…och ber om att slippa landsbygden för en stund!

Hans Lindberg skrev igår i sin blogg att han blivit kontaktad av personer som känner sig angripna och hotade av tiggare. Så kan vi ju förstås inte ha det och precis som Hans så klokt säger så ska Umeå Centrum självklart vara en trygg plats för alla!

Hans säger vidare att han aktualiserat detta problem flera gånger genom brottsförebyggande rådet. Kan det vara så att det här är en fråga som Hans brinner lite extra för? Hans säger också att tiggeri inte är olagligt men man får ju naturligtvis inte vara dumma med varandra för det är ju inte tillåtet. Som slutkläm konstaterar han att vi alla är lika inför lagen och att i Umeå ska alla kunna känna sig trygga.

Så vad handlar då hans blogginlägg egentligen om?

Till att börja med så tycker jag att det är fantastiskt bra att Hans verkar intressera sig för en aktuell samhällsfråga. Han sträcker här ut hela handen och halva armen för att han vill rätta till något som han upplever vara ett problem. Frågan som jag ställer mig är om det möjligen finns några bakomliggande orsaker. Det kan kanske vara så att jag blivit lite misstänksam mot allt som kommer från det där hållet. Så om jag tordes drista mig till att gissa varför Hans lyfter just denna fråga så kanske det skulle se ut enligt nedan, men jag kan ju förstås ha fel också:

• Tiggerifrågan uppmärksammas rätt så mycket i media och han vill nog väldigt gärna använda detta för att skifta fokus från skol- och landsbygdsfrågan där han just nu genomlider en förtroendekris och dessutom tappar väljare.
• Sedan är det nog så att hur denna fråga än kommer att fortlöpa så kommer det inte att innebära några våldsamma kostnader eftersom problemet trots allt är relativt begränsat.
• Detta är alltså en ekonomiskt ofarlig fråga för honom.

För att sätta allting i ett annat perspektiv kan vi lyfta en annan fråga som handlar om trygghet och att vi alla borde vara lika inför lagen:

Till att börja med så är det ganska intressant det här med att Hans blivit kontaktad av människor som känner sig hotade och angripna och därför inte känner sig trygga. Samma sak gäller faktiskt även frågan om skolnedläggningarna i Bullmark och Botsmark, även här har han blivit kontaktad av människor som känner sig angripna och hotade. Men det här är en helt annan typ av hot. Hotet är dock minst lika påtagligt för de som är drabbade. Det här handlar alltså om människor som upplever att själva grunden för deras trygghet tas ifrån dem på ett felaktigt och odemokratiskt sätt. Men vi har förstås en stor skillnad här, för i detta fall så är Hans själv på angriparnas sida och denna fråga rör ju trots allt endast tryggheten på landsbygden och inte i den fina staden, så hur noga kan det egentligen vara…

Det här med att vara lika inför lagen tycker jag dessutom att han kanske bör tona ner något. För t.ex. vad gäller skolfrågan på landsbygden så är det nog inte helt självklart att Hans och hans partikamrater håller sig längs den smala vägen. Att missbruka sin maktställning gentemot medborgarna på det sätt som nu sker t.ex. när kommunens jurister försöker förvrida sanningen för att lura både Förvaltningsrätten och oss medborgare i en viktig kommunal angelägenhet rimmar väldigt illa med det högtravande talet om likhet inför lagen. Att detta även går stick i stäv med de riktlinjer och direktiv som finns på riksplanet gör inte det hela ett dugg bättre. Hela Umeås landsbygd lever just nu under ett allvarligt hot från Umeås aggressiva politiska ledning.

Att vår käre Hans Lindberg försöker smita undan från trycket som finns i skol- och landsbygdsfrågan genom att lura iväg medier och väljare i en annan riktning är väl i och för sig förståeligt. För hur de än går i den viktiga landsbygdsfrågan så kommer Hans och hans gelikar att stå där som förlorare i slutändan. Antingen så förlorar Hans sin prestigekamp och blir tvungen att ordna skolor till barnen eller också lägger han ner några skolor men förlorar en väldans massa väljare och klyftan i partiet består. Så han måste nog snart välja vad som väger tyngst, den personliga prestigen eller de förlorade väljarna.