Norsk och svensk dopning

Av , , 3 kommentarer 0

 Så har det hänt. En finsk dokumentärfilmare pekar ut utbredd doping hos flera norska landslagsåkare (längdskidor) under 90-talet. Källan är anonym, men det finns ändå skäl att tro att källan är trovärdig. Dels är dokumentärfilmaren såvitt jag förstår aktad, men framförallt så kommer dokumentären att sändas i Norge. Den norske TV-chefen har fått veta vem källan är, och har därefter valt att sända dokumentären, ett tydigt tycken på att källan var en insider i norska skidlandslaget. Det finns såklart alla möjligheter att källan har en egen agenda och att alltihop är ljug och båg.

Enligt Croneman på DN finns i dagsläget inget svenska TV-bolag som köpt in dokumentären (som egentligen handlar om den fiska dopingsskandalen). Låt oss hoppas att någon köper in den eller att den dyker upp svensktextad i någon form.

För visst kan de trevliga helyllesvenskarna och norrmännen också vara/ha varit dopade. Skygglapparna är rätt ofta på när man hör diskussioner om dopning. Inte simlandslaget, inte skidlandslaget, inga svenska friidrottare. Jag vet såklart absolut ingenting om det heller. Finns inga skäl att tro att de är dopade, men ska man vara lite ärlig så finns det all som oftast en reflexmässig inställning att svenskar inte är dopade som är lite okritisk. Och när det väl bevisas så är det nån annans fel. Tränarens till exempel.

Dopingen bland motionärer verkar inte så ovanlig heller. Jag har tillbringat mycket tid i omklädningsrummen och bastun på IKSU och hört dopningspratet. Förhållandevis öppet dessutom. Mest pratar folk förstås öppet om "kompisar" som dopar sig. Nån sa också att bland de största inom MMA är i princip alla dopade eller har varit dopade. Den som sa det var kompis med en av dem. Hörsägen? Visst, det kanske inte är sant, vad vet jag.

Även om vi inte ska börja misstänka doping så fort en svensk gör en chockerande bra idrottsinsats, så kan det vara uppfriskande att nån gång emellanåt fundera på hur man skulle ha reagerat om samma insats hade gjorts av någon från något land med en mer känd dopningsbakgrund.

Cronemans krönika på ämnet:

http://www.dn.se/sport/croneman-vinterstudion–det-ar-er-plikt-att-sanda-en-blavit-logn

 

Och fler artiklar om dokumentären för den intresserade:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article15824300.ab

http://www.dn.se/sport/norska-skidstjarnor-rasar-mot-anklagelser-om-dopning

http://www.gp.se/sport/1.1139824-norska-akare-beskylls-for-dopning

 

 

Etiketter:

3 kommentarer

  1. Tobias T

    Hade filmaren vart norsk hade han haft bättre trovärdighet.

    Sen tycker jag det verkar som du drar på för stora växlar bara för att det finns något som är okänt och att ”något nästan skulle kunna tolkas som att..”, lite konspiratoriskt nästan.

    Om någon svensk landslagsskidåkare dopat sig genom åren så skulle det vara ytterst få. Det tror jag. Jag är själv skidåkare och har aldrig hört något sådant i något omklädningsrum som du pratar om. Har även hållit på med kampsport för många år sedan. Det jag kan berätta är att mentaliteten generellt sett är helt annorlunda. Inom kampsport finns rötägg. Man behöver inte söka med ljus och lyckta. Det vet nästan alla som håller på med sådant. Kampsporten drar åt sig rötägg tyvärr. Däremot, har aldrig sett eller hört något ohedersamt från en svensk skidåkare. Det bara är så. Har inte provat än, men det känns som att du i princip kan lägga en hundring på en bänk i skidomklädningsrummet på och hämta den efter en vecka, där har du mentaliteten på en skidåkare.

    Svara
  2. Betraktaren X

    Svar till Tobias T (2012-11-24 23:51)
    Jag håller med om att det hade varit högre trovärdighet när det gäller dopningsanklagelserna mot norrmännen om filmaren varit norrman själv.

    Däremot håller jag inte med om att jag antyder någon konspirationsteori. Men tes är nog mest att vi svenskar ofta är snabba att antyda dopning mot utländska sportmän, men sällan mot våra egna. Hela landet drabbades ju av någon kollektiv minnesförlust när Ludmila var som bäst. Hon hade ju faktiskt varit dopad tidigare. Jag törs påstå att om hon tävlat för Ryssland när hon var på topp hade svenska kommentatorerna gärna dragit upp den gamla dopningshistorien.

    Svara
  3. Tobias T

    Angående Ludmila så håller jag med om att gemene svensk borde ha vart mer skeptisk. Kanske var det så att man tänkte sig att när hon kom till Sverige så svenskifierades hon så att hon därmed inte var dopningsbenägen. Var hon inte en slags föregångare till Karolina Kluft och målade sig med svenska färger i ansikte naglar osv? Och att hon gjorde det liksom befäste tanken/lögnen att hon skulle ha ”omvänts”.

    Kom ihåg att det är inte taget helt ur luften att det är mindre vanligt med doping i sverige än många andra länder (och nu snackar vi inte MMA då eller hur).
    Med det i åtanke så har gemene svensk viss rätt att få tillåta sig rikta skeptiska blickar mot visa resultat.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Arkiv
Presentation

Det händer så mycket runt omkring en som är värda att observera, kommentera, förfasas över eller jubla åt. Här kommer jag att skriva om några av mina betraktelser av vad jag ser, upplever och läser om.

Om du vill något, maila: [email protected]

Follow on Bloglovin



Senaste kommentarerna
Sök
Etiketter
40-årskris aftonbladet Anders Forsberg arlanda betraktaren bruce springsteen cleo del 2 dn ekonomi facebook feminism holmlund ica maxi iksu Jag har aldrig Jan björklund järnrör kaffe kultur på campus Lennart Holmlund lärare Moderna ordspråk Politiker recension reklam SAIK sas sd Sex skellefteå aik slips slipsvecka smink Sminkbloggen springsteen svd Svenska dagbladet sverigedemokraterna Team Sportia tv-serie umeå Umeå universitet uppdrag granskning vin
Kategorier