Idag var det åter full fart med namninsamling i centrala stan under lunchen!

Representanter för föräldragruppen, Centerpartiet och Arbetarpartiet gjorde gemensam sak och samlade in namn till folkinitiativet för skolorna på Umeås landsbygd. Det var en mycket lyckad tillställning där det blev väldigt uppenbart att den senaste tidens avslöjanden i media kring hur illa skolfrågan hanterats verkligen har haft genomslagskraft. Väldigt många som vi träffar är, med rätta, rejält upprörda över hur saker och ting skötts. Många frågar sig om ”dom” (politikerna) verkligen tror att de ska komma undan med dessa lögner! Det enda svar vi har kunnat ge är att det faktiskt verkar så…

Jag hade själv förmånen att få två särskilt intressanta möten idag. Det första var med Krister Olsson, Balticgruppen, som trots sedvanlig lunchstress tog sig tid att byta några ord med mig. Krister ville inte skriva på namninsamlingen men han sade att han respekterar det arbete vi lägger ner för att rädda skolorna och vår bygd. Jag föreslog dessutom att vi skulle sätta oss ner en stund och skissa på en lösning där vi tillsammans med Balticgruppen löser skolfrågan i Bullmark genom att helt enkelt bygga en ny skola. Men som sagt så var Krister en aning stressad så vi får nog sätta oss ner vid ett senare tillfälle och färdigställa dessa planer. Mitt intryck var dock att Krister helt klart var positivt inställd till detta koncept…

Nästa möte var med självaste Hans Lindberg och på frågan om han ville dra sitt strå till stacken och rädda våra byaskolor genom att skriva på folkinitiativet så fick jag en något blandad respons. Hans föreföll vara väldigt stressad och låtsades febrilt prata i telefon, så vi nådde aldrig riktigt den punkt när han greppade pennan och satte en kråka på vår lista. Säkerligen så kommer han att skriva på nästa gång vi ses, när han inte är fullt så stressad. För han är ju faktiskt allas vår hövding och det borde väl betyda att han månar lika mycket om oss på landsbygden…

Den stiliga damen vid Hans Lindbergs sida såg dock verkligen ut att sympatisera med oss fullt ut! För hon blev så omåttligt glad att se mig att hon i det närmaste började skratta av ren och oförställd glädje! Troligtvis var hon så där innerligt bubblande glad för att hon vet hur viktigt det är att ställa upp för sina medmänniskor, även om de bor på landet…

Tack för idag!

Hans och Krister då ses vi väl nästa tisdag, samma tid och samma plats. Var dock lite försiktiga så ni inte ramlar ner i den stora gropen som en gång i tiden kallades rådhustorget…