Bengt-Göran Burman, Tärnamo

Tärande Norrland är ju något vi norrlänningar ofta får höra från främst 08:or. och andra sörlänningar.  Nu är det faktiskt bevisat, vi är jävligt tärande. Skellefteå mot Luleå i SM-final i hockey, så mycket mer tärande för 08::ottor, Göteborgare och andra sörlänningar  kan det väl inte bli. Men på något vis kan vi ta den stämpeln, tärande men ändå bäst på något vis. Det är nära till hands att jag känner lite skadeglädje  nu just för att Norrland är odiskutabelt bäst. Här finns hårdheten och krutet som bara växer i styrka, byråkrater och partiska 08 journalister kan slänga Er i väggen, Norrland är BÄST. 

Återstår bara ett litet orosmoment, tänk om någon ambitiös CHEF på Länsstyrelsen i Umeå har synpunkter på att detta är fel och anmäler SM-finalisterna för brott mot fan vet vad, det kan ju strida mot någon odlingsgränsparagraf som ite har med saken att göra.

Tack till Skellefteå AIK och Luleå Hockey för underhållningen.

Om oenighet råder kan en debatt tydligen förlängas hur länge som helst, särskilt när frågorna berör känsliga, mänskliga och demokratiska delar.

Läste i dag om Landstingsmötet där folkomröstningen om sjukvården i inlandet fanns på dagordningen, en viktig fråga som engagerat många som värnar om just demokrati och lika värde. Denna viktiga men självklara fråga tog enligt tidningen 4 timmar innan man kom till beslut.

Nästa maratonfråga utspelades under Sametingets plenum i dag, detta ärende tog ca. 9 timmar innan ledamöterna helt utmattade kom till beslut. Frågan handlade om en motiom inlämnad av Lars Jonas Johansson från Landspartiet Svenska samer. Lars Jonas motion handlade om  att  dubbelregistreringen av älgjakt ovan odlingsgränsen i Västerbottens län måste få ett slut eftersom det främst är samiska markägare som drabbas. Inför stundande sametingsval är ju samtliga partier rörande eniga om att sametinget skall verka för alla samers lika rätt och då vore det väl klädsamt om de markägande samernas äganderätt till sina marker respekteras. Nu om inte förr visade man att allt tal om alla samers lika rätt enbart är läpparnas bekännelse som saknar mening.

Tyvärr visade det sig vid omröstningen att samebymajoriteten anser sig ha en starkare rätt till jakt på de samiska markägarnas bekostnad.  D.v.s. samebymajoriteten anser sig ha en starkare rätt till mark som någon annan äger och har både fångeskeja och lagfart på Glöm alla vackra tal om alla samers lika rätt som ni kommer att höra under valkampanjen, ta reda på vilka partier som röstade mot Landspartiet Svenska samers motion.  

Det är dags att markägarna nu börjar ställa ekonomiska anspråk på Staten för den konfiskation av nyttigheter som drabbar markägare ovan odlingsgränsen.   

Alla som såg TV debatten mellan Jonas Sjöstedt (v) och Annie Lööv (c)  kommer ihåg vänsterns idé att gruvexploatörerna bör betala en mineralavgift när dom kommer hit och utvinner mineraler i Sverige. Jonas föreslog 10% i jämförelse mot dagens 2 promille. C med Annie Lööv i spetsen slår bakut och kan inte tänka sig att detta är kostnader som riskkapitalisterna skall stå för och kallar avgiften för skattehöjningar. 

Jonas Sjöstedt menar att mineralavgiften skulle täcka kommunens kostnader av ökade krav på  samhällsservice som en gruvetablering medför. Utbyggnad av infrastrukturen skulle Staten stå för vilket innebär att den kostnaden hamnar på alla svenskars skattsedel. Kommunen drabbas av stora kostnader i form av bostadsområden, vatten och avlopp, framdragande av fibernät, vägar och planering av nya bostadsområden m.m. vilket hamnar på kommunmedborgarnas skattsedel.

Staten och kommunerna skall stå för kostnadera som krävs vid en gruvetablering medan riskkapitalisterna tar hem vinsterna till Kanada, Australien eller till yttre rymnden. C med Annie Lööv i spetsen menar således att vi skattebetalare betalar notan medan inkomsterna  minus 2 promille skall tillfalla internationella finanshajar. 

Andra länder med mineralförekomster tar betalt för det som utvinns från respektive land medan Sverige göder riskkapitalisterna. Att Annie Lööv som centerns främsta röst inte har förmågan eller viljan att se den lokala samhällsnyttan med (v) idé om en mineralavgift kanske beror på att förslaget utgick från att skapa en fond som skulle vara tillgänglig för de kommuner där gruvetableringar sker. Pengarna skulle således inte hamna på Stureplan utan i den glesbygd där gruvor planeras. Stureplanscentern har visat sitt rätta jag i den frågan och anser tydligen att 2 promille räcker, bara det hamnar i närheten av Stureplan.

Vad som gör mig än mer bestört är att Storumans kommunalråd Thomas Mörtsell (c) inrättar sig i ledet bland andra centerpartister runt Stureplan och sågar vänsterns förslag om en höjning av Svenska mineralavgifter. (Läs VF 22 jan.)  Jag har aldrig hört att Mörtsell motsatt sig de bygdemedel på ca. 10 milj / år som det helsvenska Vattenfall betalar till Storumans kommun, men när internationella riskkapitalister kommer på fråga skall det vara gratis. Thomas Mörtsell tar inte ens chansen att bl.a.  starta ett eget flygbolag från Gunnarn med dom pengarna, huvudsaken att Stureplanscentern blir nöjda och glada; kanske riksdagsmannakarriären hägrar, men då måste c klara 4%-spärren först.

Jonas Sjöstedt ställde frågan till Annie Lööv hur skulle Norges finanser ha sett ut om de multinationella oljebolagen fått exploatera och pumpa upp oljemiljarderna som genereras i Norska oljefält gratis, jag ser ingen skillnad, - men centern har nog inte förstått sammanhanget. I Norge finns i dag en blomstrande landsbygd för där har man insett värdet av sina naturtillgångar.

Jag är i alla fall glad över att Mörtsell inte var kommunalråd under vattenfallsepoken, då hade vi kanske inte ens haft bygdemedlen. 

Jag är faktisk extra stolt över att vara vänsterpartist när jag konstaterar att vänstern genom Jonas Sjöstedt på allvar tar tag i frågor som berör lands- och glesbygdsfrågor trots att vi är få väljare jämfört med storstadsområdena.  

Läs Sjöstedts artikel i VK 14 jan. och gläds över att det äntligen finns en partiledare som bryr sig om de problem som finns på landsbygden. Med de kunskaper JS har om Västerbotten tänds en strimma av hopp om en positiv utveckling även för oss i den glesaste glesbygd. Från länet har vi sett hur våra folkvalda försvinner så fort den egna riksdagsplatsen blivit tryggad. Det finns naturligtvis undantag, kommer ni ihåg John Andersson (v) från Dorotea som kämpade tappert för glesbygden. Nu är det Jonas Sjöstedt som lyfter glesbygdsfrågor. Det finns liberaler som kommenterat JS artikel med syfte att skjuta budbäraren, det är uppenbart att glesbygdsfrågan inte är särskilt prioriterad bland liberaler, precis som c vänt landsbygden ryggen och numera intresserar sig mest på att lancera  en Svensk "haremsidé". Med det kvinnounderskott som finns i glesbygd är även detta en storstadsfråga för c.

Jag förstår att det är pinsamt för liberaler och andra borgare att V tidigare genom John A och nu genom Jonas S visat sig vara de som värnar om att hela Sverige skall leva. Fast det är klart c, fp, kd och sd kanske har fullt upp med att "bära fram matskålarna" till hövdingen  Rainfeldt, allt för att klamra sig kvar i maktens korridorer.  

Jonas S kommer till Tärnaby under mars månad för att på ort och ställe ta del av just våra problem, detta är väl ett bevis på att han är  medveten om att även den LILLA människan kan ha STORA frågor.

Var på besök hos Bengt och Eva i Sävar och här kan man snacka om god mat. Den där sörjan som serverades i Stockholm har ingen chans jämfört vad vi fick. Tack för en smakupplevelse utöver det vanliga.

Ett intressant möte inte minst den information vi fick på förmiddagen av Kerstin Hamre och Ellinor Bodel. Här belystes bl.a. hur viktig kulturen är för människors välbefinnande. Och tyvärr måste jag konstatera att "välbefinnandet" för folk i kommunens västra del ligger nedpackade i kartonger. Ett aktivitetshus liknande det som finns i Storuman verkar avlägset. Kommunledningen kanske inte tycker att det är så viktigt med Tärnabornas hälsa och välbefinnande. Vi fick även tips på en del knep om hur man på ett enkelt sätt uppträder mot kunder med demens på äldreboenden. Ett exempel var att för att få dessa människor litet mera medgörliga skulle personalen sjunga en liten snutt när man ville få uppmärksamhet, "vi går över daggstänkta berg fallera" var en sång som rekommenderades.

Jag hade skrivit en interpellation ang. avsaknaden av preparering av längdskidspåren i Tärnaby och ställt frågan om det inte var dags att kommunen köper in en egen pistmaskin och anställer en idrottsvaktmästare precis som man gjort i Storuman. När kommunalrådet skulle avge sitt svar tänkte jag att nu djä ... är det dags att sjunga lite för att få ett bra svar. När jag gick upp till talarstolen klämde jag därför i med "vi går över daggstänkta berg fallera". Men inte hjälpte det. Svaret jag fick var jättedåligt och löd ungefär så här "vi får se om inte någon annan o.s.v  o.s.v." -  vilket fritt översatt betyder nej. Som sagt, sångmetoden hade visat sig effektiv inom demensvården och frågan uppstår, tillämpade  jag metoden för sent eller för tidigt? Men precis som med kulturen anser kanske kommunledningen att satsningar på en basnäring i kommunen är lågprioriterad. Kanske just för att den finns i Tärnafjällen. 

Som tandläkaren brukar säga "varsågod och skölj". 

Enligt ett reportage i Västerbottens Folkblad den17 nov. står det klart att Strömmas och Storumans kommuns nedrustning av Tärnaby tar ytterligare ett steg. Det har enligt reportaget stått klart sedan april att Strömma inte tänker fortsätta med prepareringen av skidspåren i Tärnaby. Ansvarig tjänsteman på kommunen har uppenbart "glömt bort" eller ännu värre inte förstått att detta är en viktig fråga för en skidort och först nu lagt ut några "krokar" för att hitta en ny aktör som är villig att sköta spåren. Sent skall syndaren vakna brukar det heta.

Att Strömma inte har någon vilja att preparera längdskidspåren ligger  i deras affärside, man vill naturligtvis att skidturisterna ska stå i kö vid deras skidliftar där man tar hem vinsterna och inte finnas på längdspåren som inte ger något klirr i den egna kassan.  Strömma har tydligen erbjudit sig att hjälpa till med spåren i Hemavan vilket innebär att behovet av pistning nu endast rör Tärnaby, detta underlättar eftersom man i fortsättningen inte behöver transportera en maskin mellan orterna.

Jag har vid flera tillfällen påtalat behovet av att kommunen sköter längdspåren i Tärnaby och att kommunen köper en mindre pistmaskin för ändamålet. Både den tidigare s-ledda och den nuvarande borgerliga ledningen har varit ointresserade eller snarare avogt inställda till förslaget, det skulle bli på tok  för dyrt,  Från ledande politiskt håll har man inte velat förstå  skidturismens betydelse i form av skattintäkter och arbetstillfällen i kommunens västra del. Däremot finns i Storuman både en kommunägd pistmaskin och en vaktmästare som sköter längdspåren och där är det  tydligen inte så dyrt, kanske till och med lönsamt.  Vad är skillnaden ?

Den nuvarande politiska ledningen har i media marknadsfört sig med att nu skall det ske ett lyft i Tärna, är detta enbart falsk borgerlig marknadsföring eller finns det en ärlig tanke. Nu har ni chansen, upp till bevis.  

Fick nyligen veta att Vaapsten Sijtes fått bygglov för en renvaktarstuga vid Arevattnet . En eloge till byggnadsnämnden i Storumans kommun som trots påtryckningar från både Vapstens sameby och Länsstyrelsens försök att förhindra ett bygglov. Storumans kommun har i egenskap av samisk förvaltningskommun tagit sitt ansvar och beslutat enligt rådande lagstiftning och internationella konventioner gällande urfolksrätten. Bygglovet har numera vunnit laga kraft och inga formella  överklaganden har inkommit. Om Länsstyrelsen sansar sig och tar samma  ansvar återstår att se. Vapstens samebys agerande är föga förvånande, det hör snarare till rutin att försöka hindra ursamernas rätt till sina egna marker. Länsstyrelsens agerande är däremot märkligt på flera punkter bl.a. Någon måste ha väckt frågan vid Länsstyrelsen eller blev man bara inspirerad av Vapstens samebys agerande ? Är det vanligt att Länsstyrelsen tillskriver kommunerna  för att avstyra bygglov under kommunens beredningsprocess ? Finns det ett beslut från Länsstyrelsen att inge en skrivelse till Storumans kommun - och i så fall finns beslutet protokollfört och undertecknat av någon ansvarig tjänsteman ? Eller var detta resultatet av en enskild medarbetares höga ambitionsnivå att ge stöd till Vapstens samebys yttrande? Jag förväntar mig inte att få något uttömmande svar från Länsstyrelsen men om det finns ett beslutsprotokoll som jag förutsätter är en offentlig handling vore det klädsamt om protokollet presenteras. Luttrad av myndigheters beteende vågar jag ändå inte jubla allt för högt, ligger Länsstyrelsen och väntar i något lömskt bakhåll för att ännu en gång hindra Vapstens ursamer rätten att vara samer?

Även motgångar finns i en demokrati full av konstigheter. För en tid sedan ansökte Vaapsten Sijte medlemskap i SSR (svenska samers riksorganisation) en organisation som i sin marknadsföring säger sig verka för alla samers rättigheter gentemot storsamhället. SSR har tagit del av Vaapsten Sijtes avsiktsförklaring där man bl.a. belyser de övergrepp som Staten gjort sig skyldig till mot bl.a. Vapstens ursamer; vidare hänvisar Vaapsten Sijte till FN:s konvention artikel 27 som handlar om medborgerliga och politiska rättigheter. SSR beslutar att avslå Vaapsten Sijtes ansökan om medlemskap. Uppenbart kan SSR inte acceptera vare sig FN konventioner eller andra internationella konventioner gällande urfolksrätten som Sverige förbundit sig att följa. Signalen från SSR kan inte misstolkas. Man är inte en demokratisk organisation - vilket inför kommande sametingsval är bra att komma ihåg. Samelandspartiet som är den politiska grenen av SSR kommer säkert att ännu en gång marknadsföra sig som ett parti för alla samer, men nu vet vi bättre.  

De krav på upprättelse som nu finns främst inom Vapsten är resultatet av Statens övergrepp för att begränsa lapparna som folk. Jag använder mig av benämningen Lapp eftersom jag aldrig upplevt detta som förnedrande på något vis. Dessutom används ordet lapp i en bok på 433 sidor skriven av Patrik Lantto med titeln Tiden börjar på nytt. Bokens innehåll är en sammanställning av skrifter från forskningsprogrammet Kulturgräns Norr.
Lappfogdarnas framfart beskrivs mycket tydligt och 1928 års renbeteslag  fungerade då precis som nu som fogdarnas Bibel där målet var att ta ifrån lapparna sina hävdvunna rättigheter. Citat från boken: (... att den fattige ...) genom ett enda penndrag av lappfogden förlorar sina på urhistorisk grundade fiske och jakträtt.
För att åstadkomma detta och naturligtvis för att statuera exempel startade i början på 1940 talet rättsprocesser för att dra gränsen mellan renskötande och icke renskötande lapp där de lappar som godtyckligt ansågs vara sysselsatta med annat än renskötsel skulle förlora sin hävdvunna rätt. Kombinationsnäringen jordbruk och renskötsel blev bannlyst.
1942 åtalades renägaren Axel A-son Vinka för olaga fiske i Abelvattnet.  Landsfiskalen E. Forsberg yrkade på stämning av arbetaren Axel A.Vinka, Renägaren titulerades plötsligt som arbetare eftersom han under 1941 av sin svärfar köpt ett hemman. Axel A.Vinka innehade vid tillfället ett 90 tal renar och ansåg sig själv som renskötande lapp. På grund härav ogillar Häradsrätten åtalet.
Landsfiskal Forsberg överklagar till Hovrätten och säger - citat: Det vore orimligt att betrakta Vinka som renskötande lapp. Den omständigheten att Vinka tillfälligtvis deltoge i renskötsel och vore ägare av ett antal renar kunde ej heller medföra att han skulle anses tillhöra lappby. 
Landsfiskalen hade uppenbart  övertagit Lappfogderollen för här gällde det att  statuera exempel. Vinka dömdes till böter för olovligt fiske vilket Vinka överklagade till HD som naturligtvis fastställde Hovrättens dom.  Rashygienens företrädare hade segrat.
1943 avkunnads nästa dom mot en renägande same, denna gång fälldes Sivert Stångberg för olaga jakt av både Häradsrätt och Hovrätt. Som domskäl anfördes bl.a. att Stångberg arbetat en tid med lantbrevbärning.
Med dessa domar hade Staten biträdda av domstolarna tagit ifrån dessa ursamer sina hävdvunna rättigheter till jakt och fiske på sina fäders marker.
Länsstyrelsen var inte sena med att erbjuda  s.k. ortsbotillstånd för jakt och fiske - naturligtvis mot erläggande av avgift. I ett Lappfogdeprotokoll från den 4 okt. 1954 hade en broder till Axel A-son Vinka, renägaren  Nils A. A-son Vinka vördsamt och högaktningsfullt ansökt om tillstånd att fiska i sin familjs hävdvunna vatten vilket beviljades. Vid samma tillfälle beviljades skogskoncernen  Mo och Domsjö A.B. ett  ortsbotillstånd för fiske. Var detta en ytterligare markering för att utplåna  en självklar rätt som  inte längre kunde påräknas av lappar som bedrev kombinationsnäringarna renskötsel och jordbruk?
Lappfogdar, Landsfiskaler, Rennäringsdirektörer och alla Avdelningschefer har uppenbart samma order från högre ort, begränsa antalet rättighetsinnehavare till en liten lätthanterlig klick och utplåna de som besitter urminnes hävd. Jag är både glad och tacksam att yngre människor nu genom Vaapsten sijte  engagerar sig mot dessa övergrepp, människor som behärskar cyberrymden och med ett omfattande kontaktnät kan ge upprättelse till lapparna som folk. Boken berättar vidare om Karesuandolapparnas framfart under flyttningen söderut vilket jag om intresse finns återkommer till senare.
Avsluter med ett citat från min favoritförfattare  Leif G.W. Persson.
Alla dessa maktens män, alla deras drängar, lakejer och vanliga skickebud, alla dessa opportunister, kappvändare, medlöpare och rena quislingar som struntar blankt i sanningen så fort lögnen kan ge dem minsta personliga favör. Tänkvärda ord som känns igen.
 

Har följt utvecklingen av Vaapsten sijtes avsiktsförklaring med påföljande Umeåbesök. Konstaterar att  Inger  Baer  Ommas tagit till orda i SVT/ODDASAT där hon bl.a. anser att den som är missnöjd får gå till domstol. Vad som har hänt är väl att måttet för länge sedan runnit över och ursamerna har tröttnat på  att hela tiden bråka i Svenska domstolar där man dessutom upplever att rättssäkerheten inte är tryggad. 

I.B.O. "tillbakavisar anklagelser", vad jag kunnat se innehåller Vaapsten sijtes avsiktsförklaring inga anklagelser mot vare sig I.B.O eller rennäringen utan vänder sig mot det sätt Statens företrädare behandlat Vapstens ursamer. Vad finns att tillbakavisa, möjligen sanningen men det är nog inte hållbart i längden.

Det finns en del kommentarer på SVT/ODDASAT som naturligtvis skriver under signatur och som vittnar om att dessa personer blivit illa berörda av sanningen och verkligheten. Som sista desperata åtgärd går de till direkta personangrepp på bl.a. Anneli Kråik som bråkstake och mellan raderna "icke önskvärd".  Vi är många som gläds över att Anneli kommit till Björkvattendalen och som genom sitt idoga  arbete tänt en strimma av hopp bland Vapstens ursprungssamer.  Hon har verkligen gjort sig förtjänt över titeln årets Storumanbo, en ung samekvinna som kämpar för rättvisa bland samer som med stort intellekt och förmåga att formulera sig på ett solklart sätt åstadkommit storverk i Vapsten. Det kanske är just rättvisetänket som en del blir vettskrämda av eftersom det för många är ett helt nytt och skrämmande begrepp.

Naturligtvis är det många som samarbetar för att nå resultat, hela styrelsen i Vaapsten sijte och alla medlemmar som strävar mot ett gemensamt mål är mer än guld värda. Varför jag i huvudsak omnämnt Annelis insatser är just därför att hon av etablissemanget troligen uppfattas som den farligaste motståndaren. Kör så det ryker. 

Den som tillbakavisar Medmänskligheten, Rättvisan och Sanningen är dömd att misslyckas.