Fick frågan i dag av en bekant "ha du i´nt betalat telefonräkningen för hä gå ju i´nt å ring åt dä".  Joo, några betalningsanmärkningar har jag inte men telia har beslutat att riva ledningarna för den fasta telefonin i Björkvattnet. Det är alltså Telia som inte har råd att behålla sina kunder. Nej, småbyar med litet kundunderlag är ingenting att satsa på, här rivs ledningarna för att man inte har råd med underhållet och folk i glesbygd räknas inte längre som kunder, vi är helt enkelt olönsamma. Tack Telia för den omtanken  jag sparar ca. 500 kr. i månaden på att vara utan fast telefon. Om någon skulle vilja nå mej så har jag min mobil 070-309 46 81 som fungerar ibland.

Vad blir konsekvensen av nätägarnas jakt på lönsamhet? Jag förstår att bonusarna till cheferna måste finansieras och då måste man plocka bort  alla som inte är lönsamma och genererar bonusar.   Det var väl ungefär Maud Olofssons inställning när hon sparkade f.d. vattenfallsbossen  självklar att olönsamma enheter måste bort när man vill sälja företag men vad blir konsekvensen. Jo en taskspark till glesbygden.  

Vattenfall som nätägare kanske har samma tänk, priset på el innebär att alla sparar allt man kan, i glesbygd kan vi installera jord /bergvärme, värmepumpar, man övergår till pellets, lågenergiapparater, mörkläggning av gator och vägar  och glesbygden blir plötsligt olönsam. Följden blir  att elförbrukningen sjunker till en nivå där nätägaren Vattenfall i likhet med Telia inte har råd att distribuera  el i  glesbygd. 

Med dagens borgerliga ideologi kanske glesbygden snart  sitter avskurna i stearinljusets sken och avundas välfärden i storstadens neonljus. En sak är jag dock säker på och det är en filosofi som jag hävdat fan så länge, en fjällbo kan man inte ta död på.

Men bonusar till cheferna är heliga och skall betalas oavsett lönsamhet och skit i glesbygden där folk  försöker läsa tidningen i skenet från vedspisen om vi i framtiden  får tidningen distribuerad.

Man kan vinna titlar av olika slag, en del för att man är kändisar som jobbat hårt för den egna äran och framgången, andra för att man jobbar för att andra än en själv ska få det litet bättre. Anneli och Lars Jonas har kämpat inte bara för sig själva utan för alla samer som under lång tid blivit förtryckta, ignorerade och diskriminerade. Därför är Årets Kommunbor verkligen värda all beundran.

Utmärkelsen Årets Kommunbo har tydligt visat att det finns ett stort stöd  för just denna kamp. Vad som blir intressant är hur aktörer som Sameting, Länsstyrelse och andra beslutsfattare uppfattar dessa signaler. Har dom den självbevarelsedriften att dom inser att diskrimineringen inte kan få fortsätta. Som jag ser det är detta början på en folkets revolution mot korruption och myndighetsmissbruk  som nog inte går att stoppa förrän rättvisa skipats och diskrimineringen av samer p.g.a. yrkestillhörighet upphör.  Lundvallerits dagar måste få ett slut även om några av Statens lakejer hamnar i  blåsväder.

Oltokken måste vara en by med framtidstro, besökte i dag denna fina by där man ordnat med en kulturvandring och notdragning. Ganska många hade uppmärksammat dessa händelser och själv deltog jag vid notdragningen, en härlig sandstrand där barnen badade, det kokades nyfångad fisk, kaffepannan hölls igång men framförallt alla trevliga människor att prata med, en underbar sommardag där vädret och värmen visade upp sina bästa sidor. Vi bjöds på fisk som kokades på stranden och vad kan smaka bättre. Stämningen var på topp och jag vill rikta ett hjärtevarmt tack till arrangörerna . Kommer tillbaka nästa år eftersom jag fick veta att detta är årligen återkommande.