Om man mot förmodan skulle råka bli riktigt förbannad så kan det ibland funka att använda det klassiska knepet att backa av och låta saken bero ett tag tills man lugnat ner sig. I vissa extremfall funkar det dock inget vidare…

Det har nu gått ett par veckor sedan Gravmark Bullmark Socialdemokratiska förenings senaste ”nyhetsblad” letade sig ner i brevlådan och jag har sedan dess försökt tillämpa ovanstående knep. Jag har väntat och väntat och väntat lite till, allt för att jag skulle lugna ner mig en smula. Men jag blir nog tvungen att inse att det aldrig kommer att hända. I det här fallet blev det snarast värre, så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen en gång för alla.

Att människor har olika åsikter är ju egentligen inget märkvärdigt, det är ju faktiskt precis som det ska vara. Så det är, hör och häpna, alltså helt normalt att det finns människor som inte har exakt samma åsikter som exempelvis företrädarna för den lokala S-föreningen. Men de verkar av någon anledning anse sig ha ensamrätt på åsikter så här uppstår förstås ett litet problem…

I mitt blogginlägg (Lärt mig läxan av S…) berörde jag lite ytligt den propaganda som Gravmark Bullmark Socialdemokratiska förening sprider bl.a. genom sitt nyhetsbrev. Både i det senaste men också i tidigare nyhetsbrev försöker de som sagt utöva påtryckningar på oss här ute i byarna så att ingen ska våga överklaga skolbesluten i Bullmark. Som om detta inte vore nog så försöker de dessutom få det att framstå som om hela bygden står bakom de åsikter S-föreningen för fram, vilket är riktigt smutsigt gjort. Ska vi tro på S-föreningen så verkar vi ortsbor knappt kunna bärga oss tills byggnationerna drar igång. Det kan måhända stämma för några men den kraftiga folkopinionen i skolfrågan tyder på något helt annat.

Som exempel på deras smutsiga propaganda har vi detta citat: ”Frågan nu alla ställer sig är, varför kommer inte det nya skolbygget igång? Frågan ställs såväl av barnen, personalen och ortsborna.”

Här är ytterligare ett citat som gör att jag undrar om vi ens bor på samma planet:

”Kommunens satsning möter upp det behov som långsiktigt finns för skolverksamheten, och ger bygden framtidstro.”

De senaste två åren har jag som av en händelse råkat prata med ganska många här ute i byarna om just det här med skolan och min bild överensstämmer inte för ett ögonblick med det som S-föreningen försöker påskina. De jag pratat med ställer av någon outgrundlig anledning helt andra frågor. Så det här med ”frågan som alla ställer” är ren och skär lögn. Och beträffande de långsiktiga effekterna av kommunens beslut så uttrycks snarast motsatsen till framtidstro för vår del av landsbygden. Inte minst om man även väger in det pågående arbetet med översiktsplan för landsbygden, för även där hamnar vår bygd på kraftigt undantag.

Det är rejäl Trumpvarning på alltihop och jag har otroligt svårt att föreställa mig något som är mer Fake News än dessa uppenbart falska påståenden som S-föreningen kommer med. Att S-föreningen har mage att distribuera denna typ av propaganda samt att de försöker få ortsbor känna sig skyldiga så att de inte ska utnyttja sina demokratiska rättigheter och överklaga beslut är helt enkelt fruktansvärt. Sådant här hör definitivt inte hemma i en demokrati.

Något som gör det hela än mer anmärkningsvärt är att S-föreningen konsekvent har valt att ignorera de åsikter och argument som en väldigt tydlig folkopinion fört fram under lång tid. Istället väljer de alltså att framhålla sina egna kraftigt ”färgade” åsikter som om de vore den allmänt rådande uppfattningen här i bygden. Företrädarna för S-föreningen tycker sig uppenbarligen veta lite bättre än alla andra och de tar sig också vid upprepade tillfällen rätten att försöka manipulera ortsborna, som de tydligen anser ändå ”inte begriper bättre”…

Men nu spårade jag kanske ur en smula, för det här inlägget skulle ju handla om något helt annat även om det ovanstående också på ett bra sätt knyter an till rubriken…

Hotet mot bygden!

Jag har funderat en del på varför S-föreningen helt plötsligt började hålla Umeås S-ledning om ryggen. Istället för att stå upp för den skollösning, de själva varit med och tagit fram, som så uppenbart var bättre för bygden och framtiden. För det är ju ingen hemlighet att även S-föreningen till en början var öppet kritisk mot det egna partiet när de plötsligt ändrade på skolplanerna. Jag och många med mig misstänkte nog att huvudorsaken till helomvändningen var att den välbekanta partipiskan började vina rätt hårt och att S-föreningen mer eller mindre blev beordrade att rätta in sig i ledet. Oavsett i vilken grad partipiskan fällde avgörandet så tycker jag att den mest intressanta frågan i sammanhanget är hur det kunde komma sig att S-föreningen plötsligt så helhjärtat började propagera för något de ursprungligen varit emot.

Det var först när det senaste S-bladet kom som det började klarna en aning. För nu gav de oss faktiskt en liten inblick i vad de egentligen anser om landsbygden. Det verkar som att de tycker att vi på landsbygden måste acceptera att vi alltid kommer på undantag. Vilket också kanske kan förklara varför de är beredda att acceptera en sämre skollösning.

Så här säger de:

”Om man valt att bo på landsbygden och får möjlighet till nya fina lokaler för skolverksamheten, varför då motsätta sig en utbyggnad och utveckling för vår bygd?”

Först och främst måste det klargöras att det inte är någon som motsätter sig byggnation av av en ny skola och utveckling av bygden, för det vill såklart alla ha. Men många ifrågasätter med all rätt om det som med ytterst tveksamma metoder håller på att drivas igenom verkligen är en hållbar och långsiktig lösning. Så S-föreningens haltande argument om att vi hindrar utvecklingen på landsbygden är felaktig, för det är en långsiktig lösning vi vill ha.

Om vi kikar på deras uttalande så säger de i princip att om man bor på landsbygden får man inte vara så kräsen och att komma och ställa en massa krav är helt otänkbart. För om kommunen nu en gång förbarmar sig och vill bygga någonting överhuvudtaget så ska vi stå med mössan i hand och buga och bocka och vara tacksamma. Deras uttalande andas landsbygdsförakt och säger i princip att vi inte kan räkna med samma förutsättningar och service som stadsborna.

De kunde lika gärna ha skrivit:

– Bor man på landsbygden får man faktiskt skylla sig själv och man kan väl inte inbilla sig att man ska få ändamålsenlig offentlig service bara för att vi betalar en massa skatt. Så funkar det ju faktiskt bara i stan, så sluta gnälla och acceptera det lilla ni erbjuds annars blir ni utan…

Rädslan att bli helt utan…

Hur det ligger till med S-föreningen vet jag inte men det finns vissa jag pratat med, både vanligt folk och politiker, som uttryckt en rädsla för att vi inte ska få någon skola alls om vi ”bråkar”. Det händer alltså emellanåt att man får höra – ”Är det inte bäst att vi tar det som erbjuds för tänk om vi inte får någon skola alls”. Jag kan garantera att man aldrig får höra något liknande om det hade gällt en skola inne i stan. Att folk överhuvudtaget känner så här säger en hel del om klyvningen mellan stad och land. Folk på landet har alltså blivit vana att bli missgynnade.  Det finns alltså folk som hellre tar det säkra före det osäkra och nöjer sig med en dålig lösning för att de upplever att det finns ett hot om att det inte ska bli något alls. Så ska det helt enkelt inte behöva vara. Det vore förstås fruktansvärt om det inte blev någon skola, men att den oron ens ska finnas med i ekvationen talar sitt tydliga språk. Landsbygden är nedtryckt och våra behov tillåts i bästa fall komma i andra eller tredje hand, men bara om det finns några pengar kvar efter alla projekt inne i stan förstås…

Oavsett varför S-föreningen är beredda att acceptera en betydligt sämre lösning än vad stadsborna någonsin skulle erbjudas så är deras agerande i förlängningen skadligt för bygdens utveckling. Utger man sig för att representera landsbygden och säger sig arbeta för tillväxt och utveckling kan man helt enkelt inte vika ner sig så här. Att vi på landsbygden blir styvmoderligt behandlad av ”stadspolitiker” är ju illa nog men att ”våra egna” lokala företrädare säljer ut landsbygden på det här sättet är ett direkt hot mot bygdens framtida möjligheter till utveckling. Att S-föreningen dessutom öppet väljer att ta strid med den starka föräldragruppen och folkinitiativet, som arbetade för en långsiktig och hållbar lösning, visar tydligt att de överhuvudtaget inte bryr sig om vad de människor de säger sig representera faktiskt vill.

Det är snart val och då är det läge att verkligen fundera ett extra varv kring vilken typ av representanter vi i framtiden vill ska företräda oss här ute på landsbygden. Både politiskt men även i andra sammanhang. För hotet mot landsbygden finns uppenbarligen även mitt i bland oss…