Förtalad av en S-företrädare…

Av , , 6 kommentarer 82

Det har idag kommit till min kännedom att Gravmark-Bullmark S-förenings ”starke man” och tillika ordförande i Umeås bygderåd har suttit och ringt runt till ett antal Centerpartister med ett enda syfte – Han vill försöka hindra mig från att arbeta politiskt genom att bedriva en ren förtalskampanj.

Bullmarks självutnämnde hövding tycker uppenbarligen att det är en fantastiskt bra idé att ringa runt och baktala mig hos mina partivänner i Centerpartiet. Hans syfte verkar helt enkelt vara att övertyga alla och envar om vilken fruktansvärd människa den där otäcka Robert Axebro är. ”Vad har ni tänkt göra med den där Axebro, inte kan ni väl låta honom vara med i Centern…”

Jag vet inte vad ni säger men för mig känns det hela väldigt märkligt. Kan det här vara riktigt normalt? Denna ryggradslösa feghet är för mig helt obegriplig. Jag har under det senaste året uttryckt en mängd åsikter om vad jag anser om diverse politiska beslut och hur vissa saker hanteras i Umeå kommun. Jag har hela tiden stått bakom allting med mitt eget namn oavsett om jag bloggat skrivit insändare eller debattartiklar. Dessutom har jag varit väldigt rak och tydlig med vad jag står för, det kan inte råda någon tvekan om vad jag tycker är viktigt. Så utifrån hur jag agerat så finns det i min värld ett flertal olika alternativ till hur alla som inte håller med om mina åsikter hade kunnat bemöta mina ståndpunkter.

Inget av dessa alternativ innefattar dock att i lönndom sitta och ringa runt till en massa människor för att snacka skit och försöka baktala mig för att försöka hindra mig från att kliva in i politiken. Det är helt okej att kritisera mina åsikter och ståndpunkter precis hur hårt som helst, men gör det då med lite ryggrad. Jag har väldigt svårt att respektera människor som beter sig på det här viset. Det väcker dessutom en hel rad med frågor gällande värdegrunden och människosynen hos den som beter sig så här.

Kan det vara så att när argumenten tryter är det enklare att försöka hugga någon i ryggen? För lyckas det så behövs ju inga argument… Det här med öppenhet verkar var ett främmande begrepp för vissa. Näee, det här var höjden av feghet, riktigt patetiskt faktiskt.

Är det verkligen så farligt det jag gör? Varför vill någon hindra mig från att framföra mina åsikter kring den allt annat än förtroendeingivande politiska verklighet vi fått bevittna på sistone? Vad är det ni är rädda ska hända om jag fortsätter? Har jag förstört något för våra barn eller har jag raserat framtiden för hela bygden? Själv så är jag så dum att jag snarast tror jag åstadkommit motsatsen! Det enda som möjligtvis skadats under min framfart är nog egot hos några enstaka ledande socialdemokrater och så S-föreningen förstås…

För jag har svårt att förstå hur så många kan få stora skälvan bara för att någon efterfrågar lite fakta, vettiga beslutsunderlag och vill att saker och ting skall skötas korrekt. Känner man sig hotad av detta så kan jag upplysningsvis meddela alla berörda att problemet inte ligger hos mig…

Jag hade nog kunnat vifta bort detta som ett isolerat misstag av någon stackare som uppenbarligen passerat sitt politiska ”bäst före datum” med råge. Men utifrån vad jag fått berättat för mig om denna mans historiska bravader här i krokarna så lutar jag nog mer åt att det är en ytterst medveten härskarstrategi. Därför väljer jag också att bemöta det hela med ett blogginlägg.

Men när Bullmarks ”starke man” nu ändå har kastat handsken så kanske jag senare under veckan också bemöter S-föreningens senaste nyhetsblad som damp ner i brevlådan för ett par veckor sedan. Det avslöjar faktiskt ganska mycket om deras syn på demokrati…

Avslutningsvis kan jag konstatera att han faktiskt med sitt agerande sagt betydligt mer om sina egna tillkortakommanden än om mina, som för övrigt ligger helt öppet för allmän beskådan på diverse sociala medier.

Nästa gång vi ses på byn, vilket vi ju faktiskt gör ett par gånger i veckan, så kan du ju alltid prova med att säga:

Hörru du Axebro jag håller faktiskt inte med dig om…  För jag anser…

Vad tror du Enar, skulle inte det kunna vara något? Själv skulle jag tycka att det vore otroligt givande, för jag har aldrig riktigt fått något grepp om vad ni egentligen grundar era ståndpunkter på…

6 kommentarer

Centern bryr sig ”längre”…

Av , , Bli först att kommentera 48

…väldigt mycket längre än många andra partier mäktar med!

Det känns bra att få vara del av ett politiskt parti vars värderingar inte förändras med ett ökande avstånd till stadshuset. Här nedan kan ni läsa en insändare från det senaste numret av Västerbottningen. Insändaren är skriven av två erfarna och väldigt förnuftiga Centerpartister. Kommentarer är överflödiga, kan väl möjligtvis nämna att det är 19 månader till nästa val och Centerns värderingar kan man lita på såväl över tid som avstånd…

IMG_1809

Bli först att kommentera

Smarta byar eller en ”dum” stad?

Av , , 4 kommentarer 59

Jag har fått den stora äran att delta i ett kluster av engagerade människor som alla brinner för samhällsutveckling. I sammanhanget får jag nog ses som en ”ungdomspraktikant” i denna respektabla konstellation av kloka herrar. Vi är bosatta runt om i Umeå kommuns ytterområden och tillsammans representerar vi en stor del av kommunen, såväl geografiskt som åsiktsmässigt. Såhär i inledningsskedet utmynnade vårt samarbete i en debattartikel vars syfte är att visa på alternativa möjligheter för hur vi kan få hela Umeå att växa. För vi är övertygade om att Umeås tillväxt begränsas kraftigt av kommunledningens fixering vid förtätning av centrala Umeå. Som motvikt till denna fixering lyfter vi här fram några ideér om hur vi bl.a. genom att ge Bostaden ett något förändrat uppdrag bättre kan nyttja de delar av Umeå som ligger utanför ”5-kilometersstaden”. Vi är övertygade om att ett smartare nyttjande av Umeås landsbygd skulle ge positiva effekter för hela Umeå.

Det pratas mycket om att Smart Cities är framtiden och det opponerar sig nog ingen emot. Men minst lika viktigt är att vi börjar prata om Smart Villages, för utnyttjar vi inte landsbygden på ett intelligent sätt så kan aldrig Umeå, som skriker efter snabbare tillväxt, bli en speciellt smart stad. Möjligtvis blir det trångt och det känns ju inte så speciellt smart, snarare dumt…

Ni hittar artikeln här: Nytt uppdrag för Bostaden löser Umeås bostadskris 

Skärmavbild 2017-02-03 kl. 22.02.20

Du kan också påverka Umeås framtid!

Som jag tidigare nämnt så pågår just nu ett samråd där tanken är att kommunen ska inhämta synpunkter från medborgarna gällande den nya översiktsplanen och utvecklingsprogrammet för landsbygden. Följande två samrådsträffar återstår:

13/2 kl 19.00 Bygdegården Tavelsjö

21/2 kl 19.00 Missionshuset Sörmjöle

Förutom dessa träffar så finns det även möjlighet att tycka till om förslaget via kommunens hemsida. Via nedanstående länk hittar ni ett webbformulär där ni kan skicka in era synpunkter, vilket jag starkt rekommenderar. Här kan ni också läsa mer om hur samrådet går till:

Ny översiktsplan Umeå.

4 kommentarer

Apropå konspirationer…

Av , , 7 kommentarer 54

Jag vill börja med att tacka den anonyma ”konspirationsteoretiker” som uppmärksammat mig på detta bevis för att det faktiskt existerar en konspiration i maktens korridorer…

Under fullmäktigedebatten blev Elisabet Forsell anklagad av Moa Brydsten för att ägna sig åt konspirationsteorier. Men av någon anledning är just den passagen bortklippt i webbsändningen…

Tur att man inte är det minsta misstänksam av sig, för då hade man ju kunnat misstänka att det rörde sig om en konspiration…

Från ca. 2h 40min in i den första delen kan ni börja lyssna. Fast ni kanske hellre fixar lite popcorn och klämmer bägge ”filmerna” från början till slut. Det passar ju perfekt för hela familjen efter fredagsmyset… ;-)

Kommunfullmäktige webbsändning

7 kommentarer

Konspirationsteorier och sanningssägare…

Av , , 8 kommentarer 74

Det händer emellanåt att människor i min omgivning väljer att kalla mig för sanningssägare och av någon anledning har det dessutom hänt lite oftare den senaste tiden…

Ordet sanningssägare har för mig en positiv betydelse, litegrand som frispråkig och uppriktig, men jag upplever dock att många som levererar detta omdöme snarast menar det som något negativt. Så för folk i allmänhet verkar en sanningssägare alltså vara en person som avviker från normen på ett obekvämt och icke önskvärt sätt.

Att sanningssägare används i negativ mening är faktiskt lite märkligt om man betänker att motsatsorden till sanningssägare är: Lögnare och lögnhals. Så med tanke på detta så känns det faktiskt rätt okej ändå…

Det finns nog en och annan som trott att min ”frispråkighet” skulle ställa till det för mig på ett eller annat sätt. Sanningen att säga så har det funnits ganska många situationer när jag i ett kortsiktigt perspektiv säkerligen skulle ha tjänat på att agera ”ja-sägare” istället för att säga vad jag egentligen anser. Att säga vad man tycker är av någon outgrundlig anledning inte alltid så populärt. Det verkar finnas en oskriven regel att man helst av allt ska leverera en lagom tillrättalagd åsikt – Helt enkelt något som känns mer bekvämt för mottagaren. Fast helst ska man ju bara hålla med förstås! För det vore ju tråkigt om någon skulle råka känna sig besvärad, vi är ju trots allt svenskar och lagom är ju alltid bäst, eller hur…

Det jag vill komma till är att jag upplever att det hos alltför många finns en obefogad rädsla att uttrycka sina åsikter – sin egen sanning. Många verkar oroa sig så mycket för vad andra ska tycka så att de nästan glömmer bort att faktiskt tycka något överhuvudtaget. När det gäller politik så anser jag att vi därför får ett dubbelbottnat problem. Dels så friserar politikerna sanningen en aning så att den inte ska upplevas alltför obekväm för medborgarna och dels så är vi medborgare generellt på tok för ”väluppfostrade” för att ifrågasätta vad de egentligen menar. Vi vill ju trots allt inte vara till besvär för det vore ju att bryta mot normen.

I förlängningen innebär det här att vi snällt sitter och lyssnar på de tomt ekande plattityder som matas ut av politiker som alltför sällan tvingas ta ställning och visa vad de själva egentligen tycker. Spinner vi vidare på detta så har det i Umeåpolitiken den senaste tiden pratats mycket om bristen på öppenhet och transparens. Har man följt debatten så är det nog lätt att tro att det bara handlar om att våra politiker och tjänstemän undanhåller och mörkar diverse handlingar och underlag som t.ex. konsultrapporter.

Det finns självklart ytterligare aspekter på öppenhet och transparens som är minst lika viktiga för att en demokrati ska fungera. Bland annat så utgör politikernas sätt att kommunicera med plattityder och ”icke-svar” ett minst lika stort hot mot öppenheten. För när politikerna ständigt slirar på sanningen och levererar sina inövade intetsägande floskler hur ska medborgarna då kunna värdera och förstå vad som egentligen händer? När det dessutom finns outtalade normer som innebär att de som ifrågasätter snarast ses som obekväma bråkstakar så ökar faktiskt politikernas chanser att ”komma undan” med nästan vad som helst.

Att anpassa sanningen så att den passar just för stunden är alltså ett effektivt sätt att minska transparensen. Men det skapar misstänksamhet och osäkerhet och någonstans finns det en bortre gräns för vad medborgarna accepterar.  När den gränsen väl nås börjar allt fler ifrågasätta vad de styrande politikerna egentligen håller på med och om då ”icke-svaren” fortsätter hagla så sjunker förtroendet ytterligare (om möjligt) och missnöjet växer lavinartat. Att då som vissa politiker gör att börja hojta om att allt bara är konspirationsteorier visar bara att de inte förstått grundproblemet. För problemet ligger definitivt inte hos dem som söker sanningen utan hos dem som med alla medel försöker hindra oss att ta del av den.

Så konspirationsteorier eller inte, vi vet nog alla vad som är pudelns kärna här… 

8 kommentarer