Gnällig konstnär

Av , , 1 kommentar 1

Jag har plöjt igenom några bloggar och artiklar som handlar om övertejpningen av citatet  ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” som är en del av ett konstverk som numera finns i gångtunneln under E12. Jag läste till exempel en mycket välskriven blogg av Sara Meidell som berör fri, ofri och politikerstyrd konst (http://blogg.vk.se/sarameidell/). Hans Lindberg tycks ha tagit beslut om att det var ett olämpligt citat och i samråd med andra politiker bestämt att det skulle tejpas över. Mycket vatten har runnit under broarna sen dess, och kritiken har varit massiv. Jag tycker att hanteringen av frågan varit under all kritik, och att det var en fånig åtgärd, MEN jag tycker samtidigt att konstnären m.fl. överreagerar.

Vi kan leka med tanken att jag beställt en ny bil, en röd bil. När jag kommer och ska hämta ut den känns det inte riktigt rätt att bakluckan är röd, skulle det inte vara snyggt om den var blå? Jag säger åt bilhandlaren att det där blev inte alls bra, han får fixa en omlackering av bakluckan. Nån slags diskussion lär utbryta där bilhandlaren tycker att jag är helt från vettet, men han kommer troligen inte börja yra om en designer som minsann lagt ner själ och hjärta på att fundera ut att bakluckan ska vara röd, och i slutänden kommer jag att få som jag vill. Bakluckan blir blå, bara jag betalar för omlackeringen. Bad taste är fullt tillåtet.

Även om liknelsen med konstverket haltar på sina ställen så borde det väl vara så att de som beställt och betalar för en produkt kan göra vad de vill med den även om det är ett konstverk, eller? Nu inser ju var och en att Hans Lindberg inte betalat för konstverket själv, utan att skattebetalarna har det, men någon representant från beställaren borde det ju finnas. Om kommunen beställt tre tavlor av en konstnär, hade det varit en plikt att sätta upp alla tre nånstans då, eller hade det varit acceptabelt att magasinera en av dem eftersom den ser för jävlig ut? Ofri konst, eller politikerstyrd konst i så fall? Kärnan i problemet kanske är att Hans är politiker, och inte att konstverket förvanskats? Eller är själva problemet att det är en stympning av verket?

Konstdiskussioner roar mig, kanske mest för att jag inte förstår mig på konstens särställning. Jag bara satt och gapade när någon student på konstfack vandaliserade en T-banevagn, filmade, och filmen blev en del av hans examensarbete. Konst?

Konstnären i det här fallet, Gustavo Aguerre, liknar agerandet vid något som skulle kunna hända i Burma eller Ukraina. Det känns i alla fall som en klockren överdrift att jämföra Umeå med de länderna, lite som att man börjar yra om svältkatastrofen i Etiopien om man tycker att mängden strips på Donken är för lite.

Om jag får ge mig på en gissning så kommer citatet att bli kvar.

Facebook-gilla knapp på VK-bloggen

Av , , 2 kommentarer 3

Like-knappen (tummen upp) som finns överst i varje inlägg i all ära, men en Facebook-like knapp är ju lite fräsigare. Hur gör man då för att lägga in en sån på sin VK-blogg? Väldigt enkelt faktiskt, låt dig inte skrämmas av mängden text!

Nu är jag nästan helt ny som VK-bloggare, men jag ser inga möjligheter att ändra i kodmallen för inlägg eller på övriga sidan (det borde man verkligen kunna VK!). Om det är en korrekt iakttagelse så återstår det att lägga in like-knappen i delen till vänster och/eller i en egen widget till höger. För att illustrera har jag gjort det på båda ställena. Såhär går det till…

Logga in på Facebook och gå in på

https://developers.facebook.com/docs/reference/plugins/like

Där finns egentligen allt man behöver veta, men om jag ska ge mig på att förenkla/förädla lite så struntar jag i allt som har med statistik osv. att göra (Steg 2 och nedåt i guiden). In med knappen bara!

Fyll i fälten i "Step 1".

" URL to Like" Adressen till bloggens startsida, i mitt fall http://blogg.vk.se/betraktelser/ OBS! OM du vill ha en Like-knapp som gäller själva bloggen, dvs. startsidan (vänsterspaltens knapp i min blogg) lägger du in adressen. OM du vill ha en Like-knapp som känner av vilken sida du är på, dvs. medger att man Gillar eller Rekommenderar ett visst inlägg givet att användaren klickat på inlägget lämnar du blankt här (högerspaltens knapp i min blogg). Det senare alternativet fungerar bara med XFBML, mer info om det längre ner.

" Send Button (XFBML Only)" Det finns några olika kodvarianter man kan använda. Om man vill ha en "Skicka"-knapp också, måste man använda den som kallas XFBML. Om du tittar till vänster på min blogg hittar du en utan "Skicka" och i Widgeten till höger en med "Skicka".

" Layout Style" Om man tar standard får man med texten " 4 personer gillar detta. Bli den första bland dina vänner." Då den texten är rätt så lång, passar den dåligt både i vänster- och högerspalt. Jag valde därför button_count istället. Man kan även där se hur många som gillat sidan, men i en "bubbla". box_count ger en smal och hög layout.

Resten av valen är självinstruerande (behöver inte nödvändigtvis ändras). Klicka på "Get Code". Du får då upp ett fönster med diverse kod. Längst upp i fönstret finns 4 val. "HTML5", "XFBML", "IFRAME" och "URL". Om man valde att ha en "Skicka"-knapp är det tomt under de två sista. Min vänstra är utan "Skicka-knapp" och är en IFRAME.

Jag la till den genom att klicka på "IFRAME" i rutan. Där finns en kodsnutt som jag kopierade. Jag gick sen till "Inställningar" i min blogg och fönstret "Beskrivning". Klicka på Källa (OBS!). Klistra in den kopierade koden där du vill att knappen ska vara. Troligen kommer det att vara efter en </p>-tagg och före en <p>. Lägg INTE in koden mellan någon <p> och </p>, det verkar ske per automatik när man sparar. Spara.

Kontrollera att du fortfarande kan komma in på din blogg. Min försvann först (alltså, det gick inte att komma in på bloggen, men inget "försvann"), troligen för att jag gjort nåt knas med <p>-taggarna. Då tog jag bort koden. Sparade om och gjorde om allt igen. Då funkade det bättre. Låt sidan ladda färdigt. Det kan bli en kort fördröjning innan knappen syns.

XFBML-versionen som beskrivs nedan har problemet att rutan som kommer upp när man klickat på Gilla och där man kan skriva nåt innan den publiceras på ens Facebookwall delvis skyms. Skyms så mycket att den inte går att använda (nåja, det fanns en workaround, men den var inte så intuitiv). Troligen går det att få bort genom att ändra i stilmallen, men jag har inte lyckats ännu. Därför har jag breddat min blogg, och lagt den extra bredden på högerspalten. En tillfällig lösning som inte är så snygg, men den funkar i alla fall.

Jag gick in under Widgets och valde att skapa en ny Widget med "Valfritt innehåll", och döpte den till Facebook. Klicka på "Källa" (OBS). Tillbaka till facebooksidan där koden kom ifrån. I det här fallet har jag alltså klickat i " Send Button (XFBML Only)" för att få en skicka-knapp också. I rutan som kom upp när jag valde "Get Code" klickade jag på XFBML och då kommer det upp 3 kodsnuttar i olika rutor. Jag kopierade den första och klistrade in i widgeten. Sen kopierade jag den TREDJE och klistrade in den också, direkt efter den första. Man kan inte komma åt att klistra in saker i <html> taggen på VK-bloggen (tror jag), därför hoppade jag över kodsnutt 2. Om man läser det finstilta är kod 2 till för att knappen ska funka med äldre versioner av Internet Explorer, men det känns som ett icke-problem att de läsare som har gamla webbläsarversioner inte kan "likea". Voila, klart!

Förutom skillnaden i "Skicka" mellan IFRAME och XFBML-varianterna så får man upp en möjlighet att skriva en text till sitt gilla med XFBML-versionen. Det får man inte med IFRAME.

Delvis löst problem: Hur får man rutan som kommer upp när man klickar på Gilla eller Rekommendera att synas helt om man använder XFBML-versionen utan att bredda sidan? CSS-en lär behöva ändras, men hur?

Ställ gärna frågor i kommentarsfältet så ska jag försöka svara, och förtydliga guiden där det behövs.

Glöm inte klicka på FB-like-knappen om du gillade guiden!

Blodgivning, del 2

Av , , 4 kommentarer 1

Jag har fått ett par frågor som "scenen" som jag nämnde igår på bloggen när jag berättade om blodgivningen. Såhär…

För ett par år sen på min andra blodgivning var jag där med en kollega, vi kan kalla honom Jonas. För Jonas var det första gången. Lagom stursk efter att ha lyckats utan anmärkning på min första gång några månader tidigare frågade sköterskan vilken arm de ville att jag skulle stickas i. "Det har ingen betydelse".

När hon hade satt nålen kände jag lite obehag. Som att det skavde lite i armvecket. Jag låg och kollade på klockan och hoppades att det skulle ta slut så fort som möjligt. När det var klart kom hon tillbaka, svepte med blicken över mitt ansikte, svepte tillbaka. Troligtvis såg hon ingen skillnad mellan ansiktet och lakanet. Medan hon ropade på en kollega fällde hon tillbaka sängen och sen delade de upp jobbet. En tog puls och den andra drog på en blodtrycksmanchett.

När de var klara säger hon som tog blodtrycket. "Oj, oj! Ge honom *nåt läkemedelsnamn* och hämta en läkare". En tredje sköterska kom farande med en nåt jag skulle dricka som de hällde i mig. Läkaren dök upp rätt snabbt också. Där låg jag med 4 kvinnor runt mig och kände mig allmänt omanlig.

Jag piggnade till lite långsamt och personaltätheten runt mig sjönk. Med instruktionen att ligga kvar en stund gick så småningom den sista sköterskan. När jag kände mig fräsch satt jag mig upp i sängen. Här går då historierna isär en del. Jag hävdar med bestämdhet att allt var lugnt vid det här laget, medan Jonas påstår att jag satt och vaggade i sängen.

Hursomhelst så fick i alla fall en av sköterskorna syn på mig, det var inte bra. Med sin barskaste uppsyn sa hon "Du lägger dig ner igen". Man säger ju inte gärna emot kvinnor i uniform så jag la mig igen. Efter ett tag släppte de dock iväg mig. Vid nästa kallelse tvekade jag länge om jag skulle gå eller inte, men bestämde mig till slut för att ge det ett försök till, och den gången gick det betydligt bättre.

Blodgivning, fy fan

Av , , 4 kommentarer 3

 För ett par veckor sen kom det första mailet från blodcentralen. Jag lyckades effektivt glömma det. I måndags var det dags igen. La in en påminnelse i Outlook, som jag flyttat fram dag för dag sen dess.

Efter lunch skickade jag ett låttips till en kollega, en Morrisseylåt. Får tillbaka ett svar: "Ja, den är bra. Även Irish blood, english heart med Morrissey är bra". Nämnandet av blod fick mig att bestämma mig, det fick bli blodgivning ändå.

Jag började kolla runt bland kollegorna om nån skulle med. Vet inte varför jag frågade, de vanliga ursäkterna kom. "Jag känner av en förkylning", "Jag ligger dåligt till på flexen", "Jag har för trånga vener." osv. Det hade ju varit bra att nån hade hängt med om det skulle bli som den där gången då jag ställde till en scen.

Kom dit och fyllde i frågeblanketten. Hade jag inte varit lite förkyld den senaste månaden ändå? Nej, tyvärr.

Satt mig och väntade, pulsen gick upp lite. Ser de som redan lämnat blod inte lite bleka ut om nosen?

Blir visad till en brits. Får ligga en lång stund och vänta. Hur hade jag hamnat här nu igen? Visst ja, Morrissey. Vad var det för låt jag hade rekommenderat först. "First of the gang to die". Men fan, inte skulle det väl sluta så illa idag?

Sköterskan kom och började rengöra armen och plocka fram grejorna. Det ungefär sista jag vill se är mitt eget blod, för att inte tala om nålen, eller RÖRET kanske är en bättre beskrivning. Tittade demonstrativt bort. Kände mig otrevlig mot sköterskan. Man tittar väl på den man pratar med. Svarade kort på hennes småprat. Snart dags.

Efter sticket frågade sköterskan hur det kändes i armen. Jag ljög "Bara bra". kändes det inte lite som den där gången det inte slutade så bra? Måste sluta tänka på Morrissey. Vad hade jag lyssnat på mer idag? Laleh "Some die young". Satan.

Maskinen började pipa. Puh, klart. Kommer det inte nån och kopplar bort snart? Jag vill ju ha lite blod kvar. Sköterskan: "Sådär jag, då var det klart. Har det gått bra?". Ljög igen "Jo, tack."

Lagom matt sätter jag mig och fikar. Åker tillbaka till jobbet, kollar in kollegorna, veklingar…

Kommer hem. Tar av mig huvtröjan. Barnen ser lindan runt armbågen. "Har du gett blod? Fy va hemskt". Ljuger igen. "Nej då, det är ingen fara alls att ge blod."

Om tre månader ligger jag där igen. Pliktstyrt. Kanske skulle lägga in ett mailfilter så att jag inte får kallelserna…

Lärarlöner, face reality

Av , , Bli först att kommentera 1

 Så var det dags igen, Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund har skrivit en debattartikel. LR har undersökt vilka kommuner som har de lägsta snittlönerna för lärare. Jag måste säga att jag är lite imponerad av Metta, hon lyckas gång på gång komma ut i media med krav på en eller annan förbättring av lärarnas villkor. På det sättet gör hon ett utmärkt jobb. Värre är det att hon inbillar sina medlemmar att det är realistiskt att de skulle kunna få 10000 kr i löneökning. Om lärarkåren är värda 10000 kr mer i månaden per lärare, eller om det skulle hjälpa till att rekrytera de bästa studenterna från gymnasierna till lärarutbildningen är egentligen oväsentligt, för det kommer inte att hända ändå.

Varför? Ja, lärarna är en av Sveriges största yrkesgrupper. Gemensamt för de flesta riktigt stora yrkesgrupper är att de inte har så höga löner. Lägg därtill att lärarna är offentligt finansierade och egentligen räcker det som förklaring till att de inte kommer att få igenom sina krav inom överskådlig tid. Tittar man någorlunda nyktert på kravet på 10000 kr mer i månaden så kan man titta historiskt. Existerar det överhuvudtaget generella löneökningar av den kalibern för en stor yrkesgrupp i modern tid? Det LR är ute efter kanske inte är just de 10000 kronorna, men i alla fall ett rejält snäpp uppåt i lön och det innebär att andra yrkesgrupper kommer att behöva stå tillbaka och kanske rent av en och annan skattehöjning. Troligt? Jag tror inte det, och jag tror inte att undersköterskor eller sjuksköterskor kan vänta sig några stordåd heller. Tråkigt men sant. Någon som tror annat?

Mettas debattartikel i DN: http://www.dn.se/debatt/har-ar-kommunerna-med-sveriges-samsta-lararloner

 

http://www.dn.se/debatt/sa-kan-lararnas-loner-hojas-med-10-000-kronor

Otrohet, del 2

Av , , 1 kommentar 0

 Igår skrev jag i bloggen om CIA-chefen Petraeus som fått sparken i kölvattnet av en otrohet. Idag dyker det upp en säkerhetspolitisk expert i DN och pratar om "han visat monumentalt dåligt omdöme" och "David Petraeus otrohetsaffär hotar USA:s säkerhet på ett indirekt plan". Jag ska inte kommentera det mer än jag gjorde igår med mer än att om en otrohet hotar USA:s säkerhet är de illa ute. (http://www.dn.se/nyheter/varlden/skandalen-indirekt-hot-mot-usa )

 

Men otrohet är inte bara en fara för karriären för vissa, utan även direkt livsfarligt. Svenska Dagbladets bloggare Anna Lagerblad redde ut det här häromdagen. Att avlida under själva akten är ovanligt men bland de som faktiskt gör det är andelen otrogna förkrossande stor. Hon nämner en undersökning från Sydkorea där 1 av 14 döda var tillsammans med sin fru vid dödstillfället, och en tysk undersökning där bara 9 av 68 döda var med sin vanliga partner. Anledningen då? Mycket mat och alkohol, hjärt- och kärlsjukdomar som förvärras av dåligt samvete. För att inte tala om att " Älskarinnan/älskaren är ofta yngre och piggare och samlagen mer atletiska." Det sista kanske leder till att hjärtat inte orkar med. Tydligen är det mest män som dukar under vid dessa tillfällen också.

Annas blogginlägg hittas här: http://blog.svd.se/idagbloggen/2012/11/07/otrohet-kan-vara-rent-livsfarligt/

Otrohet, brottsligt för militärer i USA

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har slarvat med att läsa in mig på historien om CIA-chefens David Petraeus avgång, så jag tänkte ta ikapp lite. Höjdpunkterna i historien är att Petraeus varit otrogen och därefter fått sparken av självaste Obama. Rätt anmärkningsvärt måste jag säga, men varför? Ja, det verkar vara nåt vagt om att det kunnat leda till en möjlig utpressningssituation och att kvinnan som de amorösa eskapaderna skett tillsammans med möjligtvis kunnat ha kommit över hemligt material.

Om det är sanningen så är det hårresande. Man skulle utan större problem kunna tänka sig precis samma argumentation hos en icke-gift person som har tillfälliga förbindelser, eller varför inte en hemligt homosexuell.

För att befärsta parodin ytterligare stod det i ett par av artiklarna jag läste att, håll i er nu… Otrohet för militärer i USA kan leda till krigsrätt. Det är alltså olagligt! 

Den som vill skumma ett par korta artiklar i ämnet, kan läsa: (Atftonbladet förstås värst med teorin att han minsann haft två kvinnor vid sidan av)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15763173.ab

http://www.expressen.se/nyheter/svartsjukedrama-avlojade-petraeus/

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mystisk-kvinna-avslojade-petraeus_7661344.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/cia-chefens-otrohet-utreds-av-fbi

Bolånefesten

Av , , Bli först att kommentera 0

 Jag läste nu ikväll en bra artikel i DN om hushållen bolåneskulder.

 

Artikeln finns här: http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/hushallens-lanefest-svar-att-stoppa

 

Kort sagt så verkar alla rörande överens om att hushållens ökande bolåneskulder är ett stort problem, men när det gäller att komma överens mellan politikerna om vad man ska göra åt det tycks det tvärkört. De åtgärder som redan gjorts de senaste åren har inte gett tillräckligt bra effekt och fått en del problematiska följder.

Försämrade ränteavdrag? Protester, man kan inte göra den typen av ändringar när hushåll redan tagit lån baserat på att avdragen finns.

Högre amorteringskrav (tvingande krav)? Protester, hushåll med tajt ekonomi kan tvingas ta andra dyra lån för att hålla uppe amorteringstakten om någon blir långtidssjukskrivning.

Och så vidare. Nu verkar det ju inte som att det finns något lätt svar på vad man lämpligen borde göra åt det här, men det är ändå oroande att det finns så svåra politiska meningsskiljaktligheter i denna fråga.

Jag sitter förstås inte inne med svaret på vad man ska göra heller, men man kan ju alltid ta bort möjligheten att skjuta upp reavinstskatten vid en bostadsförsäljning om man köper en ny bostad. Den regeln gör att de som redan finns på bostadsmarknaden och varit med i uppgången både har gott om vinst att återinvestera och även den del av vinsten som utgörs av skatt. Man får förenklat skjuta upp skatten tills den nya bostaden säljs. Det här driver upp priserna, visserligen bara en faktor i prisuppgången, men ändå. Uppdrivna priser gynnar mest bankerna. Vi som har bostäder som gått upp i pris kommer ju hursomhelst troligtvis att köpa nästa bostad i samma prisklass, dvs. den nya bostaden har också ökat i pris. Man måste i princip byta till hyresrätt, flytta nånstans dit priserna inte stigit så mycket, eller byta bostad till något mycket billigare för att få riktig nytta av prisuppgången. Ja, eller dö förstås, så att vinsten tillfaller arvtagarna.

I övrigt är tvingande amorteringskrav mitt favoritalternativ. Alternativt en hårdare bedömning av hur mycket ett visst hushåll ska få låna. Det är ju inte av gud givet att alla ska bo ståndsmässigt, lite pengar borde medföra boende i billigare bostad. Bankerna kanske kan bli svåra att få med på det sistnämnda tåget.

Konstnärslön, vilket trams

Av , , 1 kommentar 2

 På jobbet häromdagen hörde jag talas om Debatt från i torsdags när bland andra författaren Stig Larsson hade suttit och debatterat för att vissa konstnärers inkomstgaranti skulle återinföras (inga nya inkomstgarantier utlovas efter beslut från alliansen 2009, men de som redan har får behålla den). Vad är då det här som ofta kallas konstnärslön? Ja, av debatten blev man inte särskilt klok av det, kolla själva på SVT Play. De inbjudna debattörerna tycktes faktiskt debattera olika frågor, men Stig hade väl de mest extrema åsikterna. Han har beviljats konstnärslön ("för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv") vilken är LIVSLÅNG. Principen är alltså att de som får konstnärslön garanteras en lön på drygt 200000 kr för att göra ingenting, baseras alltså på gamla meriter. Skulle de ha en inkomst så dras beloppet ner, och tur är väl det, även om Stig tyckte att just den delen var dålig också. Han blev återbetalningsskyldig efter att ha tjänat 750000 kr ett år. Intet öga är torrt, stackars Stig.

Han ville alltså att  stoppet av nya konstnärslöner skulle hävas. Som exempel på några som borde få gå i pension vid 42 års ålder var dansare som slitit ont och dansat sönder sina kroppar och inte orkade med det en bit efter 40. Men allvarligt, de får väl göra som alla andra, skaffa ett annat jobb när dansandet inte kan utgöra inkomsten längre, kanske med hjälp av någon arbetsmarknadsåtgärd av något slag. Sen kan man ju ifrågasätta existensrätten hos en bransch där man går sönder vid 42 års ålder.

Livslånga ersättningar hör hemma i ett flummigt 70-tal, och är lika illa om det gäller politikerpensioner eller konstnärslöner. Låt utvalda konstnärer få stipendium eller hur man nu vill stötta kulturen, men låt det vara kopplat till någon form av prestation.

Att glädja en kassörska

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag var och handlade på ICA Maxi efter lunch idag. Självscanningssystemet funkade väl sådär kan man kanske säga. Felmeddelanden när man scannade osv. Jag lyckades i alla fall scanna alla varor efter lite pysslande. Framme i sjävscanningskassan frågade den synbart slutkörda kassörskan:

"Hur har det gått för dig då, har du kunnat scanna alla varor?"

Jag tyckte att det var onödigt att dra upp problemen, det syntes att de visste om dem… "Jotack, det gick bara bra."

Kassörskan sken upp: "Men vad roligt, det gäller inte alla. Vi fick lov att starta om hela systemet, och sen har det varit en massa problem."

För nån vecka sen hörde jag att scanningssystemet kraschat i någon stockholmsbutik, och att folk blev så arga att personalen fick kalla in väktare. Folk är ju dum i huvudet nå jävulskt.

Jag sa inte så mycket mer, utan betalade och åkte hem, men jag borde ha sagt att de gör ett bra jobb när det kör ihop sig, så jag säger det nu istället:

Jag vet vet inte vad ni tjänar, men känner mig ganska säker på att det är för lite för att ta en massa skit från idioter. BRA JOBBAT.

/ Betraktaren