I går publicerade jag ett inlägg som berörde artikelserien i VK som handlar om bolagiseringen i Umeå, dessutom vävde jag in det relaterade ämnet där Peder Westerberg felaktigt anklagar ”någon, men ingen specifik” i UKF’s styrelse för att läcka uppgifter till media!

Vad gäller artiklarna om bolagisering så använde jag mig av ett Facebook-inlägg skrivet av Thomas Hartman som referens till mina egna tankar kring det hela. Vilket jag tyckte passade ganska bra i sammanhanget eftersom vi trots allt emellanåt spelar på olika planhalvor vad gäller våra åsikter. Dessutom tyckte jag också att han i det här specifika fallet sköt bredvid målet i sitt resonemang, när han i mitt tycke förstorade upp den aktuella rubrikens betydelse i stället för att se till vad som verkligen skrevs i artikeln samt dess aktuella kontext.

Den replik som Thomas Hartman gav på mitt inlägg (på sin facebooksida) var i vanlig ordning väldigt genomtänkt och han fördjupar sitt resonemang utifrån sin initiala ståndpunkt, vilket är ett mycket trevligt sätt att föra debatt. Många av oss noviser och övriga låtsasdebattörer här på VK-bloggen har definitivt en hel del att lära på den punkten.

Vad gäller de övergripande dragen i repliken där Thomas beskriver journalistikens och VK’s roll i den lokala samhällsdebatten så är vi helt överens men det finns trots allt ett par saker jag vill bemöta.

Först och främst så tror jag Thomas missförstått mig en aning. Han skriver inledningsvis att jag tycker att han gör fel som kritiserar VK. Jag kan nog möjligtvis ha varit lite otydlig, men ni som känner mig eller har följt mina inlägg ett tag vet att jag definitivt tycker att kritik är en viktig komponent i samhällsdebatten, så länge den är befogad förstås. Så jag tycker absolut att det är OK om Thomas Hartman väljer att kritisera VK, däremot så är vi just i det här fallet inte riktigt överens om det var befogat eller inte. Det som står utom allt tvivel är dock att vissa andra VK-kritiker sedan länge tappat all trovärdighet.

På vissa grundläggande punkter skiljer sig våra åsikter dock ganska rejält vilket jag illustrerar med följande citat som jag tagit ur Thomas replik:

”Och läsarna fick än en gång med sig en diffus känsla att kommunledningen ägnar sig åt fulspel.”

Här blir skillnaden i vår grundsyn på problemet som tydligast. Thomas är av den åsikten att kommunledningen är ett rekorderligt gäng som sköter kommunen enligt regelboken. Jag däremot, som ni säkert vet vid det här laget, är av en helt annan åsikt. Så just eftersom jag anser att det pågår en hel massa ”fulspel” i kommunledningen så kommer jag såklart att värdera innehållet i artikeln helt annorlunda än Thomas. I min värld så är det ju dessutom självklart att det är jag som har rätt, eventuellt kan Thomas ha en marginellt avvikande uppfattning kring detta, vad vet jag 😉

Thomas säger sedan så här:

”Fortsätter dramat spelas på samma sätt utan att det finns skäl för det så kommer den seriösa journalistiken lyckas med att underminera sin egen trovärdighet.”

Om man tror att VK har en dold agenda eller att de endast jagar ”klick” genom att försöka lura in läsarna med en rubrik som inte avspeglar innehållet, så kan det kanske finnas risk för detta. Just vad gäller VK och denna specifika artikel så ser jag dock personligen inga större risker för att så skulle vara fallet. Men här beror våra meningsskiljaktigheter mer på den syn vi har på VK. Är de objektiva eller försöker de påverka oss läsare, själv satsar jag min veckopeng på att de är objektiva…

Jag rekommenderar er alla att klicka in er på Thomas Hartmans Facebook, den är offentlig, och följa den bitvis riktigt givande debatten som förs kring artikeln om ”smygbolagiseringen”. Ett antal lokala ”storheter” har delat med sig av sin syn på denna fråga, bl.a. VK’s ansvarige utgivare Ingvar Näslund. Helt klart värt ett besök.

https://www.facebook.com/hartmanthomas

 

Här nedan klistrar jag in Thomas replik på mitt blogginlägg från igår. (hoppas du inte misstycker Thomas)

”Allmän reflektion och varning för långt inlägg. Robert Axebro som är en högprofilerad och skicklig bloggare (som jag visserligen inte håller med i allt han publicerar men trots detta verkligen respekterar) menar att jag gör fel som kritiserar VK. Att det är så att jag missförstått deras publicering. Så kan det naturligtvis vara.

Låt mig bara vara tydlig innan jag kommenterar detta. 

Min principiella inställning är att granskande journalistik är av avgörande betydelse för en orts överlevnad och utveckling. Jag menar att VK gör rätt som satsar energi och resurser på sådan journalistik. Jag tror nämligen att en del av VK:s potential ligger där. Människor vill läsa bra granskande journalistik och är beredda att betala för det. När den journalistiken dör ut är vi illa ute, precis som vi är illa ute när debatten dör på en ort. 

Men samtidigt som granskande journalistik är angeläget och centralt är det fullt möjligt och nödvändigt att vara kritisk som läsare. Det går att ha båda ståndpunkterna samtidigt.

Och i detta fall är det å ena sidan viktigt att Umeå kommun granskas. Denna granskning är nödvändig. Samtidigt är det viktigt att det görs seriöst. 

Att i artikeln som jag refererar till ovan tala om att det finns olika åsikter om kommunala bolag är bra eller ej och sedan låta båda sidor få presentera sina bästa argument är en sak men att i rubriken tala om ”smygbolagisering” trots att beslut om bolag tas öppet i kommunens högsta beslutande organ är en tråkig journalistik som bidrar till ett demokratiförakt. 

Då kan en annan mediapersonlighet nämligen den förträfflige Tomas Izaias Englund mena att jag överdriver detta problem denna gång. Att jag kan bättre. Och så kanske man kan se det. Självfallet kommer jag att fortsätta lyfta mediakritik och då antagligen hitta starkare exempel.

Samtidigt är det oroande med dessa rubriker som ingen tycks ta ansvar för som får agera klickbeten när tidningen gör sina pengar. Då krävs hårdare vinklingar. Då krävs att människor reagerar, helst att de blir känslomässigt engagerade. 

Att sätta rubriken ”olika åsikter råder om kommunala bolag” lockar helt enkelt inte lika mycket klick som ”smygbolagisering av Umeå kommun”. 

Det senare tar med läsaren in i sagans klassiska triangel där vi har offret som i detta fall antagligen är medborgaren som blir lurad på något sätt. Där finns hjälten (allt oftare journalisten som avslöjar orättfärdigheten) samt skurken som är kommunledningen. Denna gång lyckas inte VK leda smygbolagiseringen i bevis. Men det kanske kommer någon gång. Oklart när.

Och så ser mediautvecklingen ut. Och läsarna fick än en gång med sig en diffus känsla att kommunledningen ägnar sig åt fulspel. Som tidningen kan jobba vidare med i fler artiklar på liknande tema.

Fortsätter dramat spelas på samma sätt utan att det finns skäl för det så kommer den seriösa journalistiken lyckas med att underminera sin egen trovärdighet. 

Priset får demokratin betala. 

Där ligger min oro. Rätt eller fel.”