Bröt arm med en VD idag!

Utkomsten av denna holmgång blev att jag efter stenhårda förhandlingar accepterade ett erbjudande om att bli en av ledarskribenterna för en av länets lokala tidningar. Nu är man ju inte direkt någon duvunge så jag sålde mig naturligtvis inte billigt. Efter timtal av förhandlingar så enades vi till slut…

Vd’n försökte inledningsvis köpa över mig med en kopp nybryggt kaffe men så lättlurad är ju inte ens jag, så jag försökte i det längsta spela ointresserad för att pressa fram ett bättre bud. Efter många turer erbjöds jag tack vare min grymma förhandlingsteknik en ”sign on bonus” som överträffar allt annat jag någonsin blivit erbjuden för liknande uppdrag. När jag slutligen lyckats mjuka upp Vd’n så sockrade han faktiskt kontraktet med en exklusiv keps med företagets namn på. På fullt allvar finns det någon som skulle kunna motstå något sådant? Så självklart skakade vi tass och kontraktet vann laga kraft.

När väl all formalia var avklarad och ”sign on bonusen” skulle utbetalas visade det sig att det aldrig funnits någon keps. Jag blev istället erbjuden en gammal frisbee och ett par sockar som plåster på såren. Men som sagt, lättlurad är jag ju inte, så jag krävde naturligtvis att jag skulle få behålla frisbeen även om de inte var nöjd med mina journalistiska alster. Katching, frisbeen är nu min oavsett hur jag presterar! Är jag kungen av förhandling eller???

Lite smolk i glädjebägaren blev det dock. När jag väl kom hem så insåg jag att jag råkat glömma att avtala in sockarna i kontraktet. Så vill det sig riktigt illa måste jag nog lämna tillbaks sockarna om jag misslyckas som ledarskribent. Nåja! Nu ska jag väl inte måla fan på väggen riktigt än, men min ”hit´n run” strategi sprack ju direkt, nu krävs det ju att jag faktiskt presterar… Men en sak ska ni ha väldigt klart för er, gillar Vd´n inte det jag skriver lämnar jag igen sockarna otvättade…

Om jag nu slutligen mot alla mina principer ska vara lite allvarlig för ett ögonblick så är jag faktiskt enormt hedrad över att bli tillfrågad om att på regelbunden basis skriva ledare i Västerbottningen. Jag hoppas verkligen att jag ska motsvara ledningens förväntningar och att läsarna kommer att uppskatta det jag skriver. För jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är en aning nervös, det är ju trots allt lite skillnad mot att skriva på sociala medier där jag själv dikterar villkoren för allt jag gör. Det här blir definitivt en rejäl utmaning. Min första ledare är för övrigt planerad till nästnästa torsdag (18/5), så nu sitter jag som på nålar och väntar på att få veta vilket ämne jag ska skriva om…

Är ni inte redan prenumeranter på Västerbottningen men ändå är lite sugna på att se om jag i slutändan får behålla sockarna så kan ni ju alltid fixa en prenumeration. Här nedan finns lite info om hur ni går till väga, så klicka på bilden så löser sig resten, det är ju dessutom nästan gratis…