Det har idag kommit till min kännedom att Gravmark-Bullmark S-förenings ”starke man” och tillika ordförande i Umeås bygderåd har suttit och ringt runt till ett antal Centerpartister med ett enda syfte – Han vill försöka hindra mig från att arbeta politiskt genom att bedriva en ren förtalskampanj.

Bullmarks självutnämnde hövding tycker uppenbarligen att det är en fantastiskt bra idé att ringa runt och baktala mig hos mina partivänner i Centerpartiet. Hans syfte verkar helt enkelt vara att övertyga alla och envar om vilken fruktansvärd människa den där otäcka Robert Axebro är. ”Vad har ni tänkt göra med den där Axebro, inte kan ni väl låta honom vara med i Centern…”

Jag vet inte vad ni säger men för mig känns det hela väldigt märkligt. Kan det här vara riktigt normalt? Denna ryggradslösa feghet är för mig helt obegriplig. Jag har under det senaste året uttryckt en mängd åsikter om vad jag anser om diverse politiska beslut och hur vissa saker hanteras i Umeå kommun. Jag har hela tiden stått bakom allting med mitt eget namn oavsett om jag bloggat skrivit insändare eller debattartiklar. Dessutom har jag varit väldigt rak och tydlig med vad jag står för, det kan inte råda någon tvekan om vad jag tycker är viktigt. Så utifrån hur jag agerat så finns det i min värld ett flertal olika alternativ till hur alla som inte håller med om mina åsikter hade kunnat bemöta mina ståndpunkter.

Inget av dessa alternativ innefattar dock att i lönndom sitta och ringa runt till en massa människor för att snacka skit och försöka baktala mig för att försöka hindra mig från att kliva in i politiken. Det är helt okej att kritisera mina åsikter och ståndpunkter precis hur hårt som helst, men gör det då med lite ryggrad. Jag har väldigt svårt att respektera människor som beter sig på det här viset. Det väcker dessutom en hel rad med frågor gällande värdegrunden och människosynen hos den som beter sig så här.

Kan det vara så att när argumenten tryter är det enklare att försöka hugga någon i ryggen? För lyckas det så behövs ju inga argument… Det här med öppenhet verkar var ett främmande begrepp för vissa. Näee, det här var höjden av feghet, riktigt patetiskt faktiskt.

Är det verkligen så farligt det jag gör? Varför vill någon hindra mig från att framföra mina åsikter kring den allt annat än förtroendeingivande politiska verklighet vi fått bevittna på sistone? Vad är det ni är rädda ska hända om jag fortsätter? Har jag förstört något för våra barn eller har jag raserat framtiden för hela bygden? Själv så är jag så dum att jag snarast tror jag åstadkommit motsatsen! Det enda som möjligtvis skadats under min framfart är nog egot hos några enstaka ledande socialdemokrater och så S-föreningen förstås…

För jag har svårt att förstå hur så många kan få stora skälvan bara för att någon efterfrågar lite fakta, vettiga beslutsunderlag och vill att saker och ting skall skötas korrekt. Känner man sig hotad av detta så kan jag upplysningsvis meddela alla berörda att problemet inte ligger hos mig…

Jag hade nog kunnat vifta bort detta som ett isolerat misstag av någon stackare som uppenbarligen passerat sitt politiska ”bäst före datum” med råge. Men utifrån vad jag fått berättat för mig om denna mans historiska bravader här i krokarna så lutar jag nog mer åt att det är en ytterst medveten härskarstrategi. Därför väljer jag också att bemöta det hela med ett blogginlägg.

Men när Bullmarks ”starke man” nu ändå har kastat handsken så kanske jag senare under veckan också bemöter S-föreningens senaste nyhetsblad som damp ner i brevlådan för ett par veckor sedan. Det avslöjar faktiskt ganska mycket om deras syn på demokrati…

Avslutningsvis kan jag konstatera att han faktiskt med sitt agerande sagt betydligt mer om sina egna tillkortakommanden än om mina, som för övrigt ligger helt öppet för allmän beskådan på diverse sociala medier.

Nästa gång vi ses på byn, vilket vi ju faktiskt gör ett par gånger i veckan, så kan du ju alltid prova med att säga:

Hörru du Axebro jag håller faktiskt inte med dig om…  För jag anser…

Vad tror du Enar, skulle inte det kunna vara något? Själv skulle jag tycka att det vore otroligt givande, för jag har aldrig riktigt fått något grepp om vad ni egentligen grundar era ståndpunkter på…