Semester och synd.

Av , , 3 kommentarer 0

Semester med besök i Köpenhamn är omstörtande när man som jag kommer från glesbygdernas glesbygd Björkvattnet. Upplevelsen förstärks ytterligare av att man några dagar innan avresa just ställt undan skidorna och plötsligt befinner sig mitt bland nästan nakna skönheter i Köpenhamn, en annan planet känns det som.
Ströget, den berömda gatan med alla affärer, skyltfönster, vackra damer både med och utan valkar obesvärat visar upp sina behag i kläder som mest liknar kroppsmålningar eller där kjollängden är ungefär densamma som svenska armens livremmar kan troligen få den mest livserfarna frikyrkopredikant att svettas i handflatorna. Därmed torde det vara förlåtligt att jag som superlantis reagerar så till den grad att jag totalt glömde både skidorna och långkalsongerna jag just ställt undan.
I en tidigare blogg funderade jag på att bli Eunuck i nästa liv, damerna i Köpenhamn har övertygat mig, jag vill inte bli vare sig frikyrkopredikant eller Eunuck just på grund av alla förbud och avtrubbningar av känslolivet detta skulle innebära.
Har dessutom nyligen läst Torgny Lindgrens bok Gammal Norrlands Akvavit och för en tid sedan Henning Sjöströms bok Silverarken, dessa böcker har gett mig insikten att mycket som sker bakom en religiös fasad kanske inte alltid är särskilt religiöst.
Nää, jag vill uppleva saker och ting nu för sedan är för sent.
En tidig bloggare, han som skrev budorden glömde den mänskliga driften eller brunsten som vi säger i glesbygd, det där med att vara trogen sin nästa och inte synda i varken tankar ord eller gärningar är omöjligt bland kroppsmålningarna och livremmarna i Köpenhamn, tro mig jag vet, jag syndade i tanken hejdlöst trots min sambos närvaro.
På tal om min sambo har jag fantiserat om hur vacker hon skulle vara i nätstrumpor, hittar jag bara en bra butik skall det handlas nu, måhända att även den fantasin snuddar vid synd men fantasin är ju precis som drömmar omöjliga att styra så jag blir troligen förlåten även på den punkten. Kulmen av vistelsen i Köpenhamn var när vi hamnade på en mindre gata där jag av en ren slump upptäckte ett skyltfönster där det fanns en otroligt naturtrogen skyltdocka i enbart nätstrumpor. Tvärstopp så att det skrek i gummisulorna och i hänförelse över skönheten föreslog jag min sambo att jag ville gå in i butiken för att göra affärer men eftersom det skulle bli en överaskningspresent föreslog jag att hon skulle vänta utanför.
Precis i det ögonblicket intog skyltdockan en ny utmanande ställning och min sambo lät ögonblicklgen meddela att om jag handlar i den butiken har jag sett henne för sista gången.
Som glesbygdsnovis förstår jag inte den reaktionen, jag tror fortfarande att man i Köpenhamn har naturtrogna robotskyltdockor, min sambo däremot envisas med att vi var på fel gata vid fel tidpunkt och att hela jag är ett stort jävla fel. Om hon har rätt var det ändå en himla tur att hon var med, jag hann i alla fall synda i tanken.
Hand i hand återvände vi till hotellet och vi är överens om att Köpenhamn är en underbar stad med stort utbud.