Vissa av er kanske redan sett i Folkbladet att jag nu kommit ut ur garderoben med min läggning – Javisst är jag Centerpartist…

Jag vill dock passa på att utveckla och förtydliga vissa saker gällande bloggande, politiskt engagemang och lite annat. Så därför lägger jag ut detta blogginlägg som ett komplement till artikeln i Folkbladet. Har ni inte redan läst den så hittar ni den här: Kritisk Umeåbloggare tar steget in i politiken.

Granskandet av Umeås politiska ledning och bloggandet om skol- och landsbygdsfrågor har tagit enormt mycket tid i anspråk och jag har insett att det inte i längden är hållbart att ägna all ledig tid till detta. Hälsan, familjen och det normala livet måste alltid prioriteras först, därefter kan tid läggas till annat. Situationen fram till semestern var milt sagt intensiv och jag sov sällan mer än 3-4 timmar per natt, vilket efter ett tag blir aningen tärande. För att detta skall fungera framöver måste jag såldes dra ner på nattbloggandet. Jag fick också en smått osannolik uppbackning av familjen och kunde i stort sett fokusera enbart på research, granskning och skrivande från det att jag klev innanför dörren hemma. Även detta fungerar under en begränsad tid, men också här måste jag ta tillbaks en hel del tid. Detta till trots så är jag absolut inte beredd att bara släppa det här utan vidare så jag kommer självklart att fortsätta granskningen och bloggandet, dock så kommer jag att dra ner radikalt på frekvensen och omfattningen. Som en av mina kloka kusiner formulerade det hela: Nu är det slut på 100-metersloppet – nu handlar det om långdistanslöpning…

Under resans gång har det också blivit uppenbart att mina åsikter och det sätt som jag framfört dessa på har varit väldigt obekväma för en del och då inte enbart de direkt berörda. Det finns nog en och annan därute som gärna skulle se att jag slutade framföra min sanning angående Umeås bedrövliga politiska ledarskap. Från flera håll har det också kommit sådana signaler, en del har varit väldigt tydliga och högljudda andra har varit mer subtila. Detta manar till en hel del eftertanke – Vi har i Sverige laglig rätt att uttrycka våra åsikter men ändå är det inte riktigt accepterat i vissa kretsar! Hur står det egentligen till med åsikts- och yttrandefriheten i Umeå? Är det bara tillåtet att utrycka en åsikt som delas av den styrande eliten och deras anhängare? Det som dock vägt upp allt detta är det massiva stöd som ni andra där ute gett mig, oftast har inte ens partifärger spelat någon roll, eftersom vi alla i slutändan kämpat för samma sak – Ett rättvisare Umeå!

Det är nog lätt hänt att man backar och ge upp när ”rätt” personer på olika sätt upplyser en om att de inte tycker att det man håller på med är så bra… Men de som känner mig sedan tidigare har säkert noterat att ett sådant här beteende bara eldar upp den här tjurskallen ytterligare. Så det här med att backa av har aldrig riktigt varit ett alternativ för mig i det här fallet. Utöver att fortsätta som vanligt med bloggande, fast i lightversion, så kommer jag, som ni nu redan vet, därför även att engagera mig på ytterligare ett plan för att försöka belysa och kanske rent av kunna göra något åt problemen. Ifall ni mot förmodan missat vad jag anser vara problemet så kan ni kika igenom mina 158 tidigare inlägg så klarnar det nog en aning…

Så jag har med andra ord för avsikt att engagera mig politiskt, nu har jag inga illusioner om att jag kan förändra världen, men får jag möjlighet att emellanåt framföra några obekväma sanningar på ytterligare en spelplan så är jag nog ganska nöjd…  Det mest logiska hade självklart varit att bli medlem i Socialdemokraterna, för det är trots allt där de största problemen finns här i Umeå. Maktfullkomligheten och pampfasonerna i S-toppen är ett direkt hot mot demokratin här i krokarna. Mitt problem är dock att jag inte delar deras värderingar så det var aldrig aktuellt. Det verkar för övrigt som att Umeås S-ledning själv har vissa problem gällande att dela de socialdemokratiska värderingarna…

I ärlighetens namn så fanns det bara ett alternativ, självklart så valde jag att bli medlem i Centerpartiet. Mina sympatier låg hos dem redan innan Umeås politiska ledning beslutade sig för att kväva byaskolorna och hela Umeås landsbygd. Efter att ha följt lokalpolitiken väldigt noggrant den sista tiden så är jag stärkt i min övertygelse att Centern är det parti som verkligen både med ord och handling arbetar för ett Umeå där både stad och landsbygd tillåts leva. Min avsikt är att vara en aktiv medlem och redan nästa vecka får jag min första politiska duvning i opinionsbildning, när jag påbörjar steg 1 i Centerpartiets nya utbildningssatsning.

Jag har alltså helt sonika ställt mig till Centerpartiets förfogande och jag hoppas verkligen att jag skall kunna vara till någon nytta i deras arbete och att de skall uppskatta mitt engagemang. Vad detta innebär rent konkret har jag ingen aning om, jag kliver på det här tåget helt förutsättningslöst. Dock så hoppas jag kunna bidra till att ytterligare lyfta fram den allt mer aktuella landsbygdsfrågan. Som boende på Umeås landsbygd så vill jag gärna göra det jag kan för att alla våra byar skall få rättvisa förutsättningar för att fortsätta leva. I min enfald så tror jag att det är viktigt för hela Umeå.

Specifikt för skolfrågan så fortsätter jag sjävklart också att arbeta med detta tillsammans med de övriga eldsjälarna ute i byarna. Här har vi precis kört igång en bred kampanj med namninsamling gällande folkinitiativet för folkomröstning. Så se till att skriva på om ni inte redan gjort det…

Ni hittar oss bl.a. på stan, på olika evenemang, på Facebook och på www.skolfragan.se