Finns barnfattigdom?

Jag hör ofta argumentet att barnfattigdom inte finns och att det är ett påhittat problem, detta gör mig arg och uppretad. Därför valde jag att starta denna blogg, i samverkan med min Socialdemokratiska förening.

Jag träffar ofta familjer både med och utan barn som lever under extremt enkla förhållanden, förhållanden som ingen annan skulle tycka vara ok att leva i. Jag hör folk som använder argumentet att ”alla har tak över huvudet och får mat varje dag” och att det utifrån detta inte skulle finnas barnfattigdom. Ja, om det är det som definierar barnfattigdom så, ja då stämmer det. Men jag anser att det argumentet kraftigt skymmer och tar bort fokus från det verkliga problemet. Jag har vänner som inte kan köpa nya kläder till sina barn, vänner som måste ansöka från majblommefonden för att kunna köpa glasögon eller julklappar till sina barn, vänner som inte har råd med ett barnkalas till sina barn, vänner som inte har råd med en cykel till sina barn utan får hoppas att man får ärva en av nån kompis.  Verkligheten för många familjer runt omkring mig.

Ett exempel från en kompis familj, (jag har tillstånd från min kompis att skriva detta.)
Hennes dotter fyllde år och mamman blev ledsen över att hon inte kunde ha ett barnkalas för sin dotter som gärna ville ha ett kalas. Dottern var ju också besviken över att inte få ha kalaset. Samma dag anordnade föreningen Junis en aktivitet, det var en högtidsdag med tårta och afrikansk dans. Både mamman och dottern blev så glada över att dottern fick ett kalas ändå på sin födelsedag. jag bad dom som spelade trummor att sjunga för dottern och hon blir alldeles rörd. Tycker detta är ett rätt bra exempel på hur barnfattigdom kan se ut. För en normalinkomsttagare känns detta säkert väldigt främmande.

Folk använder då ibland argumentet att dessa familjer valt det själv, att dom är lat, att dom får skylla sig själv, att ingen behöver leva så. Ja det är ju väldigt lätt att säga när man inte levt i en sån sits själv.

INGEN av dom jag känner som lever under dessa förhållande har valt det själv.
Visst, det finns folk som verkligen inte kan hålla i pengar och prioriterar helt galet,  som gör att dom är i den sitsen, men det är en minoritet i frågan, och dom behöver hjälp på andra plan för att ta sig ur detta.

Oftare handlar det om: folk som är utförsäkrade, eller folk som är arbetslösa och inte har a-kassa, ensamstående föräldrar och liknande omständigheter som dom verkligen inte har valt själva, och som kämpar för att få det bättre för sin familj.

Jag vet folk som har blivit utförsäkrad eller håller på att bli utförsäkrad trots att dom verkligen inte är arbetstför. Är det verkligen rimligt att nån med nyligt operererad pacemaker, eller någon med gråstarr, ledvärk, höraparat och utmattningsdepression ska bli utförsäkrad?

Har man då ingen a-kassa att falla tillbaka på utan måste förlita sig på försörjningstöd från soc, och man dessutom är ensamstående med ett par barn, ja då har man det inte fett. Då har man inte så mycket mer än just ”tak över huvudet och mat varje dag”

Deras barn vill också ha en cykel, få nya kläder istället för ärvda kläder,  kunna vara med i ett fotbollslag, åka på semester och liknande som kompisarna får. Jag anser att detta är en mycket låg levnads-standard.

Om man nu menar att barnfattigdom bara innebär ren svält eller att man inte har någontans att bo, ja då kan vi väl använda begreppet ”Barn som, enligt gemene man, lever under en oacceptabelt låg levnads-standard” men för mig blir detta hårklyverier.

Det vi måste inse är att detta är ett verkligt problem!

Vi måste inse att vi måste göra nåt åt det, och att det är ett samhällsansvar och du och jag kan ta vårt ansvar som medmänniskor.

Jag som har det bra ställt i jämförelse (då vill jag tillägga att en barnskötarlön inte är fet) känner att det är nåt som inte är rätt när det ser ut så här i vårt samhälle.

Nånstans inser man ju att den nuvarande regeringens skattepolitik, som innebär att vi som jobbar får mer pengar över varje månad än tidigare, är pengar som kunde användas till dom som faktiskt behöver dom bättre. Jag undrar var denna ”gnidenhet” kommer från? Vart har solidariteten tagit vägen?

/Jörgen Törngren
Gimonäs-Carlshöjds Socialdemokratiska förening