Satt mig ner i måndagskväll och började skissa på en debattartikel bl.a. med anledning av S-ledningens senaste flerfrontsanfall. Tyckte inte att det fanns så mycket substans i deras ”angrepp” att det var befogat med en direkt replik, så jag bestämde mig istället för att bemöta dem lite grundligare på ett bredare plan. Måste säga att det gick riktigt bra och jag var nästan i mål.

Men… För det finns ju alltid minst ett men…

Mina tankar började dock vandra åt ett helt annat håll och helt plötsligt satt jag och skrev på något som kanske mest kan liknas vid en dagboksliknande krönika. Krönikan eller vad jag ska kalla den är i mångt och mycket sprungen ur samma tankebanor som debattartikeln men den landade på ett betydligt personligare plan. Så när som på en slutkläm är även krönikan färdig, men…

Som sagt finns det ju alltid minst ett men. I det här fallet var det frugan som sa:

”Men du! Har du tänkt på att vi är upptagna med annat i helgen och du ska ha skrivit klar din ledare till nästa veckas Västerbottningen till på måndag. Har du ens funderat på vad du ska skriva om, det börjar kanske vara dags…”

Men men…

Så nu sitter jag istället och funderar på vad jag ska skriva om i Västerbottningen. Lite extra inspiration skulle inte vara så dumt. Så ni får väldigt gärna fylla kommentarsfältet med förslag på intressanta ämnen som med fördel är kopplade till landsbygden.

Ingen brådis med tipsen, paniken slår troligtvis inte till förrän på fredagkväll…