umeå, att vi får en rejäl förändring i stadshuset efter valet.