Något som bara inte får hända har ändå hänt!

Den ansvarige för publicering av inlägg här på bloggen råkade av misstag publicera ett underlag som endast var avsett som arbetsmaterial. Vi har ju den senaste tiden fått lära oss av politiker och tjänstemän att arbetsmaterial är något som helst ska gömmas bort så att det aldrig någonsin kommer upp till ytan för allmänt beskådande. Så jag ber er därför att glömma mitt inlägg från igår där Hans kliver i hundskit. Jag tackar er för ert samarbete och ber återigen så mycket om ursäkt! För övrigt så har klantarslet ifråga som gjorde detta fatala misstag nu fått lämna sitt uppdrag här på bloggen och han kommer enligt egen utsago istället att söka sig till en post i Umeås politiska ledning. För som han själv säger: ”Där verkar det inte vara så noga vilka underlag man använder, så det passar nog perfekt för en glidare som mig”

Det inlägg som den nu blivande politikern egentligen skulle ha publicerat var följande:

Hans Lindberg ger oss framtidstro och trygghet…

Kommunalrådet Hans Lindberg har de senaste dagarna i sin blogg uttryckt att han från och med nu vill agera snabbt på missförhållanden i samhället. När jag läser detta så blir jag alldeles varm invärtes och en jublande lyckokänsla sprider sig i hela min kropp. Äntligen ska Hans ordna upp alla de orättvisor han varit med om att skapa i de kommunala verksamheterna. För visst tänker han agera snabbt för att han nu har insett vidden av missförhållandena inom skola, vård och omsorg? Han har alltså slutligen förstått att dessa områden är gravt misskötta och att det behövs en helt ny politisk styr- och fördelningsmodell och detta omedelbart. Så även om ledningarna varit långa har i alla fall poletten trillat ner till sist. Det krävs faktiskt en stor ledare för att erkänna sina misstag. Det finns nog hopp för hela Umeå trots allt!

För inte kan det väl vara så att jag har fått allting om bakfoten ännu en gång? Fast å andra sidan vore det ju typiskt mig att återigen helt missa poängen…

Hans den gode mannen… 

Så här kan det se ut när Hans är ute och spatserar i Umeås nu så trygga Centrum. När han nu varit så duktig och agerat snabbt för att rätta till ett missförhållande i sin fina stad känner han sig som en riktigt god man. Fast inte en av alla dessa gode män som stjäl pengar av försvarslösa människor, nej absolut inte en sådan för de ska ju förstås sitta i fängelse. Att stjäla pengar från försvarslösa människor är inget som Hans ägnar sig åt! För han har ju alldeles för fullt upp med att försnilla de skattepengar som borde gå till de försvarslösa barnens skolor och till andra grundläggande samhällsfunktioner. Just precis den typen av god man är vår käre Hans som nu helt plötsligt är så angelägen att agera snabbt i ”viktiga” samhällsfrågor. För skitfrågor som rör landsbygden det befattar han sig naturligtvis inte med…