Håller med Marianne Johanssons blogg ang. KF:s flygbeslut. Det är aldrig roligt att ta obekväma beslut men när kommunkassan är tom fanns inget annat bra alternativ. Gunnar Å kallade oss för fega jag menar att det krävs mod för att ta obekväma beslut och vi ser ju i VK kommentarerna att vi som tog beslutet av somliga framställs som fullständiga ideoter och bakåtsträvare. Tiden får väl visa vad som är rätt eller fel, jag hoppas att Gunnarns fpl. kan återuppstå men då krävs att Staten tar sitt ekonomiska ansvar, kommunkassan är tom vilket inte alla verkar ha förstått.

Som politiker har jag aldrig varit rädd för att sticka fram hakan väl medveten om att man får smällar, nu råkar jag vara en person som pallar för en smäll och står för mina ställningstaganden. Visst gör det ont ibland men det får man väl ta, det hör liksom till politikens spelregler.

Vildarnas avhopp denna gång var ingen överraskning det har ju hänt tidigare, det verkar vara deras politiska filosofi att likt småbarn som inte får lördagsgodiset på måndag i protest ställer till med scener för att tvinga fram sin vilja. Man måste ha en stark tro eller snarare övertro på den egna förmågan när man inbillar sig framgång med den inställningen. Avhoppen kan dessutom få en del oväntade konsekvenser, tänk bara om kommunen p.g.a. den dåliga ekonomin tvingas dra ner på en del "möbelinköp" eller att vissa "transportköp" av fastigheter faller i glömska, vad har man då vunnit. Håkan Fjell passade på att anklaga mig för att jag varit ett hinder för hans idéer om turistutvecklingen i kommunen, att jag skulle besitta den makten som f.d. vice kommunalråd känns främmande men med kännedom om H.F. har jag förstått att dom egna bristerna gärna skylls på någon annan.

Sören Israelsson som jag tidigare betraktat som en sansad och omdömesgill person lämnade i frustration efter Gunnarnbeslutet in ett medborgarförslag om att kommunen skall avveckla sin ägarandel  i Tärnaby/Hemavans fpl, min intelligens räcker tyvärr inte till för att förså meningen med förslaget eftersom inget kommunalt driftsbidrag utgår till den flygplatsen. S.I  blandar uppenbart äpplen och päron och då blir det lätt en omöjlig sörja.

Avslutningsvis hoppas jag att den decimerade "regeringen" i Storuman kan hålla ut till kommande val, det skulle vara förödande att byta styre en gång till under mandatperioden, då blir vi alla förlorare. Lycka till.

Har VK-bloggen blivit en arena för folk som inte vågar stå för sina åsikter ? 

Storumankorrarna Piff och Puff kan verkligen ifrågasättas, ingen seriös bloggare skulle komma på tanken att dölja sin identitet. Folk som inte kan stå för sina åsikter borde nog söka sig till andra kanaler för att sprida sitt budskap.

Att folk kommenterar bloggarna anonymt är fegt, men att blogga anonymt är riktigt uselt och sänker trovärdigheten med hela bloggidén. Skärpning VK.

Rubriken låter nästan som en såpatitel och vem vet, kanske det blir en långkörare så småningom. För att göra berättelsen begriplig för folk som inte bor i Björkvattsdalen är det nödvändigt att beskriva "Bjärkvattsmentaliteten" lite grann.

I media får man ibland läsa om storstadsproblemen där  någon legat död i sin lägenhet i flera månader utan att någon bryr sig, detta kan aldrig hända i Björkvattnet, även om vi pratar mera om varandra än med varandra håller vi  stenkoll så att inget otrevligt skall drabba byn. Det är förklaringen till varför det finns minst en kikare på fönsterbrädan i alla hus. troligen var det i Björkvattnet informationsbyrån mera känd som I.B. såg dagens ljus. Bevakningen sker diskret och det är därför kikarna används främst för att kolla  om det ryker ur grannens skorsten eller om lyset tänds på kvällen, självklart kollar man också om bilen har använts. Man kan lungt säga att livet i Björkvattnet känns tryggt, om jag släpper en fis på morgonen vet hela byn innan kvällen att jag åtminstone lever.

Omtanken om varandra kan tyvärr också bli påfrestande kompisar emellan, den senaste påfrestningen kom när en av byns "gammpojka" äntligen lyckades lura  hem en kvinna, oddsen var inte dom bästa, först "gammpojkens" brist på erfarenhet samt att kvinnan i fråga var bosatt långt bortom kikarnas räckvidd var osäkerheten stor på hur detta möte skulle sluta. Helgen blev en mardröm för kompisarna, av"gammpojken" inte ett livstecken, ingen rök i skorstenen, inga lysen som tändes eller släcktes, fönstren fördragna så kikarna blev värdelösa, bilarna översnöade och orörda. Några av kompisarna bultade nästan sönder dörren för att få ett livstecken men allt hopp verkade nu vara ute. Nu fick fantasin riktig fart, kompisarna var nu övertygade om att något allvarligt hade hänt, gammpojken var död han klarade helt enkelt inte kärlekens påfrestningar, hjärtat hade säkert stannat och där satt nu kvinnan helt chockad och apatisk över vad som hänt. Sent på söndagkväll fösvann plötsligt kvinnans bil från gården och "gammpojken" hörde av sig till sina kompisar. Och det bästa, hon lär komma tillbaka och "gammpojken" har blivit ung på nytt.